Barnets första månader – mat, sömn och skrik

De flesta barn äter och sover oregelbundet i början. Det kan vara svårt att veta vad barnet vill när det skriker eller när det behöver sova, äta eller vara vaket. Det brukar kännas lättare ju mer man lär känna sitt barn och vardagen blir mer förutsägbar.

En del barn äter och sover med jämna mellanrum, men för de flesta barn sker det ganska oregelbundet i början. De första månaderna är det framför allt hunger och mättnad som styr om barnet sover eller är vaket. Ofta somnar barnet efter att ha ätit. Den allra första tiden är det bra att amma eller mata barnet så ofta och så länge som det vill. En del barn vill amma nästan hela tiden och då kan man själv behöva avbryta en stund när man vill vila. Det bör aldrig gå mer än fyra timmar mellan varje mål.

Det kan vara svårt att avgöra hur mycket mat det nyfödda barnet får i sig. Ett barn som går upp lagom mycket i vikt får i sig tillräckligt med mat. Det kollar man säkrast vid besöken på barnavårdscentralen, BVC. Ett annat sätt är att se efter hur ofta barnet kissar. Om barnet inte orkar äta, om det kissar lite eller inte alls ska man kontakta BVC, vårdcentral eller sjukhus. Man kan också alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Det går åt extra vätska, energi och näringsämnen för att producera bröstmjölk och därför behöver man äta varierat och dricka mer än vanligt om man ammar.

Det kan ta tid innan amning eller annat sätt att ge barnet mat fungerar bra. Man kan behöva ha tålamod. Det är bra för barnet att ammas men ibland fungerar det inte. Man kan ha allt ifrån små, hanterbara, lättlösta problem som till exempel lindriga sår på bröstvårtorna till svåra amningsproblem som upptar mycket tid och energi. Om man misstänker att barnet inte får i sig tillräckligt, eller om man inte kan eller vill amma är det viktigt att få stöd, hjälp och bra information om alternativen. Man kan vända sig till BVC, BB, amningsmottagningen eller Amningshjälpen.

Barn är olika. En del äter, sover och är nöjda däremellan. Andra sover lite, äter ofta och gråter mycket. Alla barn föds med en sugreflex. Den är nödvändig för att barnet ska få i sig mat. En del barn vill suga nästan hela tiden, andra är nöjda när de har ammat färdigt. Barn har olika stort behov av närhet och tröst. Det kan kännas krävande att trösta ett barn som ofta är ledset och nästan bara är nöjt vid bröstet.

En del barn blir nöjda av att suga på den vuxnes rena lillfinger. Det kan göra det lättare för mamman i början, när bröstvårtorna ofta är ömma. Om man försöker hitta andra sätt att trösta barnet kan napp vara ett av de alternativ som man funderar över. Om barnet fortfarande är trött efter förlossningen ska man inte ge barnet napp eftersom det då finns risk att barnet nöjer sig med nappen när det egentligen borde äta. Om barnet ammas ska det kunna suga bra på bröstet, innan man erbjuder napp.

En del föräldrar tycker det känns bra att under lång tid låta barnets behov styra när barnet sover eller äter. Andra vill försöka påverka barnets mat- och sovvanor redan efter några veckor. De första månaderna är det bra om man kan anpassa sig efter barnets rytm och behov och hjälpas åt i familjen om det finns möjlighet. Riktigt små barns mat- och sömnbehov styrs av inre biologiska faktorer som man varken kan eller ska försöka påverka.

Efter några månader börjar barnets biologiska klocka anpassa dygnsrytmen så att barnet så småningom sover mer under natten då det är mörkt och är vaket mer under dagen då det är ljust. Om man tycker att det är svårt att få till dygnsrytmen med sitt barn, kan man få stöd och råd på BVC. Det kommer fler perioder under barnets första år då sömnen påverkas av utveckling och tandsprickning.

Det brukar både vara praktiskt och kännas bra att sova nära sitt nyfödda barn. Om barnet är under tre månader finns det en något ökad risk för plötslig spädbarnsdöd om man sover i samma säng som barnet. Därför ska barnet sova i egen säng, men den kan gärna stå inom räckhåll. Om barnet ammas kan man ha barnet hos sig i sängen när barnet är vaket, men lägga över det i egen säng när det ska sova. Om man väljer att sova tillsammans med barnet får det inte vara för trångt eller för varmt i sängen. Barnet behöver ha ett eget utrymme och kuddar och täcken får inte ligga över barnets ansikte.

Om man är påverkad av alkohol, läkemedel eller andra droger ska man inte sova i samma säng eftersom man till exempel kan råka klämma barnet. Om man röker ska man inte heller sova i samma säng som barnet eftersom det finns en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd.

Det är inte ovanligt att barnet somnar vid bröstet eller flaskan där barnet känner sig tryggt och mätt. Om man vill, kan man lägga barnet i sängen när det är trött och om barnet verkar nöjt kan man se om det somnar på egen hand. Det kan göra att barnet också somnar om själv när det vaknar på natten.

