Senast reviderad 2008-01-04

Jag är gravid. Kan jag ha fått en blodpropp?

Fråga

Jag undrar om mitt krampanfall i vaden i morse kan ha varit en ytlig propp? Jag känner ingen knöl, men jag har fått ett blåmärke och är väldigt öm fortfarande. Jag hade ofta kramp i början av graviditeten, men sedan försvann det helt tills nu. Jag försökte slappna av och sträcka ut hälen, det brukar hjälpa, men den här gången höll det i sig länge och upprepades tre gånger. Jag är helt slut men törs inte lägga mig ner för jag är rädd att det kommer tillbaka. Vad kan det vara?

Svar

Under graviditeten förändras kroppen och utsätts för stora påfrestningar. Ett typiskt problem graviditeten orsakar är det du beskriver, kramper i vaderna och blodkärlsbristningar på benen. Hormonförändringen under graviditeten samt magens tryck på blodkärlen i benen gör att gravida kvinnor lätt får "sendrag", kramp i vadernas muskulatur samt att de ytliga blodkärlen kan gå sönder och orsaka stora ömma blåmärken. Dessa besvär är ofarliga med obehagliga. För att undvika dina obehag kan du:

  • gärna ligga med benen högt när du kan. Tänk på att du så här sent i graviditeten ska du undvika att ligga platt på rygg. Det är bäst för barnet om du försöker ligga lite på sidan.
  • använda stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan man kliver ur sängen på morgonen.
  • ta ett bad. Vattentrycket är högre än lufttrycket och pressar vätskan i svullna vävnader in mot blodbanan igen.

Det finns mågot som kallas tromboflebit, som innebär att man har en inflammation i en ytlig ven. Det kan kännas som en liten, öm förhårdnad alldeles under huden. Tromboflebiter är i sig ofarliga, men kan i vissa fall sprida sig till de djupa venerna och öka risken för blodproppar där. Det gäller särskilt om tromboflebiterna sitter på benen.

Om din vad svullnar, blir varmare än den andra vaden och du får en rodnad eller missfärgning av huden kan du ha drabbats av en blodpropp. Diskutera dina symtom med din barnmorska på mödravårdscentralen. Hon kan hjälpa dig med en bedömning och ge svar på dina funderingar.  

Ann-Christine Wagnås, Sjuksköterska