Kärlkramp

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Kärlkramp, angina pectoris, beror oftast på att det har blivit en förträngning i ett eller flera av hjärtats kranskärl. Det gör att hjärtat inte får tillräckligt med syre, vilket särskilt märks när man anstränger sig.

Kärlkramp är en vanlig sjukdom som har samband med till exempel rökning, dåliga matvanor och stress. Även diabetes och högt blodtryck ökar risken.

Om man har kärlkramp kan det påverka ens fysiska ork och sociala liv, men de flesta klarar ändå att leva som vanligt. För många är det inte kärlkrampen i sig, utan rädslan för att bli sjuk, som kan bli det största hindret för att leva ett vanligt liv.

Symtom

Om man har kärlkramp är det vanligt att man får

  • ett tryck över bröstet
  • andfåddhet som kommer plötsligt
  • en känsla av att det är trångt i bröstet
  • smärta i bröstet som ibland strålar ut i en arm, halsen, ryggen eller underkäken.

Behandling

Att motionera regelbundet, stressa mindre, sluta röka och äta nyttigt kan både förebygga kärlkramp och minska risken för att de besvär man redan har blir värre.

Man brukar få mediciner mot kärlkramp och ibland kan man behöva behandlas med så kallad ballongvidgning som innebär att kranskärlen vidgas med en ballong. Ett alternativ kan också vara en bypass-operation för att leda blodet fram till hjärtat.

När ska man söka vård?

Om man är orolig för att man har kärlkramp kan man ringa sjukvårdsrådgivningen, telefon 1177, eller kontakta en vårdcentral.

Man ska ringa 112 om man

  • har en stark, tryckande eller krampartad smärta i bröstet
  • har en diffus men obehaglig känsla i bröstet som varar i mer än en kvart och som inte har en naturlig förklaring
  • har bröstsmärtor och samtidigt känner sig andfådd, kallsvettig eller har oregelbundna hjärtslag.
Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Hjärtat behöver syrerikt blod

Hjärtat är en muskel, stor som en knuten hand, som pumpar ut syrerikt blod till kroppens alla organ. Själva hjärtmuskulaturen behöver också syrerikt blod för sitt ständiga arbete. Det är kranskärlen som försörjer hjärtat med blod. De ligger i fåror på hjärtats utsida och fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag.

En förträngning av kärlen

Kärlkramp, så kallad angina pectoris, beror oftast på en förträngning i ett eller flera kranskärl. Förträngningen orsakas av åderförfettning, som betyder att bland annat fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. Detta benämns ibland också för åderförkalkning.

Syrebrist leder till bröstsmärta

När inte tillräckligt med blod kan passera förbi avlagringarna och nå hjärtat uppstår syrebrist. Då visar sig de första tecknen på kärlkramp, som oftast är bröstsmärtor. Andra symtom är andfåddhet som kommer snabbt eller en känsla av att det är trångt i bröstet. Symtomen kommer vanligtvis när syrebristen ökar i hjärtmuskeln. Det kan vara när man anstränger sig kroppsligt, till exempel då man går uppför en backe eller bär tungt, eller efter en stark psykisk påfrestning. Symtomen upphör oftast snabbt efter att ansträngningen har avslutats.

Illustration av hjärtat och förträngning av ett kranskärl Kranskärlen som försörjer hjärtat med blod ligger i fåror på hjärtats utsida. De fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag. När det blir en förträngning i ett eller flera kranskärl kan det orsaka kärlkramp.

Förträngningen orsakas av att fett, blodkroppar och bindväv lagras på den inre kärlväggen under en längre tid, så kallad åderförfettning. När inte tillräckligt med blod kan passera förbi avlagringarna i kranskärlet och nå hjärtats muskelceller uppstår syrebrist. Då kan man känna smärtor i bröstet, som oftast är det första tecknet på kärlkramp. Andra symtom är att man snabbt blir andfådd eller får en känsla av att det är trångt i bröstet.

Andra orsaker till kärlkramp

En mindre vanlig orsak till kärlkramp är en tillfällig muskelspasm eller sammandragningar i kranskärlet som förhindrar tillräckligt med blod att passera ut i hjärtat. Det kallas spasmkärlkramp eller spasmangina.

