Vaccinationsprogram för barn

Vaccinering mot flera olika sjukdomar

I Sverige har alla barn möjlighet att utan kostnad vaccinera sig enligt ett särskilt program, som ger skydd mot flera olika sjukdomar. Denna grundvaccinering är frivillig.

I det allmänna vaccinationsprogrammet ingår skydd mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, mässling, påssjuka, röda hund samt infektioner orsakade av Haemophilus influenze typ B, Hib, och pneumokocker.

Flickor 11–12-årsåldern erbjuds även vaccination mot HPV, humant papillomvirus som bland annat kan orsaka livmoderhalscancer. Dessutom erbjuds de äldre flickor som är födda efter 1 januari 1993 och senare gratis vaccination. 

Syftet med den allmänna vaccinationen är att förhindra smittsamma sjukdomar som kan ge allvarliga skador och förebygga spridning av smitta.

Samtliga sjukdomar i programmet, med undantag för stelkramp, smittar mellan människor. För att samhället ska vara skyddat måste en stor del av befolkningen ha vaccinerats mot sjukdomarna. Ju fler som är oskyddade, desto större risk finns för att sjukdomarna sprids och att en epidemi bryter ut.

Ibland erbjuds gratis vaccinationer mot fler sjukdomar än de som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Då har särskilt beslut tagits om det av landstinget där man bor.

Om det finns särskilda behov kan barn även bli vaccinerade mot tuberkulos och hepatit B.

Barn som riskerar att bli svårt sjuka kan utöver vaccinationsprogrammen erbjudas vaccin mot influensa.

Olika uppfattningar om vaccinationer

Det finns föräldrar som känner sig oroliga och tveksamma inför att låta vaccinera sina barn, och en del undrar om behovet verkligen är så stort att det är värt det, med tanke på eventuella biverkningar.

Det har till exempel förekommit uppgifter om att mässlingsvaccinet kan orsaka en kronisk tarmsjukdom och autism. En genomgång av ett antal stora oberoende undersökningar på senare tid visar dock att det inte finns något samband mellan mässlingvaccination och tarmsjukdomar eller autism.

Det finns också andra synpunkter på vaccinationer. Bland annat anser en del föräldrar att man bör vänta med att vaccinera barn tills de är mellan ett och tre år, för att deras immunförsvar ska hinna utvecklas. Detta finns det inget vetenskapligt stöd för. Tvärtom bidrar vaccination just till att utveckla immunförsvaret genom att man tillför smittämnen som immunförsvaret reagerar på. Dessutom är risken med att vänta dels att barnet hinner smittas, dels att andelen ovaccinerade barn ökar så att epidemier kan uppstå i samhället.

Sverige har i dag låg barnadödlighet och få blir skadade för livet som en följd av allvarliga sjukdomar. Det beror främst på vårt välstånd och goda hygieniska förhållanden, samt förbättrade behandlingsmetoder och vaccinationer. Om många väljer att avstå från vaccinering ökar risken för att sjukdomar på nytt ska spridas i ovaccinerade grupper och leda till skador eller dödsfall. Varje år händer det att mässling och röda hund bryter ut i flera europeiska länder, även i Sverige.

Alla vacciner genomgår noggranna kontroller och tester innan de börjar användas i nationella vaccinationsprogram.

För att kunna fatta ett eget beslut är det viktigt att man får den information man behöver. Man kan ta upp sina frågor och sin oro med sjuksköterskan eller läkaren på barnavårdscentralen.

Genom att tillföra kroppen ett försvagat eller så kallat avdödat smittämne får man kroppens immunförsvar att bilda antikroppar, som ger skydd mot sjukdom. Nästa gång man kommer i kontakt med smittan kan kroppen snabbt försvara sig så att man inte blir sjuk.

Vaccinationer från tre månader upp till tonåren

De minsta barnen vaccineras på barnavårdscentralen, BVC, medan skolbarnen får sina vaccinationer genom skolhälsovården.

Beroende på vaccin behöver barnet få sprutorna med olika långa tidsperioder emellan. Totalt vaccineras barnet sju eller tio gånger från tre månaders ålder till 14–16 års ålder.

