Laktosintolerans

Skriv ut (ca 10 sidor)
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

När man har laktosintolerans har man en minskad förmåga att ta upp laktos det vill säga mjölksocker från maten. Det beror på att tarmslemhinnan har en lägre nivå av ett enzym, laktas, som krävs för att mjölksockret ska kunna sönderdelas och tas upp av tunntarmen. Med en sänkt nivå av laktas kommer mjölksockret istället att hamna i tjocktarmen och där brytas ned av bakterier, vilket kan ge upphov till smärtor, diarréer och gasbildning.

Det är ofarligt att ha laktosintolerans även om besvären kan upplevas som obehagliga. Om man undviker att äta och dricka mat med mycket laktos, främst vanlig mjölk, undviker man besvär.

Den vanligaste formen av laktosintolerans kallas primär laktosintolerans. Då har man en normal förmåga att ta upp laktos som barn. Sedan förlorar man successivt denna förmåga beroende på att laktaset minskar och till slut inte räcker till. Det sker som regel tidigast i tonåren. Då brukar man tåla livsmedel som innehåller mindre mängder mjölksocker som lagrad ost, smör och smörgåsmargariner som innehåller smörfett. De flesta brukar även tåla att i samband med maten dricka en mindre mängd mjölk. 

Tillfällig laktosintolerans kan man få om slemhinnan i tunntarmen skadas av någon tarmsjukdom.

Medfödd så kallad kongenital laktosintolerans är en mycket ovanlig ärftlig sjukdom. Barn som har medfödd laktosintolerans tål inte bröstmjölk eller vanliga modersmjölksersättningar som innehåller laktos. De får därför allvarliga problem kort efter födseln och får ofta diagnosen inom sina första levnadsveckor.

Symtom

Det är vanligt att man får

De här symtomen är vanliga och de kan ha många andra orsaker än laktosintolerans.

Behandling

Om man har primär laktosintolerans blir man bättre om man äter mat som innehåller mindre mängder laktos.

Om man har tillfällig laktosintolerans är det viktigt att behandla den bakomliggande sjukdomen som orsakar besvären. När slemhinnan har läkt kan man äta laktos igen.

Ibland behöver man extra tillskott av kalcium i form av tablett om man inte äter mjölkprodukter på grund av laktosintolerans. Men det behovet är vanligare vid komjölksproteinallergi än vid laktosintolerans.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har laktosintolerans bör man kontakta en vårdcentral.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 
Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Vad är laktosintolerans?

Laktosintolerans innebär att tunntarmen har en nedsatt förmåga att bryta ner laktos till sina beståndsdelar glukos och galaktos så att dessa kan tas upp i tunntarmen. Mjölksockret hamnar istället i tjocktarmen, där det så småningom bryts ned av bakterier. Mjölksockret drar med sig vatten vilket ger diarréer. När det når tjocktarmen bildas gaser som kan bli besvärande och ibland ge upphov till smärtor eftersom tarmen spänns ut.

Laktosintolerans är ofarligt och ger inga följdsjukdomar. Besvären kan upplevas som obehagliga, men kan undvikas om man äter mindre mängd mat som innehåller laktos. Det är ovanligt att man helt behöver utesluta laktos i kosten.

Laktos bryts ner i tunntarmen

I tunntarmens slemhinna finns flera olika enzymer som behövs för matsmältningen. De sönderdelar maten så att näringsämnena kan sugas upp från framför allt tunntarmen för att sedan kunna föras vidare ut i kroppen. Det enzym som bryter ner laktos heter laktas.

Om kroppen saknar eller har för lite av enzymet bryts inte allt laktos man får i sig med maten ner i tunntarmen. Det stannar då kvar i tarmen och drar till sig vatten både i tunntarmen och i tjocktarmen. Om för mycket laktos kommer ner till tjocktarmen kan det göra att man får diarré eller lös avföring. I tjocktarmen angrips laktoset av tarmbakterier och det bildas gaser.

Tre former av laktosintolerans

Det finns tre olika former av laktosintolerans

  • primär laktosintolerans
  • tillfällig, så kallad sekundär, laktosintolerans
  • medfödd, så kallad kongenital, laktosintolerans.

Primär laktosintolerans är vanligast

Primär laktosintolerans är vanligast och beror på att kroppen efter småbarnsåren bildar mindre laktas. Förmågan att efter småbarnsåren fortsätta att bilda enzymet varierar och bestäms av ärftliga egenskaper. 

Det vanligaste är att förmågan att bilda laktas successivt minskar efter småbarnsåren. Det hänger ihop med att det ursprungligen inte var det vanliga för människor att använda boskapsmjölk och laktoshaltiga mejeriprodukter. Så är det fortfarande i många delar av världen. Att behålla laktashalten på en hög nivå efter att man slutat äta bröstmjölk har därför inte haft ett överlevnadsvärde för människan.

