För tidigt födda barn

Skriv ut (ca 13 sidor)

Tack vare att sjukvården hela tiden förbättras klarar sig i dag de flesta barn som föds för tidigt bra, och utan bestående skador. Men organen hos ett för tidigt fött barn är inte färdigutvecklade, så den första tiden efter förlossningen måste barnet få hjälp med många livsviktiga funktioner. Närheten och kontakten med föräldrarna är också livsviktig.

Skriv ut

Den här texten handlar framför allt om hur det går till på sjukhuset efter att barnet är född. Här ges bland annat information om vilken vård barnet kan behöva och vilket stöd man som förälder kan få.

Graviditet och förlossning

Graviditet och förlossning

Oftast pågår en graviditet mellan 37 och 42 veckor, men ibland kommer barnet tidigare. Ett av 20 barn föds för tidigt, det vill säga före graviditetsvecka 37.

Det finns många orsaker till att barn föds för tidigt, och vanligast är att förlossningen av någon anledning startar för tidigt. Det kan bero på att värkarbetet börjar utan någon tydlig orsak eller att fostervattnet går, vilket efter hand startar förlossningsarbetet. Det är lite vanligare att barn föds för tidigt vid tvilling- och trillinggraviditeter. Det kan också vara olika komplikationer, till exempel havandeskapsförgiftning, som leder till den tidiga födelsen.

Prognosen för de allra flesta för tidigt födda barn är idag mycket god, och majoriteten växer upp med samma förutsättningar som barn som fötts från och med vecka 37. Vården av för tidigt födda barn anpassas efter barnets behov. Som förälder får man hjälp att delta i omsorgen och skötseln av sitt barn, och hjälp med att kunna vara nära sitt barn.

Som förälder kan det vara en omtumlande upplevelse att få ett barn för tidigt men det finns mycket stöd att få i vården.

Hur tidigt är för tidigt?

Ett barn som föds graviditetsvecka 35 eller 36 kan ofta vårdas på en vanlig BB-avdelning och komma hem redan några dagar efter förlossningen.

Barn födda graviditetsvecka 34 och tidigare behöver i stort sett alltid vård på en neonatalavdelning. Det är en avdelning där för tidigt födda och sjuka nyfödda barn vårdas.

Barn födda före graviditetsvecka 32 behöver ofta någon form av intensivvård till en början. Det kallas för att barnet är "mycket för tidigt född".

Om ett barn föds före vecka 28 kallas det för att barnet är "extremt för tidigt född".
Ett barn kan överleva om det föds redan kring graviditetsvecka 22.

När man vet att barnet kommer för tidigt

Om man har för tidiga värkar eller någon annan graviditetskomplikation som ökar sannolikheten att man kommer att föda för tidigt, görs olika förberedelser i förlossningsvården. När en mycket tidig förlossning väntas kan man ibland få mediciner som minskar värkarbetet och skjuter upp förlossningen. Man kan också få kortison, som gör att lungorna hos barnet mognar snabbare. Om fostervattnet har gått för mer än en dag sen får man antibiotika. Ibland bestäms också att barnet ska födas med kejsarsnitt.

Man kan behöva flytta till ett annat sjukhus före förlossningen för att barnet ska få den vård det behöver

Fäll ihop

Efter förlossningen

Efter förlossningen

Hur det nyfödda barnet tas omhand vid förlossningen beror på hur tidigt barnet föds och hur det förväntas må. Om barnet föds ett par veckor för tidigt brukar det få komma upp på mammans mage. Även barn som är födda i graviditetsveckorna 32–33 får ofta göra så.

Om barnet är fött mycket för tidigt, eller mår dåligt, får det genast hjälp på ett speciellt bord där all nödvändig utrustning finns för att barnet ska få nödvändig hjälp.

Hjälp att hålla värmen

Ett mycket för tidigt fött barn har svårt att hålla värmen och därför finns det en värmelampa eller värmemadrass på bordet. De allra yngsta barnen kläs ofta i en påse av plast på kroppen. Det görs för att minska avdunstningen av vatten från barnets hud, så att det kan hålla värmen bättre.