Kommunerna har skyldighet att erbjuda alla barn vaccinationer enligt vaccinationsprogrammet upp till 18 års ålder.

Kan man skjuta upp vaccinationerna?

Det finns rekommendationer vid vilken ålder barn bör vaccineras. Då har också hänsyn tagits till det kortvariga skydd som det nyfödda barnet har fått från sin mamma, både i fosterlivet och eventuellt via amningen. Detta skydd gäller inte alla sjukdomar som ingår i programmet. När det gäller kikhosta har barnet inget skydd från mamman, oavsett om barnet ammas eller inte. När det medfödda sjukdomsskyddet börjar försvinna ersätts det med vaccin.

Om man skjuter upp vaccinationen betyder det att barnet saknar skydd och alltså kan smittas under tiden man väntar. När de flesta andra människor i samhället har ett skydd är det inte så stor risk att ett ovaccinerat barn blir smittat, eftersom smittämnet inte har så stor möjlighet att få fäste och att sprida sig. Om däremot många saknar skydd ökar risken för att smittan ska spridas. Stelkramp är ett undantag, eftersom bakterien finns i jorden. Då skyddas man inte av att andra är vaccinerade utan man måste ha ett eget skydd.

Om många väljer att avstå från, eller att skjuta upp, vaccinationer ökar alltså risken att sjukdomarna börjar spridas i samhället. Det är inte för sent att skaffa sig ett skydd senare i livet, men man löper risk att smittas under den tid man är ovaccinerad.

Följande sjukdomar ingår i vaccinationsprogrammet:

• difteri
• stelkramp
• kikhosta
• polio
• Hib-infektion
• pneumokockinfektion
• mässling
• påssjuka
• röda hund
• HPV (endast flickor).

Difteri

Difteri orsakas av en bakterie som utsöndrar ett gift. Giftet kan skada många av kroppens organ, till exempel hjärtat och njurarna. Difteri är en mycket ovanlig sjukdom i Sverige, dels för att många är vaccinerade, dels för att vi har en hög levnadsstandard. Sjukdomen är däremot vanlig i många utvecklingsländer och den finns i flera östeuropeiska länder. Allmän vaccinering infördes i Sverige 1944 under en pågående epidemi.

Stelkramp

Stelkramp orsakas av en bakterie. Den bildar ett gift som blockerar nerver i ryggmärgen och gör att man får kramper i musklerna. Infektionen börjar oftast i ett litet sår som kommit i kontakt med bakterien, som finns i till exempel jord. Stelkramp smittar inte mellan människor. Om inte rätt behandling sätts in i tid kan stelkramp vara livshotande. Enda sättet att skydda sig mot stelkramp är vaccination.

Kikhosta

Sjukdomen orsakas av en bakterie som smittar via droppsmitta, det vill säga genom de små droppar som sprids när någon hostar eller nyser. Kikhostebakterien sätter sig i luftvägarna och orsakar en besvärlig och långdragen hosta. Kikhosta är en allvarlig sjukdom hos spädbarn eftersom de kan få andningsuppehåll. Därför kan de behöva vårdas på sjukhus med övervakning dygnet runt. Även om risken att få kikhosta har minskat betydligt sedan ett nytt kikhostevaccin infördes i barnvaccinationsprogrammet 1996 så förkommer kikhosta fortfarande både i Sverige och i andra länder.

Polio

Polio är en virussjukdom som smittar med avföring och sprids via till exempel infekterat vatten och avlopp. Viruset kan skada ryggmärgen och ibland leda till att man blir förlamad. Den sista stora polioepidemin drabbade Sverige på 1950-talet. Svenska barn började vaccineras då, och epidemierna upphörde i början av 1960-talet när fyra av fem hade skydd mot sjukdomen. År 2002 förklarades Europa vara fritt från polio. Det är fortfarande viktigt att ha ett skydd mot polio eftersom sjukdomen fortfarande finns i vissa länder.

Hib

Haemophilus influenze är en vanlig bakterie som ofta orsakar öroninflammation och lunginflammation. Den har trots sitt namn ingenting att göra med det virus som orsakar vanlig influensa. Det finns en speciell variant av denna bakterie som kallas Haemophilus influenze typ B eller Hib som kan leda till mycket allvarliga infektioner. Allvarliga sjukdomar som små barn kan få av bakterien är

• bakteriell hjärnhinneinflammation
• struplocksinflammation
• infektion i lederna
• blodförgiftning.

