Klimakteriet

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

När man är mellan 45 och 57 år brukar man komma in i klimakteriet, som också kallas övergångsåldern. Det som händer under klimakteriet är att man får allt mindre av könshormonet östrogen i kroppen, tills det stannar på en låg nivå där det håller sig resten av livet.

Klimakteriet brukar börja något år innan man har sin sista mens, och pågår sedan i ungefär fem år. Kvinnor som röker får sin sista menstruation i genomsnitt två år tidigare än de som inte röker.

En del har mycket besvär under klimakteriet, medan andra känner sig som vanligt. Men så många som 85 procent upplever någon sorts obehag. Det är vanligt med så kallade värmevallningar, en sorts plötsliga vågor av hetta med efterföljande svettningar. Man kan också få humörsvängningar och sömnproblem, torra slemhinnor och besvär med urinträngningar, alltså att ofta känna sig kissnödig.

Kvinnor som motionerar har ofta mindre besvär av klimakteriet.

Behandling

Om man har stora problem med svettningar, värmevallningar och sömn, kan man få tabletter, plåster eller gel med östrogen som minskar besvären. Eftersom risken att få bröstcancer kan öka något om man använder östrogen i många år, ska det bara tas under en begränsad tid.

Har man bara underlivsbesvär kan det räcka med slidpiller eller slidkräm med östrogen. Eftersom östrogenet då bara verkar i slemhinnan i underlivet och inte påverkar resten av kroppen finns inga risker med behandlingen.

Ibland kan akupunktur och avslappningsövningar minska besvären.

När ska man söka vård?

Om man har svåra besvär kan man söka vård på en vårdcentral eller en gynekologmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Övergångsåldern varar i fem år

De flesta kvinnor går in i klimakteriet, övergångsåldern, när de är mellan 44 och 56 år. Klimakteriet varar oftast i sex månader till fem år. En del kvinnor har inte någon övergångsålder, menstruationerna bara upphör, medan andra kvinnor har besvär i 10-15 år. Klimakteriet börjar ofta något år innan man får sin sista mens och fortsätter i några år därefter.

Under övergångsåldern förändras hormonbalansen kraftigt i kroppen. Bland annat minskar äggstockarnas tillverkning av de kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon, som också kallas progesteron. Den minskade mängden östrogen gör att man får övergångsbesvär som svettningar, värmevallningar, sömnproblem och svängningar i humöret.

Mängden östrogen varierar

Mängden östrogen i kroppen varierar under en kvinnas liv. Före puberteten är halterna mycket låga, men efter den första mensen som brukar inträffa i 10 till 15-årsåldern, följer cirka 40 år med höga och svängande nivåer av östrogen i blodet.

Därefter sjunker halten östrogen och stannar på en konstant låg nivå ungefär fem år efter den sista mensen.

Östrogen och gulkroppshormon i menscykeln

Östrogen och gulkroppshormon påverkar alla organ i kroppen, men framför allt livmodern, slidan, brösten, skelettet och hjärnan.

I början av menscykeln bildar äggstockarna östrogen under ungefär två veckor. Då stiger halten östrogen långsamt i blodet. Östrogen gör att slemhinnan i livmodern växer och blir tjockare och att antalet körtlar i slemhinnan ökar. Efter ägglossningen omvandlas den tomma äggblåsan till en gulkropp som producerar gulkroppshormon och östrogen under två veckor fram till nästa mens. Gulkroppshormonet gör att det bildas näringsrikt sekret i körtlarna i slemhinnan. Om ägget är befruktat kan det slå sig ner i slemhinnan och en graviditet kan utvecklas.

Om ägget inte är befruktat tillbakabildas gulkroppen. Då sjunker halten östrogen och gulkroppshormon i blodet. Slemhinnan i livmodern skrumpnar och stöts sedan ut som en mensblödning.

Östrogen och gulkroppshormon påverkar också bröstkörtlarna så att de växer och utvecklas. Därför kan brösten kännas spända, särskilt under puberteten och om man är gravid. Många kvinnor känner också av bröstspänningar under den sista veckan före mens.

Hjärnan påverkas också av östrogen och gulkroppshormon. Östrogen gör att man mår bättre och blir gladare och jämnare i humöret. Gulkroppshormon kan ha motsatt effekt, och göra att man känner sig irriterad eller nedstämd. En del kvinnor känner av detta under de sista sju till tio dagarna före mensen. Kraftiga besvär under den sista veckan före mens brukar kallas PMS, premenstruella spänningsbesvär.