Komma igång att andas

De flesta barn som föds för tidigt kopplas till en utrustning, en apparat, som visar hur hjärtat slår och hur barnets andning och syresättning fungerar.

Ibland behöver barnet få hjälp med andningen. Då får barnet ett andningshjälpmedel med en mask, så kallat CPAP eller NeoPuff, över näsan och munnen.

De mest för tidigt födda barnen kan ha svårt att andas på egen hand och kan behöva mer hjälp. De får då ett plaströr, en så kallad tub, i luftstrupen. Oftast får de också ett läkemedel i plaströret till lungorna, med ämnet surfaktant som de på grund av omognad har för lite av. Tuben kopplas sedan till en respirator.

Hud mot hud eller kuvös

När barnet har kommit igång och andas bra kan det ofta ligga hud mot hud hos en förälder. Om barnet behöver fortsatt hjälp med andningen får det ligga i en kuvös, och flyttas över till neonatalavdelningen. En kuvös är ett slags säng, med tak och väggar, där värmen och fuktigheten kan ändras utifrån barnets behov.

Luftfuktigheten är viktig

I kuvösen, eller hud mot hud med en förälder, håller de flesta barn rätt kroppstemperatur. De barn som har fötts allra tidigast har väldigt tunn hud som släpper igenom stora mängder vatten. Därför hålls luftfuktigheten högre i kuvösen för de yngsta barnen. Efter några dagar kan luftfuktigheten i kuvösen minskas.

Medicin, näring och blodprov

För att barnet ska kunna få mediciner och näring sätts en kateter, en tunn slang, in i ett ytligt blodkärl. Är barnet mycket litet eller allvarligt sjukt får det oftast katetern i ett blodkärl som finns i navelartären. Ofta har barnet då även en kateter till som används för blodprovstagning och för att mäta barnets blodtryck.

Ibland måste barnet flyttas

Ibland föds barnet oväntat för tidigt på ett sjukhus som saknar neonatalavdelning eller neonatal intensivvårdsavdelning. Ibland hinner inte vårdpersonalen flytta den som är gravid före förlossningen och ibland är den som är gravid för sjuk för att flyttas. Då kan ett neonatalt transportteam transportera barnet, och ibland även mamman, till ett sjukhus som har de vårdresurser som krävs.

Vid transporten, som kan ske med ambulans, helikopter eller flygplan, får barnet ligga i en speciell transportkuvös med nödvändig utrustning.

Föräldern eller föräldrarna får följa efter så snart det är möjligt.

Fäll ihop

Hjälp mot olika komplikationer

Hjälp mot olika komplikationer

Hjälp med andningen

Lungorna hos ett för tidigt fött barn har ofta outvecklade lungblåsor och brist på ett ämne, surfactant, vars uppgift är att hålla lungblåsorna öppna. När lungblåsorna inte håller sig öppna kommer syret inte ut i blodet och det blir svårt för barnet att andas själv. Detta kallas Respiratory Distress Syndrome, förkortas RDS, och är vanligare ju tidigare födseln sker. Om den som är gravid får kortison 12-24 timmar innan födseln ger det barnet en bättre möjlighet att andas efter födseln.

Barnets kan få hjälp att andas bättre med speciell utrustning, så kallad högflödesgrimma, eller CPAP. Den sätts över barnets näsa. Barnet andas själv via utrustningen, som hjälper till att syresätta barnets blod. Ofta får barnet också syrgas i inandningsluften. Behandlingstiden med CPAP kan variera från ett par dagar till flera veckor.

Ibland räcker det inte med CPAP. Då kan barnet få en tub nerförd i luftstrupen, och kopplas till en respirator. I tuben kan medicinen surfuktant sprutas ner direkt i lungorna. Ofta blir barnets syresättning snabbt bättre. Ibland kan effekten vara så bra att tuben kan tas bort och barnet kan få CPAP igen. Men det tar oftast några dagar och ibland veckor tills barnets lungor mognat så att barnet inte behöver andningshjälp.

