Material för att laga och ersätta tänder

Skriv ut (ca 10 sidor)

När du får hål i tänderna eller tänder går sönder av någon annan anledning kan du få dem lagade med olika tandersättningsmaterial. Det finns också flera material att välja på när du behöver få nya, konstgjorda tänder som ersättning för tänder som du har slagit ut eller förlorat av andra skäl. Alla material som tandläkaren använder till detta brukar kallas dentala material.

Skriv ut

Vanliga material är plast, metaller eller keramiska material. Olika material kan också kombineras. Vilken materialtyp tandläkaren väljer beror på hur stor del av tanden som behöver ersättas eller hur många tänder som saknas. Ofta kan en tand lagas på olika sätt och med olika material. Du kan få vara med och bestämma vilken behandling som ska väljas.

Så lagas tänder

Så lagas tänder

Om du har hål, så kallad karies, i framtänder eller kindtänder som belastas mycket när du tuggar brukar tandläkaren laga dem med en fyllning. Oftast används så kallat kompositmaterial, som är en blandning av plast och keramiskt material. Färgen på det materialet kan anpassas till tänderna.

Tandytor som du inte tuggar med och som inte är alltför synliga kan lagas med ett så kallat glasjonomermaterial. Det är inte lika likt en tand som komposit, men innehåller och ger ifrån sig fluor som i vissa fall kan motverka karies.

Om du förlorar större delen av en tand kan tandläkaren laga skadan med en konstgjord tand, en så kallad krona av keram eller metall. Då slipar tandläkaren till den tand som ska lagas och tar sedan avtryck av tänderna. Därefter tillverkar en tandtekniker med hjälp av avtrycket kronan som ersätter tanden. Tandläkaren cementerar sedan fast kronan på patienten.

Om tanden är rotfylld och en stor del av tanden är borta på grund av tidigare lagningar, kan du behöva få ett stift i tanden för att ge kronan stöd. Stift görs oftast av metall, men kan även göras av kompositplast som är förstärkt med fibrer.

Fäll ihop

Så ersätts saknade tänder

Så ersätts saknade tänder

Om du har enstaka tandluckor kan tandläkaren föreslå att du ska få en brokonstruktion, en så kallad brygga. Den består av keramiskt material eller av metall som täcks med porslin. Bryggan sätts fast med ett så kallat dentalt cement på tänderna intill luckan.

Om du har förlorat många tänder kan du behöva en avtagbar protes. Ett alternativ är att du får så kallade implantat insatta i munnen. I stället för tänder opererar tandläkaren då in en eller flera skruvar i käkbenet. På skruvarna sätts sedan en krona, bro eller protes som sitter fast. Implantat går att ha vare sig du har förlorat enstaka eller många tänder. Har du för lite käkben kvar kan det bli svårt för tandläkaren att använda implantat.

Bild på hur en så kallad bro kan fästas i munnen 1. En lucka i tandraden kan fyllas med en bro som träs på de intilliggande tänderna. 2. Broar kan även fästas vid implantat. 3. Implantat är skruvar av titan som opereras in i käkbenet och som konstgjorda tänder kan fästas vid.

Fäll ihop

Olika material för tandlagning

Olika material för tandlagning

Tänder kan lagas med

  • kompositmaterial
  • glasjonomermaterial
  • plastförstärkt glasjonomermaterial.

Kompositmaterial

Komposit är ett plastmaterial som kan användas för lagningar i alla tänder och anpassas i färg för att likna de omgivande tänderna. Olika kemiska ämnen, som kan sätta i gång stelningsprocessen, är tillsatta till plasten. För att få fyllningen tät mot tanden luckrar tandläkaren upp ytan på tanden genom att behandla den med en syra. Sedan penslar hen på en lättflytande plast som tränger in i alla skrymslen och ojämnheter i tandytan och detta förbättrar också fyllningens fäste till tanden. Därefter läggs fyllningsmaterialet i hålet och formas. Nästan alla kompositmaterial härdas med ljus. Det innebär att materialet stelnar när tandläkaren lyser på det med blått ljus.

Glasjonomermaterial

Glasjonomer används framför allt till lagningar på tandhalsar och vid lagning av mjölktänder. Det används därför främst på äldre personer och barn.