Man kan också få symtom som påminner om symtomen vid kärlkramp utan att man har några förträngningar i kärlen. Det kan till exempel bero på förändringar i en eller flera hjärtklaffar eller att hjärtmuskeln är förtjockad.

Det är skillnad på stabil och instabil kärlkramp

Om man har kärlkramp som har varit oförändrad de senaste två månaderna kallas det stabil kärlkramp. Om man däremot har en nyupptäckt kärlkramp som kommer redan efter lätt ansträngning, eller kärlkramp som kommer till och med i vila, kallas det instabil kärlkramp. Även kärlkramp som snabbt har försämrats kallas för instabil. Det kan vara tecken på begynnande hjärtinfarkt, och man ska därför undersökas och behandlas på sjukhus.

Rökning är den främsta riskfaktorn

Det är väl känt att tobaksrökning ökar risken för att man ska få kärlkramp. Även om man redan har blivit sjuk ger det stora hälsovinster att sluta röka.

Även stress kan bidra till att man får kärlkramp, eller att den blir värre.

Höga halter av blodfetter ökar risken

Kolesterolhalten i blodet spelar en stor roll för att man ska få kärlkramp. En viss mängd kolesterol behövs, till exempel när kroppen bildar hormoner. Kolesterolnivåerna i kroppen påverkas av ärftliga anlag, men det man äter har också stor betydelse. Om man äter för mycket mättat fett bildas det mer kolesterol än vad kroppen behöver och kolesterolet blir då en riskfaktor. Mättat fett finns bland annat i mjölk, smör, grädde och annat fett som kommer från djur.

Det finns två grupper av kolesterol

Den ena gruppen kallas för LDL-kolesterolet, eller det skadliga kolesterolet, och står för huvuddelen av det kolesterol som finns i blodet. Det transporteras runt i blodet och lagras i cellväggen. Risken för en förträngning av blodkärlet är stor om man har mycket LDL-kolesterol.

HDL-kolesterolet, eller det nyttiga kolesterolet, har en skyddande funktion eftersom det transporterar kolesterol till levern där det bryts ned. Det är alltså bra med en hög nivå av HDL-kolesterol i blodet. 

Diabetes och blodtryck ska kontrolleras

Sjukdomar som diabetes och högt blodtryck ökar risken för kärlkramp. Det är därför viktigt att man har sin diabetes under kontroll och att man får hjälp att sänka blodtrycket till normala nivåer. 

Motion, frukt och grönsaker minskar risken

Att motionera regelbundet minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Blodtrycket sänks och blodfettbalansen blir bättre. Risken för åldersdiabetes minskar, liksom risken för att få blodpropp.

Om man äter frukt och grönsaker varje dag så minskar också risken för kärlkramp och hjärtinfarkt.

Ärftlighet spelar en viss roll

Ofta beror åderförfettning på att man har en ärftlig oförmåga att ta hand om kroppens blodfetter. Arvsanlagen kan också påverka kroppens förmåga att omsätta sockerämnen som finns i blodet. En tendens att utveckla högt blodtryck och fetma kan också vara ärftligt.

Om man har ärvt anlag som ökar risken för åderförfettning är det extra viktigt att försöka påverka de riskfaktorer som finns i livsstilen, till exempel rökning, matvanor, motion och stress.

Hur vanligt är det med kärlkramp?

Kärlkramp har med ett förändrat levnadssätt och en ökad medellivslängd blivit en folksjukdom. Varje år får ungefär 11 000 personer mellan 45 och 70 års ålder i Sverige kärlkramp.

Nästan 100 000 personer i åldrarna upp till 75 år har kärlkramp, och ungefär 90 000 personer i åldrarna över 75 år. Omkring hälften av alla som får kärlkramp har symtom som begränsar det dagliga livet.

Skillnader mellan kvinnor och män

Kärlkramp är ungefär dubbelt så vanligt hos medelålders män jämfört med medelålders kvinnor. En förklaring till denna skillnad kan vara att hormonet östrogen som kvinnor har naturligt före klimakteriet har en skyddande effekt. I samband med klimakteriet sjunker nivåerna av detta hormon.

