När bör man söka hjälp?
Om man har tillfällig förstoppning kan man fråga om råd på apotek eller hos en distriktssköterska. I flera landsting finns också sjukvårdsrådgivning per telefon där sjuksköterskor ger råd och upplysningar.
Om man har förstoppning och samtidigt något av följande symtom ska man snarast ta kontakt med en vårdcentral:
- viktminskning
- blod i avföringen
- avföringsvanorna ändrar sig utan att man förstår orsaken
- kraftig smärta i magen.
Man ska också kontakta en vårdcentral om förstoppningen inte har gått över efter en till två veckor.
Berätta om besvären
Det är viktigt att man beskriver sina besvär för läkaren och berättar om till exempel sina mat- och toalettvanor, och om man har börjat använda något nytt läkemedel. Ibland kan det räcka för att hitta orsaken till förstoppningen och det behövs ingen mer utredning med prover eller undersökningar.
Om orsaken till förstoppningen behöver utredas ytterligare får man i första hand lämna blodprover och påbörja en undersökning av tjocktarmen.
Undersökning av tjocktarmen
Den viktigaste undersökningen vid återkommande förstoppning är en speciell form av röntgen, en så kallad transitundersökning. Den används om läkaren behöver undersöka hur lång tid det tar för maten att passera genom hela tarmkanalen.
Dagen innan denna röntgenundersökning får man svälja små kulor som är några millimeter i diameter och består av ett ofarligt ämne som gör att de syns på röntgen. Vid undersökningen följs de med jämna mellanrum och det syns om man har normal, snabb eller långsam tarmpassage. Kulorna lämnar kroppen med avföringen och spolas ner i toaletten.
Ibland, om läkaren misstänker att förstoppningen beror på andra sjukdomar, undersöks tjocktarmen med så kallad koloskopi eller med röntgen.
Koloskopi innebär att ett koloskop, som består av ett böjligt rör med en kamera och lampa längst fram, förs in i ändtarmen. Det är kopplat till en bildskärm och med hjälp av koloskopet kan läkaren se hela tjocktarmen samt ta eventuella prover. Det kan kännas lite obehagligt, och om det gör ont får man smärtstillande medicin.
Tjocktarmen kan även undersökas med röntgen. Det kan användas om väntetiden för koloskopi är mycket lång eller om läkaren misstänker ett totalt stopp i tjocktarmen. För att tarmen ska synas ordentligt förs kontrastvätska in via en slang i ändtarmen. Vid koloskopi och röntgenundersökning av tjocktarmen får man ta laxermedel före så att tarmen är helt tömd.
Undersökning av ändtarmen
Ändtarmen syns inte så bra på röntgen utan undersöks med hjälp av så kallad rektoskopi. Läkaren för då in ett plaströr i ändtarmsöppningen för att undersöka slemhinnorna. En belysning kombinerat med förstoringsglas kopplas till instrumentet. Det finns även möjlighet att ta prov som ska undersökas med mikroskop.
Hur behandlas förstoppning?
Om det inte är någon sjukdom eller ett läkemedel som orsakar besvären så handlar det i första hand om att se över sitt liv och fundera över om det är något i vardagen som behöver förändras. Magen behöver regelbundna vanor och lugn och ro för att fungera.
Bra med extra dryck
Speciellt om man är äldre kan man förebygga att bli förstoppad genom att dricka tillräckligt.
Det kan också vara bra att byta ut mjölk mot yoghurt eller filmjölk, eftersom mjölk kan vara stoppande.
Ät mer fiberrikt
Fibrer finns framför allt i grovt bröd, müsli, frukt, en del grönsaker och rent vetekli. Fibrer gör att tarmen fungerar bättre, ger en jämnare blodsockernivå, förbättrar blodfetterna och ger en bra mättnadskänsla. Forskning visar också att de tycks bidra till att risken för cancer i tjocktarmen minskar.
Våra vanligaste grönsaker sallad, tomat och gurka innehåller ganska lite fibrer, medan till exempel blomkål, broccoli, bönor och ärtor är rika på fibrer. Man kan försöka att hitta mat som man tycker om och som samtidigt är fiberrik.
