Depression hos barn och tonåringar

Skriv ut (ca 25 sidor)
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Att känna sig nedstämd eller må dåligt på andra sätt är vanligt när man är med om jobbiga saker, och en del av livet för både barn och vuxna. Det brukar gå över efter en tid. En depression pågår en längre tid och kan påverka mycket i tillvaron. Ett barn eller en tonåring som har en depression kan bli så påverkad att han eller hon till exempel inte orkar gå till skolan.

Det kan finnas många olika orsaker till en depression, exempelvis kan barnet eller tonåringen få en depression på grund av sorg, efter att vara utsatt för mobbning eller om det länge har varit mycket jobbigt hemma. Ibland finns ingen särskild orsak.

Depression hos barn innan tonåren är ovanlig, i tonåren blir det lite vanligare och då är det betydligt fler flickor än pojkar som blir sjuka.

En lättare depression kan gå över med hjälp av stöd från närstående. För en svårare depression behövs behandling. Om barnet eller tonåringen inte får hjälp kan det dröja mer än sex månader innan depression går över.

Symtom

Det kan vara svårt att veta när ett barn eller en tonåring har en depression då det är svårt för dem att känna hur de mår och förklara det. Det är vanligt, särskilt för små barn, att depressionen märks genom kroppsliga besvär.

Vid en depression kan ett barn eller en tonåring till exempel vara irriterad, inte tycka något är roligt, känna sig ledsen, ha svårt att sova, ha svårt att äta, ha ont i kroppen och ha tankar om döden. De här symtomen kan förekomma hos de flesta men vid en depression har barnet eller tonåringen flera besvär i minst två veckor. Symtomen kan skilja sig åt i olika åldrar.

Det är vanligare att barn och tonåringar är irriterade än nedstämda.

Behandling

Om ett barn eller tonåring är deprimerat behöver han eller hon hjälp. Ibland räcker det med förståelse och stöd från de personer som står barnet eller tonåringen närmast. Ibland behövs behandling i form av psykoterapi och läkemedel.

Föräldern är viktig för att barnet eller tonåringen ska kunna bli bra. Det är därför viktigt att man som förälder har så mycket information som möjligt om sjukdomen och om hur man kan hjälpa och stötta. Man kan få hjälp och stöd från vården för att veta hur man kan stötta på bästa sätt.

Det är också viktigt att barnet eller tonåringen kan få förståelse och avlastning i skolan, för att orka med.

Söka vård

Man bör söka vård om man tror att ens barn eller tonåring har fått en depression.

Om barnet är upp till sex år kan man kontakta barnavårdscentralen, BVC, vårdcentralen eller en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, Bup. Är barnet äldre än sex år kan man kontakta vårdcentralen, skolans elevhälsa eller Bup.

Om barnet eller tonåringen har tankar om att skada sig själv eller på självmord, ska man på en gång kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning, en vanlig akutmottagning eller ringa 112.

Visa mer

Vad är depression hos barn och tonåringar?

Vad är depression hos barn och tonåringar?

Nedstämdhet är en del av livet

Att känna sig ledsen och nedstämd ibland är vanligt och en del av livet, för både barn och vuxna. En kris eller sorg, till exempel att någon som står en nära dör eller att en pojkvän eller flickvän har gjort slut, kan vara mycket jobbigt. Men efter en tid brukar det gå över av sig själv, ibland med stöd av närstående.

Läs mer om depression hos vuxna.

Depression är mer än nedstämdhet

En depression är mer än att vara nedstämd. Vid en depression har man flera besvär, man kan till exempel känna sig irriterad, ha svårt att tänka och koncentrera sig, sakna energi, ha svårt att äta, sova sämre eller ha ont någonstans. En depression innebär att man har besvär nästan hela tiden i minst ett par veckor.

Alla kan bli deprimerade

Man kan få en depression oavsett hur gammal man är. Men depressioner visar sig på olika sätt i olika åldrar. Ett barn eller en tonåring som har en depression kan inte förstå och uttrycka sina känslor och tankar på samma sätt som en vuxen, och därför skiljer sig tecknen på depression delvis mellan barn och vuxna. En av skillnaderna är att barn och tonåringar som är deprimerade inte alltid blir märkbart nedstämda. De kan i stället ha mer av andra besvär, till exempel vara irriterade och arga.

Ovanligt med depression hos barn

Det är ovanligt med depression hos barn före puberteten, det vill säga upp till ungefär tolv år. En till två procent blir deprimerade, lika många flickor och pojkar.

Bland tonåringar är det lite vanligare. Ungefär fem procent av tonåringarna får någon gång en depression, betydligt fler flickor än pojkar.

Depression kan vara olika allvarlig

En depression brukar betecknas som lätt, medelsvår eller svår. Det som avgör är hur mycket barnet eller tonåringen kan fungera som han eller hon brukar.

Om det är en lätt depression kan barnet eller tonåringen ofta fungera socialt och praktiskt, trots att han eller hon mår dåligt. En medelsvår depression innebär att det har blivit svårt att klara av skola och relationer med familj och vänner. Vid en svår depression fungerar han eller hon inte längre som vanligt, kan bli helt innesluten i sig själv, kan inte äta eller kan inte sova normalt.

Viktigt att söka hjälp

Det är viktigt att söka hjälp när man misstänker att ett barn eller en tonåring har en depression. De allra flesta kan med rätt behandling få hjälp att må mycket bättre redan efter ganska kort tid. Om den som har en depression inte får hjälp kan depressionen pågå länge, ofta i mer än ett halvår. Det finns en risk att en depression som pågår länge eller kommer tillbaka gör att barnet eller tonåringen får det svårare senare i livet. Om depressionen inte behandlas kan det göra att barnet eller tonåringen isolerar sig. Det kan bli en ond cirkel som gör att han eller hon mår sämre och får andra psykiska sjukdomar.

När ett barn eller tonåring mår dåligt är det vanligt att han eller hon beter sig annorlunda och till exempel drar sig undan, blir aggressiv eller mycket uppe i varv. Han eller hon bemöts då annorlunda, och beter sig ännu mer annorlunda. Det är vanligt att det leder till dålig självkänsla.

Barn och tonåringar som har en depression kan också samtidigt ha ångest eller ätstörningar. Det finns också en risk att börja dricka alkohol eller använda droger för att stå ut.