Den sista mensen - menopausen

När den sista mensen närmar sig sjunker halten östrogen långsamt i blodet, och ungefär fem år efter den sista mensen är nivåerna konstant låga, precis som före puberteten. Den sista mensen, eller menopausen, inträffar hos svenska kvinnor i genomsnitt vid 51 års ålder. Det är normalt att ha sista mensen vid alltifrån 45 års ålder till 57 års ålder.

Menopausen beror på att ägganlagen i äggstockarna har tagit slut. Äggstockarna kan därför inte reagera på de hormoner som stimulerar ägganlagen att mogna till befruktningsbara ägg.

Varför tar ägganlagen slut?

En flicka har som mest ägganlag när hon är i fosterstadiet, ungefär i graviditetsvecka 20. Då har fostret sju miljoner ägganlag. Vid födelsen har antalet sjunkit till en miljon och i puberteten är antalet nere i 500000. Bara cirka 600 ägganlag mognar till befruktningsdugliga ägg. Resten tillbakabildas gradvis och i 50-årsåldern finns det få ägganlag kvar. Det är därför som möjligheterna att bli gravid minskar med stigande ålder.

Rökare får sin sista mens tidigare

Kvinnor som röker får i genomsnitt sin sista mens två år tidigare än kvinnor som inte röker. Annars har tidpunkten för den sista mensen inte förändrats under de senaste hundra åren. Däremot inträffar den första mensen ett till två år tidigare idag, än för hundra år sedan. Det hänger förmodligen ihop med förbättrade levnadsförhållanden.

Besvär som kan uppstå

När man är i övergångsåldern är det vanligt att man får

  • oregelbundna blödningar
  • svettningar och värmevallningar
  • besvär från slida och urinvägar
  • humörsvängningar och sömnproblem.

Mer än hälften av alla kvinnor får besvär med svettningar och värmevallningar. Knappt en tredjedel av alla kvinnor upplever att deras besvär är så svåra att de behöver läkarvård och behandling.

Oregelbundna blödningar

Det första tecknet på att den sista mensen närmar sig är oregelbundna blödningar. Till en början kommer menstruationerna oftare. Om man till exempel har haft mens var fjärde vecka tidigare, är det vanligt att den kommer var tredje vecka i stället. Det är helt normalt och ett tidigt tecken på att äggstockarna har börjat att åldras.

Nästa steg är att menstruationerna kommer med längre mellanrum, i bland kan det gå tre till fyra månader mellan blödningarna. Om det har gått mer än sex månader sedan den sista blödningen är det mycket troligt att menopausen, den sista mensen, har inträffat. Efter ett år kan man vara säker på att man inte kommer att få någon mer mensblödning.

Vissa kvinnor har däremot helt regelbundna menstruationer ända fram till den sista mensblödningen.

Svettningar och värmevallningar

Svettningar och värmevallningar är vanliga besvär. De beror på att kroppens termostat kommer i obalans i samband med de hormonella förändringarna i övergångsåldern.

En värmevallning brukar upplevas som en värmevåg i höjd med bröstet som förflyttar sig uppåt över halsen, ansiktet och hårfästet. Man blir röd i ansiktet och värmevågen följs av svettningar som utgår från hårfästet och ansiktet. Det kan ibland droppa från håret och ansiktet.

En svettning brukar oftast pågå under två till tre minuter. Men den kan variera i tidslängd från några sekunder till en timme.

Det är vanligt att man vaknar av svettningarna flera gånger varje natt. Ibland kan man behöva byta lakan.

Eftersom de här symtomen beror på att kroppens termostat är i obalans kan också så kallade kylvallningar förekomma. Det är inte lika vanligt som svettningar och värmevallningar. Kylvallningar brukar upplevas som frossa och att man fryser även om man sover under extra täcken.

Hur svåra besvär man har och hur ofta svettningarna, värmevallningarna eller frossan kommer varierar. Det finns kvinnor som inte upplever några besvär alls, mensen bara försvinner.

Besvär från slida och urinvägar

Man kan också få besvär från slidan och urinvägarna. De orsakas av en förtunning och uttorkning av vävnaderna. Man kan få besvär av torra slemhinnor i underlivet med sveda, klåda, och sparsamma blödningar. Det kan också göra ont vid samlag.

Svårt att hålla tätt

Muskler och slemhinnor i slidan och urinröret är inte lika elastiska som tidigare. Därför kan musklerna inte tillsluta urinröret lika bra. Urin kan då läcka ut från urinblåsan när man hostar, nyser, skrattar eller hoppar. Man kan också ha lättare för att få urinvägsinfektioner.

