Ljumskbråck hos barn

Ljumskbråck – en utbuktning under huden

Bråck i ljumsken ser ut som en rundad, oftast mindre, utbuktning under huden. När man har ljumskbråck pressas bukhinna ut genom bukväggen. En sorts säck bildas under huden, som kan fyllas och spännas ut med bukinnehåll till exempel en del av tarmen. Det är inte alltid man kan se ett ljumskbråck på kroppens utsida, men oftast syns det när barnet gråter eller krystar.

Medfött

Ljumskbråck hos barn är medfödda. De är mycket vanligare hos pojkar än hos flickor.

Bråck är ett normalt tillstånd under fosterutvecklingen, i det stadium när testiklarna på pojkar vandrar ner genom ljumskkanalen mot pungen. Flickor har under en del av fosterstadiet också en kanal, trots att de inte har testiklar. Om en pojke har bråck efter födseln är det en rest av denna nedvandring av testiklarna. Barnbråcken skiljer sig alltså helt från ljumskbråck hos vuxna, som beror på att bukväggen har försvagats.

Ofta en knöl i ljumsken eller pungen

Bukhinnan är en tunn hinna som täcker bukväggens insida. Mellan bukhålan och pungen bildar bukväggens muskler en förbindelse i form av ett rör, den så kallade ljumskkanalen. Testiklarna bildas under fostertiden inne i kroppen nära njurarna, i höjd med midjan, och vandrar ner genom ljumskkanalen till pungen. Bukhinnan dras då med som en lång "flik" in i och genom ljumskkanalen. Under den första levnadstiden blir denna "flik" allt smalare och trängre tills den bara finns kvar som höljen eller hinnor runt testiklarna.

Den här nerdragningen av bukhinnan sker även hos flickor, trots att de inte har några testiklar. Därför kan flickor få samma typ av bråck som pojkar.

Ett medfött ljumskbråck innebär att "fliken" av bukhinna som dragits in genom ljumskkanalen inte blir trängre och smalare som den brukar utan finns kvar som en säck. Säcken kan ha sin botten antingen ovanför själva pungen, och är då ett ljumskbråck, eller nå hela vägen ner till pungen, ett pungbråck. Den fylls ibland ut av en bit av fett från bukens insida och någon gång av en del av tarmen. Hos flickor kan äggstocken lägga sig i bråcket. Utbuktningen i ljumsken eller pungen syns speciellt när barnet skriker eller krystar.

Vattenbråck

Om den översta delen av bråcket vid bukhålan har blivit så trång att en del av tarmen inte kan falla ner i bråcksäcken, så fylls bråcket ofta ut av vätska, som normalt finns i bukhålan. Barnet har då ett så kallat vattenbråck, hydrocele. Vätskan lägger sig kring testikeln och gör så att pungen blir förstorad. På dagen när barnet är uppe rinner vätska sakta från bukhålan ner i bråcket och därför blir det större på kvällen. Under natten droppar en del av vätskan tillbaka in i bukhålan och vattenbråcket kan därför vara mindre på morgonen. Med tiden sluts oftast öppningen in till bukhålan fullständigt och då ändrar vattenbråcket inte storlek under dygnet. Vattenbråck kan inte klämmas in och brukar ofta försvinna av sig själv.

Vanligare hos pojkar än hos flickor

Ungefär fyra procent av alla barn har bråck. Det är mycket vanligare hos pojkar än hos flickor. Sex av tio har bråcket enbart på höger sida. Drygt två av tio har bråcket enbart på vänster sida och knappt två av tio har bråck på både höger och vänster sida. För de barn som har bråck på vänster sida finns en ökad risk för att det senare även visar sig ett bråck på höger sida.

Medfödda bråck är något vanligare i vissa familjer och släkter, men de betecknas inte som ärftliga. De upptäcks oftast redan hos spädbarn, men ibland märker man dem inte förrän efter några år. Hos för tidigt födda barn är ljumskbråck vanligare.