Signalsubstanser i obalans

Vid en depression är det obalans i de så kallade signalsubstanser som finns i hjärnan och resten av nervsystemet. De skickar budskap mellan hjärnans olika celler och det är samspelet mellan signalsubstanserna som är grunden för en persons sinnesstämning, humör, temperament, beteende, känslor och tankar. Det finns ingen förklaring till exakt hur denna obalans uppstår.

De signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Det är ämnen som verkar vara av betydelse för hur man upplever sorg, ångest och oro. De spelar även roll för sömnen, aptiten, initiativförmågan och sexualiteten.

Dystymi och bipolär sjukdom

Det finns även andra former av depression. Dystymi är inte lika tung som depression, men långvarig och pågår under minst ett år. Dystymi kan komma smygande och även utvecklas till en djupare depression, speciellt i samband med att puberteten startar.

Bipolär sjukdom, eller manodepressiv sjukdom som den också kallas, innebär att den som är sjuk har perioder när han eller hon är deprimerad och perioder när han eller hon är manisk. Att vara manisk innebär att vara onormalt glad, energisk, tro sig klara allt och vara osårbar. Bipolär sjukdom börjar ofta som en djup depression, men kan också börja med en manisk period.

Fäll ihop

Vad beror depression hos barn och tonåringar på?

Vad beror depression hos barn och tonåringar på?

Många olika orsaker

Ibland kan en depression starta med en sorg som inte går över, men ofta går det inte att säga vad som direkt har gjort att ett barn eller en tonåring får en depression. Det kan bero på flera saker.

Det finns bland annat en ökad risk att få depression om någon närstående har eller har haft depression. Det går att ärva en risk att reagera på svårigheter med en depression, utifrån hur sårbar och känslig man är, men det går inte att ärva depressionen som sådan.

Sårbarhet och uppväxt

Alla kan bli deprimerade, men risken att få en depression är olika från person till person. Människor har olika sårbarhet och klarar påfrestningar olika bra. En person kan tycka att något är svårt eller outhärdligt att hantera medan en annan inte reagerar på samma sätt. Man kan också klara påfrestningar bättre om man har stöd omkring sig. Vilken sårbarhet man har beror på vem man är som person, både från födseln och hur man har vuxit upp. Man kan till exempel vara född med en större känslighet för intryck och påfrestningar.

Man kan vara mer sårbar om man har varit med om många svåra saker som barn och inte har fått tillräckligt mycket stöd och hjälp från omgivningen. Det blir en stress som byggs på och det är ofta långvariga påfrestningar som leder till depression. Det är till exempel vanligt att barn och tonåringar mår dåligt om det är konflikter och våld i familjen, om de utsätts för mobbning eller om de har problem med kompisar. Man kan också vara mer sårbar om man tidigt i livet råkat ut för separation från viktiga personer, som ens föräldrar.

Att vara sårbar behöver inte innebära att man får en depression.

Spädbarn

Spädbarn är helt beroende av den eller de personer som ger barnet omvårdnad och ser till att barnet får sina grundbehov av närhet, trygghet, mat, tröst och värme tillfredsställda. Om detta inte fungerar, till exempel att den eller de personerna försvinner ur barnets liv, och det inte finns någon annan som kan fylla deras plats kan barnet få symtom som påminner om en depression. Det kan också ske om den eller de personer som ger barnet omvårdnad inte riktigt orkar möta och ta hand om barnets känslomässiga behov, såsom behovet av att tillvaron är regelbunden och förutsägbar.
Läs mer: Samspel och anknytning

Hur barnet eller tonåringen blir bemött

Hur ett barn eller en tonåring blir bemött påverkar hur han eller hon ser på sig själv och på andra. Det är vanligare att barn som är stökiga, oroliga, jobbiga och krävande får skäll istället för beröm. Risken är att de beter sig ännu stökigare, vilket gör att de bemöts ännu sämre, och så fortsätter det i ett mönster som gör att en depression lättare kan utvecklas.

Beteendet kan även bero på en depression och bemötandet kan då göra depressionen svårare.

Andra sjukdomar och orsaker

En del fysiska sjukdomar kan ha samma eller liknande symtom som en depression. Det kan till exempel vara järnbrist eller att barnet eller tonåringen har för mycket eller för lite av något hormon, till exempel i sköldkörteln. Därför är det viktigt att barnet eller tonåringen blir undersökt av en läkare.

Att ha en funktionsnedsättning kan öka risken för att få en depression. Barnet eller tonåringen kan då känna sig annorlunda än andra och upptäcka att han eller hon inte klarar eller kan det som andra kan.

Risken för depression ökar om barnet eller tonåringen har neuropsykiatriska problem. Att behöva anstränga sig på grund av läs- och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter, såsom vid ADHD, kan innebära en stor påfrestning.

Det hör inte till att vara deprimerad i tonåren

I tonåren händer det mycket både mentalt och kroppsligt. Att bli tonåring innebär bland annat att vara i eller snart komma in i puberteten. Det ger stora förändringar i könshormonerna som påverkar såväl kroppen som tankar och känslor.

Tonåren är en tid att prova sig fram och lära sig mer om vem man är. Tonåringen tränar på att bli vuxen och att klara sig mer själv.

Under högstadietiden är tonåringen ofta mycket upptagen av sig själv och hur han eller hon själv känner. Det kan vara en rörig tid då tonåringen kan känna sig pressad eftersom han eller hon ska utvecklas själv, klara skolan och samtidigt frigöra sig från föräldrarna. Han eller hon kanske blir förälskad och försöker hitta nya vänner.

Känslorna och humöret kan pendla mycket. Det är vanligt att det känns jobbigt med skolan, kompisar och även familjen. Men tonåringen ska inte må så dåligt att han eller hon inte klarar sig i skolan eller inte orkar vara med kompisar. En tonåring ska inte vara nedstämd hela tiden. Det hör inte till att vara deprimerad i tonåren.

Därför är det viktigt att söka hjälp om man som vuxen märker att den unge verkar må dåligt.

Om man som förälder har haft mycket bråk och konflikter med tonåringen under högstadietiden brukar det lugna ner sig i gymnasieåldern, det vill säga från 15-16 år. Men om det fortsätter att vara jobbigt och inte lugnar ner sig, kan man behöva söka hjälp eftersom det kan handla om en depression som inte går över av sig själv.

