Kramper kan visa sig på olika sätt
Drygt fem procent av alla barn har någon gång under de fem eller sex första levnadsåren haft ett krampanfall. Oftast förlorar barnet medvetandet i samband med krampanfallet. Vanligast är feberkramper och affektkramper.
Kramper kan visa sig på olika sätt. Oftast får man inte kontakt med barnet som tittar rakt fram, uppåt eller åt sidan. Det kan rycka i både armar och ben, antingen på ena eller båda sidorna. Det kan också rycka i ansiktet. Barnet kan bli helt stelt utan ryckningar och bita ihop tänderna men kan också bli slappt och falla ihop på golvet. Ibland kan barnet kissa eller bajsa på sig. En del barn dreglar och ansiktsfärgen förändras. Vissa anfall pågår bara en kort stund.
Kramperna går oftast över inom mindre än några minuter, men minuterna känns långa.
Feberkramper
En del barn kan vid feber få feberkramper. Det inträffar oftast när de får feber över 39 grader. Det innebär att barnet förlorar medvetandet, blir stelt och får ryckningar i armarna och benen. Huden blir blek och ibland blåaktig. Även om feberkramperna kan se dramatiska ut är de inte skadliga för barnet.
Affektanfall
Små barn kan gråta eller skrika så mycket att de tappar andan och svimmar under någon minut. Barnet kan också svimma utan att skrika. Det kallas för affektanfall och kan se otäckt ut, men är inte farligt. Anfallet framkallas av barnets starka känslor vid exempelvis smärta, rädsla, ilska eller besvikelse, så kallade affekter.
Epileptiska anfall
Ordet epilepsi är grekiska och betyder anfalla eller falla ihop. Epilepsi är symtom på en överaktivitet i hjärnan, som leder till att barnet ofta blir stelt i kroppen, får ryckningar i en eller flera kroppsdelar, kanske bleknar och förlorar medvetandet. Vid vissa former av epilepsi kan barnet bara verka frånvarande en kort stund och stirra tomt framför sig. Impulserna från hjärnan kan även göra att barnet före ett anfall får någon form av förkänning som till exempel konstig smak i munnen, förändrat synfält eller någon form av overklighetskänsla. De olika tillstånden kan förekomma var för sig eller i kombination. Ett enstaka epileptiskt anfall betyder inte att man har epilepsi.
Har barnet flera anfall som inte kan förklaras av några speciella omständigheter behöver barnet utredas. Mindre än en procent av alla barn och ungdomar har epilepsi. Risken att få epilepsi är störst under de första levnadsåren, framför allt under det första levnadsåret och speciellt de första levnadsmånaderna.