Ett bra sätt att få i sig mer fibrer är att varje dag tillsätta tre till fyra matskedar vetekli i maten. Man ska inte ta mer eftersom vetekli innehåller fytinsyra som är ett ämne som binder järn. Risken är att man kan få järnbrist om man äter stora mängder vetekli under en längre tid.
När man ökar mängden fibrer i maten kan man till att börja med få lite problem med gaser i magen, men besvären brukar minska efter ett tag.
Det finns bra information på apotek eller vårdcentral om hur mycket fibrer olika livsmedel innehåller.
Motion och regelbundna vanor
Det är bra om man har möjligheter att motionera på något sätt, till exempel promenera, eftersom det minskar risken för förstoppning.
Man ska försöka att gå på toaletten vid samma tillfälle varje dag. Störst chans att få igång magen är efter första målet på dagen, men det kan variera från person till person.
I början kan man behöva sitta en stund innan alla reflexer i tarmen kommer igång. Om man behöver gå på toaletten under dagen är det viktigt att inte försöka hålla sig.
Mikrolavemang eller stolpiller löser upp tillfällig förstoppning
Ett sätt att lösa upp en tillfällig förstoppning är att använda laxermedel som man för upp i ändtarmen, som stolpiller eller som lösning, så kallade mikrolavemang. Effekten kommer redan efter fem till femton minuter.
Ett mikrolavemang mjukar upp den hårda avföringen som ibland sitter som en propp i ändtarmen. Det efterliknar alltså den normala tömningen som sker av sista delen av tjocktarmen.
Exempel på laxermedel som man för in i ändtarmen är Microlax och Relaxit stolpiller.
Man kan alltid rådgöra med apotekspersonal om vilka receptfria medel som är lämpliga.
Använd tarmretande laxermedel endast tillfälligt
Det finns även så kallade tarmretande läkemedel som bara ska användas vid enstaka tillfällen. Behöver man ta dessa läkemedel under mer än ett par veckor bör man rådgöra med läkare.
När man har normal avföring töms bara nedersta delen av tjocktarmen, men när man tar ett tarmretande läkemedel töms ofta hela tjocktarmen. Då kan det ta upp till tre dagar innan man behöver tömma tarmen nästa gång.
De tarmretande läkemedlen tillverkas i en mängd olika former. Det finns stolpiller eller lösning som förs in i ändtarmen, eller tabletter eller droppar som man sväljer. De kan köpas receptfritt på apotek.
Exempel på tarmretande laxermedel är Dulcolax och Toilax som innehåller ämnet bisakodyl, Pursennid som innehåller sennosid, och Cilaxoral och Laxoberal som innehåller natriumpikosulfat.
Laxermedel som förebygger
Det finns också laxermedel som förbättrar konsistensen på avföringen och gör den mjukare, så kallade bulkmedel och osmotiskt aktiva läkemedel. De kan köpas receptfritt på apotek. Dessa kan man använda kontinuerligt under en längre tid för att minska risken för förstoppning. Man sväljer medlen, som brukar finnas i form av pulver eller lösning.
Bulkmedel innehåller fibrer. För att de ska verka på rätt sätt måste man ta dem tillsammans med mycket vätska.
Osmotiskt aktiva läkemedel fungerar annorlunda. De drar vatten till avföringen genom så kallad osmos och kräver inte att man dricker extra vatten.
Om man tidigare mest har ätit mat som innehåller lite fibrer och ökar mängden bulk ordentligt, kan man få besvär med gaser i början. Även osmotiskt aktiva läkemedel kan ge gaser. Besvären brukar gå över efter ett tag. Ett alternativ kan vara att börja med små mängder och öka successivt.
Exempel på bulkmedel är Lunelax och Vi-Siblin som innehåller ämnet ispaghulaskal och Inolaxol som innehåller sterkuliagummi.
Exempel på osmotiskt aktiva läkemedel är Duphalac och Laktulos som alla innehåller ämnet laktulos, Importal som innehåller laktitol, och Movicol som innehåller makrogol.
Om man har svår förstoppning kan man börja med att ta ett mikrolavemang eller tarmretande läkemedel, medan man ökar mängden fibrer i maten och använder bulk- eller osmotiskt aktiva laxermedel.
Sällsynt med operation
Det är mycket ovanligt att förstoppning behöver opereras. Det görs bara när tjocktarmen på något sätt är så satt ur funktion att hela eller delar av den skulle behöva tas bort.