Materialet består av en vätska och ett pulver som blandas, läggs i hålet och formas. Det tar flera timmar innan fyllningen har stelnat klart, men du kan ändå äta och dricka. Detta material frigör fluor som kan motverka karies och det fäster dessutom bra till tanden.

Materialet håller inte så bra att tugga med och ytan blir inte helt slät. Därför bör det inte användas till permanenta fyllningar på tänder du tuggar med, det vill säga vuxnas kindtänder. Däremot används glasjonomer till fyllningar framför allt i mjölktänder, där fyllningarna inte behöver hålla lika länge eftersom mjölktänderna lossnar efter några år och lämnar plats för permanenta tänder.

Plastförstärkt glasjonomermaterial

Plastförstärkt glasjonomer består av en vätska, ett pulver och en plast. När materialet har blandats och satts på plats i hålet får tandläkaren plastdelen av materialet att börja stelna med hjälp av blått ljus. Glasjonomerdelen av fyllningen stelnar av sig själv.

Materialet stelnar snabbt, fäster bra till underlaget, har bättre kvalitet på ytan och är starkare än vanligt glasjonomer. Det innehåller dessutom fluor som frigörs från materialet och stärker tänderna.

Plastförstärkt glasjonomer tål nötning sämre än komposit och bör inte utsättas för alltför intensivt tuggande. Därför används det ofta till lagningar på tandhalsar och till barns kindtänder.

Amalgam

Amalgam var länge standardmaterialet för tandlagningar. Amalgam innehåller kvicksilver och det är sedan 2009 förbjudet att använda produkter som innehåller kvicksilver i Sverige.

När amalgamfyllningar gjordes borrade tandläkaren ur en stor del av tanden bland annat för att få fyllningen att fästa. Det medförde att de kvarvarande delarna av tanden försvagades och emaljen med tiden kunde spricka och falla av.

Fäll ihop

Tillfälliga lagningar

Tillfälliga lagningar

Ibland, till exempel vid akuta behandlingar, görs först en tillfällig lagning. Den ska skydda tanden så att den inte irriteras av till exempel temperaturväxlingar eller bakterier i munnen tills tanden får en permanent lagning. Den tillfälliga lagningen kan göras med en tillfällig fyllning eller en tillfällig krona. När en tand ska rotfyllas brukar en tillfällig fyllning placeras över hålet i tanden för att undvika att bakterier från munnen kommer in i rotkanalen.

Som tillfällig fyllning används ofta en blandning av ett pulver och en vätska. Det fungerar som ett förband som håller tätt mot bakterier. Det finns också tillfälliga lagningar som inte innehåller eugenol. I vissa tillfälliga fyllningsmaterial tillsätts förstärkningsfibrer för att göra materialet mer motståndskraftigt mot belastning när du tuggar.

Du kan även få en tillfällig krona under den tid som det tar att göra färdig en krona hos tandteknikern. Sådana kronor görs ofta av plast och sätts fast med ett provisoriskt, mindre starkt, cement för att kronan lätt ska kunna tas bort utan att skada tanden när den färdiga kronan kommer. Tillfälliga kronor och fyllningar håller inte i längden utan måste så småningom bytas mot en permanent lagning av tanden.

Fäll ihop

Material till kronor och broar

Material till kronor och broar

Kronor och broar kan tillverkas av olika material och de kan fästas i munnen på olika sätt. Tillverkningen av kronor och broar kan göras antingen för hand eller med hjälp av datoriserad teknik.

Metallkeramik

Det är vanligt att kronor och broar består av metall. De metaller som används är titan och blandningar, så kallade legeringar av kobolt och krom. Det är också möjligt att använda guldlegeringar, men då blir det dyrare. Metalldelen av konstruktionen har en yta av porslin för att det ska se ut som tänder.

Helkeramer

Kronor i porslin, så kallade keramer, kan ha samma material rakt igenom. De kan också utformas med en inre stomme av extra stark keram som sedan får porslin på ytan för att få ett naturligt tandutseende på konstruktionen. Både kronor och broar kan göras helt i keramiska material med mycket bra resultat.

Helkeramiska material kan se mycket naturliga ut. Dessutom är de kemiskt stabila och avger inte olika ämnen i munnen.