Ovanlig komplikation med andningsproblem

En ganska ovanlig komplikation är så kallad pneumothorax. Det betyder att luft från lungan läcker ut i den lungsäck som omger lungan. Trycket i lungsäcken ökar och leder till att lungan pressas ihop och barnet får svårt att andas. För att lungan ska kunna fyllas med luft igen sätts en slang genom huden in i bröstkorgen och via den sugs luften ut. Lungsäcken läker ofta inom några dagar, och då tas slangen bort.

Bronkopulmonell dysplasi

De mest för tidigt födda barnen kan få bronkopulmonell dysplasi, som förkortas BPD. Det gör att det blir en störning på lungans utveckling. Barnet har svårt att andas. Det är inte klart varför det blir så, men forskning visar att det kan bero på lungans omognad, otillräcklig tillväxt eller en inflammation.

Barnet behandlas med repirator och eller CPAP i flera veckor eller månader. Ofta blir barnet bättre kring den tid då graviditeten är fullgången. Ibland behöver barnet fortsatt syrgasbehandling hemma.

Apnéer

Ett vanligt tecken på barns omognad är att barnet har korta andningsuppehåll, så kallade apnéer. Ofta faller också barnets puls plötsligt. Mot det behandlas barn oftast med läkemedlet koffein, men om problemet är stort används CPAP som påminner barnet om att andas. Som förälder kan det vara dramatiskt att se sitt barn sluta andas, men övervakningsutrustning och personalen övervakar barnet. Föräldrar brukar fort lära sig att röra lite på barnet så att barnet börjar andas igen.

Barnets blodtryck

Barn som är väldigt tidigt födda och/eller sjuka får ibland alltför lågt blodtryck.. För att alla organ i kroppen ska få tillräckligt med blod får då barnet ofta blodtryckshöjande mediciner eller blod- eller vätsketransfusioner.. Barnen är då ofta mycket sjuka och övervakas med regelbunden blodtrycksmätning, oftast via mätning via kateter i en artär.

Blodtranfusioner

Det är inte ovanligt att ett mycket för tidigt fött barn kan behöva blodtransfusioner under tiden på sjukhuset. Det beror dels på att barnet har svårt att själv tillverka nya blodkroppar, i takt med sin snabb tillväxt, dels på att blod som tas i blodprover måste ersättas.

Ductus - ett blodkärl som ska stängas

Under graviditeten får fostret syre från moderkakan och inte från sina lungor. Därför har fostret ett blodkärl som heter ductus som leder blodet från moderkakan förbi lungorna, direkt ut i kroppen. Ductus stängs vanligtvis inom några få dygn hos det nyfödda barnet, men hos för tidigt födda barn händer det ibland att det inte stängs i tid, vilket blir en belastning på barnets hjärta.

Det finns medicin som under barnets första levnadsvecka kan bidra till att ductus stängs. Ibland, men det är ovanligt, hjälper inte medicinen, och det händer att barnets hjärta blir för ansträngt. Då får barnet genomgå en operation så att ductus stängs.

Inflammation i tarmen

En sällsynt komplikation som mycket för tidigt födda barn kan få kallas för nekrotiserande enterokolit, det förskortas NEC. Det är en inflammation i tarmen, vars orsak inte är helt klar. Barnet kan bli allvarlig sjuk med magproblem, där magen är uppspänd, de kräks och har ont. Barnet kan också bli blekt, mycket stillsamt, andas sämre och få sänkt blodtryck. Sjukdomen behandlas genom att tarmen får vila och barnet får näring genom dropp istället.

Det är mycket ovanligt, men ibland går det hål på tarmen. Barnet får då genomgå en operation så att hålet lagas. Ibland behöver barnet stomipåse under en tid.

