Crohns sjukdom

Kronisk inflammation i tarmen

Crohns sjukdom är en kronisk inflammation som kan drabba hela mag-tarmkanalen från munnen ända ner till ändtarmsöppningen. Inflammationen sätter sig vanligen i nedersta delen av tunntarmen och första delen av tjocktarmen.

Ibland drabbas bara den ena av tarmarna, antingen tunntarmen eller tjocktarmen. I några fall är det ändtarmsöppningen som blir inflammerad. Däremot är det mer sällsynt att sjukdomen sätter sig i munnen eller svalget, eller att den drabbar matstrupen, magsäcken eller tolvfingertarmen.

Sjukdomen kommer i perioder

Det är oklart vad som orsakar sjukdomen. Någonting sätter igång kroppens immunförsvar. Slemhinnan i tarmen angrips och får djupa sår.

Typiskt för Crohns sjukdom är att den kommer i perioder som är olika långa, så kallade skov. De här perioderna övergår sedan i lugnare faser då man inte känner av symtomen så mycket. Ibland kan symtomen försvinna helt en tid, men själva sjukdomen kan inte botas eller helt försvinna. När man blir äldre är det vanligt att sjukdomen minskar i aggressivitet.

Besvär från mage och tarm

Symtomen vid Crohns sjukdom är:

• Magknip efter att man har ätit, eftersom avföringen får svårare att passera när det blir ärrbildningar i tarmen.
• Ont i magen, som kan vara öm om det bildas djupa sår i tarmväggen. Såren gör att det blir ansamlingar av var i bukhålan och i tunna gångar, så kallade fistlar, som bildas mellan tarmen och andra kroppsdelar eller huden.
• Diarré och ibland problem med att avföring läcker ut genom ändtarmsöppningen.
• Feber och man känner sig allmänt sjuk.
• Trötthet, eftersom kroppen får svårare att ta upp näring från maten. Bland annat kan blod och äggviteämnen förloras ut i tarminnehållet.

Ibland påverkar sjukdomen andra kroppsdelar

Det förekommer att andra delar av kroppen också drabbas av inflammation. Vanligast är att man får problem med lederna, ögoninflammation eller hudförändringar. I sällsynta fall kan man få sjukdomar i levern eller njurarna. Risken för att få blodproppar och tarmcancer ökar också något.

De som drabbas är ofta unga

I Sverige blir ungefär 500 personer sjuka varje år. Kvinnor och män drabbas ungefär lika ofta. Det vanligaste är att man insjuknar första gången när man är mellan 18 och 30 år, men man kan drabbas i alla åldrar.

Sjukdomen har långsamt blivit allt vanligare och förekommer i hela världen. Mest finns den i Europa och Nordamerika.

Sjukdomen finns ofta i familjen

Troligen är det en kombination av arvsanlag och yttre miljöfaktorer som orsakar Crohns sjukdom. Personer med vissa gener har en ökad risk att bli sjuka. Sjukdomen finns många gånger i släkten, men risken för att sjukdomen ska gå i arv till barnen är ganska liten. Crohns sjukdom smittar inte.

Rökning förvärrar sjukdomen

Är man rökare och har fått diagnosen Crohns sjukdom kan sjukdomen försämras om man fortsätter att röka.

Om man har blivit opererad för sjukdomen är det särskilt viktigt att sluta röka, eftersom det är det bästa man kan göra själv för att inte bli sämre igen.

Man kan inte förhindra att sjukdomen bryter ut

Det finns inget säkert sätt att förebygga Crohns sjukdom. Det enda som kan ha en viss effekt är att avstå från rökning. Om man däremot har fått sjukdomen finns det mycket man kan göra för att minska besvären.

Bättre livskvalitet

Förr i tiden var följderna av Crohns sjukdom och operationer som gjordes med anledning av sjukdomen mycket värre än vad de är i dag. Därför har sjukdomen fått ett skrämmande rykte.

I dag kan man få mediciner som gör att symtomen minskar och som håller tillbaka sjukdomen under många år. Ibland blir man opererad. I många fall kan man leva i stort sett som vanligt. För de allra flesta påverkar sjukdomen inte hur länge man lever.