Efter klimakteriet ökar risken för kärlkramp hos kvinnor. Bland personer som är äldre än 75 år är det ungefär lika vanligt med kärlkramp bland män som bland kvinnor.

Chanserna att bli bättre

Prognosen är numera relativt god vid stabil kärlkramp. Nya läkemedel och nya operationstekniker har bidragit till det. Prognosen kan vara sämre om man har en nedsatt pumpfunktion i hjärtat eller begränsat blodflöde i flera kranskärl. En operation kan förbättra även en sådan prognos.

Man kan själv påverka risken

Det finns mycket man kan göra själv för att minska risken att kärlkrampen utvecklas eller blir allvarligare. I första hand handlar det om att sluta röka, att börja motionera regelbundet och att äta rätt slags fett och mer fibrer som finns i frukt och grönsaker. Det är också viktigt att lära sig att hantera stressiga situationer och ilska. För att få hjälp med detta kan man vända sig till en sjuksköterska på en hjärtmottagning, eller till en vårdcentral.

Om sjukdomen blir svårare

Om man har kärlkramp är läkemedel den vanligaste behandlingen. Om inte läkemedelsbehandlingen räcker kan man behöva behandlas med ballongvidgning eller genomgå en kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation. Det kan också behövas om kärlkrampen är instabil, eftersom riskerna för hjärtinfarkt då är särskilt stora.

Om besvären förvärras snabbt eller även känns i vila behöver man övervakas på sjukhus.

Ofta kan man leva som vanligt

Att ha kärlkramp kan påverka den fysiska orken och det sociala livet, men många gånger kan det vara rädslan för att bli sjuk som blir ett hinder. De flesta klarar sina vanliga uppgifter och intressen trots kärlkrampen, och det finns heller inga hinder för ett sexuellt samliv.

Däremot är det viktigt att lyssna på kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situationen. Man får fullständig information om sin sjukdom och behandling av vårdpersonalen. Om man har några frågor kan man vända sig till en läkare eller sjuksköterska.

Läs mer: Högt blodtryck

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Bröstsmärta det vanligaste symtomet

Kärlkramp kan ge flera olika symtom. Det är vanligt att man känner smärtor som ett brett band bakom bröstbenet där hjärtat sitter. Om smärtan strålar ut från bröstet går den oftast i riktning mot vänster arm, men smärtan kan också gå ut i höger arm, kännas i halsen, ryggen eller i underkäken.

Smärtan kan vara mycket stark och det kan vara svårt att andas. Det gör att många reagerar med stark oro och ångest. Ibland är värken mer diffus och man känner ett tryck över bröstet eller blir väldigt andfådd. Symtomen varar ofta i ett par minuter, men de kan också kännas som ett långvarigt molande eller som ett tryck över bröstet.

En fysisk ansträngning eller starka känslor är det som brukar sätta igång symtomen. Men ibland börjar de istället när kroppen är helt i vila, och det händer att man vaknar av kärlkramp. Kall väderlek, blåst och stress kan utlösa eller förvärra kärlkrampen.

När ska man söka vård akut?

Man ska alltid ringa 112 efter ambulans

  • om man har en stark, tryckande eller krampartad smärta i bröstet som inte försvinner
  • om man har en diffus men obehaglig känsla i bröstet som varar i mer än en kvart och som inte har en naturlig, ofarlig förklaring
  • om man har bröstsmärtor och samtidigt känner sig andfådd, kallsvettig eller har oregelbundna hjärtslag.

Svenska ambulanser har idag utrustning som gör det möjligt att snabbt ta ett EKG, som kan visa om hjärtat har syrebrist. Dessutom sänds EKG till närmaste hjärtintensivvårdsavdelning där det bedöms. Behandling kan påbörjas redan i ambulansen om det misstänks att man har fått en hjärtinfarkt.

Alla bröstsmärtor är inte kärlkramp

Bröstsmärtor betyder inte automatiskt att man har ett hjärtproblem, utan kan bero på många saker. Bröstsmärtor är en av de vanligaste anledningarna till att människor söker akut sjukhusvård. Samma slags bröstsmärta som vid kärlkramp kan förekomma när slemhinnan i nedre delen av matstrupen retas, eller vid sjukdomar i magsäck och gallvägar. Sjukdomar i lungan kan också ge liknande symtom, precis som muskelskador. 