Besvären från slidan och urinvägarna brukar komma något eller några år efter den sista mensen. De beror förmodligen både på låga östrogennivåer och på att man blir äldre.

Humörsvängningar och sömnproblem

Under åren närmast före och efter den sista mensen är det vanligare med psykiska besvär, som till exempel depressioner. Man kan drabbas av lättare förändringar i humöret och bli mer irriterad. Sömnproblem uppträder ofta också under den här perioden av livet.

De nattliga svettningarna och torra slemhinnor i underlivet kan också göra att man får minskad sexlust. Det är alltid bra att prata med sin partner om de förändringar man går igenom.

Kan symtomen bero på någon sjukdom?

Det är helt normalt att ha oregelbundna blödningar under övergångsåldern. I sällsynta fall kan de vara tecken på cellförändringar i livmoderslemhinnan. Då brukar blödningarna vara helt oregelbundna. Ibland kan de pågå i två till tre veckor med bara en veckas uppehåll, eller komma tillbaka bara någon dag efter avslutad mens. Känner man sig osäker på om blödningarna är normala eller inte bör man söka hjälp på sin vårdcentral eller hos sin gynekolog. Om man får en blödning mer än ett år efter sista mens ska man alltid söka gynekolog för undersökning.

Andra sjukdomar som kan ge klimakterieliknande symtom som till exempel svettningar är sköldkörtelsjukdomar, diabetes och lymfkörtelcancer.

Fäll ihop

Fråga om råd

Stockholms län

Fråga om råd

Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via e-tjänsten Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom en timme.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd. Ring 1177. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.
 
För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.

 
Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

När bör man söka hjälp?

Om man har stora besvär med svettningar och värmevallningar eller sömnproblem bör man söka hjälp. Man ska också söka hjälp om man har problem från underlivet eller urinröret. Det kan till exempel vara samlagssmärtor, besvär med urinträngningar som gör att man ofta känner sig kissnödig.

Om man får en blödning mer än ett år efter sin sista mens ska man söka vård.

Vart ska man vända sig?

I första hand ska man vända sig till sin vårdcentral. Om det behövs kan man sedan få en remiss till en gynekolog med specialistkunskap. Har man en gynekolog som man går till regelbundet kan man givetvis söka hjälp där direkt.

Om man har särskilda problem med urinträngningar eller svårt att hålla tätt, finns speciell hjälp att få hos gynekolog, urolog eller uroterapeut. Även här bör man först gå till vårdcentralen där en läkare kan remittera till en specialist.

Östrogenbehandling

Den mest effektiva behandlingen mot övergångsbesvär är östrogen, ofta i kombination med gulkroppshormon i form av gestagener. Sådan behandling innebär att man tillför hormoner som påverkar hela kroppen antingen med tabletter, gel eller plåster, i så låg dos som möjligt.

Oftast blir man fri från sina svettningar och värmevallningar när man behandlas med östrogen som påverkar hela kroppen. Man får ofta också fuktigare och starkare slemhinnor i slidan och urinvägarna, så att eventuella problem med sveda och klåda minskar. De kvinnor som inte blir helt bra av behandlingen känner ändå en lindring av symtomen.

För de kvinnor som enbart har problem med torra slemhinnor i slidan och urinröret räcker det med slidkräm eller slidpiller. De innehåller en låg mängd östrogen som inte påverkar resten av kroppen, men stärker slemhinnorna i slidan och urinvägarna. Det innebär att alla kan få en sådan behandling, utan några risker. 

När ska man behandlas med östrogen som påverkar hela kroppen?

Principen för behandling med östrogen för övergångsbesvär är att kvinnan själv ska avgöra om besvären är så svåra att hon vill och behöver behandlas. Det kan till exempel vara så att man har så svåra sömnproblem att man inte fungerar normalt, eller att man har så stora svettningsproblem att det blir olustigt och problematiskt i umgänget med andra människor.

För att man ska kunna avgöra om man vill ha behandling eller inte är det viktigt att läkaren noga informerar om för- och nackdelar med behandlingen. Sedan kan man i samråd med läkaren avgöra om man vill ha östrogenbehandling eller inte. Det är bara man själv som vet hur mycket besvären påverkar ens livskvalitet, arbetsprestation och sociala liv.