När människan började använda boskapsmjölk till exempel komjölk uppstod en genetisk förändring, det vill säga en ärftlig förändring. Den gör att laktashalten inte minskar med åldern. Detta hade ett överlevnadsvärde för människan. Hur vanligt det är att tappa eller behålla sin laktashalt beror på var i världen man själv och ens förfäder kommer ifrån. Hur mycket av laktashalten man förlorar varierar från individ till individ om man har den ärftliga förutsättningen att minska sin laktashalt och därmed kapaciteten att bryta ner laktos.

Den förmåga man har att bryta ner laktos kan minska mycket utan att man får några besvär. Minskningen kan pågå livet ut och den förmåga att bryta ned laktos som man förlorat kan man inte få tillbaka. Den är inte beroende av kosten eller om man äter eller avstår från att äta laktoshaltiga produkter. 

Besvären man kan få av primär laktosintolerans kommer oftast först i tonåren eftersom minskningen av laktas sker gradvis med början tidigast efter småbarnsåren. Många, sannolikt de flesta, som tror sig vara laktosintoleranta eller tror att deras barn är det visar sig vid en utredning inte vara det utan besvären har andra orsaker.

Tillfällig laktosintolerans

Tillfällig laktosintolerans kan man få om tunntarmens slemhinna skadas av någon tarmsjukdom. Om slemhinnan skadas påverkar det förmågan att bilda laktas.

Tarmsjukdomar kan till exempel vara obehandlad glutenintolerans, inflammationer i tarmen eller parasitinfektioner. När sjukdomen behandlats och tarmskadan är läkt tål man oftast laktos igen.

Medfödd laktosintolerans

Medfödd laktosintolerans är mycket ovanligt och innebär att kroppen inte kan bilda laktas. Sjukdomen är ärftlig och upptäcks redan efter födseln så snart barnet börjat äta. Barnet får vattentunna diarréer när hen ammas eller får vanlig modersmjölksersättning.

På grund av uttorkning och viktnedgång kan tillståndet snabbt bli allvarligt, men om man undviker att ge barnet laktos och ger laktosfri modersmjölksersättning får hen inga besvär. Har man medfödd laktosintolerans måste man som regel äta kraftigt laktosreducerad mat hela livet.

Mindre vanligt i Sverige

Förmågan att bilda tillräcklig mängd laktas efter småbarnsåren varierar mellan olika befolkningsgrupper. De flesta som har sina förfäder i Sverige behåller sitt laktas och tål därför laktos. Men om man har sitt ursprung i Finland eller i något land utanför Nordeuropa eller Nordamerika är det större sannolikhet att man successivt tappar sin laktasaktivitet och därmed får laktosintolerans.

Påverkar sällan vardagen

Primär laktosintolerans innebär ofta att intoleransen ökar ju äldre man blir. Ett fåtal personer kan till sist bli tvungna att nästan helt sluta med laktoshaltiga mjölkprodukter. Men för de flesta räcker det oftast med att minska laktosintaget något genom att till exempel dricka laktosreducerad mjölk i stället för vanlig mjölk. Mer än så påverkas sällan vardagslivet.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

När magen krånglar

Om man tror sig ha laktosintolerans ska man vara uppmärksam på vilka besvär man får, när man får dem och vad man då har ätit. Det kan hjälpa läkaren att ställa diagnos. Man kan även fråga nära släktingar om de har liknande problem eller om de har någon tarmsjukdom.

Symtom

De vanligaste symtomen på laktosintolerans är

  • gaser i magen
  • lös avföring eller diarré
  • magknip
  • uppsvälld mage.

Besvären kan komma direkt eller upp till några timmar efter att man ätit eller druckit något som innehåller laktos. Hur lång tid det tar innan besvären går över varierar från person till person. Det är förstås också beroende på hur mycket man ätit i förhållande till sin förmåga att bryta ner laktos och om man fortsätter att äta mat med laktos.

De besvär som man får vid laktosintolerans är vanliga och kan ha många olika orsaker. Två exempel på sjukdomar som kan ge liknande besvär är IBS och dyspepsi som innebär att man har olika besvär som har med mag-tarmkanalen att göra. Om man har symtom från magen bör man kontakta en läkare för att få reda på orsaken.

Ovanligt hos yngre barn

Primär laktosintolerans kommer ofta först i tonåren. Det är ovanligt att barn som ännu inte har kommit in i tonåren får laktosintolerans. Om man märker att ett yngre barn får problem med magen efter att ha druckit mjölk är det därför extra viktigt att kontakta en läkare för att få reda på orsaken.