Fäll ihop

Symtom vid depression hos barn och tonåringar

Symtom vid depression hos barn och tonåringar

Depression kan visa sig på många olika sätt

De symtom som kan finnas vid en depression kan förekomma hos de flesta och är vanliga, även utan att det är en depression. För att det ska räknas som en depression ska barnet eller tonåringen ha flera symtom samtidigt i mer än två veckor och han eller hon ska ha besvären hela tiden, eller nästan hela tiden. En depression kan komma plötsligt eller stegvis.

Depression hos barn och tonåringar skiljer sig från vuxnas depression, genom att barn och tonåringar kan vara deprimerade utan att vara nedstämda. För ett barn eller en tonåring är det vanligare att han eller hon är irriterad.

Vid en depression har barnet eller tonåringen ett eller flera av dessa symtom:

  • Är irriterad.
  • Är nedstämd.
  • Inte känner sig glad.
  • Inte har lust till något.

Och åtminstone tre av dessa symtom:

  • Sover sämre eller sover väldigt mycket.
  • Har annorlunda aptit, för lite eller för mycket.
  • Är trött och energilös som inte går att vila bort.
  • Har svårt att koncentrera sig och tänka.
  • Har negativa tankar om sig själv.
  • Har tankar om döden och att inte vilja leva.

Ofta har barnet eller tonåringen även ångest. Då brukar han eller hon känna sig rädd, nervös och orolig. Många barn och unga, särskilt små barn, som har en depression får kroppsliga besvär. Det kan till exempel vara ont i huvudet, magen eller nacken.

Olika i olika åldrar

Beroende på ålder kan en depression visa sig på olika sätt. Barn kan inte uttrycka i ord vad de känner, så som en vuxen kan. För ett litet barn brukar en depression framför allt märkas genom att barnet blir håglöst och aldrig verkar vara riktigt glad. Det kan både vara att barnet drar sig undan eller blir utagerande och bråkigt.

Vissa symtom är samma för alla åldrar

En del symtom brukar visa sig på samma sätt för alla åldrar, till exempel att vara ledsen och nedstämd, irriterad, inte ha lust med något eller ha ont någonstans. Det är också vanligt att ha svårt att sova, känna sig värdelös och tala negativt om sig själv, ha svårt att koncentrera sig och att ta beslut.

Den som tidigare har varit glad, aktiv och utåtriktad kanske inte vill vara med kompisarna och drar sig stegvis undan. Inget är roligt, inte ens sådant man tidigare har tyckt om att göra. Det är också vanligt att sluta med fritidsaktiviteter. Om barn eller tonåringar beter sig väldigt annorlunda mot tidigare kan det bero på en depression.

Svårt att tänka och koncentrera sig

För barn som går i skolan, särskilt på högstadiet eller gymnasiet, kan en depression göra att han eller hon inte orkar med de krav som ställs. Det är svårt att vara koncentrerad och ta in det som gås igenom på lektionerna, det kan vara svårt att göra läxor och det kan vara svårt att tänka och vara engagerad.

Låga tankar om sig själv

Att vara deprimerad innebär ofta att få låga tankar om sig själv. Barnet eller tonåringen kan känna att han eller hon är elak, dum, ful, värdelös och tråkig. Om det går sämre i skolan är det vanligt att tycka ännu mindre om sig själv.

När barnet eller tonåringen får dålig självkänsla kan det göra att samspelet med andra blir sämre. Han eller hon kan lätt hamna i konflikter eller bråk.

Det kan vara svårt att förstå både för förälder och barn

Ibland syns eller märks det inte så tydligt att barnet eller tonåringen inte mår bra. Som förälder kan man ha svårt att förstå symtomen. Det är vanligt att tro att en tonåring är arg eller irriterad, medan tonåringen själv känner sig ledsen.

Barnet eller tonåringen kan ha svårt att förstå vad som är fel och varför han eller hon känner sig så ledsen och orkeslös, arg eller irriterad. Det är vanligt att han eller hon känner att ingen förstår. Att få kroppsliga besvär kan göra att barnet eller tonåringen, förutom att ha ont och inte må bra, känner sig orolig för att vara sjuk.

Ibland kan problemen märkas tidigare i förskolan eller skolan än hemma. Man kan fråga personalen, de har erfarenhet av många barn och har kanske fått en bra kontakt med barnet eller tonåringen. Om man tänker prata med lärare i skolan kan det vara bra att berätta det för sitt barn så han eller hon inte känner sig kränkt. Om det går kan barnet kanske vara med, för att berätta hur han eller hon känner det.

Svår depression

Om depressionen är svår påverkar den livet väldigt mycket. När en depression blivit allvarlig klarar barnet eller tonåringen inte av att gå i skolan längre. Ett annat tecken på en svår depression är att han eller hon utsätter sig för farliga lekar eller inte är rädd om sig, till exempel är oförsiktig i trafiken. Det verkar som om livet inte längre är viktigt.

Tankar kring döden

Vid en depression kan det finnas tankar om döden, även hos yngre. Barnet eller tonåringen kan till exempel tänka att det inte skulle vara så hemskt att dö eftersom livet känns så svårt. Ju svårare depressionen är och ju längre tid den har pågått desto vanligare är det att ha självmordstankar.

Yngre barn kan prata om döden på ett annat sätt än vad barn normalt gör. Det kan till exempel säga "jag vill vara död" eller "jag vill träffa farmor i himlen". Runt sexårsåldern brukar de flesta barn ha många frågor om döden, det är normalt och vanligt. Men om barnet börjar prata om sig själv som död eller att han eller hon längtar efter döden, kan det vara tecken på en depression.

Självskadebeteende

Att skada sig själv fysiskt, till exempel genom att skära, rispa eller bränna sig själv, kan vara ett sätt att försöka lindra det man känner när man mår väldigt dåligt. Genom att till exempel skära sig kan smärtan flyttas till huden i stället. Yngre barn kan skada sig själva genom att till exempel pilla upp sår som inte har läkt eller slå huvudet mot en vägg.

Läs mer: Att vara förälder till någon som skadar sig själv.

Symtom som är specifika för olika åldrar

Hur barn påverkas av en depression, och hur det visar sig, är olika från person till person. Det finns några symtom som brukar kunna finnas i vissa åldrar. Nedan nämns dessa. En del symtom är vanliga för alla barn och tonåringar, även för dem som inte har en depression. Det är viktigt att tänka på att för att det ska vara en depression ska barnet eller tonåringen ha haft flera symtom under en längre tid.