Diskutera graviditet med läkaren

De flesta kvinnor som har Crohns sjukdom kan bli gravida och få barn. Om man är eller försöker bli gravid är det bra att diskutera detta med sin läkare, eftersom sjukdomen påverkas av en graviditet. Dessutom kan medicinerna påverka både mamman och barnet.

Det är också bra att diskutera det sätt man vill föda på, eftersom skador under förlossningen kan öka risken för att man senare får problem med att avföring kan läcka ut genom ändtarmsöppningen.

När barn blir sjuka

Det har blivit vanligare att barn får Crohns sjukdom. Det är viktigt med noggranna kontroller av att barnet växer som det ska, eftersom det finns en risk att barnets utveckling försenas. Man måste också vara uppmärksam på att vissa mediciner har biverkningar.

Vanliga besvär

De besvär som man får av sjukdomen varierar mycket beroende på vilken del och hur mycket av tarmen som drabbas. De vanligaste besvären är

• smärtor i magen
• diarré
• blödning från tarmen i avföringen
• att man går ner i vikt
• att man är trött och känner sig sjuk.

Diarré

Det är vanligt att man har diarré och behöver gå på toaletten upp till en gång i timmen. Man ska vara vaksam på om man får diarré oftare, om det gör ont när man går på toaletten eller om det är blod i diarrén. Då bör man kontakta en läkare eftersom det kan betyda att inflammationen i tjocktarmen har försämrats akut. Om inflammationen inte behandlas kan man bli allvarligt sjuk.

Smärtor i magen

Det är vanligt att man får ont i magen efter att man har ätit. Smärtorna komma som magknip, vilket innebär att det gör ont ett tag och sedan släpper det. Efter ytterligare en stund kommer en ny attack, och så fortsätter det.

Den här typen av smärta beror på en förträngning i tarmen. En förträngning betyder att det har bildats ärr i tarmen på grund av de ständiga inflammationerna. Ärrbildningen gör att det blir svårare för tarminnehållet att komma fram genom tarmen. Har man ofta ont i magen bör man kontakta sin läkare.

Blödning från tarmen

Om man har en blödning i tarmen märks det på olika sätt. Blödningen kan vara blandad med avföringen så att man får en blodig diarré. Det är mer ovanligt att det rör sig om rent blod från tarmen. Har man en blödning i tarmen bör man kontakta sin läkare.

Man går ner i vikt och känner sig trött

Man kan gå ner i vikt eftersom man får i sig för lite mat. Det kan i sin tur bero på att man har dålig aptit eller att man äter mindre för att minska symtomen. Viktminskningen kan också bero på själva inflammationen och att man förlorar viktiga näringsämnen genom tarmen.

Att man blir trött kan bero på att man har blodbrist eller att man får i sig för lite näring. Själva inflammationen kan också ta på krafterna så att man blir tröttare än vanligt.

Feber och öm mage

Känner man att det är ömt när man trycker på magen samtidigt som man har feber och magont kan det tyda på ytterligare en komplikation. Det kan till exempel vara början på en bukhinneinflammation till följd av de djupa såren i tarmen. Det kan också betyda att det har bildats en ansamling av var i magen. Varet kan ibland komma ut genom huden via en gång, som kallas fistel, och ofta står i förbindelse med tarmen. Man måste då söka vård på närmaste sjukhus.

Knipsmärtor och kräkningar

Har man magknip och kräks, samtidigt som det inte kommer någon gas eller avföring alls, kan det ha blivit stopp i tarmen. Då måste man genast söka vård på närmaste sjukhus.

Smärtor eller var vid ändtarmsöppningen

Har man smärtor, eller om det rinner var från ändtarmsöppningen, kan det bero på en böld eller en fistel runt ändtarmen. Då bör man söka läkare för att få vård.

Munsår

När man har Crohns sjukdom kan man dessutom få munsår. Man kan höra med sin läkare hur man bäst behandlar detta.