Även om man får behandling i tid kan infektioner orsakade av Hib orsaka både bestående handikapp och vara livshotande.

Innan vaccination mot Hib startade i Sverige 1992, var Hib-infektion den vanligaste orsaken till bakteriell hjärnhinneinflammation hos barn, men idag är allvarliga sjukdomstillstånd orsakade av Hib mycket ovanliga.

Pneumokocker

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till luftvägsinfektioner och därmed lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Ibland kan man få mycket allvarliga infektioner av pneumokocker som hjärnhinneinflammation och blodförgiftning, vilket kan leda till hörselskador och hjärnskador. Pneumokockvaccinet skyddar framför allt mot de olika typer av pneumokocker som orsakar allvarlig sjukdom. Vaccinet ger även ett visst men mycket begränsat skydd mot öroninflammationer. De allvarligaste sjukdomstillstånden inträffar främst hos barn under två-tre år. Är barnet äldre än så brukar det inte vara nödvändigt att vaccinera barnet mot pneumokocker.

Mässling

Mässling är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av virus och kan leda till följdsjukdomar som öroninflammation, bihåleinflammation eller lunginflammation. Ungefär en av tusen som får mässling får också hjärninflammation, vilket kan leda till att man får bestående hjärnskador. Sjukdomen kan ibland även vara livshotande. Under 1982 infördes ett vaccin mot sjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund i Sverige. Eftersom de flesta barn i Sverige idag vaccineras mot mässling har den på några decennier blivit ovanlig. I många andra länder är mässling däremot långt ifrån utrotad och skulle snabbt komma tillbaka om vi skulle sluta med vaccination i Sverige.

Påssjuka

Påssjuka är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av virus. En relativt vanlig följdsjukdom av påssjuka är hjärnhinneinflammation. Den är oftast lindrig men kan leda till sämre hörsel, vanligen på ena sidan. Män som smittas av påssjuka efter puberteten kan i sällsynta fall få testikelinflammation som kan leda till sterilitet. I Sverige är påssjuka ovanligt sedan vaccination mot påssjuka infördes 1982 i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Röda hund

Röda hund är en smittsam sjukdom som orsakas av virus. Sjukdomen är oftast lindrig för den som får den, men om en gravid kvinna blir sjuk kan fostret få svåra skador. Allmän vaccinering är enda möjligheten att skydda ofödda barn mot dessa fosterskador. 1982 infördes vaccinationen till både pojkar och flickor i Sverige, och efter 1985 har inte något barn i landet fötts med fosterskador på grund av röda hund. I vissa länder där allmän vaccination saknas är röda hund fortfarande vanlig.

Humant papillomvirus, HPV

HPV är ett virus som kan ge upphov till vårtor på könsorganen, så kallade kondylom, eller andra mindre synliga förändringar. Viruset överförs genom sexuell kontakt och en stor del av den vuxna befolkningen bär på HPV-virus. Därför bör man helst vaccineras innan man har börjat ha sex.

I de flesta fall läker infektionen med HPV-virus ut av sig själv, men i sällsynta fall kan den ge upphov till livmoderhalscancer, vilket är den främsta orsaken till att vaccinationen införts i det allmänna vaccinationsprogrammet och att den endast ges till flickor. Vaccinationen ger inte ett fullständigt skydd och därför bör man vara noga med att gå på de gynekologiska cellprovtagningar som man blir kallad till när man blir äldre.

Vaccination mot HPV har påbörjats under 2012. Flickor i 11–12-årsåldern erbjuds kostnadsfri vaccination i skolan. Dessutom erbjuds de äldre flickor som är födda efter 1 januari 1993 gratis vaccination.

Vaccinet som används skyddar mot HPV 16 och 18 som orsakar 70 procent av all livmoderhalscancer, men även mot kondylom. Där är skyddet upp till 80 procent.