Barn 0-1 år

Symtomen hos spädbarn är oftast att barnet äter och sover dåligt. Ibland äter barnet inte alls. Barnet växer sämre än vad som förväntas i den åldern. Barnet kan också dra sig undan kontakt. Om barnet blir ännu sämre kan barnet bli apatiskt och då går det inte att få kontakt alls.

Barn 1-6 år

Innan barn kan förstå eller kan uttrycka vad de själva och andra känner visar sig depression mycket kroppsligt. Förutom att ha ont och sova, äta och växa dåligt, kan barnet även gå tillbaka i utvecklingen. Barnet kan sluta göra saker som han eller hon har lärt sig eller verkar stå stilla i utvecklingen.

Det är lättare att se vad barn i den här åldern känner eftersom de inte kan dölja om de är ledsna. Barnet kan ha svårt att vara glad och ler kanske inte. För föräldrarna kan det kännas som att ingenting hjälper för att få barnet på bättre humör.

Barn kan också visa ångest och ängslan och ha svårt att vara från föräldrarna. Små barn som har en depression kan också visa det genom att de gråter, skriker, är håglösa, inte vill någonting eller stöter bort den som försöker trösta. Om depressionen blir svårare kan de sluta leka och dra sig undan.

Barn 7-12 år

Ett deprimerat barn i den här åldern kan vara tillbakadraget, återhållsamt, tyst, ängsligt, ledset, passivt i skolan, extra beroende av vuxna och inte tro sig få kompisar. Barnet kan också vara uppe i varv, ha svårt att sitta still, vara rastlöst, irriterat, slå, bråka och vara oförskämd mot vuxna.

Kraven som ställs i skolan kan vara svåra att leva upp till om barnet är nedstämt eller har en depression. Om barnet dessutom har ett förändrat beteende eller en funktionsnedsättning, som dyslexi, kan det vara extra svårt.

Tonåren 13-18 år

I tonåren är det ofta extra viktigt att smälta in och vara som kompisarna. Ledsenheten försöker man ofta dölja. Det kan vara ett nederlag att söka hjälp, tonåringen tänker att han eller hon ska klara det själv, och känner sig ofta oförstådd. Det är svårt för personer i tonåringens närhet att förstå och kunna hjälpa när tonåringen inte kan eller vill berätta.

Symtomen i tonåren är ungefär samma som vid depression hos vuxna. Men även i tonåren är det vanligt att en depression märks genom att tonåringen är irriterad i stället för uppenbart ledsen eller nedstämd. Depressionen kan ofta visa sig genom att tonåringen är hängig och snäsig.

Även tonåringar har kroppsliga symtom, till exempel ont i huvudet och ont i magen. De kan också känna det som att hela kroppen är seg eller går på lågvarv. En del får också besvär med hjärtklappning, svårt att andas, att de fryser eller svettas. Ett annat symtom kan vara att tonåringen har svårt att somna, vaknar flera gånger på natten eller vaknar för tidigt på morgonen. Det är ganska vanligt att sova extremt mycket, men ändå aldrig känna sig utvilad.

Det är också vanligt att inte kunna ta beslut, till exempel vilka kläder man ska ha på sig. En tonåring kan bli fixerad vid sitt utseende och börja hata sig själv.

Ett tecken som man kan se är när tonåringen börjar tappa sina fritidsintressen. Det kan också bli tydligt när det går sämre i skolan. Om det går sämre i skolan kan det leda till skolk och att han eller hon till slut tänker att det är lika bra att hoppa av.

Fäll ihop

Fråga om råd

Stockholms län

Fråga om råd

Du som är ung kan ställa frågor på BUP.nu, där erfaren personal svarar på frågor om olika symtom.

Ring telefonnummer 1177 för råd. Våra sjuksköterskor svarar dygnet runt. Du kan också logga in och skriva en fråga – du får svar inom en timme.

Råd på andra språk

  • Råd med tolk på arabiska, tel 0771-1177 90, öppet: 08:00-12.00
  • Råd med tolk på somaliska, tel 0771-1177 91, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på finska, tel 1177, knappval 8, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på engelska, tel 1177, knappval 5

Hit kan du också vända dig för att be om hjälp:

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Var söker man vård?

Man bör söka vård om man tror att ens barn eller tonåring har fått en depression. Om ens barn har haft en depression tidigare är det viktigt att söka vård om man ser symtom, eller om barnet säger sig ha symtom.

Om barnet är upp till sex år kan man kontakta barnavårdscentralen, BVC, vårdcentralen eller en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, Bup. Om barnet går i förskolan och problemen märks där, kan man prata med förskolepersonalen om det är möjligt att en förskolepsykolog kan ge stöd kring barnet.

Är barnet äldre än sex år kan man kontakta vårdcentralen, skolans elevhälsa eller Bup. Barnet eller tonåringen kan också själva kontakta elevhälsan. Tonåringar kan även kontakta ungdomsmottagningen eller Bup.

Läkare på elevhälsan eller vårdcentralen kan remittera barnet eller tonåringen till Bup.

Om den som mår dåligt har tankar om att skada sig själv eller på självmord, ska man som förälder på en gång kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning, en vanlig akutmottagning eller ringa 112.

På en del orter finns även barn- och ungdomsterapeuter eller läkare med specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri som inte har avtal med landstinget. Då får man själv betala för behandlingen. I telefonkatalogen eller genom en sökning över internet kan man hitta legitimerade psykoterapeuter som har egen mottagning.

Berätta för barnet om man som förälder tänker söka vård

Om man ska söka vård för sitt barn kan det vara bra att berätta för barnet att man känner sig orolig och att man vet att det finns hjälp att få. Ju äldre barnet är desto viktigare kan det vara att berätta att man tar kontakt, så att han eller hon inte känner sig utlämnad.

Socialtjänsten

I en del kommuner och stadsdelar finns även stöd att få hos socialtjänsten. Det kan vara stöd för hela familjen eller för det enskilda barnet eller tonåringen.

Söka vård när den unga är 18 år och äldre

Från och med 18 år kontaktar den unga eller den unge, eller man som förälder vårdcentralen eller vuxenpsykiatrin. På en del orter finns även psykiatriska mottagningar för unga vuxna upp till 25 års ålder.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 

Eftersom den unga eller den unge är myndig bestämmer han eller hon om man som förälder får vara med, till exempel vid besök på mottagningen.