Hur läkarundersökningen går till

När man kommer till en läkare för att få veta om man har kärlkramp behöver läkaren svar på bland annat dessa frågor:

  • Var sitter smärtan eller obehagen?
  • Hur kan smärtan eller obehagen beskrivas?
  • Kommer smärtan eller obehagen vid ansträngning?
  • Hur länge varar smärtan eller obehagen?

Efter samtalet görs en läkarundersökning som bland annat omfattar hjärtat, lungorna och blodtrycksmätning i båda armarna.

EKG kan ge svar

Man får alltid ta ett EKG, som innebär att tio elektrodplattor fästs över bröstet och över hand- och fotleder. Ett EKG kan visa om hjärtmuskeln har syrebrist, som är ett tydligt tecken på kärlkramp. Men även om man har ett normalt EKG kan man ha kärlkramp, så därför görs även andra undersökningar.

Ofta tas blodprover som kan visa på blodbrist, diabetes eller förhöjda blodfetter. Proverna kan bidra till att kartlägga om och vilka riskfaktorer man har, och de ger därigenom ett Illustration som visar hur det kan se ut när man får göra ett arbetsprovEtt arbetsprov utförs på en motionscykel eller på ett gångband.underlag för hur man ska behandlas.

Arbetsprov

Ofta räcker symtomen, eventuellt tillsammans med ett vanligt EKG, för att man ska få diagnosen kärlkramp. Men ibland behöver man också göra ett arbetsprov för att se om hjärtat får syrebrist när det ansträngs. Ett arbetsprov utförs på en motionscykel eller på ett gångband. Under provet kontrolleras symtom, puls, blodtryck, EKG och om man får symtom som bröstsmärta eller andnöd.

Undersökningen utförs ofta på ett sjukhus, men kan också ske på en specialistmottagning.

Ultraljudsundersökning

Ultraljudsundersökning, ekokardiografi, är ett exempel på en annan undersökning som ofta behöver göras. Det är en undersökning av hjärtat som ger en bild av hjärtmuskelfunktionen och hjärtklaffarnas funktion. Den kan också göras som ett alternativ till arbetsprov om man av olika skäl inte kan cykla eller resultatet är svårtolkat. Undersökningen kallas då stressekokardiografi. 

Kranskärlsröntgen

Ibland kan det behöva göras en kranskärlsröntgen. Undersökningen utförs på sjukhus. Läkaren för in en tunn plastlang, en så kallad kateter, genom ett blodkärl i ljumsken eller i armen, upp till hjärtats kranskärl. När ett kontrastmedel sprutas in syns de förträngningar som eventuellt finns i kranskärlen.

Andra undersökningar

Ibland görs en datortomografisk undersökning av hjärtats kranskärl. Denna undersökning är vanlig då man vill utesluta kranskärlssjukdom där vanlig läkarundersökning och till exempel arbetsprovet inte gett några tydliga svar.

En annan undersökning är hjärtscintigrafi. Det är en isotopundersökning som vanligen bara görs efter remiss från hjärtspecialist, om resultatet från arbetsprovet är svårtolkat. Undersökningen är ofarlig, men ger ofta en snabbt övergående obehagskänsla i bröstet.

Läs mer: Ont i bröstet

Fäll ihop

Fråga om råd

Stockholms län

Fråga om råd

Ring telefon 1177. Våra sjuksköterskor ger dig råd dygnet runt.

Du kan också logga in på Mina vårdkontakter och skriva frågan - då svarar de inom en timme.

Råd med tolk: på arabiska, tel 0771-1177 90 eller på somaliska, tel 0771-1177 91

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Livsstilen är en del av behandlingen

För alla som får kärlkramp är det viktigt att försöka minska på riskfaktorerna. Det innebär att man som en del av behandlingen får råd om att sluta röka, och om kost, vikt och motion. Om man har högt blodtryck eller hög blodsockernivå vid diabetes får man hjälp att sänka nivåerna.

