Läkemedel vid benskörhet

Skriv ut (ca 7 sidor)

Målet med läkemedelsbehandling mot benskörhet är att minska risken för benbrott. Före behandlingen gör läkaren en bedömning av vilken risk du har för att få benbrott i framtiden. Benskörhet behandlas inte alltid med läkemedel.

Skriv ut

Risken för att få benskörhet och olika benbrott kan öka av många olika anledningar. Om du tidigare har haft benbrott är risken hög för att du ska få ett nytt benbrott i framtiden. Därför är det viktigt att du får behandling och råd om vad du själv kan göra för att undvika att bryta fler ben i kroppen. 

Översikt

Översikt

Det finns olika läkemedelsgrupper för behandling av benskörhet. Dels sådana som minskar nedbrytningen av ben, dels sådana som hjälper till att bygga upp ben.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben:

  • läkemedelsgruppen bisfosfonater
  • läkemedel som innehåller denosumab
  • läkemedel som innehåller strontium
  • läkemedel som innehåller raloxifen, så kallade selektiva östrogenreceptormodulatorer, SERM
  • östrogen, ett kvinnligt könshormon.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben:

  • läkemedel som innehåller parathormon, PTH.

Behandling för att bilda ett normalt ben:

  • läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D.

Vanliga läkemedel

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott får du vanligtvis bisfosfonater i tablettform. Läkemedlen har en bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

Om du har svårt att svälja tabletter eller att klara av att ta tabletter regelbundet kan du få bisfosfonat som dropp direkt i blodet. Ett annat alternativ är behandling med denosumab. Om du har problem med njurarna ska du inte använda bisfosfonater. Då är denosumab också ett alternativ. Du får denosumab som en spruta två gånger per år.

Andra alternativ till bisfosfonater i tablettform är raloxifen. Det läkemedlet har effekt mot benbrott i ryggkotor.

Om de vanliga läkemedlen inte hjälper

Om du använt de vanliga läkemedlen men ändå har svår benskörhet och får upprepade benbrott kan du i stället få parathormon. Den behandlingen, som kräver mer kontroll och brukar skötas av läkare med specialistkunskap, används bara om inget annat läkemedel fungerar.

Under behandlingen

När du använder läkemedel mot benskörhet bör du även ta extra tillskott av kalcium och vitamin D för att stärka skelettet.

När du har använt läkemedel mot benskörhet i cirka två år får du vanligtvis göra en ny bentäthetsmätning för att undersöka om behandlingen har hjälpt. Då kan läkaren ta ställning till om du ska fortsätta med samma läkemedel, få pröva något annat läkemedel eller avsluta behandlingen.

Läkemedel kan ge biverkningar

En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Fäll ihop

Bisfosfonater

Bisfosfonater

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad.

Det finns flera bisfosfonater, men de som används mest är de som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra eller risedronsyra. Du får dem vanligtvis som en tablett som tas en gång per vecka.

Zoledronsyra är en bisfosfonat som du får direkt i blodet som dropp under 15 minuter. Denna behandling behöver du endast få en gång per år. Läkemedlet kan vara lämpligt om du har svårt att svälja och inte kan ta bisfosfonat i tablettform. Zolendronsyra kan också vara lämpligt om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Viktigt när du använder bisfosfonater

Du ska inte använda bisfosfonater om du har problem med njurarna.

Du ska ta bisfosfonater i tablettform en gång i veckan. Tabletten ska tas på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan du äter frukost. Du ska svälja tabletterna med ett glas kranvatten. Du ska bara dricka kranvatten tillsammans med tabletterna. Medicinerna fungerar inte om du tar dem tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.

Du ska sitta eller stå när du tar tabletterna och sedan förbli i upprätt ställning i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost. Det beror på att det verksamma ämnet i medicinen kan reta slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när du ligger ner. Du ska inte använda medicinen om du, på grund av till exempel sjukdom eller skada, inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja.