Allergi mot komjölksprotein kan ge svårare besvär

Komjölksprotein finns i alla mjölkprodukter och man kan vara allergisk mot proteinet både som barn och som vuxen.

Symtomen kan likna dem man får av laktosintolerans, men man kan även få svårare besvär som kräkningar, eksem och andningsbesvär.

Eftersom besvären man kan få av primär laktosintolerans som regel kommer först i tonåren är det troligare att ett mindre barn är allergiskt mot komjölksprotein om hen får besvär av mjölk och mjölkprodukter. Det bör alltid utredas så att barnet får rätt diagnos och därmed rätt kostbehandling. 

Uteslutningsmetoder

Om man har symtom som kan tyda på att man har laktosintolerans kan man kontakta en vårdcentral. Där kan man få hjälp av en läkare.

Man brukar få börja med att helt utesluta mjölkprodukter under fyra veckor. Försvinner besvären då för att sedan komma tillbaka när man börjar med mjölkprodukter igen kan man vara antingen laktosintolerant eller allergisk mot komjölksprotein.

Har man inga besvär efter någon månad med en kost som innehåller lite laktos men normala mängder mjölkprotein, till exempel hårdost, fil, yoghurt och låglaktosprodukter tyder det på att man är laktosintolerant.

Laktosbelastning

Om uteslutningsmetoderna inte kan ge något säkert svar kan man få genomgå en så kallad laktosbelastning eller laktostoleranstest. Det görs på en vårdcentral eller på ett sjukhus.

Undersökningen innebär att man dricker en lösning som innehåller laktos och sedan antingen får lämna blodprov eller göra ett utandningstest. Har man laktosintolerans bör besvär som magont och gaser i magen komma direkt eller inom ett par timmar.

När man gör en laktosbelastning ska man varken äta eller dricka annat än vatten minst tio timmar före provtagningen.

Om testet görs med blodprov lämnar man först ett blodprov på morgonen. Därefter får man dricka en lösning som innehåller laktos och sedan lämna blodprover med 15 minuters mellanrum under en och en halv till två timmar. Testerna visar hur väl laktos bryts ner i tunntarmen.

Laktosbelastning kan också göras som ett utandningstest. Både innan och efter man druckit en laktoslösning mäts mängden vätgas i utandningsluften med en speciell apparat. Om man inte kan bryta ner laktos ökar mängden vätgas i utandningsluften mer än vanligt efter att man druckit laktoslösningen.

Gentest

Man kan ibland också få göra ett gentest med ett blodprov som man lämnar på vårdcentralen. Testet görs om man till exempel har nära släktingar som har laktosintolerans. Det kan antingen bekräfta eller utesluta att man har arvsanlaget som innebär att man med tiden förlorar en del av sin laktashalt och därmed sin förmåga att bryta ned laktos. Testet är bara användbart på vissa personer.

Gentestet säger ingenting om vilken förmåga man har att bryta ner laktos för tillfället eller kan förväntas få i framtiden. Därför visar det inte om man har eller kommer att få laktosintolerans. Men provsvaret kan hjälpa läkaren att ställa rätt diagnos om det vägs samman med resultatet av andra prover, symtom och kostförändringar.

Gastroskopi

Om läkaren misstänker att besvären kan bero på någon annan sjukdom kan man ibland bli undersökt med gastroskopi. Det görs på sjukhus och man ska varken ha ätit eller druckit under minst sex timmar före undersökningen.

Undersökningen går till så att läkaren för ner en tunn slang genom munnen ner till magsäcken och vidare till den övre delen av tunntarmen. Genom en liten kamera i slangen kan läkaren titta på tarmslemhinnan och ta små vävnadsprov som sedan undersöks i mikroskop.

I proven kan ibland laktasets aktivitet mätas. Misstänker läkaren att man har tillfällig laktosintolerans kan undersökningen bidra till att fastställa vilken sjukdom som orsakar laktosintoleransen, till exempel glutenintolerans.

Det kan ta tid att få rätt diagnos

Ibland kan det ta lång tid att få rätt diagnos på sina magbesvär. Därför är det viktigt att man har tålamod och låter utredningen ta tid. Symtomen vid laktosintolerans är vanliga och lätta att förväxla med symtom på andra besvär eller sjukdomar. De test som används för att fastställa om man har laktosintolerans kan ibland ge ett osäkert resultat som kan vara svårt för läkarna att tolka.

Om magbesvären kommer tillbaka efter att man undvikit laktos i maten en tid bör man söka vård på nytt.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

När ska man söka vård?