Sjukdomen kan ibland upptäckas vid läkarundersökning

Det är inte så vanligt att en läkare kan misstänka att man har Crohns sjukdom bara genom en vanlig kroppsundersökning, men det händer ibland. Läkaren kan då känna att man har en knöl i magen. Oftast tyder det på att tarmen är inflammerad och svullen, det kan också bero på en varansamling i buken.

I en del fall har man även bölder och inflammation runt ändtarmen. Ibland är infektioner och fistlar vid ändtarmsöppningen ett första symtom på Crohns sjukdom. Om man lider av blod- eller näringsbrist kan läkaren även upptäcka det vid undersökningen. Men för att vara helt säker på diagnosen krävs att läkaren gör ytterligare undersökningar.

Röntgen och magnetkamera

Röntgen av tunntarmen kan visa om det finns en inflammation eller förträngning. Då sväljer man antingen kontrastmedel eller får det genom en tunn plastslang, en sond, som lagts ned genom svalget. Datortomografi används mest för att upptäcka komplikationer, till exempel varansamlingar eller stopp i tarmen.

Ibland används även tjocktarmsröntgen, då sprutas kontrastmedel in i ändtarmen.

Magnetkameraundersökning, som även kallas MR, används allt oftare för att bedöma sjukdomen och dess utbredning. En fördel med undersökningen är att den inte medför någon stråldos.

Rektoskopi och koloskopi

En rektoskopiundersökning innebär att läkaren tittar in i ändtarmen med hjälp av ett plaströr som förs upp i ändtarmen, ett rektoskop.

En koloskopiundersökning görs för att läkaren ska kunna undersöka slemhinnan i grovtarmen och på så sätt hitta sår och andra förändringar som är typiska för Crohns sjukdom. Instrumentet, koloskopet, är ett böjligt rör som går att styra och föra upp genom tjocktarmen ända fram dit tunntarmens mynnar i tjocktarmen. Med instrumentet kan läkaren, förutom att titta på tjocktarmens slemhinna, också ta små prov av tarmväggen. Bitarna undersöks i mikroskop för att upptäcka förändringar i vävnaden som är typiska för sjukdomen.

De här undersökningarna sker oftast utan att man behöver bli sövd. Man får smärtstillande eller avslappnande medicin om man behöver det.

Övriga undersökningar

Kapselendoskopi är en undersökningsmetod som innebär att man sväljer en liten minikamera som kan ta bilder från tarmens insida.

Det finns inget blodprov som kan visa att man har sjukdomen, men däremot kan ett blodprov användas för att mäta sjukdomens svårighetsgrad. Man får också i ett tidigt skede lämna avföringsprover för att läkaren ska kunna utesluta att symtomen beror på en tarminfektion.

Ofta behöver man gå igenom flera undersökningar för att få ett säkert besked. Det finns ingen undersökning som ensam kan ge svar, utan läkaren ställer diagnosen genom att både symtomen och flera olika undersökningar tillsammans talar för att det är Crohns sjukdom man har.

Det kan ta tid för läkaren att ställa rätt diagnos

Det är vanligt att det kan ta tid innan läkaren vet säkert att det är Crohns sjukdom som man har drabbats av. Då kan det kännas jobbigt att inte veta vilken typ av inflammation man har i tarmen.

I sällsynta fall går det inte att skilja på Crohns sjukdom och en annan inflammatorisk sjukdom som angriper tarmen, ulcerös kolit. Ibland ställer läkaren en första diagnos som sedan måste ändras. Det beror helt på hur sjukdomen utvecklar sig. Vid behandling med enbart mediciner spelar det inte så stor roll om diagnosen är definitivt fastställd. Däremot är det viktigt vid vissa kirugiska ingrepp att läkaren säkert vet om man har Crohns sjukdom eller ulcerös kolit.

Man kan leva nästan som vanligt

Givetvis är det svårt att få besked om att man själv eller någon närstående har en kronisk tarminflammation, men en tröst är att det i dag finns bra behandling med mediciner och operationer. Det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta med sjukdomen kan leva näst intill som vanligt.