Gulsot behandlas med ljus

Många nyfödda barn får gul färgad hud och ögonvitor någon gång under de första dygnen. Det brukar minska efter tre till fyra dygn och försvinner inom sju till tio dagar hos fullgångna barn, men det dröjer längre ju omognare barnen är. Den absolut vanligaste orsaken är att leverns omognad gör att ämnet bilirubin, en restprodukt från blodet, inte kan utsöndras med bajs och kiss. Bilirubin kommer då ut i vävnaderna och barnets hud blir gulfärgad. Det kallas gulsot och om halten bilirubin i blodet blir för hög finns en risk att hjärnan kan skadas. Det förhindras genom att barnet får behandling med speciellt blågrönt ljus.

Hos ett för tidigt fött barn är gulsot mycket vanligare. Hjärnan hos för tidigt förra barn är också känsligare för gulsot och därför behöver dessa barn oftare ljusbehandling.

Det är mycket vanligt att för tidigt födda barn behöver ljusbehandling, ibland under flera veckor. Behandling gör inte ont och är inte besvärlig.

Ökad risk att få infektioner

Nyfödda barn får lätt infektioner som lätt kan bli allvarliga. Immunförsvaret hos för tidigt födda barn är omoget och de vårdas i en främmande miljö, där de också utsätts för mycket stress och olika ingrepp. Det gör att de lättare får infektioner. Det viktigaste sättet att förhindra det är att ha god handhygien.

Ibland kan för tidigt födda barn få infektioner före, under och strax efter förlossningen. Det brukar då visa sig de första två-tre levnadsdygnen.

För tidigt födda barn behöver ofta många olika vårdåtgärder som kan göra att bakterier kommer in i blodet. Därför får barnet ofta antibiotika även om det bara finns en misstanke om att det har en infektion.

En vanlig infektion orsakas av bakterier som kallas koagulasnegativa stafylokocker, det förkortas KNS. Bakterien ingår i de flesta människors normala bakterieflora på huden. För friska människor är den helt ofarlig. Men hos för tidigt födda barn kan bakterien komma in i blodet och ge blodförgiftning.

Det viktigaste sättet att förhindra spridning av infektioner i sjukhusmiljön är att ha god handhygien. Därför använder alla, både personal och föräldrar, handsprit.

Risken för infektioner minskar om barnet får vara nära hud mot hud med föräldrarna. Det är också bra att barnet får bröstmjölk, så tidigt som möjligt, då det skyddar mot infektioner.

Barnets ögon undersöks regelbundet

Mycket för tidigt födda barn kan få en sjukdom som gör att blodkärlens tillväxt i ögats näthinna förändras. Det kallas Retinopathy of Prematurity, och förkortas ROP. Alla barn födda före graviditetsvecka 31 blir undersökta regelbundet av ögonläkare från cirka fem veckors ålder, för att upptäcka tecken på ROP. Om allt ser ut som det ska upprepas undersökningarna varje eller varannan vecka tills ögats näthinna har utvecklats färdigt. Om det finns några förändringar görs undersökningarna tätare.

Vid undersökningen får barnet först ögondroppar som vidgar pupillen. Sedan används en lampa eller kamera för att lysa in i barnets ögon.

Sjukdomen delas in i stadier beroende på hur svår den är. Om barnet har en lindrig form av blodkärlsförändring läker ögonen av sig själva. De svårare formerna kan behandlas med laser. På så sätt kan det nästan alltid undvikas att näthinnan lossnar och att barnet får nedsatt syn.

Barnets hjärna utvecklas

Hjärnans utveckling hos för tidigt födda barn är viktig. Hjärnan växer och utvecklas väldigt snabbt, men är också mer sårbar under den tid barnen är på neonatalavdelningen. Denna period är mycket viktig för barnets framtida utveckling. Även blodkärlen är under utveckling och kan vid sällsynta situationer, före och under förlossningen och under de första levnadsdygnen, vara så sköra att de brister. Det finns därför då en liten ökad risk för en blödning i hjärnan.