Tabletter, plåster och gel

Man kan få östrogenbehandling i form av tabletter, plåster eller gel. Tabletter är billigare än plåster, men båda fungerar lika bra. Plåster eller gel rekommenderas framför allt om man inte kan tillgodogöra sig östrogen genom tarmen eller om man har nedsatt leverfunktion. Om man använder gel stryker man ut det på magen i ett tunt lager, gärna strax innan man går och lägger sig.

Man ska inte behandlas i mer än fem år

Idag rekommenderas att man inte ska behandlas med östrogen som påverkar hela kroppen längre än fem år på grund av den ökade risken att få bröstcancer. Enda sättet att ta reda på om man behöver behandling eller inte är att göra uppehåll under en månad för att se om besvären kommer tillbaka. Om de inte gör det kan man sluta med behandlingen helt.

I de fall klimakteriebesvären fortsätter att vara svåra även efter fem år, bör man noga överväga för- och nackdelar med behandlingen tillsammans med sin läkare.

Varför kombinera med gulkroppshormon?

Gulkroppshormon behövs för att slemhinnan i livmodern inte ska växa och bli för tjock. Blir den för tjock kan man få en ökad risk att utveckla cancer i livmoderslemhinnan. Det kan också leda till okontrollerade blödningar. Tar man gulkroppshormon som tillägg till östrogenet i 12 till 14 dagar varje månad kan man få ett hormonmönster som liknar det man har vid en vanlig menscykel. En hormonspiral fungerar också bra som gulkroppshormonstillägg, så att slemhinnan skyddas mot att bli för tjock. Då behöver man bara lägga till östrogen, i form av tabletter, plåster eller gel.

Om man har opererat bort livmodern behöver man inte ta gulkroppshormon utan bara östrogen, som tabletter, plåster eller gel.

Kombinationsbehandling

Det finns olika sätt att kombinera östrogen och gulkroppshormon. Det vanligaste är att man i början av klimakteriet får så kallad sekventiell behandling. Men man kan också få utglesad sekventiell behandling eller kontinuerlig kombinationsbehandling.

Sekventiell behandling

Sekventiell behandling innebär att man får östrogen alla dagar men att man får östrogen kombinerat med gulkroppshormon under de sista 12 till 14 dagarna varje månad. Ofta får man en mindre blödning i slutet, eller strax efter perioden med gulkroppshormon. Blödningen beror på att man får ett hormonmönster som liknar det man har i en vanlig menscykel, men blödningen är oftast mindre och varar kortare tid.

Utglesad sekventiell behandling

Om man inte vill blöda varje månad eller om man har biverkningar av gulkroppshormonet som till exempel humörsvängningar, bör man förlänga perioden med enbart östrogen. Det måste ske i samråd med läkare och man får inte ta enbart östrogen under längre tid än tio veckor innan man kombinerar med gulkroppshormon.

Kontinuerlig kombinationsbehandling

Ungefär ett år efter den sista mensen kan man övergå till kombinationstabletter med både östrogen och gulkroppshormon alla dagar. Då slipper man blöda och har ett bra skydd mot risken att utveckla cancer i livmoderslemhinnan.

Undersökningar inför östrogenbehandling

  • Innan man behandlas med östrogen mot övergångsbesvär bör brösten undersökas med mammografi. Sedan bör man genomgå den mammografiundersökning som alla kvinnor över 50 år blir kallade till vartannat år.
  • Gynekologisk undersökning bör också göras. Cellprov tas vid de regelbundna cellprovskontroller som man blir kallad till vart tredje år.

Östrogen kan i undantagsfall ge en blodtryckshöjning och har man högt blodtryck så ska man behandlas också för det.

Om resultaten av undersökningarna är normala kan man börja behandlingen med östrogen. Det är viktigt att man får personlig rådgivning och att man diskuterar för- och nackdelar med behandlingen med sin läkare.

Man ska inte behandlas med östrogen om man har haft blodpropp, bröstcancer, leversjukdom eller har oregelbundna blödningar som inte utretts av läkare.

Biverkningar av östrogenbehandlingen

En del kvinnor får biverkningar av hormonbehandlingen. Det vanligaste problemet är oregelbundna blödningar. Men biverkningarna kan också höra ihop med gulkroppshormonet och likna sådana besvär som man ofta har inför en vanlig mens som till exempel

  • spänningar i brösten
  • svullnad i kroppen
  • humörsvängningar, nedstämdhet och irritation
  • huvudvärk.

En del kvinnor går upp i vikt under behandlingen. Det brukar röra sig om något kilo. Men undersökningar har visat att viktökningen inte skiljer sig från den som alla kvinnor i 50- årsåldern får, i genomsnitt ett kilo per år.