Fäll ihop

Söka vård och stöd i Stockholms län

Stockholms län

Söka vård och stöd i Stockholms län

Om du är ung och känner dig deprimerad kan du kontakta någon av följande vårdcentraler samt barn- och ungdomsmedicinska mottagningar. De har psykologer som riktar sig speciellt till barn och unga. Du kan också kontakta en av dessa ungdomsmottagningar eller din vanliga vårdcentral - alla vårdcentraler har kurator eller psykolog.

Är du förälder, vänd dig i första hand till BVC om barnet är under sex år. Är barnet äldre, kontakta din vårdcentral.

Specialistvård för unga ges inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

I akuta fall på vardagar, vänd dig till någon av följande barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP). De har öppet kl 8-16.

Akutmottagning på kvällar, nätter och helger är BUP-akuten på Sachsgatan 10.

Fäll ihop

Utredningar och undersökningar

Utredningar och undersökningar

Samtal med den som mår dåligt

När ett barn eller tonåring misstänks ha en depression utreds han eller hon inom barn- och ungdomspsykiatrin, Bup. Vid första besöket träffar barnet eller tonåringen en psykolog, kurator eller sköterska, och får beskriva hur det känns och hur han eller hon har det. Föräldrarna brukar vara med på första samtalet.

Om barnet är så litet att det inte kan uttrycka sig med ord brukar han eller hon få rita, leka i en sandlåda, leka med dockor och gosedjur som barnet berättar genom. Det kan även ingå att en psykolog ser hur barnet är i förskolan, hur han eller hon leker och tar kontakt med andra.

Barnet eller tonåringen har enskilda samtal med den som utreder. Den som utreder kan vara en annan person än vid första besöket. Som förälder träffar man också den som utreder för att berätta om barnets uppväxt, hur familjen fungerar tillsammans och hur barnet är i andra miljöer som till exempel skolan och med kompisar. På vissa Bup-mottagningar har man som förälder ett första samtal per telefon. Om en tonåring kontaktar Bup genom att ringa själv brukar även han eller hon få ett första samtal per telefon.

Barnet eller tonåringen får ofta fylla i formulär om hur han eller hon mår. I formuläret ges alternativ på svar och han eller hon kryssar för det alternativ som stämmer bäst.

Ibland behövs flera samtal för att den som utreder ska kunna få en säker uppfattning om det är en depression eller något annat problem. En specialistläkare på Bup-mottagningen har ansvar för att ställa diagnosen. Om det handlar om en depression föreslår läkaren tillsammans med en psykolog vilken typ av behandling som passar bäst.

Utesluter andra sjukdomar

Eftersom en del kroppsliga sjukdomar kan ge samma eller liknande symtom som en depression måste sådana sjukdomar uteslutas genom att barnet eller tonåringen blir undersökt av en läkare.

Om det finns misstankar om att barnet eller tonåringen har ADHD eller någon begåvningsnedsättning och ska genomgå test för det, kan resultaten på testen bli sämre om han eller hon samtidigt har en depression. Då behöver depressionen behandlas först, innan test kan göras.

Fäll ihop

Barnet eller tonåringen får besked om depressionen

Barnet eller tonåringen får besked om depressionen

Olika reaktion

Hur barnet eller tonåringen reagerar på beskedet att ha en depression varierar mellan olika personer och hur gammal han eller hon är. En del tycker det är skönt att få veta, att få en förklaring till varför han eller hon inte mår bra. Andra tycker att det känns väldigt svårt och kan ha problem att ta till sig informationen. Det kan vara extra svårt för den som närmar sig tonåren eller är i tonåren. Det kan då hjälpa att få höra att många får en depression någon gång i livet och att det går att bota.

Det är viktigt att barnet eller tonåringen får så mycket information som möjligt, för att förstå sjukdomen och ta hand om sig själv på bästa sätt. Det är också bra att han eller hon förstår att det behövs hjälp, att det är svårt att bli helt frisk på egen hand och att det kan ta tid.

Ett litet barn kan inte ta till sig all information men det är bra att förklara så mycket som möjligt. Genom att berätta kan man som vuxen göra så att barnet känner mindre skuld, så att barnet till exempel tänker "Jag mår dåligt, jag kan inte hjälpa det. Nu ska jag få hjälp."

Det finns stöd att få i patientföreningar, olika forum på internet och på telefonlinjer. Sist i texten ges länkar till några av dessa.

Fäll ihop

Förskolan och skolan

Förskolan och skolan

Berätta i skolan och förskolan?

Utifrån hur gammalt barnet eller tonåringen är bestämmer han eller hon själv, eller tillsammans med föräldern, hur mycket personalen i förskolan eller skolan ska veta.

För barn som går i förskolan är det bra att berätta för personalen, som då kan ge mer förståelse och bättre stöd.

Att veta kan göra det lättare för andra att visa hänsyn. Men det kan kännas svårt att berätta när andra inte är insatta och förstår vad en depression kan innebära. Det kan också kännas svårt att berätta eftersom det finns okunskap om depression och andra psykiska besvär

Vad kan skolan göra?

Om barnet eller tonåringen går i skolan kan hon eller han behöva vara hemma och vila, ta en paus från alla krav.

Om han eller hon orkar och inte är mobbad, kan det vara viktigt att få vara i skolan och träffa kompisar. Då kan det räcka att vara med på lektionerna. Under gymnasiet är det också viktigt att vara i skolan för att ha tillräcklig närvaro.

Beroende på hur barnet eller tonåringen mår och orkar vara i skolan kan man prata med skolan om att få slippa läxor och att få vänta med prov tills ens barn mår bättre. En annan anpassning är att han eller hon kanske inte behöver gå hela dagar, utan får en kortare skoldag.

Man kan också få stödundervisning och läxhjälp, men det bör ske först när depressionen inte är lika svår.

Om barnet eller tonåringen har varit hemma en tid kan det vara bra att personal vet varför, så att kraven inte blir för stora när han eller hon kommer tillbaka.

Går barnet eller tonåringen i behandling kan behandlaren, om man vill, ta kontakt med skolan och vara ett stöd i det barnet eller tonåringen behöver hjälp med.

Fäll ihop

Vad kan man göra själv?

Vad kan man göra själv?

Minska riskerna

Under en period kan man behöva vara hemma med barnet, även med en tonåring som mår väldigt dåligt. Vid en svår depression bör inte ett barn eller en tonåring vara ensam hemma. Innan barnet fyller 16 år kan man få tillfällig föräldrapenning om barnet behöver ha en förälder hemma i samband med en depression.