Men keramiska material är spröda och ställer större krav på tandläkarens och tandteknikerns arbete än andra material. Hur bra en konstruktion med enbart keramiska material kommer att hålla är beroende av många saker. Till exempel hur tanden ser ut, hur framställningen går till, hur den färdiga konstruktionen behandlas och hur hårt du tuggar.

Fäll ihop

Tandcement

Tandcement

Tandcement, så kallade dentala cement, används för att fästa kronor och broar på tänderna. Det finns flera olika sorters cement. Vilket cement tandläkaren väljer beror på vilket material som ska fästas. Metallkeramik kan sättas fast med zinkfosfatcement, glasjonomercement eller kompositcement. Många helkeramiska konstruktioner måste däremot sättas fast med kompositcement för att få tillräcklig hållfasthet.

Fäll ihop

Rotfyllningsmaterial

Rotfyllningsmaterial

En tandrot sitter fast i käkbenet och har kanaler som innehåller så kallad pulpa. Pulpan innehåller nerver och blodkärl. En rotfyllning innebär att tandläkaren öppnar tanden och rengör rotkanalen från bakterier för att sedan fylla den. Vanligen fylls kanalen med en blandning av ett gummimaterial och zinkoxid. Sedan fylls det resterande utrymmet ut med rotkanalcement.

En tand består av krona och rot. Kronan är den del som syns i munnen, medan roten sitter fäst i käkbenet. Kronan är klädd med emalj på ytan, men huvuddelen av tanden består av ämnet dentin, det så kallade tandbenet. Den innersta delen av tanden kallas pulpan eller tandnerven. Den är uppbyggd av bindväv, som innehåller blodkärl och nerver.

Fäll ihop

Avtagbara proteser

Avtagbara proteser

Både hela proteser och delproteser kan du själv ta ut och sätta in. Hela proteser ersätter alla tänder i en käke och görs av härdad plast. Den hela protesen kan också knäppas fast på avkortade tänder eller implantat och kallas då täckprotes.

Du kan få en delprotes om det finns några tänder kvar i käken och då gör tandteknikern en stomme av metall som sitter under plasten. Delprotesen har klamrar som fäster den vid de kvarvarande tänderna.

Delprotesen är fäst med klamrar vid tänder som finns kvar i käken.

Plast som har stelnat genom uppvärmning har mindre läckage av små plastmolekyler än den plast som inte har värmts upp. Om protesen tillverkas på rätt sätt är läckaget litet, och för att ytterligare minska läckaget brukar tandläkaren låta protesen få ligga ett tag i vatten innan du får den.

Om du är allergisk mot de kemikalier som ingår i ett protesmaterial kan tandläkaren välja ett annat material för protesen.

Fäll ihop

Biverkningar av dentala material

Biverkningar av dentala material

Precis som med många andra ämnen som vi kommer i kontakt med dagligen kan de material som används inom tandvården framkalla en allergisk reaktion. Risken för en sådan reaktion är liten, men det är viktigt att tandläkaren får veta om du är allergisk mot något.

Kontaktallergier är den vanligaste formen av reaktion mot ämnen som ingår i dentala material. Vanligtvis visar sig en kontaktallergi som eksem. I munnen kan en kontaktallergi göra att det blir rött och svullet. Du kan också få en så kallad lichenoid kontaktreaktion. Då kan munslemhinnan vara vitaktig och förtjockad eller kraftigt rodnad och sårig. Ibland kan du få områden som är rodnade och täcks av vita linjer.

Det finns inget bevisat samband mellan en kontaktallergisk reaktion och allmänna sjukdomssymtom. Du brukar må som vanligt och inte känna dig sjuk förutom symtomen i munnen. Om du tror att du har en kontaktallergisk reaktion som behöver utredas medicinskt av en hudläkare, kan du få en remiss av en tandläkare eller en läkare på en vårdcentral.

De dentala material som oftast orsakar kontaktallergi i munnen är metaller, men plast, eugenol och en del andra ämnen som ingår i dentala material kan också framkalla kontaktallergiska reaktioner, även om det är mycket ovanligt.

Metaller

Det är ovanligt, men de här metallerna som används i munnen kan ibland ge kontaktallergi:

  • guld
  • titan
  • palladium
  • kobolt
  • krom
  • kvicksilver.
  • I allmänhet dröjer det ett tag efter tandbehandlingen innan du får en allergisk reaktion, men den kan också komma efter ganska kort tid.

