Allmänt
När man är gravid kan man göra ett moderkaksprov för att upptäcka om fostret har förändringar på sina arvsanlag, de så kallade kromosomerna, som till exempel Downs syndrom.
Moderkaksprov ger samma information som fostervattenprov men kan tas redan från vecka 11 i graviditeten. Därför väljs moderkaksprov oftast i stället för fostervattenprov om läkaren bedömer att det är viktigt att få besked så tidigt som möjligt. Det kan till exempel vara viktigt om man har förhöjd sannolikhet för kromosomförändring eller har vissa ärftliga sjukdomar i släkten.
De flesta sjukhus har inte den utrustning som behövs för att utföra moderkaksprov, så oftast får man remiss till en annan klinik.
Moderkaksprov är inte helt riskfritt, utan ungefär en av hundra provtagningar leder till missfall.
Förberedelser
Det är bra att ha tänkt igenom varför man vill göra provet. Man behöver fundera på vad man vill göra om provet visar någon förändring hos fostret, eftersom man då måste bestämma sig för om man vill fullfölja graviditeten eller inte.
Innan provet behöver man ha genomgått en ultraljudsundersökning för att veta vilken graviditetsvecka man är i. Läkaren som tar moderkaksprovet måste även veta om man är Rh-positiv eller Rh-negativ. Därför ska man ha med sig uppgifter om blodgrupp från mödravårdscentralen till provtagningen.
Det är viktigt att man inte nyss har kissat när man kommer till undersökningen. En fylld urinblåsa lyfter upp livmodern från bäckenhålan och gör det lättare för läkaren att komma åt att ta provet.
Hur går undersökningen till?
Innan provtagningen kontrolleras graviditetens längd ännu en gång med hjälp av ultraljud utanpå magen. Sedan blir man tvättad på magen, som därefter kläs med sterila dukar.
Med hjälp av ultraljud sticker läkaren en tunn nål snabbt genom magen in i livmodern. Lite vävnad från moderkakan sugs upp och sedan tas nålen bort. Det kan kännas obehagligt, men brukar inte göra ont och man behöver inte få någon bedövning.
Provet från moderkakan skickas till ett laboratorium där det undersöks. Om provet inte visar någon förändring får man inom några veckor ett brev med besked om det.
Om något inte är som det ska blir man uppringd av läkaren, och då brukar man också boka tid för ett möte för att prata om hur man ska gå vidare. Man kan även behöva prata med en kurator eller barnmorska, som komplement till den information som man har fått av läkaren.
Hur mår man efteråt?
Man får gå hem direkt efter provtagningen och det är bra om man inte anstränger sig fysiskt under ett par dagar. Det är vanligt att man får en lite obehaglig känsla som påminner om menssmärtor, men det brukar gå över samma dag.
Om man undrar över något kan man kontakta sin barnmorska eller ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