Vissa vaccineras mot tbc och hepatit B

Det förekommer att man erbjuds att vaccinera sitt barn mot två andra sjukdomar, som inte ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Det gäller tuberkulos (tbc) och hepatit B. Vaccinationen erbjuds dem som lever i miljöer där sjukdomarna är mer vanliga. I några landsting ingår numera vaccination mot hepatit B i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Tuberkulos

Tuberkulos är en lungsjukdom som orsakas av en bakterie som sprids via luften genom hostningar. Numera finns det behandling mot tuberkulos, som är en i världen mycket spridd infektionssjukdom, men behandlingen kan vara svår och långdragen och sjukdomen kan fortfarande vara allvarlig. Om barn vaccineras med ett så kallat BCG-vaccin kan det ge ett skydd mot den allvarligare formen av tuberkulos.

Sedan mitten på 1970-talet erbjuds BCG-vaccination i Sverige bara till barn som har ökad risk att utsättas för smitta. Det gäller till exempel barn som har någon nära släkting som haft tuberkulos, barn i familjer som kommer från länder där det är vanligt med tuberkulos eller barn som kommer att vistas länge i ett sådant land.

Hepatit B

Hepatit B orsakas av ett virus som gör att man får en inflammation i levern. Smittan sprids genom att blod från en smittad person kommer i kontakt med ett sår som man har eller med skadad hud. Om mamman bär på sjukdomen kan man födas med smittan. Sjukdomen sprids också genom sexuella kontakter. Hos de flesta läker sjukdomen utan bestående skador, men hos vissa övergår den i en kronisk inflammation i levern. Barn som lever med någon smittad eller som på annat sätt lättare utsätts för smitta erbjuds vaccination. I några landsting ingår numera vaccination mot hepatit B i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Barnet vaccineras i flera omgångar

Från och med 2007 har programmet för vaccinationerna ändrats något. Alla barn som är födda 2002 eller senare vaccineras enligt ett program, medan barn som är födda 2001 eller tidigare vaccineras enligt ett annat.

I programmet för barn som är födda 2002 eller senare får barnen ett par av sprutorna i en tidigare ålder. De får också ytterligare en spruta mot difteri, stelkramp och kikhosta. Det är viktigt att det går en viss tid mellan doserna. Därför har åldersindelningen för vaccinationerna förändrats.

Sedan januari 2009 får alla barn under ett år vaccin mot pneumokocker. Sprutan med pneumokockvaccin ges separat vid de tre första vaccinationstillfällena. Eftersom risken att bli svårt sjuk av en pneumokockinfektion avtar efter två till tre års ålder är det inte nödvändigt att ge äldre barn pneumokockvaccin, om det inte finns särskilda skäl.

Vaccination mot HPV har påbörjats under 2012. Flickor i 11–12-årsåldern erbjuds kostnadsfri vaccination i skolan. Dessutom erbjuds de äldre flickor som är födda efter 1 januari 1993 gratis vaccination. 

Läs mer om de olika programmen längre ner i texten.

Hur går vaccinationerna till?

Det är oftast sjuksköterskan på barnavårdscentralen, BVC, eller skolsköterskan som vaccinerar barnet. Barnet blir kallat till vaccination, och sjuksköterskan eller en läkare tar först reda på om det finns något hinder för vaccinationen. Det kan till exempel vara att barnet har en pågående infektion så att man ska vänta.

Flera vacciner blandas i en kombinationsspruta för att barnet ska få så få stick som möjligt. Vissa vacciner ges separat. Små barn får sprutan i låret och äldre barn får den i överarmen.

När det gäller vaccination av barn i skolåldern måste föräldern först skriva under ett papper för att visa sitt samtycke till att barnet vaccineras. Skolsköterskan skickar hem information till föräldrarna innan vaccinationen.

Förälderns inställning påverkar

Vissa barn kan tycka att vaccinationen gör ont, men de flesta brukar tycka att smärtan snabbt går över. Hur starkt barnet reagerar varierar från barn till barn. Några skriker eller gråter medan andra inte säger någonting.

Föräldrarnas inställning kan också påverka hur barnet reagerar. En lugn och trygg förälder överför ofta sin trygghet till barnet. Även det omvända kan gälla och barn känner ofta på sig om föräldern är orolig.