Om någon har haft en eller flera depressioner eller har en ökad sårbarhet för att få en depression, kan man försöka förebygga och lindra sjukdomen på olika sätt.

Råd som är bra vid depression eller risk för depression:

Äta bra

Det är viktigt att barnet eller tonåringen äter regelbundet, även om han eller hon inte har så stor aptit.

Ha ett socialt liv

När barnet eller tonåringen har en depression orkar han eller hon inte göra sådant som kräver för mycket men det är viktigt att inte förlora kontakten med kompisar. Som förälder kan man till exempel uppmuntra att ens barn har kontakt via telefon eller webb, att de bjuder hem en kompis att se en film eller teve-program.

Undvika stress

Om man vet att barnet eller tonåringen är känslig för stress är det bra att inte utsätta henne eller honom för det, till exempel se till att han eller hon inte går en utbildning som kräver för mycket. Ett annat råd är att inte ha för många aktiviteter, han eller hon behöver tid att ta igen sig och vila.

Hålla fast vid rutiner

Det är viktigt att barnet eller tonåringen får försöka göra det han eller hon brukar för att hålla fast vid rutiner. Man får hjälpa till med detta. Eftersom depression ofta innebär att den som mår dåligt blir passiv, är det bra om man hjälper sitt barn att planera, till exempel kring skolarbetet.

Få dagsljus

Dagsljus gör att man mår psykiskt bättre, det är därför bra att vara utomhus, helst mitt på dagen när det är som ljusast. Det kan också ge energi att ha en speciell lampa med dagsljusets våglängder på mornarna.

Sova bra

Sömnen är viktig och därför är det bra att hjälpa barnet eller tonåringen så att han eller hon kan sova bra. Äldre barn som gärna är uppe och exempelvis tittar på teve, får man försöka hjälpa att gå ner i varv på kvällen och lägga sig i rimlig tid. Har de svårt att somna kan de prova att läsa, lyssna på musik som känns avslappnande eller en ljudbok.

Röra på sig

När man rör på sig bildas ämnen i kroppen som ger lugn och gör att man mår bättre. Barn och tonåringar brukar också sova bättre om de rör på sig. Man kan hjälpa till genom att tillsammans med barnet eller tonåringen göra roliga saker som innebär viss motion.

Avspänning och avslappning

Särskilt för tonåringar kan det vara bra att göra avspänningsövningar. Det kan vara svårare för de yngre barnen, men man kan till exempel ligga på en matta på golvet och lyssna på lugn musik tillsammans. Massage är också bra.

Sköta sin hygien

Det kan vara svårt att göra sådant som barnet eller tonåringen annars gör utan ansträngning, till exempel duscha och borsta tänderna. Att känna sig ofräsch kan göra att han eller hon mår sämre, därför är det bra att man hjälper till med detta.

Alkohol och droger ökar risken

Det är viktigt att förklara för en ung person att alkohol och droger kan öka risken för att få en depression. De gör också att depressionen inte går över och att behandlingen inte hjälper. Att ha ett missbruk och samtidigt en depression ökar risken för självmord.

Viktigt att barnet eller tonåringen har någon att prata med

Det är viktigt att barnet eller tonåringen kan prata med en vuxen som han eller hon litar på. Om det inte är en förälder kan det till exempel vara en släkting, en granne, en lärare eller någon på ungdomsmottagningen. Om man har sökt hjälp hos Bup får barnet eller tonåringen en samtalskontakt där.

Så kan man prata

Hur man pratar med sitt barn är naturligtvis individuellt men det är bra att tänka på hur man bemöter barnet. Man ska lyssna och låta barnet berätta med egna ord, och visa att man respekterar hur barnet upplever det. När man pratar med barnet bör man ta det som barnet berättar på allvar, inte skoja bort det eller bagatellisera det. Unga brukar också säga att de inte vill att man tycker synd om dem. Det är också bra att tänka på att inte klandra eller anklaga barnet eller tonåringen för något han eller hon har gjort eller känt. Man bör inte vara rädd för att fråga, inte ens om tankar på att inte vilja leva. Att prata om känsliga saker kan göra att barnet blir argt eller aggressivt, det kan vara bra att veta så att man inte blir provocerad av det.

Det är också bra att ta sig tid när barnet vill prata. Det tillfället är inte alltid när man själv frågar och tycker sig ha tid. En stund på sängkanten på kvällen kan fungera bra.

Det kan vara lättare att prata med en tonåring om man gör något tillsammans, till exempel medan man åker bil eller promenerar.

Tips på frågor om man misstänker en depression

Särskilt före tonåren behöver frågorna vara konkreta. Men även i tonåren kan det vara svårt att prata om hur det känns, beroende på hur van tonåringen är på att prata om sådant.

Förslag på frågor:

  • Har någonting varit roligt idag? Var det roligt när du ........ (exempel på något som brukar vara roligt)
  • Har du varit trött idag? Har du orkat vara med och leka?
  • Tar det lång tid att somna på kvällen? Vad tänker du på då?
  • Är du inte hungrig? Är det någonting som du tror skulle var gott nu? Åt du någonting på skollunchen?
  • Pratade du någonting med din kompis ........ idag? Vad gör du om någon vill prata med dig?
  • Hur var det på lektionerna idag? Gick det bra att sitta stilla och lyssna eller tyckte du det var svårt? Vad har ni lärt er idag?
  • Har du lekt med någon idag? Har någon velat leka med dig? Vem är bra på att leka? Är du bra på att leka?

De mindre barnen får man fråga vad de gjorde eller tänkte i situationer de berättar om. Frågor behöver ställas i den situation där de är aktuella, det vill säga när man märker att det inte känns bra.

Inte farligt att prata om självmordstankar

Om barnet eller tonåringen säger något om att inte vilja leva ska man prata om det och fråga vidare hur de tänker. Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv. Det blir i stället mindre farligt om någon vuxen vågar lyssna och ställa frågor. Tonåringar kan kasta ur sig att "det är ingen idé att leva" eller lite skämtsamt säga att "man får väl ta självmord", men det kan ligga något allvarligt bakom. Som förälder behöver man omedelbart få veta vad som ligger bakom orden.