Man kan försöka göra insomnandet till en mysig stund och vara kvar vid sängen för att se att barnet kommer till ro. Lättare massage och kroppskontakt kan få barnet att slappna av. En kvällsritual som man följer varje kväll förbereder barnet på sömn. Man kan till exempel sjunga en sång eller läsa en ramsa. Det är bra om rummet är ganska mörkt och har en temperatur på omkring 20 grader. 

Man ska aldrig lämna barnet att sova utan tillsyn utomhus eller ensamt i bilen.

Även om det är vanligt att spädbarn har oregelbunden sömn, sover de ofta tillräckligt många timmar över dygnet. Om barnet verkar sova för lite och är missnöjt eller oroligt kan det till exempel bero på hunger, övertrötthet, klåda, kolik eller annan smärta eller obehag.

Nyblivna föräldrar lider ofta av sömnbrist. Man kan ha svårt att sova sammanhängande och vaknar även om barnet sover. Det är vanligt att vara trött som nybliven förälder och att vakna ofta för att ge barnet mat och tillsyn. Men en längre tids sömnbrist ökar risken för att utveckla en depression. Stress och trötthet kan påverka båda föräldrarna.

Om man har frågor eller behöver stöd kan man vända sig till barnavårdscentralen eller vårdcentralen. Man kan också alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Allt lättare att förstå barnets behov

Ju mer man lär känna sitt barn desto lättare förstår man när barnet behöver äta, sova eller vara vaket en stund. Det blir till exempel lättare att hjälpa barnet att komma till ro och somna, om man vet att det alltid brukar sova vid en viss tid. Om man däremot själv är osäker på vad barnet känner kanske man ger upp försöket att få barnet att somna. Om barnet är trött kanske det då fortsätter att vara ledset. Ibland beror barnets skrik inte på trötthet. Barnet är kanske hungrigt, har behov av närhet eller har ont.

Alla små barn skriker. Det är deras sätt att visa att de vill något eller att något inte känns bra. Barnet lär sig tidigt att använda olika sorters skrik för olika känslor och behov. Som förälder lär man sig så småningom att tyda skriken och förstå vad barnet menar. Det kan ta olika lång tid beroende på hur tydligt barnet visar vad det vill och vad skriken beror på.

Det är vanligt att nyfödda barn har en period på dygnet när de är svårare att trösta. Ofta infaller den perioden på kvällen. Om det inte går att lugna barnet kan det vara bra att tänka på att det inte alltid går. Barn är helt enkelt ledsna ibland. Det kan kännas frustrerande, men man kan hjälpa sitt barn genom att trösta och finnas nära. Om barnet äter bra, går upp i vikt och är nöjt för övrigt behöver man oftast inte vara orolig för att det är något fel.

Barn skriker inte för att klaga på sina föräldrar utan för att tala om att det är något som de vill eller behöver. Om man känner sådan frustration att man inte kan hantera sina känslor när barnet skriker kan man behöva en stund för sig själv. Finns det ingen hemma som kan hjälpa till att ta hand om barnet kan det ligga kvar i sin säng en liten stund även om det skriker. Själv kan man gå in i ett annat rum för en liten paus så att man sedan orkar fortsätta att trösta barnet. Kanske det finns någon man kan ringa som kan komma och hjälpa till.

Innan det gått så långt att man tar hårt eller skakar barnet måste man söka hjälp och stöd, till exempel via BVC, eftersom ens handlingar annars kan utgöra livsfara för barnet.

Vanliga orsaker till att spädbarn skriker kan vara att:

• barnet är hungrigt eller törstigt
• barnet vill få närhet och komma upp i famnen
• barnet är uttråkat och vill ha omväxling
• barnet är överstimulerat och behöver få vara i fred och få lugn och ro
• barnet vaknar på natten och inte känner igen sig
• barnet har ont, till exempel i magen
• barnet känner obehag från en full blöja eller att det ligger knöligt
• barnet är för varmt eller fryser.

Om barnet skriker intensivt eller i intervaller, är ledset stora delar av dagen, äter dåligt eller inte verkar må bra på något annat sätt ska man kontakta BVC, vårdcentral eller sjukhus för att få hjälp att ta reda på orsaken. Man kan också alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Spädbarnskolik

Om barnet skriker mycket kan man fundera på om orsaken kan vara spädbarnskolik.

Ett barn som har kolik brukar skrika länge, i mer än tre timmar per dygn i flera dagar. Skrikperioderna kommer oftast i ett tydligt dygnsmönster, vanligtvis under senare delen av dagen, kvällen eller natten. Koliken kan börja redan när barnet är två veckor gammalt, men är oftast som mest intensiv vid sex till åtta veckors ålder. När barnet är tre till fyra månader brukar koliken ha gått över.

Om barnet har den här typen av skrikperioder kan det kännas bra med stöd från en sjuksköterska på BVC. Där kan man också få hjälp att avgöra om barnet behöver läkarundersökas för att utesluta någon sjukdom, till exempel komjölksallergi.