Nästan alla behöver behandling

De allra flesta som har fått diagnosen Crohns sjukdom behöver någon form av behandling. Syftet med behandlingen är att minska och helst få bort inflammationen. Behandlingen kan också hjälpa till att förebygga att man inte får återfall.

Om man avstår från behandling blir inte bara symtomen värre utan risken för att det ska uppstå komplikationer ökar också. Komplikationer kan till exempel vara bukhinneinflammation eller tarmfistlar.

Behandlingen kan variera mycket

Behandlingen kan både vara mediciner och operationer. För att uppnå bästa möjliga resultat får man ofta en kombination av båda metoderna.

Vilken typ av behandling man får och vilka doser av medicinerna som krävs beror helt på hur sjukdomen ser ut och hur utbredd den är, något som varierar från person till person. Detta gör också att själva behandlingen varierar mycket mellan olika personer med Crohns sjukdom.

Vart ska man vända sig?

Om man får besvär för första gången vänder man sig vanligtvis till vårdcentralen eller sin husläkare. Om läkaren misstänker en kronisk tarminflammation får man oftast en remiss till en mag-tarmspecialist.

Har man en inflammation i tarmen bör sjukdomen utredas och behandlas av specialister på mag-tarmsjukdomar. I dag arbetar olika grupper av vårdpersonal ofta i team på sjukhusen. Ett team kan till exempel bestå av mag-tarmspecialister, kirurger, sjuksköterskor, stomiterapeuter och dietister.

Ett barn som har tarminflammation bör behandlas av specialister på barnsjukdomar med inriktning på mag-tarmproblem. Man måste noga kontrollera att barnet växer som det ska, annars finns det en risk att barnets utveckling försenas.

Det är bara när man har svåra akuta symtom, eller i samband med att man ska opereras, som man behöver vårdas på sjukhus. Annars räcker det oftast med vanliga läkarbesök på mottagningen.

Sök genast vård vid försämring

Det är viktigt att man går på regelbundna kontroller och tar de mediciner som man har ordinerats. Om man blir sämre ska man genast kontakta sin läkare eller sjuksköterska, så att man kan få behandling tidigt. De vanligaste tecknen på försämring är att man får ökande magsmärtor, diarré, feber, blödningar från tarmen och att man går ner i vikt. Känner man av besvär från lederna, huden eller ögonen bör man också söka vård.

En dietist kan hjälpa till att planera måltiderna

Vad man äter kan ofta påverka symtomen och därför kan det ibland vara bra att försöka undvika viss mat. Vilken mat det gäller varierar mellan olika personer. Det är mycket viktigt att man får i sig tillräckligt med näring och energi. Ibland kan man behöva särskilda dieter och näringslösningar. Det är vanligt att man behöver hjälp av en dietist att planera måltiderna.

Bra med regelbundna tandläkarbesök

Crohns sjukdom kan innebära att tarmen inte kan ta upp all den näring som maten innehåller. Därför är det vanligt att man äter flera mellanmål om dagen. Det är också vanligt att det man äter innehåller mycket socker som kompensation, vilket ökar risken för att få hål i tänderna. Därför är det viktigt att vara noga med att sköta sina tänder och att gå på regelbundna besök hos en tandläkare.

Behandling med mediciner

Behandlingen varierar mycket från en person till en annan på grund av att sjukdomen i sig varierar. Här beskrivs de vanligaste medicinska behandlingsformerna.

Kortison är en vanlig medicinsk behandling

En vanlig medicin är kortison som kan sprutas in i kroppen när sjukdomen är allvarlig och akut. Kortisonet gör så att inflammationen minskar. När sjukdomen inte är akut kan man ta kortison i tablettform. Hur stor dos och vilken behandling man får varierar mycket. I vissa fall kan man behöva få behandling upp till flera månader.

Kortison kan ge biverkningar
Om man använder kortison under lång tid kan det ge biverkningar. De kan till exempel vara benskörhet, sämre sårläkning, sämre försvar mot infektioner, förhöjt blodtryck och sämre tillväxt hos barn. Därför är det bra om man strävar efter att försöka minska dosen eller helt sluta med kortison. Det kan man göra med hjälp av viss läkemedelsbehandling, till exempel med läkemedel som påverkar immunförsvaret. Mer om de här medicinerna finns att läsa längre fram i texten.