Fäll ihop

Behandling vid depression hos barn och tonåringar

Behandling vid depression hos barn och tonåringar

Stödsamtal, psykoterapi och mediciner

Det finns olika slags behandling. Vilken som passar bäst beror på hur svår depressionen är och vad det enskilda barnet eller den enskilda tonåringen behöver. En depression behandlas tills den har gått över helt.

Behandlingen innebär alltid information och därefter stödsamtal eller psykoterapi. Psykoterapi innebär en serie träffar med en terapeut. Om behandlingen med samtalsstöd eller terapi inte fungerar och det inte blir bättre för barnet eller tonåringen på en dryg månad kan det behövas läkemedel. Det brukar behövas läkemedel från början om depressionen är svår.

Vid en lätt depression kan barnet eller tonåringen ofta bli frisk med hjälp av information om depressionen och stöd från närstående.

Behandlingen brukar ske på barn- och ungdomspsykiatrins öppenvårdsmottagningar. Ibland kan ett barn eller en tonåring må så dåligt att han eller hon behöver läggas in för vård på en barnpsykiatrisk avdelning.

Om det finns andra psykiatriska besvär samtidigt

Om barnet eller tonåringen till exempel har ångest, ADHD eller besvär med ätstörningar behöver allt vägas samman när behandlingen planeras. Ibland behöver depressionen först vändas innan det andra kan behandlas, ibland behandlas allt samtidigt på olika sätt. Om ett barn eller en tonåring har besvär med sitt beteende behöver det behandlas, annars kan det bli kvar även om depressionen går över.

Psykoterapi vid depression hos barn och tonåringar

Om barnet eller tonåringen själv vill och kan är det bra att få sätta ord på hur det känns. För många hjälper det att prata om det jobbiga eller att bearbeta det tillsammans med någon. När depressionen har gått över kan barnet eller tonåringen behöva fortsätta att få stöd för att inte bli sjuk igen, eller bearbeta det som är orsaken till depressionen.

I terapin får barnet eller tonåringen bland annat lära sig att känna igen känslor och förstå vad han eller hon mår bra och dåligt av. Barnet eller tonåringen får hjälp att veta hur han eller hon ska göra när det börjar kännas jobbigt, stressande och pressande

Vad som påverkar att barn blir bättre beror på hur föräldrarna mår och kan stödja sitt barn. Som förälder är man därför alltid med i behandlingen. Det handlar mycket om att man som förälder får lära sig hur man ska göra för att barnet ska må bättre.

Oftast är ett terapitillfälle 45 minuter. Det skiljer sig åt hur ofta terapin sker och hur många gånger totalt den är. Den vanligaste behandlingen som används är någon variant av kognitiv terapi, som handlar om hur barnet eller tonåringen påverkas av omedvetna tankemönster. Ofta brukar terapeuten anpassa sig till barnet eller tonåringen och ta in delar från olika terapiformer. Det finns inga bevis för att en form av terapi är bättre än en annan, det viktigaste är den goda kontakten och den hjälp den unge upplever sig få av sin terapeut.

Olika slags terapier

Här följer en kort beskrivning av de vanligaste behandlingsformerna som används vid depression hos barn och tonåringar:

Lekterapi

Särskilt för yngre barn, som ännu inte kan prata eller sätta ord på vad de känner, kan behandlingen vara lek eller skapande. Även för lite äldre barn kan det vara lättare att närma sig och bearbeta det som är jobbigt genom att exempelvis rita en bild av det, leka det i sandlådan på mottagningen, eller låta dockor visa barnets egna känslor.

Stödsamtal till föräldrar

Genom stödsamtal kan föräldrar få hjälp att bättre klara av föräldrarollen. Detta gäller särskilt små barn. Man får lära sig vad som hjälper ens barn, hur man ska bete sig och göra.

Samspelsbehandling

Det finns olika samspelsbehandlingar där föräldrarna och barnet, ibland även terapeuten, leker tillsammans. Ofta filmas leken, bland annat för att se hur man är tillsammans. Syftet med behandlingen är ofta att hjälpa föräldrar att bete sig och vara mot barnet på ett annorlunda sätt.

Kognitiv beteendeterapi, KBT

Kognitiv beteendeterapi, som förkortas KBT, innebär att barnet eller tonåringen arbetar med att bryta de negativa tankarna som han eller hon har kring sig själv och förändra beteendet så att det blir mer positivt. Det är vanligt med hemuppgifter som att träna på ett beteende som barnet eller tonåringen själv inser behöver förändras. Ibland är föräldrarna delaktiga i uppgiften.

KBT kan användas från ungefär åtta år och är ofta det som föreslås vid en depression. Det är en kort behandling, oftast med 10 till 20 möten med terapeuten.

Interpersonell terapi, IPT

Interpersonell terapi, som förkortas IPT, är vanlig för tonåringar och syftet är att skapa bättre relationer med närstående. Tanken är att bra relationer ger stöd, gör att tonåringen mår bättre och lättare kan bryta sådant som är dåligt. I behandlingen tränar tonåringen bland annat på att lyssna och kommunicera bättre och vara tydligare när han eller hon pratar med andra. Det gör att det blir lättare att lösa problem och minskar risken att få problem.

Behandlingen brukar vara 12-16 gånger.

Familjeterapi

Om det är väldigt jobbigt i familjen, med mycket bråk och konflikter, kan alla tillsammans få gå i familjebehandling. Terapin innehåller bland annat information om sjukdomen och hur den påverkar alla.

Antidepressiva mediciner för barn och tonåringar

Det finns flera olika typer av läkemedel mot depression, så kallade antidepressiva läkemedel. Medicinerna påverkar signalsubstanser i hjärnan och gör att depressionen långsamt blir bättre. Läkemedlen Fluoxetin och Fontex innehåller ämnet fluoxetin och är godkända att användas för barn från åtta år. De tillhör gruppen SSRI, som står för selektiva serotoninåterupptagshämmare. SSRI förbättrar effekten av signalsubstansen serotonin i hjärnan.

Vid behandling med mediciner brukar barnet eller tonåringen alltid erbjudas samtalsstöd eller annan form av psykoterapi.

Det är föräldrarnas ansvar att medicinerna sköts så som det är bestämt.

Finns det några biverkningar eller risker med medicinen?

Det brukar ta mellan ett par veckor till en månad innan barnet eller tonåringen börjar må bättre. I början av behandlingen är det ganska vanligt att under ett par dagar ha ont i magen, må illa eller ha ont i huvudet, men det går oftast över. Efter en vecka kan barnet eller tonåringen under ett par dagar känna mer oro och irritation innan den positiva effekten börjar komma. Medicinerna kan också öka eller minska aptiten. En del kan få biverkningar i form av att tappa den sexuella lusten eller få svårt att få orgasm.

