Vart vänder man sig?
Om man snabbt och plötsligt blir mycket andfådd, inte bara när man rör sig utan även när man är stilla, kan det vara ett tecken på hjärtsvikt eller annan allvarlig hjärt-lungsjukdom. Då bör man kontakta läkare så fort som möjligt eller ringa 112.
Om man har lindrigare besvär, men tycker att man är mer andfådd än tidigare och har fått sämre ork, kan man kontakta en vårdcentral. Läkaren där lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Om han eller hon hör ett blåsljud på hjärtat skickas man i regel till en hjärtspecialist för undersökning med hjälp av ultraljud.
Andra orsaker till ökad andfåddhet och sämre ork kan vara blodbrist, lungsjukdom, övervikt och mycket annat som läkaren måste ta hänsyn till vid undersökningen.
Ibland upptäcks ett blåsljud i samband med en hälsokontroll utan att man har några som helst besvär. Också i dessa fall brukar man skickas till en hjärtspecialist.
Om man har ett lindrigt klaffel brukar fortsatta kontroller ske på vårdcentral eller husläkarmottagning. Om man har ett måttligt klaffel sker kontrollerna ofta på vårdcentral eller husläkarmottagning, men då och då får man gå till en specialist för att undersöka om klaffelet har försämrats. Allvarligare klaffel brukar följas regelbundet av hjärtspecialister.
Om man behöver opereras får man en remiss till en hjärtkirurgisk klinik, en så kallad thoraxklinik.
Vad kan man göra själv?
Det verkar finnas ett samband mellan förträngd aortaklaff och högt blodtryck, höga blodfetter och rökning. Om man måste opereras för klaffsjukdom är det bra om hjärtat är i så bra kondition som möjligt.
Det finns ingen särskild egenvård just för klaffsjukdomar. Däremot kan man försöka minska risken för att få hjärt-kärlsjukdomar genom en hälsosam livsstil.
- Få behandling mot ett eventuellt högt blodtryck. Högt blodtryck ökar risken för hjärt-kärlproblem.
- Äta hälsosamt. Det är bra att äta näringsriktigt och hålla kontroll på sin vikt. Förhöjda blodfetter och övervikt ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom tar det ofta längre tid för överviktiga att återhämta sig efter en operation eftersom de har en minskad lungkapacitet.
- Sluta röka. Rökning ökar risken för hjärt-kärlproblem. Rökning ökar också risken för lungproblem i samband med en operation, och gör att det tar längre tid att återhämta sig efter operationen.
- Motionera. Lagom med motion är alltid bra för att hålla sig i form. Om man däremot har ett kraftigt klaffel och blir andfådd när man anstränger sig ska man inte träna så hårt. Vid kraftiga klaffel bör så kallad isometrisk träning undvikas, till exempel tyngdlyftning och vissa former av styrketräning. Man bör rådgöra med en läkare om vilken träning som är lämplig.
Förträngd aortaklaff
Om man har en svår förträngning på aortaklaffen, så kallad aortastenos, men inga besvär, behövs en läkarundersökning varje år. Beroende på hur allvarlig sjukdomen är kan en ultraljudsundersökning göras. En del får genomföra ett arbetsprov, ett EKG-test under ansträngning, varje år för att undersöka hur hjärtat reagerar på fysisk ansträngning. Om förträngningen är måttlig räcker det med kontroll vartannat år och om den är lindrig, vart femte år.
Aortaklaffen bör opereras om man har en kraftig förträngning och upplever besvär, eller har en kraftig förträngning och arbetsprovet visar att hjärtarbetet försämras när man anstränger sig.
Kronisk läckande aortaklaff
Om man har ett större läckage på aortaklaffen, så kallad aortainsufficiens, bör man undersökas av läkare minst en gång om året. Man bör även undersökas med ultraljud varje år, eftersom operation kan behövas om vänster kammare har blivit kraftigt utvidgad eller visar tecken till minskad sammandragningsförmåga. Om läckaget har orsakats av en utvidgad kroppspulsåder bör man kontrollera varje år att inte ådern fortsätter att utvidga sig.
Om man har ett lindrigt eller måttligt läckage räcker det med en kontroll av själva klaffläckaget vart tredje till vart femte år. Men läckaget är ofta en följd av ett högt blodtryck och det måste kontrolleras oftare.
Man bör opereras om man har ett läckage som ger besvär eller om vänster kammare har blivit kraftigt förstorad, oavsett om man har besvär eller inte.
Ibland används en aortaklaff och första delen av stora kroppspulsådern från en avliden person för att ersätta den sjuka aortaklaffen. Det kallas homograft.
Akut läckande aortaklaff
Den akut läckande aortaklaffen är ett livshotande tillstånd som kräver behandling mycket snabbt.
Det finns flera operationsmetoder. Vilken som väljs beror på hur sjukdomen ser ut.
Förträngd mitralisklaff
Om man har en förträngd mitralisklaff, så kallad mitralisstenos, behövs läkarkontroll med ultraljud varje år. När klaffen blir mycket förträngd kan en operation behövas. Om man får förmaksflimmer ökar behovet av operation.
Tidigare innebar operationer av förträngda mitralisklaffar att läkaren gick in i hjärtats förmak och vidgade mitralisklaffen för hand. Då måste bröstkorgen öppnas. Men numera kan ingreppet göras med en ballong, så kallad ballongvidgning. Läkaren för då upp en ballong i hjärtat genom ett blodkärl. Sedan blåses ballongen upp i mitralisklaffen så att klaffen vidgas och det blir ett mer normalt öppningshål.
