När barn far illa

Barns rättigheter

Alla barn har, precis som vuxna, samma rättigheter och lika värde. Alla barn har rätt att få växa upp i en miljö fri från våld. Alla barn har rätt till en trygg och säker miljö och ska skyddas mot alla former av utnyttjande, övergrepp, kränkningar och diskriminering. Det slår FN:s konvention om barnets rättigheter fast. Sverige ses ofta som ett föregångsland när det gäller att arbeta med barns rättigheter och mot barnmisshandel. De allra flesta föräldrar i Sverige är emot att man använder våld och kroppslig bestraffning i barns uppfostran. Men det är ändå många barn som utsätts för våld av olika slag.

Om man ser eller misstänker att ett barn far illa kan man känna sig maktlös och handfallen. Men det finns saker man kan göra och hjälp att få.

Hur barn kan fara illa

Sedan 1979 är det förbjudet i Sverige för vuxna, även föräldrar, att aga och slå barn.

Barnmisshandel innebär att en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp eller inte ger barnet tillräckligt god omsorg. Ett barn far illa när dess hälsa skadas eller naturliga utveckling hindras.

  • Fysisk misshandel kan vara att slå, sparka, nypa eller på andra sätt skada barnet fysiskt.
  • Psykisk misshandel kan vara hot, hån, nedvärdering, utfrysning, orimliga bestraffningar eller att på andra sätt kränka barnet. Det kan också vara att till exempel låsa in barnet eller att barnet tvingas se när en närstående utsätts för våld.
  • Sexuella övergrepp är alla sexuella handlingar som sker mot någons vilja. En sexuell handling med ett barn är alltid ett övergrepp. Det är olagligt även om barnet tar initiativ till handlingen.
  • Att inte ge barnet tillräckligt god omsorg kan vara att inte ge barnet mat, kläder, sjukvård, utbildning, omtanke eller på annat sätt inte sköta om barnet eller lyssna till det enskilda barnets specifika behov.

Gränsdragningen för vad som är barnmisshandel kan vara svår. En vuxen får till exempel lyfta eller rycka undan ett barn för att förhindra att det gör sig illa eller skadar andra. Exakt var den juridiska gränsen går för om kränkningar, våld eller bristande omsorg är misshandel eller inte, avgörs ytterst av en domstol.

Tecken på att barn eller ungdomar far illa

Barn är beroende av att vuxna i dess närhet sköter om dem och behandlar dem respektfullt. Kränkande behandling och misshandel kan givetvis skada ett barn allvarligt, både psykiskt och fysiskt. Om det dessutom är en förälder eller annan närstående som utsätter barnet för misshandel, innebär det att barnets förtroende för den som ska stå för trygghet och stabilitet skadas. Det kan göra övergreppet ännu svårare för barnet att hantera och bearbeta.

Barn som blir misshandlade kan få en försämrad självkänsla. Tilliten till andra människor kan försvagas. Det är inte heller så lätt för barnet att lära sig hantera konflikter på bra sätt, om det får uppleva våld och misshandel.

Ett barn som mår dåligt kan visa det på olika sätt. Barnet kan vara nervöst, ensamt, oroligt eller aggressivt, reagera med ångest, sömnsvårigheter eller kroppsliga besvär som ont i magen och huvudvärk. En del barn är borta mycket från skolan, kränker andra barn eller skadar sig själva och andra genom till exempel självskadebeteende, brott eller användande av droger. Det finns också barn som inte visar utåt att det far illa hemma. De kanske tystnar och drar sig undan.

Varför misshandlar man sitt barn?

Föräldrar som misshandlar sitt barn mår ofta själva dåligt. Det kan vara en förklaring, men det är ingen ursäkt som skulle göra situationen acceptabel. Föräldrarna kan ha en pressad livssituation eller ha svåra känslomässiga problem. Det finns också föräldrar som anser att man ska få aga sina barn. En del föräldrar som själva blivit utsatta för misshandel kan också utsätta sina barn för liknande behandling som de själva varit med om.

Vad man kan göra om man misstänker att ett barn far illa

Barn som far illa behöver personer i sin omgivning som ser vad som händer, bryr sig om och vågar ingripa. Ibland kan vuxna som misstänker att ett barn far illa välja att inte ingripa, eftersom de inte vet vad de ska göra eller tror att det kan bli värre för barnet om de lägger sig i.

Men alla barn som utsätts för våld är i behov av att omgivningen reagerar och att någon ingriper. Barn som själva börjar berätta om misshandel måste alltid tas på allvar. Att prata med barnet är en bra början. Ofta berättar det kanske inte precis vad som har hänt, utan ger otydliga budskap eller signaler. Genom att lyssna hjälper man barnet att berätta. Men det är också viktigt att förmedla till barnet att han eller hon behöver hjälp för att våldet ska upphöra. Man kan hjälpa barnet att berätta och ställa frågor utan att förhöra. Det är bra att låta barnet berätta i sin egen takt och visa att man är intresserad och tar sig tid. Som vuxen är det också viktigt att inte visa om man blir förskräckt över barnets berättelse. Barnet kan då tro att man inte vill höra mer.