Kortisonbehandling bör trappas ner långsamt
Om man har använt kortison under lång tid kan det vara olämpligt att sluta plötsligt. Man bör i stället långsamt minska dosen under flera veckor innan man slutar helt.

För att minska risken för biverkningar finns det läkemedel i form av kapslar eller lavemangsvätska där kortisonet till största delen har effekt inne i tarmen. På så sätt når endast en liten mängd kortison resten av kroppen. Exempel på läkemedel som innehåller kortison är Prednisolon, Entocort, Pred-Clysma och Colifoam.

Medicin vid inflammation i tjock- eller ändtarmen

En annan typ av läkemedel är sulfasalazin som man främst får då man har en inflammation i tjocktarmen eller ändtarmen. Män kan få sämre spermieproduktion av medicinen, men produktionen blir normal igen när man slutar med medicinen. Om man försöker få barn kan man diskutera med sin läkare om att göra ett uppehåll i medicineringen.

Sulfasalazin innehåller även 5-ASA. Det är ett ämne som är besläktat med acetylsalicylsyra, som i sin tur används i vanliga receptfria huvudvärkstabletter. I dag använder man ofta läkemedel som innehåller 5-ASA i stället för sulfasalazin. Exempel på läkemedel med sulfasalazin eller 5-ASA är Salazopyrin, Asacol, Mesasal, Pentasa, Dipentum och Colazid.

Antibiotika kan lindra besvären

Vissa typer av antibiotika har ibland god effekt på de besvär som Crohns sjukdom medför, men påverkar inte grundsjukdomen. Den goda effekten gäller särskilt om man har sjukdomen runt ändtarmen eller om såren i tarmen ger en infektion utanför tarmen. Exempel på antibiotika är Flagyl, Elyzol, Metronidazol och Ciproxin.

Medicin som påverkar immunförsvaret

En annan viktig läkemedelstyp är mediciner som påverkar immunförsvaret så att inflammationen minskar. Det här är mycket kraftiga mediciner som man kan få allvarliga biverkningar av. Till exempel kan kroppens förmåga att bilda blodkroppar bli sämre och man kan få sämre försvar mot infektioner. Dessutom finns en risk för lever- och fosterskador. Men det hindrar inte att de här läkemedlen ibland har en mycket god effekt som kan få en svår inflammation att gå tillbaka. Detta betyder också att man kan minska kortisondoserna eller upphöra med kortison. Om immunpåverkande läkemedel har fått sjukdomen att gå tillbaka kan man få den medicineringen under olika lång tid. Läkaren gör alltid en individuell bedömning av hur länge man ska fortsätta med läkemedelsbehandlingen.

Exempel på mediciner som påverkar immunförsvaret är Imurel, Azatioprin, Remicade och Humira.

Gå igenom riskerna med medicinerna med läkaren
Innan man börjar ta medicinerna är det viktigt att man noga går igenom riskerna med sin läkare, det gäller särskilt mediciner som påverkar immunförsvaret. Det gör det lättare att märka om man känner av några bieffekter. Ofta kan flera typer av läkemedel kombineras för att få bästa möjliga effekt.

Eftersom sjukdomen brukar komma och gå i perioder kan det ibland vara svårt att veta vad som är effekt av behandlingen och vad som är sjukdomens naturliga förlopp.

Medicin för att minska risken för återfall

När sjukdomen har gått tillbaka kan man i vissa fall ta mediciner som minskar risken för återfall. Det rör sig oftast om mediciner som påverkar immunförsvaret. Den här typen av behandling används ibland under flera år, men risken för återfall kan bara minskas något. Till exempel kan återfallen komma glesare än vad de annars skulle göra. Det är viktigt att man är uppmärksam på eventuella biverkningar som medicinerna kan ge.

