Förmaksflimmer, kroniskt

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår oregelbundet och ofta även snabbare. Tillståndet gör att hjärtat inte kan pumpa runt blodet i kroppen så effektivt som det brukar göra. Kroniskt förmaksflimmer innebär att tillståndet håller i sig.

Risken för kroniskt förmaksflimmer ökar efter 50-årsåldern. Orsakerna är bara delvis kända. Det finns ett samband med andra hjärt- och kärlsjukdomar. Har man diabetes eller giftstruma ökar också risken.

Kroniskt förmaksflimmer är den vanligaste orsaken till stroke. Det beror på att flimret försämrar blodcirkulationen i hjärtats förmak vilket gör att det lättare bildas blodproppar.

Symtom

Om man har kroniskt förmaksflimmer kan man få

  • hjärtklappning
  • sämre fysisk ork
  • svårare att andas.

Behandling

De allra flesta som har kroniskt förmaksflimmer får behandling med läkemedel som minskar risken för blodpropp. Undantagen är unga med låg risk för blodproppar och andra personer som av något skäl har en mycket hög risk för blödningar som kan orsakas av medicinering mot blodproppsbildning.

Om man har mycket besvär, men bara har haft flimmer en kort tid, kan man få elbehandling för att återställa hjärtats normala rytm. Elbehandling innebär att man blir sövd och får en elstöt genom bröstkorgen. Om man har haft mindre besvär under lång tid, kan man i stället få mediciner som bromsar hjärtrytmen.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har förmaksflimmer kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.

Om man sedan tidigare har fått diagnosen kroniskt förmaksflimmer bör man kontakta sin läkare om man

  • går upp i vikt utan naturlig förklaring
  • har högre puls än vanligt
  • har svårt att andas eller får ont i bröstet.

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om besvären kommer plötsligt och känns tydliga.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärtat i kroppen

    Hjärtat har två kamrar och två förmak. Blodet pumpas igenom i ett sinnrikt system.

    Mer information
    Hjärtats inre

    Hjärtat har fyra hålrum: två förmak och två kamrar. Höger förmak tar emot blod från kroppen genom övre och nedre hålvenen. Mellan hjärtats förmak och kamrar finns klaffar som öppnas och sluts i takt med hjärtats sammandragningar.

    Från höger förmak kommer blodet ner i höger kammare, som sedan pumpar blodet till lungorna för syresättning.

    Från lungorna återvänder blodet till vänster förmak och vidare till vänster kammare. Därifrån pumpas det syresatta blodet ut i kroppen via stora kroppspulsådern, aorta. Där blodet lämnar hjärtats kamrar finns klaffar, som hindrar blodet från att rinna tillbaka.
  • Hjärtats retledningssystem

    Elektriska impulser i hjärtat sprids via retledningssytemet (grönt).

    Mer information
    Hjärtats retledningssystem

    Hjärtats rytm styrs av elektriska impulser från den så kallade sinusknutan i höger förmak. Det ger en regelbunden rytm för hjärtmuskelns sammandragning. Från sinusknutan sprids signalerna först till hjärtats båda förmak, som drar ihop sig och pressar blodet in i kamrarna. Signalerna går sedan vidare i hjärtats elektriska kabelsystem, retledningssystemet, till kamrarna som står på tur att dra ihop sig.

Ihållande störningar i hjärtat

Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår med en oregelbunden rytm. Man brukar också få snabbare puls. Det medför att hjärtat inte kan pumpa runt blodet i kroppen så effektivt som det brukar göra. Att förmaksflimret är kroniskt innebär att besvären håller i sig. Risken att få kroniskt förmaksflimmer ökar ju äldre man blir, men är man under 50 år är sjukdomen ovanlig.

Man kan också ha förmaksflimmer som kommer i attacker. Då går besvären ofta över av sig själv. 