Barn mår oftast inte dåligt av bråck

De allra flesta barnbråck märks under det första levnadsåret som en knöl av varierande storlek i ljumskregionen. Lite äldre barn som har ljumskbråck kan uppleva en tyngdkänsla eller obehag när bråcksäcken spänns ut, men det är mycket sällan barnet mår direkt dåligt av bråcket. Bråcket kan synas tydligare när barnet skriker, men det är inte bråcket som gör att barnet skriker – utom i mycket ovanliga fall när bråcket blir inklämt.

Om bråcket kläms in

I enstaka fall kan en så kallad inklämning ske. Med detta menas att den del av tarmen som hamnat i bråcksäcken kommer i kläm. Då stryps blodcirkulationen och tarmen kan skadas allvarligt.

Hos pojkar kan även testikeln ta skada av en inklämning. Om det blir väldigt trångt i ljumskkanalen stryps blodförsörjningen till testikeln vilket kan leda till bestående skador.

Det är mer sällsynt att flickor får inklämt bråck. Hos flickor kan även äggstocken fastna i bråcksäcken. Det ger inte samma allvarliga symtom som när tarmen kläms in.

Om ett barn får ett inklämt bråck är det vanligt att

• barnet ser sjukt ut, blir blekt och kanske kallsvettigt, ibland kan det kräkas
• utbuktningen under huden inte går att trycka tillbaka och att barnet har mycket ont
• en pojkes ljumske eller pung bli svullen och röd och att han har mycket ont.

En inklämning sker inte utan att man tydligt märker det. Om ett barn har sådana symtom ska man söka läkare akut. Om man kan trycka tillbaka bråcket så att inklämningen upphör blir barnet oftast omedelbart helt bra från sina besvär.

Läs om vart man vänder sig i kapitlet Vård och behandling.

Läkaren känner på ljumsken

Läkaren ställer diagnos genom att känna på knölen i ljumsken. Eftersom man bara kan se bråcket när det är fyllt med något, som vätska eller tarm, kan det hända att det inte alltid syns när det är dags för läkarundersökning. Då brukar det räcka med att man berättar att det ibland uppstår en knöl i det område där bråck brukar synas, och att knölen kan komma och gå, för att läkaren ska kunna ställa diagnosen ljumskbråck. Det är sällan nödvändigt med fler undersökningar.

För det mesta är bråck ofarligt

Eftersom ett barnbråck är medfött kan man inte göra något för att förhindra att det uppstår. Men man behöver inte bli orolig när man ser en knöl runt ljumskarna hos ett barn. Bråckknölen kan komma och gå utan att det är någon fara. Det är först när barnet får mycket ont och mår dåligt som det finns anledning att misstänka att bråcket klämts in, och man måste söka vård på en gång.

Knöl i ljumsken inte alltid bråck

En knöl i ljumsken behöver inte alltid vara ett bråck. En annan orsak kan till exempel vara en förstorad lymfkörtel som svullnat i samband med en infektion.

Sök läkare snabbt om barnet har mycket ont

Om ett barn har mycket ont i magen eller ljumsken, eller om en pojke har ont i pungen, kan det röra sig om ett inklämt bråck och då ska man söka vård på en gång. Det kan behövas en akut operation för att inte tarmen, eller testikeln hos pojkar, ska skadas permanent. Man åker till närmaste akutmottagning eller vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Om ett barn har ett bråck eller en knöl i ljumsken, men inga akuta besvär, kan man gå till en vårdcentral eller en barnavårdscentral för att få en första bedömning av en allmänläkare eller en barnläkare. Läkaren skriver då en remiss till en kirurgavdelning om det behövs.

Inklämda bråck trycks tillbaka

Många gånger går det att trycka tillbaka ett inklämt bråck. Det känns tydligt när man trycker tillbaka tarmen in i bukhålan. Det "slurpar till" under fingrarna och knölen är borta.