Anmälan till socialtjänsten

Alla som arbetar i en verksamhet som berör barn under 18 år är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det gäller till exempel personal i skolan, på fritids, inom sjukvården och polisen, och även de som jobbar med barn inom en privat verksamhet.

Privatpersoner och personer som arbetar med ideell verksamhet har ingen anmälningsplikt, men om man misstänker att ett barn far illa bör man anmäla det till socialtjänsten så att barnet kan få skydd och hjälp.

När man anmäler till socialtjänsten behöver man inte veta säkert att ett barn inte har det bra, det räcker med att känna oro. Det är socialtjänstens uppgift att ta reda på mer.

Om man oroar sig för att ett barn far illa kan man ringa till socialtjänsten i kommunen och rådgöra. Då kan man få veta vad som händer vid en anmälan. Som privatperson kan man vara anonym i kontakten med socialtjänsten, men det kan inte den som arbetar med barn. Om man vill vara anonym ska man inte presentera sig med sitt namn då man ringer, eller på annat sätt kontaktar socialtjänsten, utan redan från början säga att man vill vara anonym.

Här kan du läsa i Socialstyrelsens handbok om att anmäla oro för barn, stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare

Vad händer när man kontaktar socialtjänsten?

När socialtjänsten får reda på att det finns oro för att ett barn far illa tar de kontakt med föräldrarna och barnet. Hur detta går till, beror vilken bedömning som görs av barnets behov av skydd. Därefter beslutar socialtjänsten ifall en utredning om barnets situation ska påbörjas. Utredningen ska alltid ha barnets bästa i fokus. Socialtjänsten pratar med barnet, föräldrarna och personer i barnets omgivning för att ta reda på hur barnet har det hemma och i skolan. Om det finns misstankar att barnet blivit utsatt för ett brott, som misshandel eller sexuella övergrepp är, brukar socialtjänsten samråda med polisen. När utredningen är klar kan barnet eller familjen erbjudas stöd. Det kan vara stödsamtal, gruppverksamhet för barn och föräldrar, kontaktfamilj eller familjebehandling.

Om socialtjänsten i sin utredning kommer fram till att barnets situation är mycket allvarlig och då man inte kommer överens med föräldrarna om vilken hjälp som behövs, kan barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga, LVU. Om det är akut kan socialnämnden i kommunen fatta ett beslut om ett omedelbart omhändertagande. Både vårdnadshavarna och barnet har då rätt till ett eget juridiskt ombud. Barnets ombud ska ta till vara barnets åsikter och rättigheter och se till att detta kommer fram till förvaltningsrätten som beslutar i ärendet. Ofta är förhandlingen i förvaltningsrätten muntlig. Det betyder att alla personer som är över 15 år och berörs av beslutet ska närvara. Om barnet är under 15 år är barnets ombud med för att föra fram barnets vilja.

När ett barn omhändertas enligt LVU kan det få bo i ett familjehem eller på ett hem för vård och boende, HVB-hem. Ibland placeras barnet tillsammans med en eller båda föräldrarna på ett utredningshem. Beslutet om LVU ska omprövas regelbundet.

Socialtjänsten har tystnadsplikt för att skydda den som utredningen handlar om. Därför har den som anmäler oftast inte möjlighet att få information om utredningen.

Läs mer på Socialstyrelsen

Lagen om vård av unga

Att anmäla när man är närstående

Det kan kännas svårt att be om hjälp om man själv eller en närstående är den som misshandlar sitt barn eller inte räcker till för att ge barnet den omsorg som barnet behöver. Som förälder kan man vara rädd för att socialtjänsten ska omhänderta barnet. Men socialtjänsten ska först och främst utreda vad man behöver för hjälp och stöd för att klara sitt föräldraskap och erbjuda det. Det kan vara så att alla medlemmar i familjen behöver stöd. Den förälder som slår och kanske hotar de andra i familjen behöver ta ansvar för det han eller hon gör och söka hjälp för att ändra sitt beteende. Om någon i familjen missbrukar alkohol, droger eller tabletter behövs hjälp för det. Barnet kan också ha behov av att bearbeta sina upplevelser. Familjen kan få hjälp och stöd via socialtjänsten.

Om man som partner eller separerad förälder, oroar sig för att barnets andra förälder misshandlar barnet har man ett ansvar att skydda sitt barn. Det kan vara svårt eftersom man kanske är rädd för vad som händer om man söker hjälp. Man kan också vara rädd för att själv bli hotad eller misshandlad. Men man behöver ta sitt ansvar, för sitt barns bästa, och söka hjälp genom att till exempel kontakta socialtjänsten, polisen, BVC eller skolan. Man kan i en sådan situation själv behöva stöd. Ett råd är att be någon person man har förtroende för att finnas med när man kontaktar till exempel BVC, kvinnojour eller mansjour för att berätta vad man varit med om.

Senast uppdaterad:
2015-12-22
Redaktör:

Linda Ahlqvist, distriktssköterska, 1177.se

Granskare:

Inger Ekbom, socionom, psykoterapeut, Rädda Barnen