Förebyggande medicinering

Läkemedel behövs för att minska påfrestningarna på hjärtat och för att öka blodflödet i kranskärlen. De lindrar också smärta, andfåddhet och trötthet. Vanliga förebyggande mediciner för behandling av kärlkramp är:

Acetylsalicylsyra

Medel med acetylsalicylsyra minskar risken för blodproppar i hjärtats kranskärl genom att blodplättarna inte klibbar ihop lika lätt. Acetylsalicylsyra minskar risken för framtida hjärtinfarkt. Behandlingen är ofta livslång. Om man är överkänslig mot acetylsalicylsyra kan andra proppförebyggande preparat komma i fråga.

Betablockerare

Puls och blodtryck minskar av betablockerare, och det gör att hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. Då förbrukar hjärtat också mindre syre och det kan minska risken för kärlkrampsanfall.

Blodfettsänkare

Blodfettsänkande medicin minskar nybildningen av blodfetter, och minskar också risken för nya förträngningar av kranskärlen. Medlen stabiliserar ibland också de förträngningar som redan finns så att de inte förvärras.

Tidigare fick man bara blodfettsänkande läkemedel om man hade kolesterolvärden över en viss nivå. Men undersökningar har visat att även den som har kärlkramp och har normala kolesterolvärden har nytta av behandlingen. Idag får man blodfettsänkare utifrån den totala risken att få hjärtinfarkt, och inte bara utifrån kolesterolvärdet.

Andra läkemedel som lindrar symtomen

Om man får kärlkrampsanfall trots den förebyggande medicineringen får man andra läkemedel som ska lindra symtomen. De vanligaste är:

Nitrater

Medlen vidgar blodkärlen i kroppen och gör det lättare för hjärtat att arbeta. De finns som kortverkande tabletter och som spray. Preparaten tas då man får ett kärlkrampsanfall. Långverkande och förebyggande tabletter finns också.

ACE-hämmare

Genom att minska effekten av vissa hormoner vidgas blodkärlen i kroppen och hjärtat arbetar lättare. ACE-hämmare används framför allt om man har hjärtsvikt eller högt blodtryck samtidigt med kärlkrampen. Som diabetiker har man speciell nytta av ACE-hämmare även om man inte har förhöjt blodtryck och hjärtsvikt.

Kalciumflödeshämmare

Om strömmen av kalcium till cellerna i hjärtmuskeln hämmas genom läkemedel så behöver hjärtmuskeln arbeta mindre och hjärtat behöver därför mindre syre. Dessutom vidgas andra blodkärl i kroppen och avlastar hjärtat. Den här läkemedelstypen är framförallt effektiv vid sammandragningar i kranskärlen.

Läs mer: Läkemedel vid kärlkramp

Om mediciner inte räcker

Det kan bli nödvändigt med någon form av operation om läkemedlen inte hjälper tillräckligt, eller om riskerna för hjärtinfarkt bedöms som särskilt stora. De operationer som görs är så kallad ballongvidgning eller kranskärlsoperation, också kallad bypass-operation.

Vilken operation som är mest lämplig beror på vad de olika undersökningarna visar. Ballongvidgning är lindrigare än en kranskärlsoperation och är ofta bättre för yngre personer med få förträngningar i kärlen. Kranskärlsoperation är ofta bättre för äldre, framför allt om man har ett stort antal förträngningar i kranskärlen. Riskerna för att kärlkrampen återkommer är mindre efter en kranskärlsoperation.

Ballongvidgning

En ballongvidgning görs på en röntgenavdelning på ett sjukhus. Läkaren för in en plastslang med en uppblåsbar ballong i spetsen genom ett blodkärl i handleden eller i ljumsken, in i det kranskärl som har en förträngning. Ballongen placeras mitt i förträngningen och fylls med vätska så att den blir uppblåst under någon minut. Det görs ofta flera gånger i rad. Då vidgas kärlförträngningen så att blodflödet förbättras.

Ofta läggs även ett metallnät, ett så kallat stent, in i kranskärlet för att hålla det utvidgat. Nätet används också vid skador på kärlväggen. Ballongvidgning görs ofta direkt efter en kranskärlsröntgen. 