Diarré och läckage

Man kan också behöva läkemedel för att minska diarré och läckage från ändtarmen. En typ av läkemedel är loperamid, som gör avföringen fastare. Exempel på vanliga läkemedel som innehåller loperamid är Imodium, Primodium, Loperamid Scan Pharm och Dimor. Dessa mediciner hjälper dessutom till att motverka vätskeförluster och ökar förmågan att hålla avföringen.

Om den sista delen av tunntarmen har opererats bort kan diarrén minskas med läkemedel som binder galla, till exempel kolestyramin. Ett exempel på ett sådant läkemedel är Questran.

Man ska alltid rådgöra med läkaren som behandlar sjukdomen innan man påbörjar medicineringen.

Extra behov av vitaminer

Crohns sjukdom medför ibland brist på vitaminer eller andra viktiga ämnen. Det beror antingen på att tarmen är så sjuk att den inte kan ta upp tillräckligt, eller också beror det på att man har opererat bort delar av tarmen. Därför kan man ibland behöva extra tillskott av vitaminer som exempelvis B12, mineraler och andra ämnen. Det vanligaste och lättaste är att ta dem som tabletter. Vid blodbrist kan man behöva extra järntillskott.

Att avstå från vanlig mat kan minska inflammationen

Ibland kan man använda näringsvätskor för att minska inflammationen samtidigt som man avstår helt från vanlig mat. I särskilt svåra fall kan man få näring via dropp som då helt ersätter vanliga måltider och dryck.

Om man ska ändra sin kost eller få näringslösning ska det ske i samråd med ansvarig läkare.

Kirurgisk behandling - operation

Historiskt har flertalet av de som fått diagnosen Crohns sjukdom förr eller senare behövt en operation. Möjligen kan behovet av operation minskas i framtiden med den alltmer intensiva medicinska behandlingen. Flertalet av de som får diagnosen Crohns sjukdom kommer förr eller senare att behöva opereras. Cirka hälften av de personer som opereras behöver en ny operation inom ytterligare tio år. Vid operationen tas vanligen den värst drabbade delen av tarmen bort. Endast det som är absolut nödvändigt tas bort och risken att få en för kort tarm är mycket liten.

När medicinen inte hjälper behövs operation

En operation är nödvändig om inflammationen är så kraftig att man trots medicin har svåra symtom eller om medicinen ger så mycket biverkningar att man måste sluta.

En annan orsak till att det behövs en operation är att det har blivit komplikationer. Det kan till exempel ha blivit stopp i tarmen, fistlar, blödningar eller varbildningar. När den sjuka delen av tarmen har tagits bort, kopplas eller sys ändarna vanligen ihop så att tarminnehållet passerar samma väg som före operationen.

Ballong som vidgar

När man har en kort förträngning i tarmen kan man ofta få en operation som kallas strikturplastik, där förträngningen vidgas utan att tarmen tas bort. Vissa tarmförträngningar kan vidgas genom att man blåser upp en liten ballong som förs upp i tarmen genom ett koloskop.

Stomi

Om man har en kraftig inflammation i ändtarmen och runt dess öppning kan man ibland behöva opereras med en stomi. En stomi innebär att tarmen tas ut genom en öppning i magen snett nedanför naveln och runt tarmöppningen fästs en platta som i sin tur sätts fast vid en stomipåse.

I dag finns mycket bra stomiförband som minskar risken för läckage och lukt. Läckage av tarminnehåll vid stomin är inte bara obehagligt, det kan också fräta på huden som då blir röd och irriterad. Därför är det viktigt att det är helt tätt mellan stomiförbandet och huden.

Att leva med stomi fungerar i regel bra och man kan både bada, basta och resa. Det behöver alltså inte innebära att man måste avstå från att göra saker som man tycker om.

Vätskeersättning vid stomi
Om man har en stomi kan man under speciella omständigheter förlora stora mängder av tarminnehållet i påsen. Det innebär att man förlorar både vätska och olika salter. Detta kan göra att man behöver få i sig extra mycket vätska, salter och ibland även få dropp. När man har snabb tarmpassage är det viktigt att tänka på att det ibland också blir svårare för kroppen att ta upp medicinen. Till exempel kan p-pillers verkan minska.