Det är viktigt att känna till biverkningarna så att man som förälder kan stötta.

Om behandlingen inte fungerar, eller om biverkningarna blir för svåra, kan barnet eller tonåringen behöva få ett annat antidepressivt läkemedel.

Dosen medicin kan variera

När dosen ställs in träffar barnet eller tonåringen sin läkare ofta, i början varje vecka. Om medicinen inte har hjälpt efter fyra till sex veckor, brukar han eller hon få byta till en annan medicin.

Dosen brukar ökas långsamt för att barnet eller tonåringen ska vänja sig och slippa få biverkningar. Barnet eller tonåringen brukar behöva använda medicin tills han eller hon har blivit bra från depressionen och sedan fortsätta med den ett halvt år till ett år. När han eller hon sedan ska sluta med medicinen brukar dosen också minskas stegvis. Det kan vara bra att göra det under en period som inte är så stressig, till exempel under sommarlovet.

Fäll ihop

Vad kan en depression innebära för närstående?

Vad kan en depression innebära för närstående?

Oro för sitt barn

Det kan vara jobbigt att stödja när man som förälder känner stor oro för hur ens barn mår, att det ska bli värre eller att sjukdomen kommer tillbaka. Det kan också vara svårt att veta vilka krav man kan ställa.

Man kan känna hopplöshet inför själva sjukdomen och att inget man gör hjälper. Man kan också känna att det är svårt om barnet inte kan eller vill prata om hur han eller hon mår.

Man kan också vara orolig för att barnet blir isolerat och inte har några vänner, inte har något socialt liv. Det är också vanligt att känna oro för att barnet får problem senare i livet.

Ofta lättnad att få förklaring

Som förälder eller annan närstående till ett barn eller en tonåring som har en depression kan det vara svårt att hjälpa. Det kan därför vara en lättnad att få veta vad som är orsak till  beteendet.

Man kan som förälder känna skuld för att ens barn är sjukt. Man kan känna skuld för att barnet har ärvt ens egna psykiska besvär eller att man inte kunnat göra det tillräckligt tryggt för henne eller honom.

I alla behandlingar får man som förälder hjälp med att släppa skuldkänslorna och i stället rikta in sig på hur man ska få ett bra förhållande framöver.

Information för att kunna hjälpa

Det är bra att som förälder eller annan närstående ha så mycket information som möjligt, för att förstå vad sjukdomen innebär och för att kunna stötta på bästa sätt. Särskilt små barn är beroende av att vuxna kan ta ansvar. Vuxna med depression blir sjukskrivna och barn och tonåringar behöver också slippa krav på liknande sätt.

Man kan behöva stöd

Man kan själv behöva hjälp, stöd och avlastning för att orka. Man kan prata med vänner, andra i samma situation eller söka professionellt stöd. Det finns bland annat patientföreningar och stödtelefonlinjer.

Som förälder har man rätt att få stödsamtal genom vården. Genom att söka hjälp kan man få svar på sina frågor och minska oron.

Man kan be släktingar eller vänner att hjälpa till praktiskt. Om det är mycket jobbigt och man har svårt att ta hand om sitt barn kan även socialtjänsten hjälpa. Man kan till exempel få hjälp med att barnet är i en kontaktfamilj vissa helger.

Det är bra om man kan göra saker på egen hand. Man kan få energi genom egna fritidsintressen och att ha ett socialt liv och träffa vänner. Man kanske själv behöver vara sjukskriven för att det är en påfrestande tid. Om man som förälder själv har en depression behöver man hjälp.

Syskon till någon som har en depression

Som syskon till någon som har en depression är det lätt att känna sig bortglömd. Mycket kretsar kring den deprimerade och det känns som att föräldrarna inte har tid. Syskon kan också vara oroliga för att själva bli sjuka. Därför är det viktigt att även syskon får information och ibland kan delta i stödsamtal med hela familjen. Det är bra om man i familjen kan prata öppet om sjukdomen, så att alla vet vad som händer.

Ibland förändras livet

Att inse att ens barn har en sårbarhet kan ofta innebära en omställning. Barnet och man själv behöver lära sig att leva med en ökad sårbarhet och risk för depression. Att barnet eller tonåringen har varit sjuk kan ofta göra att livet blir annorlunda efteråt. Det kan påverka alla i familjen och förändra vilka prioriteringar man gör. Det som tidigare var viktigt kanske inte har så stor vikt som man tänkte och trodde.

Fäll ihop

Stöd via telefon och webb

Stöd via telefon och webb

Det finns webbplatser med information, forum och chattar. Det finns också flera stödtelefonlinjer för barn och för föräldrar. Man kan få råd och stöd i hur man ska komma vidare och vart man kan vända sig. Man behöver inte uppge sitt namn.

Bris - Barnens rätt i samhället

Webbplats www.bris.se med information och chat. Föräldratelefon, tel 077-150 50 50. Barntelefon för personer upp till 18 år, tel 116 111.

Jourhavande medmänniska

Öppet klockan 21-06, tel 08-702 16 80.

Jourhavande präst

Man ringer 112 och blir kopplad. Öppet klockan 21-06.

Nationella Hjälplinjen

Svarar på skrivna frågor och har telefonlinje för alla åldrar, tel 020 – 22 00 60. Webbplats www.hjalplinjen.se.

Mind

Telefon, chatt, forum och information om självmord och psykisk hälsa.

Telefonlinjen och chatten är öppen dygnet runt. Telefon: 90101. Webbplats mind.se

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH

Förening med lokalavdelningar över hela landet, och en avdelning för unga upp till 35 år. Webbplats www.rsmh.se.

Rädda barnen

Webbplats www.rb.se med information och föräldrachat. Föräldratelefon, tel 020-786 786.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 25 sidor)
Publicerad:
2013-01-17
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Manusunderlag:

Gunilla Olsson, läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Knivsta 

Granskare:

Katarina Nolkrantz Frydman, läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, psykoterapeut, Prima barn- och vuxenpsykiatri, Stockholm


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2015-06-14
Skribent:
Monica Klasén McGrath, skribent, frilans
Redaktör:
Margareta Rindforth Gillgren, 1177 Vårdguiden