Biverkningar av bisfosfonater

En del personer som använder medicinen kan känna av biverkningar från magen, till exempel magont, illamående och sura uppstötningar, gaser, förstoppning eller diarré. Andra mer ovanliga biverkningar är huvudvärk eller ont i musklerna och lederna. 

Vid droppbehandling med Zoledronsyra kan du få influensaliknande symptom, feber, huvudvärk och muskelvärk under de första dygnen efter behandlingen. Risken för detta minskar vid nästa behandlingsomgång.

Kontakta läkare om det gör ont att svälja, gör ont bakom bröstbenet eller om du får halsbränna.

Ibland, men det är mycket ovanligt, kan du få en speciell typ av lårbensbrott när du tar bisfosfonater. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften. Du ska då kontakta läkare.

Om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska påbörja behandling med bisfosfonat bör du meddela din läkare. Du kan då välja att avvakta med behandlingsstart till efter tandingreppet för att undvika att läkningsprocessen i käken påverkas.

Vilka läkemedel ingår i gruppen bisfosfonater?

Läkemedel som innehåller alendronsyra

  • Alenat och Alenat Veckotablett
  • Alendronat och Alendronat Veckotablett
  • Fosamax Veckotablett
  • Fosavance, som även innehåller D-vitamin.

Läkemedel som innehåller risedronsyra

  • Optinate Septimum
  • Risedronat med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Risedronat Actavis.

Läkemedel som innehåller zoledronsyra

  • Aclasta

Det finns även andra bisfosfonater, men de brukar inte användas vid benskörhet.

Fäll ihop

Denosumab

Denosumab

Denosumab minskar nerbrytningen av ben genom att hämma bildningen, funktionen och överlevnaden av de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten bedöms vara minst jämförbar med bisfosfonater.

Läkemedlet kan användas av kvinnor som passerat klimakteriet och som har ökad risk att få benbrott. Det kan även användas av män som har minskad benmassa på grund av behandling av prostatacancer.  Då används läkemedel som sänker halten av manligt könshormon och därför ökar risken för benbrott.

Läkemedlet används inte som ett första handsval. Vanligtvis används det om det inte fungerar att ta bisfosfonater i tablettform på grund av biverkningar eller om njurarna fungerar dåligt. Denosumab kan även vara ett alternativ om du har svårt att svälja tabletter eller om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Du får läkemedlet som en spruta var sjätte månad.

Viktigt när du använder denosumab

Du ska inte använda denosumab om du har låg kalciumhalt i blodet. Det kontrolleras med ett blodprov innan du får medicinen.

Biverkningar av denosumab

Det kan hända att du får hudutslag eller förstoppning när du använder medicinen. Du kan också behöva kissa oftare och få ont när du kissar. Kontakta läkare om du får blod i urinen. Du kan också få ont eller få domningar i benen.

Ibland, men det är mindre vanligt, kan du få hudinfektioner. Det visar sig som ett svullet, rött och ömt område på huden, vanligen på underbenen. Du ska då kontakta läkare.

En ovanlig biverkan är allvarlig kalciumbrist. Du brukar därför få tillägg av kalcium och vitamin D under behandlingen.

Vilka läkemedel innehåller denosumab?

  • Prolia
Fäll ihop

Östrogen

Östrogen

Om du får behandling med östrogen mot vallningar och svettningar i samband med klimakteriet får du också en benbevarande effekt så länge behandlingen pågår. Men östrogen är inte ett läkemedel som används i första hand vid behandling av benskörhet. Det beror på att långvarig behandling med östrogen i de doser som behövs för att förebygga benskörhet ökar risken för bröst- och livmodercancer.

Östrogen är endast ett alternativ under en kortare period om du har hög risk för framtida benbrott, inte kan ta något annat läkemedel mot benskörhet och även behöver behandling mot klimakteriebesvär.