Hjärtat, en muskel i ständigt arbete

Hjärtat är en muskel, som pumpar runt blod i kroppen så att alla organ får sitt livsviktiga syre. Hjärtat består av två förmak och två kamrar. Mellan hjärtats förmak och kammare och vid utloppet från kamrarna finns hjärtklaffar. Hjärtklaffarna fungerar som backventiler, som hindrar blodet från att rinna tillbaka då förmak eller kammare drar ihop sig.

Blod som lämnat ifrån sig syre ute i kroppen kommer tillbaka till hjärtats högra förmak. Förmaket drar ihop sig och blodet strömmar då in i höger kammare. Kammaren drar i sin tur ihop sig och skickar ut blodet i lungorna för att det ska syresättas igen. Det syresatta blodet strömmar därefter från lungorna vidare till hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare och sedan via stora kroppspulsådern ut i kroppen. Blodet har då ett högt tryck för att kunna nå ut i kroppens alla delar och lämna syre. Sedan flyter blodet tillbaka till höger hjärthalva igen i ett ständigt kretslopp.

Pulsen visar takten

Varje sammandragning av vänster hjärtkammare ökar blodtrycket. Man kan själv känna pulsen slå i de olika pulsådrorna, artärerna. Oftast ligger pulsen, då man inte anstränger sig, på mellan 60 och 90 slag per minut. Det innebär nästan 100 000 slag per dygn.

Hjärtat styrs av elektriska signaler

Hjärtats rytm styrs av elektriska impulser från den så kallade sinusknutan i höger förmak. Det ger en regelbunden rytm för hjärtmuskelns sammandragning. Från sinusknutan sprids signalerna först till hjärtats båda förmak, som drar ihop sig och pressar blodet in i kamrarna. Signalerna går sedan vidare i hjärtats elektriska kabelsystem, retledningssystemet, till kamrarna som står på tur att dra ihop sig.

Det är viktigt att förmaken och kamrarna drar ihop sig i tur och ordning, för då fylls hjärtat ordentligt och varje hjärtslag gör största möjliga nytta. Om hjärtats vanliga retledningssystem fungerar dåligt eller helt slutar att fungera kan andra delar av hjärtmuskelns celler träda in istället och bilda elektriska signaler som tar över styrningen av hjärtats rytm. Men en sådan rytm gör att hjärtat pumpar ut blodet mindre effektivt.

Förmaksflimmer stör hjärtats arbete

Vid förmaksflimmer har hjärtats signalsystem delvis kommit i oordning. Förmakens elektriska signal startas då inte från sinusknutan. Istället uppstår elektriska signaler på ett flertal ställen i förmaken utan samordning. Denna elektriska oordning resulterar i att förmaken drar ihop sig oberoende av kamrarna, dessutom mycket fort, ofta mer än 300 gånger per minut. Förmaken hinner varken fyllas med eller tömmas effektivt på blod mellan sammandragningarna. Endast en del signaler från förmaken överförs till kamrarna. Därför blir kamrarnas sammandragningar, och därmed pulsen, oregelbunden och ofta snabbare än normalt. Effekten av dålig samordning mellan förmak och kammare, oregelbunden rytm och snabb puls blir att hjärtat får en sämre förmåga att pumpa runt blodet, en av anledningarna till så kallad hjärtsvikt. 

Lika vanligt hos kvinnor som hos män

Förmaksflimmer är den vanligaste formen av rytmstörning i hjärtat hos vuxna. Mer än 90 000 svenskar har kroniskt förmaksflimmer. Sjukdomen är ovanlig hos personer under 50 år. Risken ökar med stigande ålder. Var tionde person över 80 år har förmaksflimmer. Tillståndet är lika vanlig hos kvinnor som hos män.

Samband med andra sjukdomar

Orsakerna till förmaksflimmer är bara delvis kända. Drygt sex av tio personer med förmaksflimmer har någon annan hjärt-kärlsjukdom som högt blodtryck, sjukdomar i hjärtats klaffar, hjärtsvikt eller hjärtmuskelinflammation. Har man diabetes eller giftstruma ökar risken att få förmaksflimmer. Men drygt tre av tio personer med förmaksflimmer har ingen hjärtsjukdom eller annan sjukdom som ligger bakom.