När barnet blivit äldre, oftast över ett år, kan rädslan för sprutan göra att de upplever ett obehag innan vaccinationen. Om man vet att barnet reagerat kraftigt i samband med tidigare vaccinationer kan man be sjuksköterskan om råd om hur man kan förbereda barnet.

Förberedelser

Det är bra om ett litet barn är mätt och utsövt, eftersom de flesta påfrestningar då känns mindre. Barnet bör också ha kläder som är lätta att ta av och på.

Barn har större möjligheter att samarbeta om de i förväg får veta vad som ska hända. Det är bättre att barnet känner till att en spruta kan göra lite ont än att det kommer som en överraskning.

Sjuksköterskan eller läkaren informerar alltid de äldre barnen innan vaccinationen börjar.

Vaccinet ger oftast inga biverkningar

När det gäller samtliga vaccinationer brukar de flesta barn inte få någon reaktion eller biverkning, men det förekommer. Vanligast är en reaktion på det ställe där barnet fått sprutan. Det kan kännas svullet, varmt och ömt och huden kan bli lite röd. Någon gång kan en liten svullnad under huden finnas kvar under en längre tid. Allergiska reaktioner i samband med vaccinationer kan förekomma men är mycket sällsynta.

Reaktioner på den första kombinationssprutan

Efter den första vaccinationen mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib kan enstaka barn efter några timmar bli ledsna och svårtröstade på ett sätt som man inte riktigt känner igen. Det kan pågå i några timmar och beror troligen på en allmän sjukdomskänsla och lite värk i kroppen. Barnet kan också få feber. Febern kommer i så fall oftast inom två dygn efter vaccinationen.

En mycket ovanlig men obehaglig biverkning är att barnet kan bli slappt och svårt att få kontakt med, vilket kan pågå från någon minut till en timme. Det är inte farligt, och inget av de få barn som har råkat ut för den här typen av reaktion har fått några kvarstående besvär.

Om barnet får en kraftig reaktion i anslutning till vaccinationen ska man söka vård direkt där vaccinationen gjordes eller på en barnläkarmottagning, vårdcentral eller en akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd och hänvisning om vart man kan vända sig.

Reaktioner på vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund

Vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund kan hos några barn ge sjukdomsliknande symtom. De kommer i så fall mellan sex och fjorton dagar efter vaccinationen. Barnet kan få feber som ibland är hög, och kvarstår i två till tre dagar.

En annan reaktion kan vara att barnet får utslag som inte är smittsamma. När barnen blir vaccinerade i skolåldern kan de få ont i lederna, vilket i så fall inträffar mellan sex och fjorton dagar efter vaccinationen, men det är en sällsynt reaktion.

Om febern kvarstår längre än några dagar, om barnet har några andra symtom eller om man är orolig bör man kontakta en vårdcentral eller barnläkarmottagning. Ibland kan symtomen bero på någon annan sjukdom som barnet blivit smittad av före eller efter vaccinationen.

Vid vaccinering mot mässling, påssjuka och röda hund har enstaka fall av hjärninflammation rapporterats. Det handlar om ungefär en till tre fall bland en miljon vaccinerade barn. Risken att man får hjärninflammation som en följd av mässling är omkring 1000 gånger större.

Om man ska resa utomlands

Om man ska resa utomlands med ett barn som ännu inte genomgått hela vaccinationsprogrammet kan barnet ibland behöva få en dos av ett visst vaccin tidigare än det annars skulle ha fått. Dessutom kan barnet behöva få vaccin mot en sjukdom som inte ingår i vaccinationsprogrammet precis som en vuxen resenär. Därför är det bra att i god tid innan en resa, gärna ett par månader innan, kontakta BVC eller en vaccinationsmottagning för råd.

Man kan behöva påfyllnadsdoser som vuxen

När man som barn har vaccinerats enligt det svenska vaccinationsprogrammet har man ett skydd som varar mycket länge. En påfyllnadsdos med difteri- och stelkrampsvaccin rekommenderas därför först efter ungefär 20 år.