Om man har besvär som man tror kan bero på laktosintolerans kan man vända sig till en läkare på en vårdcentral.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 

Besvären försvinner med förändrad kost

Om man har primär laktosintolerans tål man vanligtvis livsmedel som innehåller mindre mängder laktos och besvären brukar försvinna om man ändrar sin kost. De flesta tål ett glas mjölk till maten. Ibland, men väldigt sällan, behöver man helt undvika att äta eller dricka mat som innehåller laktos för att symtomen ska försvinna. Varje individ får själv testa hur mycket hen tål. 

Om besvären beror på tillfällig laktosintolerans måste den bakomliggande sjukdomen som orsakar intoleransen diagnosticeras och behandlas. När sjukdomen är behandlad och tarmskadan har läkt tål man laktos igen.

Medfödd laktosintolerans upptäcks när barnet är nyfött och det behandlas sedan av barnläkare och barndietist. Barnet behöver först få en speciell modersmjölksersättning som är fri från laktos och senare laktosfri eller kraftigt laktosreducerad mat.

Kostråd

Man brukar kunna äta en del vanliga mjölkprodukter som innehåller små mängder laktos utan att få besvär. Lagrad hårdost är oftast fri från laktos. Smör och en del bordsmargarin som innehåller smörfett innehåller mycket lite laktos. Yoghurt och fil innehåller ungefär hälften så mycket laktos som mjölk gör. Det gör även vispgrädde och creme fraiche.

Idag finns det gott om så kallade låglaktosprodukter. Det är mjölk och mjölkprodukter där mängden laktos är minskad. De finns att köpa i de flesta livsmedelsaffärer. Där kan man även köpa havremjölk och sojamjölk som inte innehåller laktos.

En dietist eller läkare kan ge många bra kostråd, men hur mycket laktos man tål utan att få besvär lär man sig genom att pröva sig fram.

Laktos kan finnas som utfyllnadsmedel i läkemedel men det rör sig om så små mängder att det sällan innebär något problem. Läs mer om tillsatser i läkemedel.

Om man är mycket laktosintolerant kan man behöva läsa innehållsdeklarationen även på livsmedel som inte självklart innehåller laktos.

På Livsmedelsverkets webbplats finns en tabell över vanliga livsmedel som visar ungefär hur mycket laktos de innehåller.

Enzymet laktas som droppar eller tabletter

Att gå på restaurang eller att resa utomlands innebär sällan några problem, men det kan ändå finnas tillfällen när det kan vara svårt att undvika laktos. Då finns möjligheten att ta laktas som droppar eller tabletter. Laktas kan man köpa receptfritt på apotek.

Ibland behövs tillskott av kalcium

Kalcium, som är en viktig beståndsdel i skelettet, får man till stor del i sig genom mjölk och andra livsmedel som innehåller laktos. Om man inte äter mjölkprodukter på grund av laktosintolerans kan man ibland behöva extra kalcium i kosten. Detsamma kan gälla vitamin D. Laktosfri mjölk, vissa sojadrycker och lagrad hårdost innehåller kalcium och vitamin D. 

Det är speciellt viktigt för barn och ungdomar att få tillräckligt med kalcium och vitamin D för att deras skelett ska växa och utvecklas. Hos vuxna kan för lite kalcium leda till benskörhet. Därför är det viktigt att äta och dricka så mycket mejeriprodukter som man kan utan att det ger besvär.

Förutom att man kan äta hårdost finns det idag allt fler låglaktosprodukter där man kan pröva sig fram och se vilka produkter man kan äta och hur mycket man kan äta av dem utan att få besvär. Man bör också försöka välja produkter som innehåller kalcium och vitamin D, antingen naturligt eller via berikning.

Om man är gravid eller ammar kan man behöva extra kalciumtillskott.

Om man funderar på om man behöver tillskott av kalcium och/eller vitamin D bör man diskutera med en dietist, läkare eller barnmorska.

Stockholms län

 

Här hittar du adress och telefonnummer till samtliga vårdcentraler i Stockholms län.

Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid genom att logga in. Där kan du också skriva en fråga – du får svar inom en timme.

Vill du ha råd, ring telefonnummer 1177 där våra sjuksköterskor svarar dygnet runt. 

Råd på andra språk

  • Råd med tolk på arabiska, tel 0771-1177 90, öppet: 08:00-12.00
  • Råd med tolk på somaliska, tel 0771-1177 91, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på finska, tel 1177, knappval 8, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på engelska, tel 1177, knappval 5
 
Fäll ihop
Skriv ut (ca 10 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-11-01
Redaktör:

Litti le Clercq, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Olle Hernell, barnläkare, professor i pediatrik, Norrlands universitetssjukhus, Umeå


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2016-10-03