Så kan man minska risken för flimmer

Genom att avstå från att röka, äta mindre fettrik mat och motionera minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, vilket i sin tur kan minska risken att få förmaksflimmer. Men har man väl ett kroniskt förmaksflimmer går det inte att påverka genom att ändra livsstil.

Förmaksflimmer ökar risken för blodpropp

Kroniskt förmaksflimmer är den vanligaste orsaken till blodpropp i hjärnan och därmed till stroke, slaganfall. Varje år får 6 000 svenskar stroke till följd av förmaksflimmer. Den ökade risken för blodproppar beror på att blodet strömmar sämre och tidvis står stilla i hjärtats förmak. Blodet har då lättare att klumpa ihop sig. Har man förmaksflimmer kan man ofta minska risken att få stroke genom att ta läkemedel mot blodpropp. Det är läkaren som måste avgöra om man kan ta sådan medicin.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Vanliga symtom

De vanligaste symtomen på förmaksflimmer är:

  • hjärtklappning
  • oregelbunden puls
  • försämrad fysisk ork
  • andnöd.

Som nämnts kan förmaksflimmer orsaka att hjärtat pumpar blodet sämre, så kallad hjärtsvikt. Det ger symtom som sämre arbetsförmåga, andnöd och svullna ben. Någon gång kan man även ha symtom som kärlkramp i bröstet. En del personer har förmaksflimmer utan några symtom alls. Flimret upptäcks då ofta i samband med att man söker läkare för andra besvär. 

I mötet med läkaren

Hos läkaren får man frågor om sina levnadsvanor. Det gäller framförallt rökning, snusning, alkoholbruk, kaffevanor och motion. Läkaren vill också veta om man har andra besvär som kan hänga samman med hjärt- och kärlsjukdomar.

Efter EKG ställs diagnos

Läkaren kan ställa diagnosen förmaksflimmer efter en vanlig EKG-undersökning. Den går till så att man får särskilda plattor, elektroder, fastsatta på bröstet och på armar och ben så att hjärtmuskelns elektriska aktivitet kan mätas. Den elektrokardiografiska kurvan som registreras på papper är en bild av hur den elektriska impulsen sprids i hjärtat. Varje hjärtslag har ett karakteristiskt mönster som ser ut som toppar eller taggar på papperet.

Andra undersökningar

Genom en allmän kroppsundersökning kan läkaren förvissa sig om att man inte har andra hjärtsjukdomar, lungsjukdomar eller sjukdomar i mage och tarmar. Med stetoskop kan läkaren höra om det finns blåsljud från hjärtklaffarna. Även blodtrycket mäts.

Laboratorieprover tas för att undersöka blodbrist, njurfunktion, saltbalans, diabetes och för hög ämnesomsättning, giftstruma.

En ultraljudsundersökning av hjärtat görs för att bedöma hur hjärtmuskeln och hjärtats klaffar fungerar.

En del personer kan behöva gå igenom en större utredning för att kunna få rätt diagnos och behandling. Då ingår undersökningar som bandspelar-EKG, hjärt-lungröntgen eller arbetsprov. Bandspelar-EKG innebär att man under 24 timmar har tre sladdar klistrade på bröstkorgen för att registrera hjärtats aktivitet. Sladdarna är kopplade till en liten bärbar bandspelare, som man får ta med sig hem. På så sätt kan en längre tidsperiod med registrering av hjärtats rytm analyseras i efterhand. Ett arbetsprov är en EKG-undersökning som görs samtidigt som man anstränger sig, till exempel genom att cykla på en testcykel. 

När undersökningarna är klara

Efter att undersökningarna är klara får man information av läkaren om förmaksflimret är orsakat av annan hjärtsjukdom eller om det beror på någon annan sjukdom. Man går också tillsammans igenom vilka effekter förmaksflimret har på kroppen, framförallt riskerna att få hjärtsvikt och blodpropp. Därefter diskuteras för- och nackdelar med alla de olika sorters behandlingar som finns.

Fäll ihop

Fråga om råd

Stockholms län

Fråga om råd

Ring telefon 1177. Våra sjuksköterskor ger dig råd dygnet runt.

Du kan också logga in på Mina vårdkontakter och skriva frågan - då svarar de inom en timme.

Råd med tolk: på arabiska, tel 0771-1177 90 eller på somaliska, tel 0771-1177 91

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Beroende på besvär krävs olika behandlingar

Beroende på hur svåra besvär man har och hur länge man haft dem får man olika slags behandling. De flesta personer som har kroniskt förmaksflimmer behöver blodförtunnande läkemedel, ofta livet ut. De blodförtunnande medlen minskar risken för blodpropp.

I samråd med sin läkare tar man ställning till vilken form av blodförtunnande behandling som är bäst. Det finns några enstaka personer som inte kan få blodförtunnande läkemedel på grund av att de mycket lättare än andra får blödningar.

Personer som har mycket besvär av sitt förmaksflimmer men endast haft det en kort tid får ofta elbehandling, så kallad elkonvertering, som innebär att man sövs och får en elstöt genom bröstkorgen. Syftet med elbehandlingen är att återställa hjärtats normala rytm. När förmaksflimret har funnits i mer än ett år är det ofta mycket svårt att återställa hjärtrytmen. Om man har haft förmaksflimmer länge eller om man inte har så mycket besvär kan man istället få mediciner som bromsar den alltför snabba hjärtrytmen.

Det finns även de som inte alls känner av sitt förmaksflimmer. Då behöver man kanske ingen medicinering, utöver eventuellt blodförtunnande läkemedel.

När ska man söka läkare?

Om man en gång fått diagnosen kroniskt förmaksflimmer bör man söka läkare om man får fler besvär, till exempel om man går upp i vikt utan någon naturlig förklaring eller får svullna ben. Läkare ska också kontaktas om pulsen är högre än den brukar vara i vila eller vid fysisk ansträngning, och om man känner andnöd eller smärta i bröstet.

Om besvären känns tydliga och de kommer plötsligt bör man söka läkare snarast. Om besvären inte är så påtagliga eller utvecklas under längre tid, under flera dagar eller veckor, bör man kontakta sin läkare för ett snart återbesök.

De som har kroniskt förmaksflimmer har oftast kontakt med en allmänläkare. Kontakt med hjärtspecialist får man om elbehandling är nödvändig eller när vanlig behandling med bromsande läkemedel inte räcker till. 

Två behandlingsvägar

När man har kroniskt förmaksflimmer, kan man få två olika slags behandlingar.

  • Den ena behandlingen går ut på att återställa hjärtrytmen och förhindra att förmaksflimmer kommer tillbaka.
  • Den andra behandlingen innebär att man har kvar själva förmaksflimret, men besvären lindras med läkemedel. Det är läkemedel som bromsar hjärtat så att det inte slår så fort, vilket också stärker hjärtmuskeln.

Ingen av behandlingarna har någon säker fördel jämfört med den andra. För de personer som har besvär av förmaksflimret blir det oftast aktuellt att försöka återställa hjärtrytmen. Båda alternativen kräver dessutom i regel någon form av behandling med blodförtunnande läkemedel för att minska risken för blodpropp. Mer om denna behandling finns under rubriken "Behandling som kan minska risken för blodpropp" längre fram.

När hjärtrytmen ska återställas

Hjärtrytmen kan återställas med elkonvertering. Det är en behandling som innebär att man blir sövd och får en elstöt genom bröstkorgen. Det går också att få rätt hjärtrytm igen med hjälp av läkemedel. Elstöt är den mest effektiva metoden och gör så att de flesta personer med kroniskt förmaksflimmer får tillbaka sin normala hjärtrytm, åtminstone en tid.

Behandling med elstöt

Behandling med elstöt får framförallt de personer som har mycket besvär och där förmaksflimret inte har varat under så lång tid. Det är en bra och pålitlig behandlingsmetod som använts länge.

Först kan man behöva förbereda sig med en läkemedelsbehandling. Det gäller om man haft förmaksflimmer mer än två dygn, eftersom blodproppar då kan ha hunnit börja bildas i hjärtats förmak. För att minska riskerna för blodpropp tar man blodförtunnande medel som warfarin (Waran), dabigatran (Pradaxa), apixaban (Eliquis) eller rivaroxaban (Xarelto). Man tar medicinen minst tre veckor före elbehandlingen och minst fyra veckor efter.

När det är dags för själva behandlingen med elstöt får man ta sig till sjukhuset, men man kan gå hem igen samma dag. Först blir man nedsövd med ett narkosläkemedel som ges i spruta. Sedan får man en elektrisk stöt genom bröstkorgen. Ofta återgår då hjärtrytmen till normal rytm. Efter elstöten kan man känna att det bränner, eller svider i huden. Det går över efter ett par dagar.

Ett problem är att många kan få tillbaka sitt förmaksflimmer. Det kan då bli nödvändigt med upprepade elstötar. Mellan en tredjedel och hälften av de personer som behandlas får tillbaka flimret inom tre månader. Efter ett år har antalet återfall ökat ytterligare.

Elstöt bäst vid kortvarigt förmaksflimmer

Behandlingen med elstöt är effektivast om man haft förmaksflimmer en kort tid före behandlingen. Om man haft förmaksflimret länge, mer än ett år, är det sällan meningsfullt att få behandling med elstöt.

Om förmaksflimret kommer tillbaka kan man få upprepade behandlingar med elstöt samtidigt som man får ta läkemedel som stabiliserar hjärtrytmen. Får man trots detta nya återfall är det tveksamt om man har nytta av elbehandlingarna. Läkaren kan till slut göra den bedömningen att det för vissa personer inte är meningsfullt med behandlingen. Möjligheten för dem att få tillbaka eller behålla normal hjärtrytm är alltför liten.

Behandling med läkemedel för rätt hjärtrytm

Som alternativ till elstötar kan man få läkemedel som återställer hjärtats rytm. Fördelen med detta är att man slipper sövas, nackdelen är att man inte lyckas få tillbaka sin normala hjärtrytm lika ofta. Dessutom kan man få biverkningar av läkemedlen. Precis som vid elstötsbehandling behövs förberedande behandling med blodförtunnande läkemedel: warfarin (Waran), dabigatran (Pradaxa), apixaban (Eliquis) eller rivaroxaban (Xarelto)

Läkemedlen som kan återställa hjärtrytmen finns i form av tabletter eller spruta. Flera av dessa läkemedel kan i sig själva ge rubbningar i hjärtats rytm, och därför krävs särskilda kunskaper hos behandlande läkare. Till denna grupp hör läkemedel som innehåller:

  • disopyramid
  • flekainid
  • dronedaron
  • amiodaron
  • sotalol
  • ibutilid.

Många personer med förmaksflimmer får återfall. För att förebygga återfall av förmaksflimret kan ovanstående läkemedel, förutom ibutilid, tas som tablett dagligen. På grund av de biverkningar som man kan få av dessa läkemedel brukar de inte användas första gången hjärtats rytm återställts. Efter första elbehandlingen används ofta istället läkemedel med betablockerande effekt, som är en vanlig hjärtmedicin. Betablockerare minskar risken för återfall av förmaksflimmer och bromsar snabb puls vid ett återfall. Betablockerare ger mindre risk för vissa allvarliga biverkningar som ovanstående läkemedel i listan kan ge.

Alla läkemedel kan ge biverkningar. En bra grundregel är att alltid kontakta sin läkare om man efter att ha börjat med ett nytt läkemedel får nya besvär. Man ska alltid vara uppmärksam när man börjar ta andra läkemedel. Flera av ovanstående läkemedel ska inte kombineras med en del andra läkemedel.

Att lindra kroniskt förmaksflimmer

För många visar det sig inte vara meningsfullt att försöka få tillbaka normal hjärtrytm. Förmaksflimret får finnas kvar och istället lindras besvären med hjälp av medicin, ett väl så bra alternativ.

För att lindra besvären finns flera olika läkemedel. Ofta behövs läkemedel som bromsar den snabba pulsen, till exempel digitalis, betablockerare eller vissa kalciumflödeshämmare. Ibland kan dessa läkemedel behöva kombineras. Läkarens val av läkemedel beror också på om man har andra sjukdomar eller riskerar olika slags biverkningar. Digitalis räcker ofta inte som enda medicinen för de personer som lever ett fysiskt aktivt liv. Betablockerare är olämpligt vid astma. Har man dessutom högt blodtryck eller hjärtsvikt kan det behövas ytterligare behandling med läkemedel.

Personer med kroniskt förmaksflimmer tar ofta också någon form av blodförtunnande läkemedel, förutsatt att man inte har mycket lätt att få blödningar. Läkemedlet behövs för att minska risken för blodpropp. För de personer som inte har några besvär alls av sitt förmaksflimmer är det ofta bara den medicinen som de behöver ta.

Om man inte behandlas för sitt förmaksflimmer ökar risken för blodpropp, och hos vissa ökar risken för hjärtsvikt. Däremot ökar inte risken för att få andra former av hjärtsjukdom, som hjärtinfarkt.

Man kan leva som vanligt utan att ändra på sina motionsvanor, matvanor med mera. Motion och sunda matvanor är förstås alltid bra i syfte att minska risken för andra hjärt-kärlsjukdomar, men det kan inte påverka förmaksflimret.

Behandling som kan minska risken för blodpropp

Genom att ta blodförtunnande medel som warfarin (Waran), dabigatran (Pradaxa), apixaban (Eliquis) eller rivaroxaban (Xarelto) minskar risken för blodpropp. Waran är det läkemedel som använts i många år. De nya läkemedlen har i studier visat sig vara åtminstone likvärdiga med Waran. De ger samma skydd mot blodproppar som Waran och risken för blödningskomplikationer är densamma. Läkemedlen kan således medföra att man lättare får blödningar, men är ett effektivt skydd mot blodproppar vid förmaksflimmer. Behandlingen med Waran kräver att man tar blodprov regelbundet för att få rätt dosering.

Läkaren behöver göra olika bedömningar:

  • Om man förutom förmaksflimmer riskerar att av andra skäl få blodpropp så brukar läkaren alltid överväga behandling med blodförtunnande läkemedel. Man löper större risk att få blodpropp om man till exempel är över 65 år, har högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes, kärlsjukdom eller tidigare har haft blodproppar eller hjärtinfarkt. 
  • Om man ska behandlas med elstöt och förmaksflimret varat i mer än två dygn tar man blodförtunnande läkemedel. Här måste behandling pågå i minst tre veckor före elbehandlingen och minst fyra veckor efter.
  • Även personer som fått tillbaka sin normala hjärtrytm efter elbehandling kan behöva fortsätta med blodförtunnande läkemedel under lång tid. Det gäller framför allt de som har andra riskfaktorer för att få blodproppar.
  • De personer med förmaksflimmer som löper en mindre risk att få blodproppar - det vill säga är under 65 år och som i övrigt är friska - behöver oftast inte någon blodförtunnande medicinering. 
Stockholms län

Söka vård och stöd i Stockholms län

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via e-tjänsten Mina vårdkontakter.

Akutmottagning, Vårdcentral

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-04-01
Skribent:

Mats Frick, överläkare vid kardiologiska kliniken, Södersjukhuset, Stockholm

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Johan Brandt, docent, överläkare, verksamhetschef, Arytmikliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2014-04-01
Skribent och redaktör:
Margareta Rindforth Gillgren, 1177 Vårdguiden