Extra vaccinationer

Barn som har en ökad risk för att utsättas för tuberkulos eller hepatit B kan få vaccinationer mot dessa sjukdomar. I några landsting ingår numera vaccination mot hepatit B i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Barnet vaccineras mot tuberkulos en gång, vanligen efter sex månaders ålder. Vaccinationen kan ges tidigare om barnet löper stor risk att smittas. Om barnet redan kan ha utsatts för tuberkulossmitta måste man först göra ett så kallat tuberkulintest. Barnet får då en spruta tre dagar innan vaccinationen. Hudförändringen som uppstår kring stickstället bedöms av en sjuksköterska som kan se om barnet redan har varit utsatt för smitta, och då vaccineras barnet inte.

En reaktion på själva vaccinationen kan komma efter ungefär några veckor. Barnet kan få en liten rodnad och svullnad, men ibland också ett vätskande sår som kan ta lång tid på sig att läka.

För att få ett skydd mot hepatit B behövs tre doser vaccin. De två första ges med en månads mellanrum, den tredje efter ett halvår. Om barnets mamma är smittad är det viktigt att barnet får den första dosen redan som nyfödd på BB och den andra dosen en månad senare på BVC. Resterande doser ges inom vaccinationsprogrammet på BVC.

Program för barn födda 2001 eller tidigare

Vid tre månaders ålder får barnet den första vaccinationen. I en och samma spruta, en så kallad kombinationsspruta, ingår vaccin mot

• difteri
• stelkramp
• kikhosta
• polio
• Haemophilus influenzae typ B, Hib

Vid fem månaders ålder, det vill säga två månader efter det första vaccinationstillfället, får barnet en andra dos av samma vaccin.

Vid ett års ålder får barnet den tredje kombinationssprutan med de fem vaccinerna. Det är den sista dosen mot Hib.

Vid 18 månaders ålder får barnet en kombinationsspruta mot

• mässling
• påssjuka
• röda hund.

Vid fem till sex års ålder får barnet den fjärde och sista sprutan mot polio.

Vid tio till elva års ålder får barnet den fjärde och sista sprutan mot difteri, stelkramp och kikhosta.

Vid 11-13 års ålder får flickor vaccination mot humant papillomvirus, HPV. Vaccinationen ges vid tre tillfällen under en period på sex till tolv månader, med ungefär tre månaders mellanrum mellan varje dos.

Dessutom erbjuds de äldre flickor som är födda efter 1 januari 1993 och senare gratis vaccination mot HPV. Vaccinationerna har påbörjats under 2012.

Vid tolv års ålder får barnet den andra och sista sprutan mot mässling, påssjuka och röda hund.

För att få ett fullt skydd mot stelkramp och difteri om man är född mellan 1991 och 2002 kan man behöva en påfyllnadsdos i tjugoårsåldern. Vaccinationen omfattas då inte av det allmänna vaccinationsprogrammet, utan måste bekostas individuellt.

Program för barn födda 2002 eller senare

Vid tre månaders ålder får barnet den första vaccinationen. I en och samma spruta, en så kallad kombinationsspruta, ingår vaccin mot

• difteri
• stelkramp
• kikhosta
• polio
• Haemophilus influenze typ B, Hib.

Barnet får vid detta vaccinationstillfälle även en spruta med vaccin mot pneumokocker.

Vid fem månaders ålder, det vill säga två månader efter det första vaccinationstillfället, får barnet ytterligare en kombinationsspruta. Barnet får vid detta vaccinationstillfälle även en spruta med vaccin mot pneumokocker.

Vid ett års ålder får barnet den tredje kombinationssprutan. Det är den sista dosen mot Hib. Barnet får även en spruta med vaccin mot pneumokocker. Det är den tredje och sista dosen mot pneumokocker.

Vid 18 månaders ålder får barnet en kombinationsspruta mot de tre olika sjukdomarna

• mässling
• påssjuka
• röda hund.

Vid fem till sex års ålder får barnet den fjärde sprutan mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio. Det är den sista dosen mot polio.

Vid sex till åtta års ålder får barnet den andra och sista sprutan mot mässling, påssjuka och röda hund.

Vid 11-13 års ålder får flickor vaccination mot humant papillomvirus, HPV. Vaccinationen ges vid tre tillfällen under en period på sex till tolv månader, med ungefär tre månaders mellanrum mellan varje dos.

Vid 14 till 16 års ålder får barnet den femte och sista sprutan mot difteri, stelkramp och kikhosta.