Bra resultat, men risk för ny kärlkramp

En ballongvidgning leder till lyckade resultat hos nio av tio som behandlas. Det finns dock en risk att kärlkrampen återkommer efter ingreppet. Under senare år har risken för återfall och komplikationer minskat betydligt, bland annat tack vare en förbättrad teknik. Stent halverar risken för återförträngning jämfört med enbart ballongvidgning.

Dagen efter ballongvidgningen kan man ofta lämna sjukhuset och man kan börja arbeta redan efter en vecka. Om kärlkrampen återkommer efter en ballongvidgning kan man behöva göra om behandlingen senare.

Kranskärlsoperation, eller bypass-operation

Ibland finns det flera förträngningar i kranskärlen. Det kan göra att ballongvidgning inte alltid är den bästa behandlingen. Istället kan det bli fråga om en kranskärlsoperation, en så kallad bypass-operation.

En kranskärlsoperation betyder att blodet leds förbi förträngningen i kranskärlet. För att leda blodet flyttas ett eller flera mindre blodkärl från andra delar av kroppen, till exempel från benen. Kärlen sys fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningen. Ofta används också pulsådror från inre bröstkorgsväggen. Vid operationen används ofta, men inte alltid, en hjärt-lungmaskin.

Man befinner sig på operationsavdelningen runt fyra timmar totalt, och själva operationen brukar pågå i två till tre timmar. Under ungefär en timme av operationen används en så kallad hjärt-lungmaskin som arbetar istället för hjärtat och ersätter det tillfälligt. Då den används kan hjärtat stannas, så att kirurgen kan sy fast de nya kärlen till hjärtats kranskärl.

Under senare år har en kirurgisk teknik utvecklats där kirurgen opererar utan att använda sig av hjärt-lungmaskin. En sådan operation kan bara utföras vid vissa speciella typer av förträngningar. 

Ovanligt med komplikationer efter kranskärlsoperation

En kranskärlsoperation är en belastning för kroppen och hjärtat, men komplikationer är ovanliga. Riskerna påverkas av ålder, om man har vissa övriga sjukdomar och hur utbredda förträngningarna är. De undersökningar som görs innan operationen hjälper till att kartlägga eventuella risker, så att operationen ska vara så säker som möjligt.

Komplikationer som kan förekomma någon enstaka gång är

Efter operationen

Det är ganska vanligt att man får humörförändringar, minnesstörningar och koncentrationsproblem under veckorna efter en kranskärlsoperation. Vad det beror på är okänt, men det brukar gå över inom ungefär en månad.

Efter en kranskärlsoperation vårdas man på sjukhus i mellan sju och tio dagar. De flesta kan börja arbeta igen efter en till tre månader.

Stockholms län

Söka vård och stöd i Stockholms län

Om det känns obehagligt eller smärtsamt i bröstet när du anstränger dig, men obehaget går över inom några minuter när du vilar – och senast inom 15 minuter – bör du ta kontakt med din husläkare inom några dagar. Det är viktigt med snar utredning och insättande av behandling.
Vårdcentral

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via e-tjänsten Mina vårdkontakter.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Hjärt-Lungfonden är en ideell, opolitisk förening som stödjer forskningen inom hjärt-, kärl- och lungsjukdomar. Där finns en del information om alla slags hjärtsjukdomar.

Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Den arbetar för att hjärt- och lungsjuka ska få rätt till ett värdigt och innehållsrikt liv – även efter sjukdom. Organisationen anordnar bland annat en hjärt- och lungskola.

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor. Här kan du läsa mer om de Nationella riktlinjerna för behandling av hjärtsjukdomar.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-03-17
Skribent:

Magnus Janzon, överläkare, specialist i hjärtsjukdomar och internmedicin, Universitetssjukhuset i Linköping.

Redaktör:

Margareta Rindforth Gillgren, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Inger Axelsson, överläkare, specialist i hjärtsjukdomar och internmedicin, Stockholm.


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2014-03-17
Skribent och redaktör:
Margareta Rindforth Gillgren, 1177 Vårdguiden