I många fall räcker det inte med att vidga mitralisklaffen. För att det ska bli riktigt bra måste klaffen ofta tas bort och ersättas med en klaffprotes.
Läckande mitralisklaff
Om man har ett större läckage, så kallad mitralisinsufficiens, behövs läkarkontroller med ultraljud varje år. Om man har besvär med andfåddhet eller nedsatt ork kan en operation behövas. Om man får förmaksflimmer ökar behovet av operation. Om man har ett större läckage, men inga besvär, brukar man få göra ett arbetsprov som visar kroppens arbetsförmåga. Vid ett måttligt läckage kan kontrollerna ske med längre mellanrum. Om man har ett lindrigt läckage behövs ingen särskild kontroll, utan det är orsaken till läckaget som avgör hur ofta man bör kontrolleras.
En läckande mitralisklaff kan opereras på flera sätt. I dag försöker man i första hand laga den läckande klaffen. Men många läckande mitralisklaffar kan inte lagas. Den vanligaste operationsmetoden är fortfarande att den sjuka hjärtklaffen tas bort och ersätts med en mekanisk eller en biologisk klaffprotes.
Mekanisk klaffprotes
Den vanligaste mekaniska klaffprotesen består av två halvcirkelformade skivor som öppnar och stänger av blodströmmen. Skivorna är upphängda i en ring som sys fast på platsen för den borttagna klaffen. Fördelen är att den här typen av protes håller livet ut. Nackdelen är att metoden fordrar livslång behandling med blodförtunnande medicin, som kan öka risken för blödningar i andra organ.
Biologisk klaffprotes
En biologisk klaffprotes är tillverkad av en hjärtsäck från en gris eller kalv. Oftast liknar den en klaff med tre fickklaffar som öppnar och stänger blodströmmen. Fördelen är att man inte behöver äta blodförtunnande medicin. Nackdelen är kortare hållbarhet. Efter ungefär 15 år börjar protesen att fungera sämre och kan behöva bytas ut. Därför är det oftast äldre personer och personer som inte kan äta blodförtunnande medicin som får en biologisk protes. Någon risk för avstötning av en biologisk klaffprotes finns inte eftersom klaffen inte består av levande vävnad.
Nya operationsmetoder
Tidigare fanns bara operationsmetoder som innebar att proteser sattes in. Men nya metoder har utvecklats för att undvika behandling med blodförtunnande medicin och för att undvika upprepade operationer på grund av utslitna biologiska klaffproteser. En sådan metod är klaffreparation, som innebär att en liten skada på klaffen som ger upphov till ett stort läckage lagas.
Det är osäkert hur hållbara de nya operationsmetoderna är i ett längre perspektiv. Det är möjligt att hållbarheten av exempelvis insydda klaffar inte är lika bra som mekaniska konstgjorda klaffar, men i ett tidsperspektiv på upp till 20 år verkar det inte vara någon skillnad.
Hjärtkirurger har börjat använda så kallad kateterteknik, vilket innebär att de för in tunna slangar från ett blodkärl i ljumsken till hjärtat och kan behandla både förträngda aortaklaffar och vissa typer av läckande mitralisklaffar. Metoderna är under utveckling, men några personer har redan behandlats med dessa metoder. Det är möjligt att vissa ingrepp som i dag görs med öppen hjärtkirurgi inom en tioårsperiod kommer att ersättas med kateterteknik. Det skulle kunna förkorta tiden för återhämtning efter ingreppet.
Komplikationer
Ungefär fyra procent av dem som opereras i hjärtat får blödningar som gör att bröstkorgen måste öppnas igen. Ungefär en till två procent av dem som hjärtopereras dör. Men oftast gäller det personer som opereras akut eller som opereras sent och har haft en klaffsjukdom mycket länge.
Vårdtid och konvalescens
Om man har opererats i hjärtat brukar man vårdas på sjukhus i cirka 10-14 dagar. Sedan får man räkna med att det tar ungefär två till tre månader innan man är återställd.
Viktigt att tänka på vid klaffel
Vid både klaffel som inte opereras och som opereras finns en ökad risk för bakterieinfektioner i klaffen, så kallade endokardit, vilket är en allvarlig sjukdom som kan förstöra en hjärtklaff. Det finns risk för bakterieinfektion i klaffen efter djupare tandingrepp, ingrepp i urinblåsan och efter större magoperationer. Därför är det vanligt att man i förebyggande syfte får antibiotika inför sådana ingrepp. De med klaffel som behöver information om detta bör få det av sin läkare. Om man inte fått det är det bra att fråga om det vid nästa kontroll. Små tryckta kort som informerar om förebyggande behandling mot bakterieinfektioner i klaffen, så kallad endokartiprofylax, kan man få hos alla hjärtläkare.
Blodförtunnande läkemedel
Vid behandling med blodförtunnande läkemedel, oftast Waran, efter en hjärklaffoperation är det viktigt att sköta kontrollerna och doseringen av Waran noggrant. Skulle Warandoseringen vara för låg finns risk för att man får blodproppar runt klaffen, och om doseringen är för hög finns risk för blödningar. De flesta vårdcentraler har möjlighet och kunskap att sköta kontrollen av att man får rätt dosering av Waran.