En hjärnblödning hos ett för tidigt fött barn behöver inte få samma konsekvenser som hos en vuxen. Det beror på att barnet i under sin utveckling kan utnyttja och utveckla friska delar av hjärnan för uppgifter som egentligen skulle ha skötts i det skadade området.

För att upptäcka eventuella blödningar i hjärnan undersöks mycket för tidigt födda barn flera gånger med ultraljud.

Om blödningen är liten behöver den inte ha någon betydelse för framtiden. Den allvarligaste formen av hjärnblödning som för tidigt födda barn kan få, är när en stor blödning tränger in i hjärnvävnaden, vilket kan leda till olika former av framtida funktionsnedsättningar för barnet.

Periventrikulär leukomalaci, PVL

Hos mycket för tidigt födda barn händer det i ovanliga fall att hjärnans utveckling störs av dålig genomblödning. Det kan påverka tillväxten och även göra att det blir en inflammation. Det kan leda till periventrikulär leukomalaci, det förkortas PVL, som ger skador på en del av hjärnvävnaden. Det kan upptäckas med ultraljud eller magnetkamera.

Att följa hjärnans utveckling

Det för tidigt födda barnet kan både före, under och efter förlossningen få infektioner, näringsbrist, känna smärta och uppleva stress, som på olika sätt kan påverka hjärnans utveckling. Genom att följa barnets utveckling kan funktionsnedsättningar upptäcks och behandlas. Det kan till exempel vara svårigheter med motorik, syn, hörsel, beteende, koncentration och inlärning. I Sverige finns därför ett program för uppföljning där bland annat barnläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, dietister, ögonläkare deltar.

Fäll ihop

Bröstmjölk och näringsdropp

Bröstmjölk och näringsdropp

Barnet får bröstmjölk i en sond

Den bästa näring ett för tidigt fött barn kan få är bröstmjölk. Men de flesta barn födda före vecka 36-37 är ofta för omogna för att klara av att suga, andas och svälja när de ammas. Barnet kan då få moderns egen eller donerad bröstmjölk, eller modersmjölkersättning via en sond. Det är en tunn slang som genom näsan eller munnen förs ner till magsäcken. Ofta går det också bra att barnet matas via en kopp. Första dygnet får barnet små mängder mjölk eller modersmjölksersättning, som sedan ökas efter hand.

När barnet inte själv kan suga från bröstet får mamman pumpa ut bröstmjölken med en speciell pump. Om hon mår bra och orkar bör den första pumpningen göras tidigt, helst före sex timmar efter förlossningen. Man får sedan fortsätta att pumpa ungefär var tredje till fjärde timme tills man efter några dagar har kommit igång så att det kommer tillräckligt med mjölk.

Barnet sover oftast bara en till två timmar åt gången och är sedan vaken 10-20 minuter. Det börjar redan från början att söka och suga efter bröstet. Det är därför bra om barnet har nära till bröstet för att känna lukt, hudkontakt och börja söka, slicka och så småningom lapa och suga mjölk.

Donerad bröstmjölk

Om mjölkproduktion inte har kommit igång får barnet bröstmjölk som har donerats. Av olika skäl kan det ibland också vara så att den egna bröstmjölken inte räcker till för att barnet ska få den näring det behöver. Den donerade mjölken har testats noggrant och är dessutom pastöriserad.

Barnet kan också få näringsdropp

Mycket för tidigt födda barn klarar till en början inte att ta emot tillräckliga mängder näring med sond eller kopp. De första levnadsdygnen brukar många barn få näringsdropp via en kateter. Det innehåller kolhydrater, proteiner, fett, salter, vitaminer och mineraler.

Fäll ihop

Så vårdas barnet på sjukhuset

Så vårdas barnet på sjukhuset

Föräldrarna är viktigast

Att födas för tidigt är att med omogna sinnen uppleva en okänd omvärld. Barnet kan inte värja sig mot starkt ljus, höga ljud, obehagliga dofter, och ibland smärtsam eller oväntad beröring. Det går åt mycket energi till att reagera på allt som händer runt omkring och barnet kan få svårt att komma till ro och finna en bra sömnrytm. Som förälder lär man sig snart att tolka när barnet med små förändringar i sitt beteende visar känslor av till exempel välbefinnande eller ansträngning.