Blodpropp

De som tar östrogen har en liten ökad risk att få blodpropp. Risken är större ju äldre man blir. De kvinnor som haft blodpropp tidigare ska inte ta östrogener, eftersom de har en klart ökad risk att få en ny propp.

Bröstcancer

Det är visat att behandling med östrogen i mer än fem år efter att menstruationerna upphört medför en ökad risk för bröstcancer.

Hjärt- kärlsjukdom

Det finns teorier om att östrogen kan minska risken för hjärtinfarkt och demens men detta har inte kunnat visas i studier.

Livmodercancer

När det gäller långtidsbehandling, mer än fem år, med enbart östrogen ökar risken för livmodercancer. Men risken försvinner när man, som nu, kombinerar östrogen med gulkroppshormon, gestagener. Har man däremot fått sin livmoder bortopererad är det inte nödvändigt med gestagentillägg.

Benmassan minskar med åren

Bentätheten är högst mellan 25 och 35 år, sedan börjar man förlora benmassa. Det går långsamt fram till den sista menstruationen, men sedan följer en tioårsperiod när man förlorar några procent av benmassan varje år. Det beror bland annat på att man har låga halter av östrogen i blodet efter att menstruationerna har upphört.

Motion kan förebygga benskörhet

Det är vanligt med benskörhet hos svenska kvinnor. Ett bra sätt att förhindra benskörhet är att motionera, speciellt genom aktiviteter som belastar skelettet. Aktiviteter som löpning, promenader, gympa och styrketräning kan vara bra.

Östrogenbehandling och benskörhet

Kvinnor som har extra stor risk för att utveckla benskörhet kan ibland behöva förebygga benskörhet med kalciumtabletter och D-vitamin, fysisk aktivitet och medicinering med i första hand så kallade bisfosfonater.

Forskning har visat att östrogen motverkar urkalkning av skelettet. Därför har de kvinnor som tar östrogen för övergångsbesvär även nytta av sin östrogenbehandling för att förebygga benskörhet.

Preventivmedel under klimakteriet

Har man kopparspiral kan man låta den sitta kvar i ungefär sex månader till ett år efter man har fått sin sista mens. Då är risken att bli gravid väldigt liten.

Använder man redan p-piller utan några problem och är icke-rökare, kan man fortsätta med dem under övergångsåldern. Eftersom p-piller innehåller östrogen kan det däremot vara svårt att veta när man går in i övergångsåldern. Östrogenet i p-pillren gör att blödningarna inte upphör och att man inte får några övergångsbesvär. Man kan sluta med p-piller ungefär vid 51 års ålder för att se om man får någon mer mensblödning.

Har man hormonspiral men inte har tänkt att ta östrogen kan man ta ut den ungefär när man är 51 år. Annars kan man ha kvar spiralen som gestagentillägg till östrogenbehandlingen. Effekten av en sådan hormonspiral varar i ungefär fem år.

Alternativ till östrogenbehandling

Akupunktur eller avslappningsövningar kan i många fall minska besvären med svettningar och värmevallningar.

Undersökningar har visat att kvinnor i övergångsåldern som motionerar minst en gång i veckan mår bättre, både psykiskt och fysiskt, än de som inte motionerar.

I hälsokostaffärer säljs en hel rad produkter mot övergångsbesvär, men man bör inte använda dem under någon längre period utan att diskutera det med läkare. I vissa fall har dessa preparat samma risker och biverkningar som östrogen.

Stockholms län

Sök vård

Vänd dig till din husläkarmottagning eller gynekolog

  • om du får mellanblödningar eller blödning vid samlag
  • om du får blödningar mer än ett år efter sista mens
  • om du behöver kissa oftare, har svårt att hålla tätt eller får urinvägsinfektion
  • vid besvärliga värmevallningar och/eller svettningar
  • om du är torr och har klåda i underlivet efter två till tre veckors behandling med östrogen i form av kräm eller slidpiller
  • om du mår psykiskt dåligt.

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via e-tjänsten Mina vårdkontakter.

 
Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2011-08-09
Skribent:

Britt-Marie Landgren, professor och överläkare, institutionen för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi, Huddinge sjukhus

Granskare:

Marie Bixo, professor, gynekolog och förlossningsläkare, Umeå universitet.


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2013-03-27
Skribent:
Anna Hammarström, webbredaktör, 1177 Vårdguiden
Redaktör:
Margareta Rindforth Gillgren, webbredaktör, 1177 vårdguiden