    Om du har flera sorters metaller i munnen kan de reagera med varandra. Om du är orolig för att ha fått allergi mot metaller kan en läkare utreda om du har fått en allergisk reaktion.

    Plast

    Kompositmaterial och andra material som innehåller plast kan avge små mängder av ämnen som kan framkalla allergiska reaktioner. Den risk som forskningen har kunnat visa på är allergiska reaktioner just när fyllningen sätts in, därefter är risken för allergiska reaktioner mycket liten.

    Innan materialet har stelnat avger det större mängder ämnen än den färdiga fyllningen. Därför ska du undvika kontakt mellan hud, slemhinna och plastmaterialet innan det har stelnat helt. Fyllningen stelnar när tandläkaren belyser den med en härdningslampa. Du får sitta kvar i tandläkarstolen med en bomullsrulle som hindrar kontakt mellan tanden och insidan av kinden tills fyllningen har stelnat.

    Eugenol

    Eugenol som kan finnas i tillfälliga fyllningar kan framkalla kontaktallergi, även om det är mycket ovanligt.

    Fluorlack

    Tandläkaren brukar lägga fluorlack på tänderna när det finns risk för karies, särskilt inom barntandvården. Fluorlack innehåller ett ämne som gör att lacket sitter kvar på tanden. Det ämnet kan framkalla kontaktallergiska reaktioner, även om det är ovanligt.

    Amalgam

    Amalgam innehåller kvicksilver som är ett giftigt ämne. Amalgam är förbjudet att använda som fyllningsmaterial sedan 2009. I många andra länder används däremot amalgam fortfarande för att laga tänder.

    Personer som har fyllningar av amalgam har högre koncentration av kvicksilver i kroppen än personer som inte har amalgam. Forskningen har hittills inte kunnat visa på något säkert samband mellan amalgamfyllningar och nedsatt hälsa, men det kan inte uteslutas att det finns personer som har besvär av amalgam. Det pågår fortsatt forskning för att undersöka om kvicksilver i amalgam från lagningar skulle kunna ge en allmän påverkan på hälsan.

    Fäll ihop

    Dentala material och allmänna sjukdomssymtom

    Dentala material och allmänna sjukdomssymtom

    Det är oklart om allmänna kroppsliga sjukdomssymtom kan orsakas av tandlagningsmaterial som till exempel amalgam. I forskningsstudier har patienter med symtom som de själva tror beror på amalgam jämförts med kontrollpersoner som inte anser sig vara sjuka av dentala material. När de båda grupperna jämfördes visade sig patienterna ha svårare symtom än de kontrollpersoner som ingick i studierna.

    De beskrivna symtomen är vanliga hos många människor och inte specifika för någon särskild sjukdom. Tandläkare och läkare har därför svårt att kunna fastställa om det är biverkningar av ett dentalt material eftersom symtomen är så allmänna.

    Byte av amalgamfyllningar har i några forskningsstudier visat sig minska personernas symtom jämfört med personerna i en kontrollgrupp, som inte fick sitt amalgam borttaget.

    Fäll ihop

    Om du är gravid eller ammar

    Om du är gravid eller ammar

    Du bör inte få några amalgamarbeten gjorda under eller strax före en graviditet eftersom kvicksilverånga då frigörs och riskerar att skada fostret. Det finns inga hinder för att få vanliga fyllningar eller annan vanlig tandvård utförd under en graviditet eller när du ammar, men det är alltid bra att berätta för tandläkaren att du är gravid. Skulle du behöva röntgas skyddas du av ett blyförkläde.

    Forskning har inte kunnat visa att du har större risk att få biverkningar av tandmaterial under graviditet och amning, men det kan vara klokt att vänta med omfattande tandbehandlingar till senare. Tandvård när du behöver vara sövd bör undvikas under graviditeten.

    Fäll ihop

    Byta ut dentala material

    Byta ut dentala material

    Ibland kan du behöva byta ut dina fyllningar, stift eller broar om du får problem som beror på en allergisk reaktion. Du kan få tandvård till samma kostnad som vanlig sjukvård om du har en konstaterad allergisk reaktion eller om du har besvär i munnens slemhinna som beror på det dentala materialet. Det innebär att om du till exempel får en allergisk reaktion av ett dentalt material kan du få det ersatt av ett annat material.