Alla landets neonatalavdelningar arbetar för att på bästa sätt stödja barnets utveckling. Det baseras på att föräldrarna är de viktigaste personerna för det nyfödda barnet. Dessutom ska vården anpassas till barnets individuella behov. På så sätt blir barnet aktivt och delaktigt i sin egen utveckling. Som förälder får man hjälp att lära känna sitt barns signaler och att delta i omsorgen så att barnet känner sig lugnt och tryggt.

Miljön anpassas till barnet

Miljön anpassas till barnet på många sätt. Kuvösen bäddas så att barnet får stöd för armar och ben och kan ligga i en hopkrupen ställning, ungefär som när barnet låg i livmodern. Ofta täcks kuvösen för att skydda mot ljus, och ljudmiljön är så dämpad som möjligt. Om barnet sover försöker personalen undvika att väcka det.

Kängurumetoden

Så fort det är möjligt får barnet komma till en förälder och ligga hud mot hud enligt den så kallade kängurumetoden. Barnet ligger då med bara en blöja och eventuellt en mössa direkt på förälderns bröstkorg. Barnet får en filt över sig och hudkontakten hjälper barnet att hålla värmen. Även barn som har respirator kan ligga hud mot hud och mår oftast bättre då. Barnet bör stanna hos föräldern i minst två timmar i sträck, eftersom själva förflyttningen kan ta ganska mycket energi. Som förälder är det därför bra om man har ätit, druckit och kissat innan. Barn trivs oftast bäst hos föräldern jämfört med att vara ensam i kuvösen. Det är förstås krävande för föräldrarna så man behöver hjälpas åt och få stöd av anhöriga och nära vänner.

Lindra smärta

Även de mest för tidigt födda barnen känner smärta men kan inte alls uttrycka den som ett äldre barn eller vuxen. Smärta och stress är skadligt särskilt för den snabbt växande och utvecklande hjärnan. Därför görs så få smärtsamma ingrepp som möjligt, men om de inte går att undvika måste barnet få god smärtlindring. En liten mängd sockerlösning i munnen lindrar smärtan. Den lindras också av att barnet får närhet och att miljön är lugn.

Hemsjukvård

I slutet av sjukhusvistelsen kan en del barn fortfarande behöva hjälp med att få näring i sond. På de flesta sjukhus kan man som förälder få lära sig hur man sköter sonden hemma med stöd av hemsjukvård. Det innebär att ni åker hem men har kvar stöd och hjälp från sjukhuset.

Fäll ihop

Vilket stöd kan man få?

Vilket stöd kan man få?

Att vara förälder på sjukhus

Det är oftast en omtumlande upplevelse att bli förälder. Känslan av att bli förälder kan bli svårare om barnet måste vistas på sjukhus eller om det är det sjukt och behöver behandlingar. Om barnet endast är lite för tidigt fött och mår bra är det ändå en påfrestande utmaning att i främmande miljö på sjukhus knyta an till sitt nyfödda barn.

Om barnet är mycket för tidigt fött kan dagarna på sjukhuset pendla mellan glädje över små framsteg och oro över bakslag. Att vara nära sitt barn har visat sig vara mycket bra för anknytningen och amningen. Det minskar också risken för depression hos föräldern.

Ibland kanske barnet måste vårdas långt hemifrån, med de praktiska svårigheter det kan medföra. Det kan exempelvis vara svårt att hitta en bra balans mellan att ta hand om äldre syskon och att vara med det nyfödda barnet. Det är också viktigt att man som förälder inte glömmer bort sina egna grundläggande behov, som att sova och äta bra så att man orkar ta hand om sitt barn. Det är ett bra tillfälle att ta hjälp från sin omgivning och av varandra.