Fäll ihop

Raloxifen

Raloxifen

Läkemedel som innehåller raloxifen tillhör läkemedelsgruppen selektiva östrogenreceptormodulatorer, SERM. Raloxifen härmar östrogenets effekter på skelettet utan att ha samma biverkningar. Läkemedlet används endast för att minska risken för benbrott i kotor i ryggraden.

Raloxifen har inte samma effekt som östrogen på bröstvävnaden och livmodern. Därför får du inte några mensliknande blödningar eller någon ökad risk för bröst- och livmodercancer.

Viktigt när du använder raloxifen

När du använder raloxifen finns det, precis som för östrogen, en ökad risk för att få blodpropp. Därför ska du inte använda medicinen om du har haft blodpropp eller om du har en ökad risk för att få blodpropp. Det gäller till exempel om du har en nära släkting som fått en blodpropp före 50 års ålder.

Du ska inte heller använda raloxifen om du behandlas för livmodercancer.

Biverkningar av raloxifen

Vissa som använder raloxifen kan få värmevallningar, framför allt om behandlingen inleds en kort tid efter klimakteriet.

Vilka läkemedel innehåller raloxifen?

Fäll ihop

Parathormon

Parathormon

Parathormon, PTH, är ett annat ord för hormon från bisköldkörtlarna. Läkemedel som innehåller parathormon stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

För att få läkemedlet ska du ha svår benskörhet och ökad risk för benbrott. Det kan till exempel vara om du har fått nya benbrott trots behandling med bisfosfonater. Ett annat skäl är om du av någon orsak inte kan ta några andra läkemedel mot benskörhet. Män och kvinnor som passerat klimakteriet kan få den här behandlingen. Den sköts oftast av läkare med specialistkunskap inom området.

Du tar själv läkemedlet som en spruta varje dag i ett och ett halvt år. Innan du börjar med medicinen får du lära dig hur du ska ta sprutan.

Biverkningar av parathormon

En del kan få magbesvär som illamående, förstoppning eller diarré. Andra kan få ont i till exempel armarna, benen eller ryggen. Du kan också få ont i huvudet, bli yr eller trött.

Vilka läkemedel tillhör gruppen parathormon?

  • Forsteo
Fäll ihop

Kalcium och vitamin D

Kalcium och vitamin D

När du behandlas mot benskörhet får du i regel även läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D för att stärka den nybildade benvävnaden. Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet och vitaminet ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart använda kalcium och vitamin D i förebyggande syfte har inte visat sig minska risken för framtida benbrott, förutom bland äldre personer med skört skelett.

Kalcipos D Forte och Calcichew D3 Forte är läkemedel som innehåller lägre halt kalcium och högre halt vitamin D och som kan användas om du inte behöver eller kan ta den rekommenderade dosen kalcium.

Det finns också flera läkemedel som endast innehåller D-vitamin om du har ett högt intag av kalcium i kosten, såsom Divisun och Detremin

Viktigt när du använder kalcium och vitamin D

Innan du börjar med extra kalcium och vitamin D kontrolleras halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Har du haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får för mycket kalcium. Du ska därför alltid rådgöra med en läkare innan du börjar använda kalcium och vitamin D.

Biverkningar av kalcium och vitamin D

Den vanligaste biverkningen är besvär från magen, framför allt förstoppning.

Vilka läkemedel innehåller kalcium och vitamin D?

Fäll ihop

Logga in och förnya dina recept

Stockholms län

Logga in och förnya dina recept

Börjar ditt läkemedel ta slut? Logga in och skicka en förfrågan om att förnya receptet till din mottagning. Din läkare gör en bedömning om du kan få ett nytt recept på en gång eller om ni behöver träffas först.

 
Fäll ihop
Skriv ut (ca 7 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-06-30
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Ewa Waern, läkare, specialist i åldrandets sjukdomar, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal


Stockholms län
Tillägg uppdaterade:
2016-06-30