Skelettmognadsbedömning

Genom att undersöka skelettet går det till viss del att bedöma ett barns fysiologiska mognad och ålder. Vid undersökningen analyseras hur skelettet har utvecklats och mognat. Det ger en uppfattning om den så kallade skelettmognaden.

När benen växer på längden i armar, ben, händer och fötter sker det i speciella tillväxtzoner av brosk vid benets ändar, bland annat nära knäleden. I slutet av puberteten har man växt färdigt. Då förbenas även tillväxtzonerna och man kan inte växa mer på längden.

Det kan bli aktuellt att undersöka och bestämma skelettåldern vid tillväxtrubbningar, till exempel vid medfödd hypotyreos eller Cushings sjukdom, vid tidig eller försenad pubertet och ibland för att få en ungefärlig uppfattning om hur lång barnet kommer att bli som vuxen.

I handen finns många ben, och framför allt mellanhandsbenen ändrar utseende med stigande ålder. När läkaren undersöker skelettet för att bestämma skelettåldern jämförs barnets handskelett med ett "normalskelett" för samma ålder. Om barnets handskelett liknar en typisk åttaårings, trots att barnet till exempel är tio år, anges skelettåldern till åtta år. Skelettmognadsbestämning är en svår undersökning och bedömning av samma bilder, kan av olika läkare som undersökt skelettet, variera med ett år både uppåt och nedåt. En skelettålder på åtta år kan därför anges som mellan sju och nio år.

Om barnet har en försenad skelettålder, är skelettåldern lägre än barnets faktiska ålder. Barnet har mera kvar att växa än jämnåriga och tvärt om – om barnet har en skelettålder som är högre än den faktiska åldern har barnet mindre kvar att växa än andra jämnåriga. Informationen kan vara viktig i samband med behandling av olika tillväxtrubbningar.

Om läkaren utifrån skelettåldern ska bedöma hur lång barnet kommer att bli som vuxen, kan felmarginalen vara över tio centimeter om den görs vid tio års ålder. Ett barn som bedöms bli 160 cm kan alltså lika gärna bli 150 eller 170 cm. Felmarginalen blir ofta större ju yngre barnet är när skelettåldern ska bestämmas. För att kunna värdera slutlängd på ett någorlunda säkert sätt hos en flicka behöver hon vara i elvaårsåldern. En pojke behöver vara 12-13 år. Att göra skelettåldersbestämningar enbart för att värdera slutlängd vid yngre åldrar är inte meningsfullt och utsätter barnet för onödig strålning.

Skriv ut
Publicerad:
2011-12-12
Skribent:

Otto Westphal, barnläkare, specialist i hormonsjukdomar, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg

Redaktör:

Linda Ahlqvist, 1177.se

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare, 1177 Vårdguiden