Man hamnar i en mycket ovan miljö på en neonatalavdelning. Barnet kanske ligger i en kuvös, det kan vara fullt med sladdar och slangar och övervakningsutrustning som visar olika saker. Även om det finns mycket personal som är vana att ta hand om för tidigt födda barn är man som förälder viktigast för barnet. Man stöttas därför av personalen att vara så delaktig möjligt i vården av barnet.

Om barnet vårdas långt hemifrån brukar det finnas möjlighet att bo i närheten av avdelningen. Många neonatalavdelningar kan numera erbjuda föräldern att stanna dygnet runt hos sitt barn.

Stöd av kurator eller psykolog

Förutom läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor finns det annan personal som man kan få stöd av. Kuratorn kan vara en samtalspartner som man kan prata med under hela vistelsen på neonatalavdelningen. Kuratorn kan också hjälpa till med information om annat stöd som man kan få, och med information om föräldraförsäkringen.

Ibland kan det finnas behov av kontakt med en psykolog som kan hjälpa till att bearbeta de svårigheter som många föräldrar upplever när deras barn föds för tidigt.
Ibland kan krisen komma efter att man har skrivits ut från sjukhuset. Då kan man vända sig till barnavårdscentralen, bvc, för att få stöd. Där har man som förälder rätt att få en kontakt med en psykolog förmedlad.

Man kan även vända sig till Svenska Prematurförbundet. Det ordnar bland annat träffar för att stötta nyblivna föräldrar, och föräldrar vars barn skrivits ut. En del sjukhus samarbetar med lokala föräldraföreningar för för tidigt födda barn.

Tillfällig föräldrapenning

När barnet vårdas på sjukhus får man tillfällig föräldrapenning. Om man är två föräldrar har man möjlighet att få tillfällig föräldrapenning samtidigt för att kunna delta i omsorgen. Man kan prata med sjukhusavdelningens kurator om man har frågor hur det fungerar.

Här finns information från Försäkringskassan om föräldrapenning.

Här finns information från Försäkringskassan om föräldrapenning om tillfällig vård av allvarligt sjukt barn.

Fäll ihop

Uppföljningen

Uppföljningen

Om barnet endast är lite för tidigt fött behöver det för det mesta ingen annan uppföljning än den som görs på barnavårdscentralen, bvc. Barn som är extremt för tidigt födda eller som har haft komplikationer som riskerar att ge skador, följs upp av specialiserade team vid barnkliniken fram till fem-sex års ålder, ibland längre. Där bedöms barnets utveckling men också om det behöver behandling, stöd eller extra näring.

Hur för tidigt födda barn växer och utvecklas

För att bedöma hur för tidigt födda barn utvecklas används begreppet korrigerad ålder. Korrigerad ålder beräknas utifrån när barnet skulle ha fötts, det vill säga det beräknade förlossningsdatumet.

Om ett barn till exempel är född två månader för tidigt kommer barnet att nå de olika utvecklingsfaserna ungefär två månader senare än om barnet hade fötts på beräknat förlossningsdatum.

Korrigerad ålder används vid all uppföljning, såsom utveckling- och tillväxtkontroller på barnavårdscentralen. Det görs för att det ska gå att jämföra med den förväntade utvecklingen och tillväxten, som om barnets fötts i fullgången tid. Korrigerad ålder innebär att de allra flesta för tidigt födda barn till exempel kommer att lära sig sitta och gå när de förväntas göra det.

Ett barn som är född tio veckor för tidigt har vid ettårskontrollen en korrigerad ålder som innebär att det har levt ett år och tio veckor.

För barn som är födda mycket för tidigt används korrigerad ålder till dess att barnet har en korrigerad ålder på 24 månader.

Läs mer om hur barnet växer och utvecklas i olika åldrar. I texterna finns information om bland annat motorik, tal och social utveckling. Det finns också information om bland annat barns olika utvecklingsfaser och när barn lär sig olika rörelser.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 13 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-09-13
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Uwe Ewald, barnläkare, neonatalavdelningen,
Akademiska sjukhuset, Uppsala