I några enstaka fall är det nödvändigt att en stor del av tarmen tas bort. Då kan man ibland behöva få påfyllning av vätska, näring och salter genom dropp.

En stomiterapeut kan hjälpa till

Om tjocktarmen också är sjuk kan man behöva en ileostomi. Det är en stomi som är gjord av tunntarmen. Om tjocktarmen är frisk kan man använda en kolostomi, vilket är en stomi gjord av tjocktarmen.

Man kan få hjälp av särskilda sjuksköterskor som kallas stomiterapeuter och som har en speciell utbildning på stomier. Stomiterapeuter finns vid alla större sjukhus i landet. Efter att man gått igenom en stomioperation är det viktigt att få lära sig hur man sköter stomin. Terapeuterna lär ut hur man gör när man byter plattor och påsar själv. Man får också lära sig att sköta om huden runt stomin. Det finns flera salvor som kan användas för att skydda huden runt stomin. Förbrukningsartiklar för stomiopererade skriver läkaren ut på hjälpmedelskort. De ersätts enligt samma principer som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet.

Operation som tar bort grovtarmen

Om tjocktarmen är sjuk, men ändtarmen är relativt frisk, kan man opereras så att tunntarmen kopplas ihop med ändtarmen. Man kan då behöva viss medicinsk behandling av kvarvarande ändtarm.

Fistelgångar och infektioner

Infektioner och fistlar invid ändtarmsöppningen behöver ofta opereras. Ibland räcker det med att tömma ut varet. I vissa fall finns det anledning att lägga in en liten tråd i fisteln och knyta fast, så att den sitter som en ögla i tarmöppningen och förhindrar att nya bölder uppstår. Någon gång krävs mer komplicerade ingrepp.

Hudsprickor och hemorrojder

Hemorrojder, hudflikar och hudsprickor i ändtarmsöppningen brukar vanligtvis inte opereras om man har Crohns sjukdom. Hemorrojder och hudsprickor kan behandlas med salvor, till exempel Alcosanal eller Xyloproct. Sprickor kan dessutom behandlas med nitroglycerinsalva. Behandlingen bör ske i samråd med läkare.

Diskutera eventuell operation med läkaren

En operation kan många gånger verka skrämmande. Man kanske tvekar inför valet att gå igenom en operation. När man har sjukdomen i den nedersta delen av tunntarmen och i den angränsande tjocktarmen kan operation vara ett förstahandsalternativ.

Har man Crohns sjukdom på andra ställen är det först när medicinerna inte räcker till, eller har gett för svåra biverkningar, som det blir aktuellt med en operation. Precis som när det gäller mediciner är det viktigt att man sätter sig in i vad operationen innebär och vilka bieffekter den kan ha. Man bör noga diskutera med sin läkare vilken operationsmetod som passar bäst.

Ökad risk för cancer

Om man haft sjukdomen i tjocktarmen under många år kan det finnas en ökad risk för att drabbas av cancertumör i tarmen. I vissa situationer rekommenderas därför en operation där delar av tarmen tas bort i förebyggande syfte. Om man inte opereras får man gå på regelbundna kontroller med koloskopi så att förstadier till tumörer kan upptäckas i tidigt skede.

Var uppmärksam på biverkningar av medicinerna

Det är viktigt att man är uppmärksam på att vissa mediciner har biverkningar. Det gäller till exempel kortison, som kan ge benskörhet och förändringar i utseendet om det används under lång tid. Misstänker man att medicinen ger biverkningar bör man diskutera detta med den behandlande läkaren. Risken för biverkningar kan nämligen ofta minskas genom att man kombinerar med andra mediciner eller en operation.

Viktigt att man känner sig nöjd med behandlingen

När man står inför viktiga behandlingsbeslut, till exempel då man ska välja operationsmetod, är det inte ovanligt att man känner sig osäker på om den behandling som läkaren rekommenderar är den bästa. Då kan det vara bra att få höra vad en annan specialist tycker. Att be om en remiss till en annan läkare kan kanske kännas besvärligt, men det är viktigt att man känner sig övertygad om att man får rätt behandling.