Ibland kan en vuxen, till exempel en förälder, klara av att göra det. Men om det inte går ska man bege sig till en akutmottagning så fort som möjligt. Ofta kan en läkare då trycka tillbaka bråcket, eventuellt efter att barnet fått något smärtstillande medel. Då opereras barnet vid ett senare tillfälle. Om bråcket inte går att trycka tillbaka måste det opereras bort på en gång.

Hur behandlas bråck?

Ett ljumsk- eller pungbråck hos små barn på upp till sex månaders ålder bör opereras inom några veckor från det att bråcket upptäckts. Att det är viktigt med en snabb operation under barnets första halvår beror på att det lättare blir för trångt i ljumskkanalen just vid denna tid i barnets utveckling och att risken för inklämning då är stor. Genom en operation utan dröjsmål undviker man skador på tarmen och testikelns blodkärl. När det gäller flickor är äggstockarna mer tåliga vid en eventuell inklämning.

Äldre barn bör opereras så snart det är möjligt, men det är inte särskilt bråttom, om de inte mår dåligt av sitt bråck. Barnen sätts i allmänhet upp på en väntelista och kallas till operation vid ett lämpligt tillfälle.

Om barnet är mycket litet eller har andra sjukdomar samtidigt krävs oftast bedömning av en specialist vid ett universitetssjukhus för att avgöra när det är mest lämpligt att göra operationen.

När det gäller vattenbråck hos barn som är yngre än ett år är chansen stor att de försvinner av sig själv. Därför brukar man få avvakta tills barnet blivit äldre.

Hur går operationen till?

Att operera ett bråck går till på samma sätt oavsett om det handlar om en snabb, akut operation på grund av inklämning eller om det rör sig om ett planerat ingrepp. Den vanligaste operationsmetoden går ut på att kirurgen gör ett operationssnitt i ljumsken för att hitta och ta bort bråcksäcken. Under senare år har det blivit allt vanligare med titthålsoperation.

Först får barnet en bedövningssalva på huden på armen eller handen. Salvan får verka i ungefär en timme om ingreppet är planerat eller under utrednings- och förberedelsetiden i en akut situation. När huden är bedövad får barnet en liten mjuk plastslang, en så kallad venkateter, insatt i ett blodkärl. Genom venkatetern sprutas ett sömn- och bedövningsmedel in som gör att barnet sover och inte har ont under operationen.

Ett snitt görs i nedre delen av ljumsken. Läkaren letar upp den nerhängande bråcksäcken och tömmer den genom att trycka tillbaka innehållet i bråcket. Därefter letas bråckets översta del upp och knyts av. Större delen av den nedhängande bråcksäcken tas bort. Sedan sys operationssåret igen, oftast med stygn som löses upp av sig själv. I så fall behöver man inte ta bort några stygn.

Efter uppvaknandet kan en del barn må illa och kräkas. Därför låter man ett dropp sitta kvar några timmar så att barnet inte får vätskebrist. De flesta kan åka hem samma dag som operationen har skett.

Efter operationen

För det mesta mår barnet helt bra redan samma kväll. Det kan strama en aning i såret och ibland kan pungen vara röd och svullen, särskilt om barnet hade ett vattenbråck. Barn behöver ingen speciell vila efter operationen, men det kan vara lämpligt att låta barnet vara hemma från förskolan eller skolan en dag.

Skolbarn bör avstå från skolgymnastik onch idrott i ungefär en vecka, för att undvika slag mot operationsområdet, eftersom det kan göra ont. Det kan även vara bra att var lite försiktig i lek och undvika att till exempel hoppa studsmatta. Läkningen brukar vara klar efter ungefär en vecka. Om stygn ska tas bort, kan det göras då.

Det är mycket sällsynt, men det händer, att bråck kommer tillbaka hos barn. Då måste man söka läkare på nytt och göra om operationen.