Filmer: Att bli förälder

När man går från ett liv utan barn till ett liv med ett litet barn kan det kännas som att livet både tvärbromsar och rusar fram samtidigt. Det får en annan rytm, ett annat tempo. Det känns kanske inte som att det händer så mycket men man kan ändå ha fullt upp med de vardagliga rutinerna. Man kanske inte träffar människor på samma sätt som tidigare och en del tycker det känns tomt, tyst och lite tråkigt.

En del av oss behöver ha mycket aktivitet omkring oss för att må bra, andra mår bra av att bara vara. Det kan bli en stress om man tror att barnet behöver särskild stimulans i vardagen. Riktigt små barn behöver inte det. Det är fullt tillräckligt att försöka hitta en rytm i det vardagliga livet, kring mat och sömn och att möta barnets behov. Den omställningen tar tid.

Även en förälder som inte är hemma med barnet utan åker och jobbar, kan uppleva en omställning som känns svår. Man behöver lägga energi och fokus på arbetet fast man kanske helst skulle vilja vara med i utvecklingen hemma.

För de flesta som får barn innebär omställningen också att man sover annorlunda och mindre och det kan påverka relationen till varandra.

Skillnader i hur man ser på barn, relationer och uppfostran, kan också bli mer synliga än innan man hade barn. Hur man hanterar närhet och beroende, hur mycket man kan lämna barnet ifrån sig, till exempel kan plötsligt bli en fråga för diskussion.

Det kan vara värdefullt att få feedback från personer i ens närhet, som hjälper en att få syn på sig själv. Som kan ifrågasätta hur man tänker. Det är ett sätt att utvecklas. Att bli förälder kan vara utmanande men också roligt. Ett barn tar, och ska ta, mycket plats i livet.

Monica Lidbeck möter både barn och föräldrar i sitt arbete som psykolog i mödra- och barnhälsovården. Hon möter många föräldrar som söker stöd och råd i sitt föräldraskap. I filmen ovan delar psykologen Monica Lidbeck med sig av sina tankar och erfarenheter kring att bli förälder.

Att bli förälder handlar både om att möta sitt barn men också sig själv. Det är utvecklande på så sätt att man kan upptäcka och utveckla nya sidor hos sig själv. Men det kan också vara utmanande. Relationen till barnet kan väcka känslor man inte känt tidigare.

Många börjar tänka kring sin egen bakgrund och barndom när de ska bli eller har blivit föräldrar. Hur var ens egna föräldrar var när man var barn? Vad var bra? Vad saknade man? Vad vill man göra annorlunda med sitt eget barn? Det kan väcka sorg, ilska och frustration när man börjar se sin egen barndom med nya ögon. Kanske hade man föräldrar som inte var närvarande på ett sätt som man själv vill vara för sitt barn. Kanske har man känt sig övergiven eller utsatt och vill ge sitt barn en större trygghet. Kanske hade man en överbeskyddande förälder och vill ge sitt barn en annan frihet och trygghet i sig själv.

En av de viktigaste uppgifterna man har som förälder är att lära känna sitt barn. Det handlar mycket om att lära sig tyda barnets signaler genom att lyssna, känna, se och fundera kring vad barnet försöker kommunicera. Man provar sig fram för att se om man tolkar barnet rätt, om det är trött, hungrigt eller vill ha närhet. Efter hand ser man vad som funkar i en viss situation, till exempel när barnet gråter på ett visst sätt.

Ibland kan man som förälder vara så ivrig att vilja möta barnets behov att man kan bli lite för snabb. Då gäller det att vänta in barnet och låta barnet hinna utrycka sitt behov och svara på responsen. Man behöver inte förstå allt med en gång, kommunikationen är något som tar tid att utveckla.

Det finns ingenting som är så stressande som barnskrik. Det är biologiskt, det är meningen att vi ska reagera och agera. Skrik kan vara väldigt slitsamt, till exempel om barnet har kolik. I en sådan situation kan man behöva söka stöd och hjälp på BVC, till exempel.

Monica Lidbeck möter både barn och föräldrar i sitt arbete som psykolog i mödra- och barnhälsovården. Hon möter många föräldrar som söker stöd och råd i sitt föräldraskap. I filmen ovan delar psykologen Monica Lidbeck med sig av sina tankar och erfarenheter kring att bli förälder.

Som nybliven förälder kan man känna sig osäker kring hur man kommer att klara av ansvaret att ta hand om ett litet barn, till exempel kring det praktiska, hur man sköter ett spädbarn. Andra kan känna sig besvikna över att de inte känner kärlek till sitt barn eller är lyckliga. Några fastnar i nedstämdhet och kan hamna i en förlossningsdepression.

Att inte känna sig som man förväntat sig kan väcka känslor av skam, skuld och ensamhet. Därför är det ofta bra om man kan prata med någon man känner förtroende för. Man kan alltid vända sig till mödravårdcentralen (MVC) eller barnavårdcentralen (BVC), de är vana att möta föräldrar i olika situationer. Man kan få hjälp att reda ut saker, hjälp att se sig själv utifrån och lättare kunna hantera saker som känns svåra. På BVC har de också föräldragrupper, där man kan träffa andra föräldrar som har andra eller liknande problem. Det kan göra att man känner sig mindre ensam. Det är lätt att jämföra sig med någon annan men alla föräldrar, barn och relationer är unika och kräver olika saker av oss. Ibland blir vi mer utmanade än annars.

Att sträva efter perfektion kan skapa stress hos både barn och förälder, det räcker gott att vara en tillräckligt bra förälder. För att orka som förälder behöver man också ta hand om sig själv och göra sånt man tycker om. Lyssna på sina egna behov, för att också orka lyssna på barnets.

Monica Lidbeck möter både barn och föräldrar i sitt arbete som psykolog i mödra- och barnhälsovården. Hon möter många föräldrar som söker stöd och råd i sitt föräldraskap. I filmen ovan delar hon med sig av sina tankar och erfarenheter kring att bli förälder.