    Du kan ibland få möjlighet att byta ut tandfyllningarna m du har långvariga sjukdomssymtom och tror att besvären orsakas av överkänslighet mot fyllningarna. Det förutsätter att du först har gått igenom medicinska utredningar och fått olika behandlingar. Byte av tandlagningsmaterial kan då ingå som en del i den fortsatta planen för utredning och behandling. Du kan ansöka om att få tandvård till samma kostnad som vanlig sjukvård. Tandläkaren skickar din ansökan tillsammans med läkarintyg och behandlingsplan till tandvårdsenheten i länet eller regionen där du bor. Ansökan bedöms och beslutas sedan lokalt inom landstinget eller regionen. 

    Om amalgamfyllningar ska tas bort kan det innebära att den mängd kvicksilver som frisätts tillfälligt ökar. Därför är det bra att ta bort lagningen försiktigt och med ansiktsskydd för att minska inandningen av frigjord kvicksilverånga.

    Tandläkare brukar avråda från att byta ut fyllningar som är hela och som du inte har besvär av. Att ta bort en fyllning kan innebära en risk för att tanden skadas så att det blir nödvändigt att rotfylla tanden. I värsta fall kan tanden behöva tas bort. Om du av personliga skäl och på egen bekostnad ändå vill byta ut fyllningar bör du först ta reda på vad behandlingen kostar. Vid denna typ av behandling får du inget bidrag till fyllningsbytet.

    Fäll ihop

    Mer om material för att laga tänder

    Mer om material för att laga tänder

    Innehåll i de vanligaste kompositmaterialen

    Plast    Bis-GMA (Bisfenol-A-glycidylmetakrylat)
    UDMA (Uretandimetakrylat)
    TEGDMA (Trietylenglykoldimetakrylat)
    EGDMA (Etylenglykoldimetakrylat )
    Fyllmedel    Kiseldioxidpartiklar
    Aluminiumoxidpartiklar
    Zirkoniumoxidpartiklar
    Initiatorer
    (ämnen som sätter i gång stelning)   
    Peroxider
    Aminer 
    Kamferkinon 
    Hjälpämnen   UV-stabilisatorer
    Stabilisatorer, till exempel hydrokinoner 
    Färgämnen
    Bindningsmedel HEMA (2-hydroxietylmetakrylat) 

    Innehåll i glasjonomermaterial

    Vätska Polyakrylsyra eller annan liknande syra
    Pulver Syralösligt glas
    Färgämnen

    Innehåll i plastförstärkt glasjonomermaterial

    Vätska  Polyakrylsyra eller annan liknande syra
    Plastkomponenter, till exempel HEMA (2-hydroxietylmetakrylat)
    Pulver  Syralösligt glas 
    Initiatorer  Kamferkinon 
    Aminer 
    Hjälpämnen    UV-stabilisatorer 
    Stabilisatorer, till exempel hydrokinoner
    Färgämnen 

    Innehåll i keramer

    Kiseldioxid 
    Aluminiumoxid
    Metalloxider, till exempel natrium, kalcium, järn, titan 
    Zirkoniumdioxid 
    Yttriumoxid 

    Innehåll i protesmaterial

    MMA (Metylmetakrylat)
    PPMA (Polyetylmetakrylat)
    BUDMA (Butandioldimetakrylat)
    Mjukgörare, till exempel ftalater
    Peroxid
    Stabilisatorer
    Färgämnen

    Innehåll i metaller, legeringar och blandningar

    Koboltkrom Kobolt
    Krom
    Molybden, Wolfram, Gallium, med flera
    Titan Titan (>99 procent)
    Kol, syre
    Guldlegering Guld
    Silver
    Koppar
    Palladium
    Platina
    Zink, Iridium, Rhutenium, med flera
    Amalgam, en blandning av Kvicksilver
    Silver
    Tenn, Koppar, Zink, med flera
    Fäll ihop
    Skriv ut (ca 10 sidor)
    Senast uppdaterad:
    2016-10-14
    Redaktör:

    Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

    Granskare:

    Anders Berglund, tandläkare, Institutionen för odontologi, Medicinska fakulteten, Umeå universitet

    Illustratör:

    Lotta Persson, illustratör, Göteborg

    Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge