Diabetes typ 1

Diabetes är flera sjukdomar

Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som har olika orsaker. Gemensamt för alla former av diabetes är att den som får sjukdomen har för mycket socker, glukos, i blodet. Därför har diabetes tidigare kallats sockersjuka. Typ 1-diabetes går också under namnet barn- och ungdomsdiabetes.

Insulin är viktigt för att cellerna ska få energi

Kolhydrater är kroppens främsta energikälla. Exempel på kolhydratrika livsmedel är pasta, potatis, ris och bröd. En stor del av de kolhydrater som man får i sig genom maten bryts ner till socker i tarmen och tas därifrån upp i blodet.

Hur mycket socker man har i blodet brukar anges med ett mått som kallas blodsockervärde. Sockret transporteras med blodet till kroppens olika organ, och fungerar där som energikälla i cellerna.

För att sockermolekylerna ska kunna gå över från blodet in i kroppens olika celler behövs hormonet insulin. Man kan likna insulin vid en nyckel som öppnar en dörr i cellväggen så att sockermolekylerna kan passera in. Insulin produceras i bukspottkörteln av speciella celler som kallas betaceller. När insulinet lämnar betacellerna i bukspottkörteln kommer det ut i blodet. Om det finns för lite insulin stannar sockret kvar i blodet och cellerna får för lite energi.

Kroppen slutar tillverka insulin

Typ 1-diabetes beror på att betacellerna i bukspottkörteln har angripits av kroppens eget immunförsvar och förstörts. Då kan kroppen inte längre tillverka sitt eget insulin. Bristen på insulin leder i sin tur till att sockret stannar kvar i blodet och blodsockernivån stiger. Samtidigt ”svälter” cellerna eftersom de inte får någon energi från sockret. Cellerna tar i stället sin energi från kroppsfettet.

När fett förbränns i stor omfattning bildar kroppen en typ av syror som kallas ketoner. För mycket ketoner är skadligt för kroppen och kan leda till att man får syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett akut tillstånd som kan vara livshotande.

Typ 1-diabetes utvecklas oftast under kort tid och kan leda till allvarliga symtom inom några dagar. Om man får sjukdomen måste man därför snabbt få behandling med insulin.

Vanligast bland barn och ungdomar

Man brukar få typ 1-diabetes tidigt i livet och därför kallas sjukdomen ibland för barn- eller ungdomsdiabetes. Oftast börjar sjukdomen under barndomen upp till de tidiga tonåren. Den vanligaste åldern att bli sjuk är 10-12 år för flickor och 12-14 år för pojkar. Det finns numera barn som får typ 1-diabetes redan före ett års ålder.

Sverige har, näst efter Finland, världens högsta frekvens av barn som får typ 1-diabetes. Varje år får omkring 700 barn i åldern 0-14 år och omkring 400 personer i åldern 15-34 år sjukdomen.

Man kan få typ 1-diabetes när man är äldre, men inom den åldersgruppen är det vanligare med typ 2-diabetes, som också kallas åldersdiabetes. Det blir allt vanligare att även unga människor får typ 2-diabetes som en följd av fetma och för lite fysisk aktivitet.

En delvis ärftlig sjukdom

Typ 1-diabetes är delvis en ärftlig sjukdom. Man ärver antagligen en benägenhet att utveckla ett immunförsvar som angriper och förstör de celler i kroppen som producerar insulin. Det är miljöfaktorer som sätter igång processen, men det är inte klart vilka förändringar i miljön som medför att diabetes hos barn blir allt vanligare.

Av 100 barn som har en förälder med typ 1-diabetes får två till fem barn den här typen av diabetes. Om pappan har diabetes är risken ungefär dubbelt så stor att barnet får diabetes än om mamman har diabetes.

Symtomen kommer plötsligt

Typ 1-diabetes startar mer plötsligt än andra former av diabetes. Om man får sjukdomen är det vanligt att man

• behöver kissa ofta och mycket
• blir väldigt törstig
• känner sig ovanligt trött
• är illamående
• får ont i magen
• luktar aceton ur munnen
• får synrubbningar så att man ser suddigt
• går snabbt och ofrivilligt ner i vikt.

Ett barn som tidigare har varit torrt kan börja kissa på sig under natten. Ett annat symtom kan vara svampinfektioner, i munnen, underlivet eller i blöjregionen hos barn.

Om man har flera av dessa symtom bör man snarast ta kontakt med en vårdcentral eller jourmottagning för läkarundersökning. Om man har allvarliga besvär kan man behöva ta sig till en akutmottagning. Man blir vanligtvis inlagd på sjukhus för utredning och behandling.

Om symtomen får fortsätta i flera dagar finns det en risk för att blodsockret blir mycket högt. Det kan leda till att man får syraförgiftning. Samtidigt kan kroppen bli uttorkad och vätskebalansen rubbas. Syraförgiftning är ett allvarligt tillstånd som ofta innebär att man blir omtöcknad eller till och med medvetslös. Ofta luktar man samtidigt aceton ur munnen. Men syraförgiftning är ovanligt eftersom man oftast söker vård för sina symtom tidigare.

Typ 1-diabetes brukar utvecklas under loppet av tre till fyra veckor, men små barn kan få allvarliga symtom på bara några dygn. Hos en av tre som får sjukdomen är utvecklingen mer smygande. Det är vanligt att man har haft någon infektionssjukdom strax innan diabetes bryter ut.

Undersökningar som görs när läkaren misstänker diabetes

Om man misstänker att man har fått diabetes bör man i första hand få sitt blodsockervärde kontrollerat. Det görs med ett enkelt blodprov, som man kan lämna på sin vårdcentral. På barn med misstänkt diabetes tas ofta också ett urinprov.

Blodsockerkontroll

Blodsockervärdet mäts i millimol per liter, som förkortas mmol/l. Vanligtvis brukar värdet bara variera lite under dygnet. Hos friska personer ligger värdet mellan 4 och 6 mmol/l innan man äter på morgonen. Den som har diabetes har ett högre blodsockervärde än den som är frisk.

Man har diabetes om blodsockervärdet, taget när som helst under dygnet, ligger över 12,2 mmol/l och man samtidigt har diabetessymtom. Om man inte har symtom ska två prov vara över 12,2 mmol/l för att man ska få diagnosen diabetes. Det är vanligt att blodsockervärdet ligger mycket högre, oftast över 20 mmol/l, när diagnosen typ 1-diabetes ställs.

Ibland kan blodsockret behöva kontrolleras på fastande mage. Man ska då inte äta eller dricka annat än vatten efter midnatt och provet tas på morgonen före frukost. Om blodsockervärdet då är mer än 7 mmol/l och man samtidigt har symtom betyder det diabetes. Har man inte symtom ska två prov visa 7 mmol/l efter att man har fastat för att man ska få diagnos.

Socker i urinen

Oftast innehåller även urinen socker när läkaren ställer diagnosen diabetes. Socker brukar inte finnas i urinen om man inte har diabetes. Njurarna, som är de organ som producerar urin, filtrerar bort ämnen i blodet som ska lämna kroppen. Men socker filtreras inte bort utan ska användas som bränsle i kroppens celler. Om man har för hög sockerhalt i blodet klarar inte njurarnas filtermekanism att hålla kvar allt socker i blodet. En del socker börjar då läcka ut med urinen.

Det är olika från person till person hur högt blodsockervärdet måste vara innan socker börjar läcka ut i urinen. Vanligen sker detta när blodsockervärdet är högre än 10 mmol/l. Hos barn börjar ibland socker läcka ut i urinen redan när värdet är omkring 8-9 mmol/l. Barn med misstänkt diabetes kan få börja med att lämna urinprov.

Ketoner i urinen

När kroppen inte kan tillgodogöra sig socker som bränsle börjar i stället fettvävnaden att förbrännas. När stora mängder fett förbränns bildas så kallade ketoner i levern som sedan kommer ut i blodet.

Ketoner är en typ av syror som är skadliga för kroppen. Att ha höga halter av dessa syror kan leda till att man får syraförgiftning, vilket är livshotande. Man har, förutom socker, ofta ketoner i urinen när man får typ 1-diabetes.

Långtidssockerprov

HbA1c, så kallat långtidssockerprov, är ett blodprov som visar hur blodsockervärdet i genomsnitt har legat de senaste två-tre månaderna. Ett högt värde tyder på att den genomsnittliga blodsockernivån har varit hög under två-tre månader före provtagningen.

HbA1c-värdet används för att kontrollera att behandlingen fungerar bra. Värdet på HbA1c anges i mmol/mol. Personer som inte har diabetes brukar ha ett HbA1c mellan 27 och 42 mmol/mol om de är under 50 år och ett värde mellan 31 och 46 mmol/mol om de är äldre än 50 år. Om man har typ 1-diabetes bör man eftersträva att ligga omkring 52 mmol/mol och man bör få provet kontrollerat tre till fyra gånger per år.

Skillnader mellan typ 1- och typ 2-diabetes

Om man får typ 1-diabetes har kroppen slutat producera insulin, och därför behöver man alltid behandlas med insulin från första början. Vid typ 2-diabetes orsakas det höga blodsockervärdet huvudsakligen av att kroppens celler har blivit mindre känsliga för det insulin som kroppen producerar. I viss mån har man också en bristande insulinproduktion när man får typ 2-diabetes. Med tiden utvecklas en mer uttalad brist på insulin vid typ 2-diabetes, men det sker ofta efter många års sjukdom.

Personer som får typ 2-diabetes är ofta överviktiga. Den som får typ 1-diabetes är oftast normalviktiga innan sjukdomen börjar. Det är inte ovanligt att man går ner i vikt när man insjuknar i typ 1-diabetes.

Ytterligare prover kan behöva lämnas

Med hjälp av vissa blodprover är det lättare för läkaren att avgöra om man har typ 1- eller typ 2-diabetes. När man har typ 1-diabetes bildas antikroppar mot bukspottkörtelns insulinbildande betaceller. Det är sådana antikroppar som markerar att det rör sig om typ 1-diabetes. De som läkaren brukar söka efter är så kallade GAD-antikroppar och IA-2-antikroppar.

Diabetes väcker många frågor

Diabetes är en kronisk sjukdom. Det går inte att bota diabetes, men det finns bra behandling att få. Det är viktigt att komma igång med behandlingen så snart som möjligt och att försöka hålla ett bra blodsockervärde i närheten av det som friska personer har. På så sätt minskar man risken för komplikationer.

Ett bra liv trots sjukdomen

Det kan ta lång tid att vänja sig vid att man har diabetes och sjukdomsbeskedet kan göra att man går in i en livskris. Men man brukar komma igenom krisen och acceptera att man har en kronisk sjukdom som man måste lära sig att leva med. Så småningom kommer man att kunna ha ett bra liv trots sjukdomen.

Det är viktigt att man ser till att få vägledning och svar på alla de frågor som dyker upp. Om man har diabetes ska man ha regelbunden kontakt med sjukvårdspersonal som har specialkunskaper om sjukdomen. På många håll finns inom vården en grupp av sådana personer som utgör ett så kallat diabetesteam. Ofta ingår läkare, diabetessjuksköterska, psykolog, dietist och kurator. Om det gäller behandling av äldre personer med typ 1-diabetes kan en fotterapeut också ingå i teamet. Även andra yrkesgrupper som till exempel sjukgymnast kan ingå.

Viktigt att behandla högt blodsockervärde

Ett högt blodsockervärde är på sikt skadligt för kroppens blodkärl. Både de små så kallade kapillärerna och de större blodkärlen kan skadas. Ett tidigt tecken på att blodkärlen har börjat ta skada är att protein, så kallad äggvita, läcker ut i urinen via njurarna. Det kallas mikroalbuminuri.

Skador i de små blodkärlen kan leda till nedsatt syn, nedsatt njurfunktion och försämrad känsel i fötterna. Skador i de stora blodkärlen kan orsaka hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp. Därför är det mycket viktigt att sänka blodsockervärdet till rätt nivåer.

Man tar själv en stor del av ansvaret för behandlingen

En stor del av behandlingen sköter man själv med hjälp och stöd från diabetesteamet. När man har fått diagnosen diabetes och diskuterar behandlingen med sin läkare och sjuksköterska är det bra att så småningom försöka komma fram till

• vilken roll man själv har i behandlingen
• vilka mål man har med behandlingen
• vilket stöd man behöver från sin läkare och sjuksköterska.

Diabetesteam finns vid barnkliniker

Eftersom typ 1-diabetes ofta startar i barndomen är det naturligt att man från början har kontakt med diabetesteamet vid en barnklinik. Här får man information om sjukdomen av specialutbildad sjukvårdspersonal. Man får också lära sig hur man själv mäter sitt blodsockervärde och gör insulininjektioner.

Behovet av stöd i diabetesbehandlingen ändras med tiden. Det är vanligt att ungdomar på väg in i vuxenlivet gör uppror mot sin sjukdom. Det kan leda till att man slarvar både med sina matvanor och insulindoser därför att man vill vara som sina kompisar som inte har diabetes. Detta kan vara en problematisk tid. Det är då viktigt att man har en bra kontakt med sitt diabetesteam och även har ett gott stöd från sina anhöriga.

Typ 1-diabetes kräver insulininjektioner

Eftersom typ 1-diabetes beror på att kroppen inte kan tillverka insulin innebär behandlingen att man tillför insulin. Insulin finns inte som tabletter utan måste injiceras under huden. Man måste behandlas med insulin resten av livet när man har typ 1-diabetes.

Dagens insulinsprutor ser oftast ut som pennor och kallas därför för insulinpennor. Det finns insulinpennor av engångstyp som är förfyllda med en viss mängd insulin och som kastas när de är slut. På många barn- och ungdomskliniker används oftast pennor som fungerar under lång tid. Dessa insulinpennor laddar man själv med ampuller som byts ut när de är tomma.

I ena änden av insulinpennan sätter man på en injektionsnål. Moderna insulinnålar är mycket tunna och injektionen känns därför nästan inte alls. I andra änden av insulinpennan sitter en knapp som man kan vrida på för att ställa in den mängd insulin man ska ta. På pennan finns en skala som tydligt visar hur många enheter insulin man har vridit fram.

När man sedan har ställt in önskad insulinmängd nyper man med tummen och pekfingret så att man får ett kraftigt hudveck i magen eller på låret, beroende på var man ska injicera sitt insulin. Sedan sticker man in nålen i hudvecket och trycker på knappen i pennans andra ände. Man måste trycka på knappen tills allt insulin har sprutats in.

Det är sällan några problem att ta insulininjektioner själv. Det är bra att variera så att man inte tar sprutorna på samma ställe hela tiden. Många injektioner på samma ställe gör att det bildas en fettansamling som försämrar upptaget av insulin.

Effekten av insulininjektionen kommer något snabbare om man tar insulinet i magen, jämfört med om man tar det i låret.

Olika typer av insulinbehandling

Det finns i dag många olika typer av insulin. De skiljer sig åt när det gäller hur snabbt effekten kommer efter en injektion och hur länge effekten sitter i. Direktverkande måltidsinsulin har effekt omedelbart och ska tas precis innan man äter. Snabbverkande måltidsinsulin tar man ungefär en halvtimme före maten. Dessa måltidsinsuliner har effekt under en till fyra timmar.

Medellångverkande och mer långtidsverkande insulin kan man ta till natten eller som basdos under dagen. Dessa insuliner ger effekt två till tre timmar efter injektionen och effekten sitter i mellan 12 och 24 timmar. Det finns även insulinsorter som innehåller en blandning av snabbverkande och medellångverkande insulin. De olika typerna av insulin gör det möjligt att skräddarsy behandlingen efter de egna behoven.

Behandlingen varierar från person till person

Man behöver diskutera valet av insulinbehandling med sin läkare och diabetessköterska för att få en behandling som passar ens eget vardagsliv. Att behandlingen fungerar väl är en förutsättning för att man ska kunna hålla sitt blodsockervärde så bra som möjligt. Det är viktigt att man kommer fram till insulindoser och det antal injektioner per dag som passar de egna dagliga rutinerna.

Den vanligaste insulinbehandlingen när man har typ 1-diabetes är att man injicerar ett långverkande basinsulin en gång per dygn, oftast till kvällen. Därtill tar man en insulininjektion före varje måltid, oftast ett direktverkande måltidsinsulin som ska tas direkt i anslutning till att man ska äta. Det är alltså vanligt att man tar fyra till fem insulininjektioner per dygn.

Insulin doseras i så kallade enheter och alla insulinsorter innehåller 100 enheter insulin per milliliter. Moderna insulinpennor är graderade i enheter och det innebär att risken för feldoseringar minskas. Vilka insulindoser som behövs varierar från person till person. Insulinbehovet varierar dessutom hos samma person beroende på om man motionerar eller inte och på vad man äter och hur mycket. Det är därför viktigt att man själv skaffar sig erfarenheter av hur kroppen reagerar på olika slags motion och på olika typer av mat. På så sätt kan man efter en tid lära sig att styra insulindoserna efter hur man lever.

Insulinpump

Det finns även elektroniskt styrda insulinpumpar. De är små och kan bäras i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna. Då har man ständigt en tunn plastslang under huden, en så kallad kateter, som är kopplad till pumpen. Katetern byts minst två gånger per vecka. Pumpen innehåller en ampull med vanligtvis direktverkande insulin som styrs elektroniskt så att man under hela dygnet får insulin enligt ett särskilt schema som programmeras in i pumpen. Till varje måltid programmerar man själv in hur mycket extra insulin man ska ta.

Olika typer av hjälpmedel passar olika människor. En del tycker att en insulinpump underlättar insulinbehandlingen. Men för att kunna använda en pump krävs att man är intresserad och verkligen lär sig hur den fungerar. Man måste också följa sitt blodsockervärde noga. Om insulintillförseln blir bruten, till exempel genom att pumpens kateter glider ut, kan blodsockerhalten öka snabbt. Det beror på att man bara har ett snabbverkande insulin i pumpen som verkar under kort tid. Det finns då ingen reserv i form av långtidsverkande insulin i kroppen, och man riskerar att få syraförgiftning.

Regelbundna kontroller behövs

Om man har typ 1-diabetes är det viktigt att några gånger per år träffa sin läkare eller diabetessköterska. Man bör då få en kontroll av HbA1c. Man bör också lämna blodprov för njurfunktionen och urinprov för kontroll av proteinutsöndringen, så kallad mikroalbuminuri. Då brukar man också prata om till exempel mediciner, matvanor, rökvanor, motion, injektionsteknik och egen kontroll av blodsockervärdet. Läkaren kontrollerar också kroppsvikten och de ställen där man injicerar sitt insulin.

Fotundersökning hos fotterapeut

Man bör få sina fötter undersökta regelbundet av en fotterapeut som kan bedöma känseln och blodcirkulationen i fötterna. Det är viktigt att upptäcka eventuella känselbortfall tidigt så att man är uppmärksam på eventuella sår på fötterna.

Nedsatt känsel beror på nervskador som orsakas av långvarigt för högt blodsocker. Om känseln är försämrad ökar risken för sår, eftersom man till exempel inte känner om skorna är för trånga. Har man dessutom försämrad blodcirkulation i fötterna leder det i sin tur till att sår läker sämre.

Regelbunden fotundersökning behövs inte för barn och ungdomar. Men de bör ändå ha rena strumpor och bra skor samt regelbundet kontrollera att de inte får skavsår och liknande.

Ögonbottenundersökning

Vuxna och barn från 10-12 års ålder bör få sina ögonbottnar fotograferade minst vartannat år. Om läkaren tidigt upptäcker eventuella skador på blodkärlen i ögonens näthinna kan behandlingen sättas in i tid och förhindra att man får försämrad syn.

Kontroll av blodsockervärdet

Om man har typ 1-diabetes är den viktigaste delen i behandlingen att ha kontroll över sitt blodsockervärde. Det ökar när man äter och sjunker i samband med fysisk aktivitet. Hur mycket blodsockervärdet ökar eller minskar är olika för olika personer. Det beror också på vad och hur mycket man har ätit eller hur intensivt man har ansträngt sig. Helst bör blodsockervärdet inte stiga över 9 mmol/l efter en måltid. Vid för låga värden får man en så kallad insulinkänning. Det kan inträffa vid blodsockervärden under 4 mmol/l, men det varierar mycket mellan olika personer.

Genom att ofta mäta blodsockervärdet själv kan man lära sig hur blodsockernivåerna påverkas av insulindoser, mat, dryck och fysisk aktivitet. Om man gör en mätning före maten och sedan en ny mätning en och en halv timme efter maten kan man se hur kroppen har reagerat på det man har ätit. På samma sätt kan man mäta blodsockervärdet före och efter motion för att se hur fysisk aktivitet kan sänka värdet.

I dag mäter de flesta blodsockervärdet själva

Det finns flera olika blodsockermätare och mätstickor som man kan använda. Blodsockermätarna kan köpas på apotek eller hos en diabetessjuksköterska. Mätstickorna är kostnadsfria. De skrivs oftast ut på så kallade hjälpmedelskort av en läkare eller diabetessjuksköterska och hämtas ut på apotek. Inom vissa landsting får man hämta mätarna och stickorna på sin vårdcentral. För synskadade finns talande blodsockermätare. Det här är det vanligaste sättet att själv mäta sitt blodsockervärde:

• Man gör ett litet stick i fingertoppen så att det bildas en bloddroppe.
• Genom att hålla en mätsticka mot droppen sugs blodet in i stickan.
• Efter en kort stund kan man sedan avläsa blodsockervärdet.

Det kan ta tid att hitta balansen

Det tar en tid innan man lär sig hur man ska balansera sina blodsockernivåer på rätt sätt. Man behöver få råd och hjälp av vårdpersonal och kanske även av andra som har diabetes. I början får man pröva sig fram genom att ofta mäta sitt blodsockervärde. Man bör sedan fortsätta att mäta blodsockervärdet före varje måltid och före sänggåendet en till flera gånger per vecka. Det kan vara bra att föra en diabetesdagbok där man skriver upp värdena samt vad man har ätit och hur mycket insulin man har tagit.

Mat

Bra mat vid diabetes är detsamma som bra mat för alla. Ofta behöver man ändra sina matvanor genom att både dra ner på den totala mängden kalorier och att sprida ut dem på fler mål. Det är bra att äta mindre av feta matvaror och sötsaker samtidigt som man äter mer frukt och grönsaker. Man kan äta nyttigare genom att välja fettsnåla mejeriprodukter, undvika hårt matfett och minska mängden feta charkuteriprodukter. Det är bra att äta regelbundet och att försöka fördela måltiderna så jämnt som möjligt över dagen. Om man ska äta godis bör man helst ha ätit mat innan.

Barn med typ 1-diabetes bör, liksom alla andra, undvika att bli överviktiga. Men barn som växer kraftigt eller som tränar mycket kan behöva få i sig mer fett.

För att lära sig hur kroppen reagerar på olika sorters mat har man stor nytta av att göra blodsockermätningar. De kan visa hur olika maträtter påverkar blodsockervärdet. På apotek finns broschyren Bra mat för alla som ger en grund om man vill äta rätt.

Bra för hälsan att röra på sig

Om man har typ 1-diabetes är det extra viktigt att röra på sig regelbundet eftersom motion har flera positiva effekter för hälsan.

Motion leder till en sänkning av blodsockervärdet, eftersom fysisk aktivitet gör att socker i viss mån kan transporteras från blodet till muskelcellerna utan hjälp av insulin.

Man behöver minska insulindosen vid motion

Sänkningen av blodsockervärdet vid motion kan ibland bli så kraftig att man får en insulinkänning. Därför behöver man lära sig att minska insulindosen före ett motionspass. Det kan även vara nödvändigt att äta lite extra. För barn kan det vara svårt att få en bra blodsockerbalans genom att minska insulindosen före fysisk aktivitet. Därför är det bättre att barnet i stället äter extra kolhydrater innan ett motionspass.

Det är bra att kontrollera blodsockervärdet före ett motionspass. Om det ligger under 6 mmol/l bör man äta extra kolhydrater, till exempel en frukt.

Om man har typ 1-diabetes med ett blodsockervärde över 16 mmol/l och även har ketoner i blodet bör man inte motionera utan att först sänka värdet med hjälp av extra insulin. Det kan annars finnas en risk för att blodsockervärdet stiger ytterligare.

Direktverkande måltidsinsulin ska tas minst en timme före motion och snabbverkande insulin bör tas minst en halvtimme före ett motionspass. Man kan behöva minska dosen med upp till hälften. Om man tränar mer intensivt måste man minska dosen ännu mer. Tränar man längre än en halvtimme bör man ta extra kolhydrater varje halvtimme så länge man tränar. Druvsocker eller choklad brukar fungera bra.

Den blodsockersänkande effekten av motion kan sitta i under flera timmar efter ett motionspass. Om man motionerar på kvällen måste man kanske även minska dosen kvällsinsulin för att inte få blodsockerfall under natten. Om man har insulinpump kan man vara ännu känsligare för blodsockerfall efter motion. Man bör då minska den mängd insulin som man tar innan måltid.

Kan ta tid att lära sig

Det kan ta tid att lära sig hur kroppen fungerar när man motionerar. Man bör därför vara noga med mätningar av blodsockervärdet före och efter ett motionspass för att lära sig hur mycket insulin och extra kolhydrater man behöver. Det är bra att värma upp ordentligt före träning och se till att skorna inte klämmer, eftersom diabetes kan göra att man får sämre känsel i fötterna. Det kan också vara bra att diskutera sina motionsvanor med en sjukgymnast.

Motion sänker blodsockervärdet

På lång sikt förbättras inte blodsockerläget av motion om man har typ 1-diabetes, på det sätt som sker vid typ 2-diabetes. Blodsockervärdet sänks efter ungefär 20 minuters fysisk aktivitet. Vanligtvis kan man räkna med att blodsockervärdet sjunker med drygt 2 mmol/l i samband med en rask promenad. Efter cirka en halvtimmes motion stabiliseras blodsockernivån eftersom levern tillför nytt socker till blodbanan. Detta tillskott av socker bildas ur ett ämne som kallas glykogen och som utgör en sorts lagringsform för socker.

Så länge man motionerar eller arbetar fysiskt pågår en tömning av glykogenförråden i levern. När man slutar med aktiviteten fylls dessa förråd på nytt, och det har en gynnsam effekt för blodsockernivån. Efter ett maratonlopp kan det ta något eller några dygn innan glykogendepåerna har fyllts på. Under hela den tiden kommer blodsockret att ligga på en relativt låg nivå, eftersom socker hela tiden går åt för att bilda nya glykogendepåer.

Försiktighet med alkohol

Det går att dricka lite vin eller öl till maten även om man har diabetes. Men det är viktigt att man inte dricker alkohol på fastande mage eller i allt för stora mängder. Alkohol ger bristande omdöme och glömska, vilket kan leda till att man inte tar rätt insulindos.

Alkohol och insulinbehandlad diabetes är en problematisk kombination, eftersom levern blir upptagen med att bryta ner alkohol och då inte klarar att samtidigt tillföra nytt socker till blodbanan. Då finns en risk att man får ett blodsockerfall under natten och i värsta fall blir medvetslös, så kallad insulinchock, vilket kan ge kramper och i sällsynta fall hjärnskador.

Har man druckit alkohol så att man är berusad är det mycket viktigt att äta något, till exempel en smörgås och ett glas mjölk, innan man lägger sig. Man bör också minska mängden långverkande insulin som man tar till natten.

Vid infektioner

Om man får en infektion behöver man ofta höja sina insulindoser, annars riskerar man att blodsockret blir för högt. Det kan gälla vid till exempel förkylningar och urinvägsinfektioner och är extra viktigt om man har feber.

Om man får magsjuka med diarré och kräkningar behöver man ofta minska insulindoserna eftersom man kan få problem att få i sig tillräckligt med mat. Man ska däremot aldrig sluta helt med sitt insulin. Har man svårt att få i sig eller behålla mat och dryck kan man försöka dricka små mängder söt saft ofta. Det är också viktigt att kontrollera blodsockervärdet ofta.

Om man får upprepade kräkningar eller diarréer kan det vara tecken på för högt blodsockervärde och man ska då kontrollera sitt värde.

Att leva med diabetes

Om man har diabetes måste man lära sig att leva med sin sjukdom. Ibland kan det kännas motigt, och då kan det vara en hjälp att möta andra som har liknande erfarenheter. På många håll i landet finns lokala diabetesföreningar där man kan få stöd. Det finns också böcker som beskriver hur det är att leva med diabetes.

Idag kan man se fram emot ett mycket bättre liv med diabetes än tidigare. Med modern behandling är det mindre risk att man får några av de allvarliga komplikationerna som kan bli följden av diabetes. Bättre insulinbehandling gör att det är lättare att ha bra kontroll över sitt blodsockervärde. Fötter och ögonbottnar kontrolleras regelbundet, vilket leder till att färre får svårläkta sår på fötterna eller synskador.

Målet för behandlingen är att barn och ungdomar ska få en normal tillväxt och pubertet, samt att undvika att få akuta symtom till följd av för höga eller för låga blodsockervärden. Det långsiktiga målet är att förebygga diabeteskomplikationer.

Hur resultatet av behandlingen blir beror till stor del på hur bra man klarar av att leva med sin sjukdom. Sjukvården och andra kan ge stöd, men man måste själv ta det största ansvaret för sin behandling. Därför ska man se till att man får den information man behöver för att kunna leva med sin sjukdom på ett bra sätt.

Graviditet och typ 1-diabetes

För kvinnor med typ 1-diabetes som planerar att bli gravida är det extra viktigt att hålla blodsockervärdet på en så bra nivå som möjligt redan vid befruktningen och sedan under hela graviditeten. Det minskar risken för att fostret ska påverkas av moderns diabetes. Oftast behöver man ta insulin fyra till sex gånger per dag under graviditeten för att hålla blodsockervärdet på en bra nivå. Under graviditeten ökar behovet av insulin i takt med att fostret växer. Det vanliga är att kontrollen av gravida kvinnor med diabetes sker i nära samarbete mellan diabetesläkare, förlossningsläkare och barnmorska.

Komplikationer vid typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes kan leda till komplikationer. De kan komma plötsligt eller utvecklas under lång tid. Plötsliga komplikationer beror på att man har alltför höga eller alltför låga blodsockervärden. Om man har kraftigt förhöjda blodsockervärden kan man få syraförgiftning, ketoacidos. Om blodsockervärdet blir alltför lågt kan resultatet bli insulinkänning. Båda dessa tillstånd är allvarliga och kräver att man får vård omedelbart.

Ketoacidos – syraförgiftning

Om man har brist på insulin kan man få syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett akut och livshotande tillstånd.

Syraförgiftning kan uppstå när insulinet inte räcker till för att skydda kroppen mot ketoner, som bildas när fettväv omvandlas till fria fettsyror.

Ibland kan orsaken till syraförgiftning vara någon infektionssjukdom som ökar insulinbehovet. Det kan också bero på att man inte har tagit sitt insulin i tillräckliga doser under en tid. En tredje orsak kan vara stopp i insulintillförseln om man behandlas med insulinpump. Syraförgiftning utvecklas om blodsockervärdet ligger omkring 15-20 mmol eller högre. Symtomen kan komma ganska snabbt, från tolv timmar upp till tre dygn.

De första tecknen är de vanliga diabetessymtomen, att man blir törstigare och måste kissa ofta. Om man då inte kan få ner sitt blodsockervärde får man allvarligare symtom som trötthet, illamående, kräkningar, huvudvärk, magsmärtor, andningssvårigheter och att man blir omtöcknad eller medvetslös. Det är då viktigt att man snabbt kommer till sjukhus för vård.

Insulinkänning

Om blodsockervärdet sjunker kraftigt kan man få en insulinkänning, så kallad hypoglykemi. Det brukar inträffa om blodsockervärdet blir lägre än 3-4 mmol/l. Orsaken kan vara att man har tagit för mycket insulin eller att man inte har ätit ordentligt efter insulininjektionen. Det kan också bero på att man har druckit alkohol, motionerat kraftigt eller har maginfluensa med kräkningar och diarréer.

Vanliga symtom på en insulinkänning är svettningar, hungerkänslor, skakningar, oro, ilska, irritation och hjärtklappning. Symtomen beror på att kroppens olika stresshormoner ökar kraftigt. Detta är ett sätt för kroppen att ta tillvara de sockerreserver som finns i levern och försäkra hjärnan om fortsatt tillförsel av socker. Om man inte får i sig socker i någon form blir man efter en tid omtöcknad och förlorar medvetandet.

Det är viktigt att man äter ordentligt om man har haft en insulinkänning, annars kan man riskera att få en ny känning. Först bör man helst ta druvsocker, en till två tabletter per 20 kilo kroppsvikt, och sedan vila sig en stund. Efter 10-15 minuter har blodsockret stigit 1-3 mmol/l. Då kan man eventuellt lägga till exempelvis en frukt, en mindre smörgås eller ett halvt glas mjölk. Hur mycket man ska äta beror på kroppsstorlek, hur fysiskt aktiv man kommer att vara och när nästa måltid kommer.

Om man blir medvetslös kan blodsockervärdet höjas om man får en injektion med sockerlösning direkt in i en blodåder. Detta måste oftast skötas av sjukvårdskunnig personal, men det finns engångssprutor som man kan ha hemma med hormonet glukagon som höjer blodsockervärdet. Glukagonsprutor, som ska ges i en muskel, kan lätt hanteras av anhöriga. Om det inte hjälper måste man snarast komma till läkare för behandling.

Det är viktigt att man har informerat familj, vänner och arbetskamrater så att man kan få hjälp om man får syraförgiftning och insulinkänning. I första hand behöver man få äta något som snabbt höjer blodsockervärdet, som till exempel druvsocker eller mjölk. Man kan också behöva hjälp att komma till sjukhus. Om man inte själv förstår varför man har fått en insulinkänning bör man diskutera med sin diabetssjuksköterska.

Efter en insulinkänning kan man få en så kallad rekyleffekt under det närmaste dygnet, vilket innebär att blodsockervärdet blir för högt. Om det är rejält förhöjt beror det oftast på att man ätit eller druckit för mycket under insulinkänningen.

Viktigt att förebygga följdsjukdomar

På lång sikt kan diabetes leda till att kroppens blodkärl tar skada. Man kan till exempel få skador i blodkärlen i ögon, fötter och njurar. Om man förutom högt blodsockervärde även har högt blodtryck eller höga blodfettsvärden ökar risken ytterligare för skador på blodkärlen. Högt blodtryck och höga blodfettsvärden är mer vanligt vid typ 2-diabetes, men kan också förekomma vid typ 1-diabetes och ska då också behandlas. Om man har svårläkta eller infekterade sår är det extra viktigt att vara noga med sårvården.

Man kan minska risken för att utveckla alla slags komplikationer av diabetes genom att hålla sitt blodsockervärde så bra som möjligt.

Skador i stora och små blodkärl

Man brukar skilja på skador i små och stora blodkärl. Skador i de små blodkärlen är mer typiska om man har typ 1-diabetes, men man också kan få dem vid typ 2-diabetes. Dessa skador kan påverka blodförsöjningen till ögonens näthinna, njurarna och olika delar av nervsystemet. Följden kan då bli att man får nedsatt syn, nedsatt njurfunktion samt försämrad blodcirkulation och känsel i fötterna.

Skador i de stora blodkärlen kan leda till kärlkramp, hjärtinfarkt eller stroke och är vanligast bland personer med typ 2-diabetes.

Ögonkomplikationer

Om blodsockervärdet ligger för högt under lång tid kan de små blodkärlen i ögats näthinna ta skada. Det kan uppstå små blödningar som skadar näthinnans synceller och på sikt kan det leda till att synen försämras. Förändringarna kan vara små och komma smygande så att man inte märker av dem förrän synen har blivit kraftigt försämrad. Därför bör man genomgå en speciell typ av ögonundersökning minst vartannat år även om man inte har några besvär med ögonen. En sådan undersökning kallas ögonbottenfotografering och utförs vanligen på en ögonklinik med en speciell kamera. Läkaren kan då upptäcka även små skador på näthinnans blodkärl.

Om man har tecken på blodkärlsförändringar kan man behöva undersökas oftare än vartannat år. Om förändringarna är mer tydliga kan man få behandling med laserljus mot de skadade blodkärlen. Laserbehandling är ett sätt att bromsa skadorna på näthinnan.

För att ögonbottnarna ska kunna fotograferas får man droppar i ögat som vidgar pupillen. Det dröjer några timmar innan pupillen drar ihop sig igen och direkt efter undersökningen är man extra känslig för ljus. Tack vare att ögonbottnarna hos personer med diabetes kontrolleras bättre idag har antalet skador på ögonen minskat.

Den synförsämring som är vanlig i samband med att diabetes börjar utvecklas är övergående. Den orsakas av att det höga blodsockervärdet leder till en viss svullnad av ögats lins. Man kan då inte ställa in skärpan ordentligt och följden blir att man ser suddigt. Detta går över efter några veckor när blodsockervärdet förbättras.

Sämre känsel i fötterna

De tunna blodkärlen till olika nerver kan skadas av förhöjda blodsockernivåer. Nerverna kan också skadas direkt av ett högt blodsockervärde. Det kan leda till att känseln försämras. Vanligen uppstår sådana nervskador i fötterna och det kan leda till att man inte känner om man får skoskav eller sår på fötterna.

Om man har nedsatt känsel i fötterna är det viktigt att regelbundet kontrollera att fötterna inte har märken som tyder på att skorna är för trånga. Det kan vara rodnad hud, förhårdnader eller början till sår. Den försämrade nervfunktionen kan även leda till att huden inte fuktas på normalt sätt. Fötterna blir då torra och man kan få sprickor i huden som kan utvecklas till sår.

En läkare bör testa känseln i fötterna minst en gång om året. Man kan själv undersöka känseln oftare genom att låta någon lätt röra vid fötterna och tårna. Det är bra att gå på fotvård regelbundet och att köpa skor som har gott om utrymme för foten. Man bör kontrollera insidan av skorna så att det inte finns grus eller några skarpa kanter eller sömmar som kan ge skavsår.

Njurarna kan ta skada

Skador på njurarnas små blodkärl kan leda till att protein läcker ut i urinen. Protein i urinen är ett tecken på att kroppens alla blodkärl har börjat ta skada. I början handlar det om mycket små mängder protein som läcker ut i urinen och om man lyckas få ett bra blodsockervärde kan skadan läka.

Om skadorna på blodkärlen förvärras ökar mängden protein i urinen samtidigt som njurarnas förmåga att rena blodet från avfallsprodukter börjar minska. Det är ett tillstånd som kallas njursvikt och som ibland kan leda till urinförgiftning. Den här utvecklingen går snabbare om man har högt blodtryck. Man behöver då oftast behandling med blodtryckssänkande läkemedel. Vid tecken på proteinutsöndring i urinen bör man vara extra noga med att hålla sitt blodsockervärde på en bra nivå.

Om det finns protein i urinen behandlas man med vissa typer av blodtrycksmediciner även om blodtrycket är normalt. Om man även har högt blodtryck är det viktigt att hålla detta på så låg nivå som möjligt.

Rökning ökar risken för skador i blodkärlen

Risken att få hjärtinfarkt är högre hos rökare. Om man har diabetes och röker är det extra skadligt, och risken att få hjärtinfakt ökar då tre till fem gånger. Det finns också en ökad risk för att man ska få åderförfettning i de stora blodkärlen i benen. Då blir blodcirkulationen i benen sämre vilket kan kan leda till kärlkramp i benen, så kallad fönstertittarsjuka. Samtidigt löper man en ökad risk för att få svårläkta sår på ben och fötter. Om man har diabetes och är rökare är det mycket viktigt att sluta röka för att minska risken för skador i kroppens blodkärl.

Sexuella problem i samband med diabetes

Kvinnor med diabetes kan få problem med minskad känsel, vilket kan leda till svårigheter att få orgasm. Ett annat problem kan vara torra slemhinnor och svårigheter för slidan att bli tillräckligt fuktig. Glidmedel som finns att köpa på apotek kan vara ett bra hjälpmedel.

De blodkärlsskador som man kan få om man har haft diabetes under många år kan bland annat påverka blodcirkulation och nerver i könsorganen. Det innebär att män får svårt att få och behålla erektion. Det finns flera olika typer av läkemedel som förbättrar förmågan att få stånd. Om man har diabetes och samtidigt använder läkemedel mot kärlkramp ska man däremot inte ta Viagra eller Cialis eftersom kombinationen kan utlösa kraftigt blodtrycksfall.

Andra sena komplikationer

Om man har diabetes och förhöjt blodsockervärde under lång tid kan man också få problem med andra delar av kroppen. Till exempel kan man lättare få hål i tänderna. Därför är det bra att gå till tandläkaren regelbundet så att åtgärder kan sättas in tidigt.

Man kan även få mag- och tarmproblem. Det kan leda till att magsäcken inte tömmer sig som den ska och att man därför får svårare att reglera sitt blodsockervärde. Om man misstänker sådana problem bör man ta upp dem med sin läkare.

Ett barns diabetes ställer krav på hela familjen

I Sverige finns det nästan 8000 barn som har diabetes. Varje år insjuknar mer än 750 barn och ungdomar under 19 år i typ 1-diabetes.

När ett barn får diabetes ställer det krav på hela familjen. Vad som krävs beror på barnets ålder. Det lilla barnet med diabetes måste få hjälp med allt av sina föräldrar. Äldre barn och tonåringar kan ta mer eget ansvar för sin sjukdom, men behöver fortfarande stöd av föräldrarna.

Under hela uppväxttiden har man som förälder huvudansvaret för skötseln av sitt barns diabetes. Att vara förälder till ett barn med diabetes innebär att man så småningom utvecklas till expert på sitt barns sjukdom. I och med att familjen lär sig mer om diabetes blir det också lättare att ha ett bra vardagsliv trots barnets sjukdom.

Diabetesteam på barnklinikerna

Barn med diabetes får behandling på någon av landets barnkliniker. På klinikerna finns speciella diabetesteam där det ingår barnläkare, diabetessjuksköterska, dietist, kurator och ofta även psykolog. Ibland ingår dessutom lekterapeut och sjukhuslärare. Diabetesteamet ger föräldrarna och barnet undervisning och stöd.

Som föräldrar till ett barn med diabetes behöver man regelbundet få undervisning om diabetes och den praktiska behandlingen. Det gäller till exempel vilken typ av insulinbehandling som passar bäst i olika åldrar. Att ha ett barn med en kronisk sjukdom innebär att man i många situationer behöver extra vägledning och stöd. En kurator kan till exempel hjälpa till med bidragsansökningar. Det kan också vara bra att föräldrar och barn tillsammans eller var för sig pratar med en psykolog.

Tillsammans med barnet träffar man en läkare och diabetessjuksköterska på barnkliniken minst fyra gånger per år. Träffarna fortsätter man med tills barnet skrivs över till vuxenkliniken vid 18 – 20 års ålder. Övriga medlemmar i diabetesteamet får man träffa vid behov.

Behandlingen börjar med vård på sjukhus

Ett barn med nyupptäckt diabetes vårdas på en barnmedicinsk vårdavdelning på en barnklinik. De första dygnen får barnet insulin och vätska direkt in i blodet som dropp. Blodsockervärde, blodtryck och puls kontrolleras en gång i timmen. Efter ett till tre dygn får barnet insulin injicerat i underhudsfettet med insulinpenna eller eventuellt med insulinpump. Blodsockerkontrollerna kan nu glesas ut till cirka åtta gånger per dygn.

På vårdavdelningen får man som förälder tillsammans med sitt barn undervisning av diabetesteamet. Familjen får lära sig om sjukdomen, hur man tar sprutorna, hur blodsockervärdet kontrolleras och vilken mat som är bra att äta när man har diabetes. Ibland behöver även andra närstående, som mor- och farföräldrar, få undervisning om diabetes.

När föräldrarna och eventuellt barnet självt kan ge insulin och kontrollera blodsockervärdet får man oftast sova hemma. Sedan har man träffar med diabetesteamet dagtid för att bland annat få hjälp med att dosera rätt mängd insulin. Familjen får också mer undervisning och stöd för att kunna klara av sitt förändrade vardagsliv.

Efter en till tre veckor brukar man ha lärt sig tillräckligt mycket för att själva sköta diabetessjukdomen hemma. Barnet behöver nu få fyra till sju insulininjektioner per dag och måste få sitt blodsockervärde kontrollerat flera gånger per dag. Familjen får lära sig att vissa dagar föra dagbok med en fullständig blodsockerprofil. Det innebär att man under ett dygn kontrollerar barnets blodsockervärde åtta gånger. Andra dagar räcker det med fyra till fem kontroller av blodsockervärdet.

Dagboken med den fullständiga blodsockerprofilen ska till en början föras flera gånger i veckan, sedan någon gång per vecka. Hela det första året har familjen mycket tät kontakt med diabetesteamet.

Diabetes i olika åldrar

Eftersom varje barn och varje familj är unik orsakar diabetessjukdomen olika problem i olika familjer. Hos diabetesteamen kan både föräldrar och barn få stöd och råd om hur man ska hantera olika situationer i vardagslivet. Det finns även en del chattsidor på internet, till exempel www.diabit.se, där föräldrar till barn med diabetes diskuterar och utbyter erfarenheter.

För ett litet barn med diabetes måste föräldrarna varje dag planera så att det finns mat och insulin där barnet vistas. Det måste alltid gå att mäta blodsockervärdet och det måste finnas något sött som barnet kan äta om värdet blir för lågt. Småbarn kan ha väldigt olika symtom på en insulinkänning. En del blir bara trötta, vill ha nappen och lägga sig, medan andra kan bli oförklarligt ledsna. Den som har hand om ett barn med diabetes måste lära sig just det barnets symtom på en känning. Det kan bli besvärligt i denna ålder om barnet inte vill äta när det behövs och kanske protesterar vilt mot alla injektioner. På många kliniker kan man få en insulinpump till de minsta barnen. Pumpen innebär färre stick och en ökad frihet när det gäller mat och insulin. Om man som förälder inte finns tillgänglig måste det finnas någon annan som kan ge insulin och kontrollera barnets blodsockervärde.

När barn kommer upp i skolåldern kan en del själva kontrollera blodsockervärdet och ta sitt insulin. Men de behöver hjälp med att tolka blodsockervärdet och veta hur mycket insulin de ska ta. De behöver också få påminnelser om när de ska ta insulin och mäta blodsockervärdet. Det är viktigt att det finns personal i skolan som har diabeteskunskaper. I den här åldern blir kompisar viktiga, och det är då en fördel om kompisarna också vet en del om diabetes.

De flesta tonåringar tar insulin och kontrollerar blodsockervärdet själva, men de behöver ändå få stöd och uppmuntran. Att leva med en kronisk sjukdom kan vara extra påfrestande när man är tonåring. Man vill oftast vara som andra och då är det inte alltid lätt att sköta sin diabetes. Det är värdefullt att ha kompisar som kan stötta en och som vet lite om diabetes. Det kan vara svårt att ställa in rätt mängd insulin för en tonåring eftersom man som tonåring har mycket hormoner som kan motverka insulinet. Det kan också hända att tonåringar gör uppror mot sin sjukdom genom att hoppa över insulinet och slarva med maten. Under de här åren är det viktigt att både tonåringen och föräldrarna får stöd av sitt diabetesteam.

Förskola och skola

Ett barn med diabetes kan delta i alla aktiviteter i förskola, skola och även i alla fritidsaktiviteter. Skolgymnastik, idrott och motion är lika viktigt för ett barn med diabetes som för andra barn. Men man måste planera så att idrotten inte sker alltför lång tid efter en måltid, eftersom det då kan finnas risk för lågt blodsocker. Det kan behövas extra mellanmål som till exempel frukt både före, under och efter idrott. Vid skolutflykter är det viktigt att det finns mat tillgänglig och tid för att äta den. Barnet behöver också extra tillsyn till exempel vid simning och bör inte få springa ensamt vid orientering och liknande.

Personalen på förskolan och skolan måste ha kunskap om vad det innebär att ha diabetes. De måste veta hur de ska handla om ett barn med diabetes får för lågt blodsocker.

Om det gäller barn i låg- och mellanstadiet kan det vara bra om föräldrarna och barnet, eventuellt tillsammans med skolsköterskan, berättar för hela klassen om sjukdomen. På högstadiet och gymnasiet är det viktigt att tonåringen själv, i samarbete med sina föräldrar, informerar alla lärare och i alla fall de närmaste vännerna om sjukdomen.

Som förälder får man i samarbete med diabetesteamet lära förskole- och skolpersonal det de behöver veta för att kunna hjälpa ett barn med diabetes. Ett litet barn som har diabetes behöver extra tillsyn i förskolan och skolan. Därför är det bra om några i personalgruppen har ansvar för att kontrollera blodsockervärdet, ge insulin samt se till att barnet äter och mår bra.

Förskolepersonal och skolpersonal kan inte tvingas till att ge insulin och kontrollera blodsocker, men på de flesta skolor och förskolor brukar det finnas någon eller några som kan utföra dessa uppgifter. I vissa kommuner kan förskolan få en extra resursperson och i andra kommuner kan gruppen göras lite mindre om det finns ett barn med diabetes i gruppen. Men i många kommuner finns ingen möjlighet att få extrahjälp. Barn som har diabetes måste då få hjälp av den ordinarie personalstyrkan. Enligt skolverkets riktlinjer har förskolan eller skolan ansvar för att den egenvård som föräldrarna gör hemma blir gjord även under skoltid.

Föräldramöten

Många barnkliniker har möten för föräldrar till barn med diabetes någon gång per år. På föräldramötena tar man upp olika aktuella diabetesämnen som till exempel senaste nytt inom forskningen.

Diabetesföreningen har på en del ställen föräldragrupper. Det är ofta bra att kunna träffa andra föräldrar till barn med diabetes för att utbyta erfarenheter. Det finns även en del chattsidor på nätet där föräldrar till barn med diabetes diskuterar och utbyter erfarenheter.

Läger och andra träffar för barn med diabetes

Vissa barnkliniker och ibland även diabetesföreningar har speciella läger eller träffar för barn och tonåringar med diabetes. Där får barnet möjlighet att träffa andra barn som har samma sjukdom. På lägren får barnen också praktisk och teoretisk undervisning om diabetes. Att träffa andra i samma situation kan göra det lite lättare för barnet att leva med sin sjukdom.

Andra typer av diabetes

Exempel på andra typer av diabetes är:

• typ 2-diabetes
• graviditetsdiabetes
• LADA
• diabetes efter bukspottkörtelinflammation

Typ 2-diabetes
Den vanligaste typen som åtta av tio diabetessjuka har är typ 2-diabetes. Sjukdomen kallas även åldersdiabetes eftersom den oftast börjar i vuxen ålder. Typ 2-diabetes beror på en kombination av insulinresistens, det vill säga att kroppens celler får en minskad känslighet för insulin, och att bukspottkörtelns produktion av hormonet insulin inte räcker till för kroppens behov. Insulinresistensen orsakar försämrad insulineffekt som leder till att kroppens eget insulin inte räcker till. Det finns ett starkt samband mellan fetma och typ 2-diabetes eftersom fetman i sig ger ökad insulinresistens.

Läs mer i 1177.se om typ 2-diabetes. Länk finns längre ner i detta kapitel.

Graviditet och diabetes typ 2
Gravida kvinnor kan få en övergående form av typ 2-diabetes. Den kräver noggrann behandling under graviditeten. På mödravårdscentralen tas prover för att upptäcka de kvinnor som får den här typen av diabetes. Efter förlossningen blir blodsockernivåerna normala igen. Kvinnor som har haft graviditetsdiabetes löper ökad risk att utveckla typ 2-diabetes senare i livet.

Läs mer i 1177.se om graviditetsdiabetes. Länk finns längre ner i detta kapitel.

LADA
Namnet är en förkortning av det engelska namnet Latent Autoimmune Diabetes of the Adult. LADA utvecklas under ganska kort tid till en sjukdom som kräver att man tar insulin. Färre än var tionde av alla som får diabetes i vuxen ålder får LADA. De som får sjukdomen är sällan överviktiga. Ofta har man gått ner i vikt under en tid.

Orsaken är insulinbrist och sjukdomen kan sägas vara en variant av typ 1-diabetes som äldre personer får. Blodsockersänkande tablettbehandling, som vid typ 2-diabetes, kan fungera ett tag. Men sjukdomsutvecklingen går snabbare om man har LADA och det tar bara från några månader upp till ett par år innan man har utvecklat insulinbrist. Man behöver få insulinbehandling så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Den som har LADA har inte nedsatt insulinkänslighet och man får oftast en god effekt av relativt låga doser insulin.

Diabetes efter bukspottkörtelinflammation
En speciell typ av diabetes kan utvecklas efter en bukspottkörtelinflammation om inflammationen blir så omfattande att de celler i bukspottskörteln som producerar insulin skadas. Resultatet blir en typ 1-liknande diabetes som kräver insulinbehandling. Den vanligaste orsaken till bukspottkörtelinflammation är alkoholmissbruk.