Fobier

Skriv ut (ca 4 sidor)
Skriv ut

De flesta har något de känner en överdriven rädsla för. Det kan vara blod, ormar, spindlar eller hundar. Man kan också ha höjdskräck, vara rädd för att flyga eller vara i trånga utrymmen som hissar.

Hos ungefär 10-15 procent av befolkningen blir rädslan så stor att man utvecklar en fobi.

Rädslan kan göra att man börjar undvika vissa ställen eller situationer. Den som har hundfobi kan till exempel ha svårt att vara i parker eller skogsområden där hundar kan finnas. Stickfobi kan göra att man inte vågar söka vård av rädsla för att få sprutor eller behöva lämna blodprov.

Ibland kan det vara en särskild händelse som har utlöst fobin, men ofta vet man inte var den kommer från. Det kan finnas en ärftlighet för fobier och andra ångesttillstånd.

Som vuxen med fobi förstår man oftast att rädslan är överdriven, men fobin kan ändå bli ett tydligt hinder i vardagen.

Det verkar vara lättare att utveckla fobier mot sådant som varit en fara i alla tider, till exempel insekter, ormar och höga höjder. Däremot är det ovanligare att fobin gäller moderna, farliga saker som bilar eller vapen.

Det finns bra behandling mot fobier.

Hur märker man att man har en fobi?

När man har en fobi känner man en stark rädsla eller ångest och upplever det som att man måste undvika eller komma bort från det man är rädd för.

Vad som händer när man utsätts för det man är rädd för varierar för olika fobier. Om man till exempel har spindelfobi kan man gripas av panik och få hjärtklappning, börja svettas, darra och känna det som att man får svårt att andas när man ser en spindel. Symtomen beror på att mer stresshormoner än vanligt kommer ut i blodet när man blir rädd, och då brukar blodtrycket stiga.

Om man har blodfobi kan reaktionen bli annorlunda. Blodtrycket ökar först för att sedan sjunka. När det sjunker kan man bli kallsvettig och man kan till och med svimma.

Vad kan man göra själv?

Det är bra att prata om hur man känner sig med någon man har förtroende för.

Om man har en fobi är det viktigt att inte undvika det man är rädd för, utan i stället gradvis försöka närma sig det.

Motion och avslappning, till exempel övningar i mindfulness kan också göra att rädslan blir lättare att hantera.

Det är bra att skaffa sig kunskap om fobier, till exempel genom att läsa böcker om hur de kan behandlas. Det kan också vara ett viktigt steg mot att söka hjälp.

Behandling

Fobier brukar behandlas med kognitiv beteendeterapi, KBT. I terapin arbetar terapeuten och patienten tillsammans för att patienten gradvis ska få utsätta sig för föremålet eller situationen som orsakar rädslan. Detta kallas för fobiträning. Oftast börjar man med en situation som man tycker är medelsvår och ökar sedan svårighetsgraden. Man lär sig på det sättet att handskas med rädslan och hantera situationen.

Det varierar hur lång tid man behöver behandling. Ibland handlar det om flera månader, men behandlingstiden vid exempelvis djurfobi kan vara så kort som tre timmar.

När ska man söka vård?

Om man en längre tid har upplevt en så stark rädsla för olika föremål eller situationer att det begränsar ens dagliga liv bör man söka vård. Man kan kontakta en vårdcentral, skolhälsovården eller en ungdomsmottagning om man är under 25 år.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 

Råd till närstående

Som närstående till någon som har en fobi kan man känna oro eller frustration och inte veta vad man ska göra. Därför kan det vara bra om man skaffar sig kunskap om vad fobier är, till exempel genom att läsa om det. Det är viktigt att man förstår vilken hjälp som kan behövas, det vill säga hjälp som leder till att man närmar sig det man är rädd för i stället för att undvika det.

Ibland kan man behöva uppmuntra den som har en fobi att söka professionell hjälp.

Man kan också som närstående vända sig till en stödorganisation, till exempel Svenska Ångestsyndromsällskapet, ÅSS.

Lästips

Fri från oro, ångest och fobier: Råd och tekniker från kognitiv beteendeterapi. Maria Farm Larsson och Håkan Wisung. Månpocket 2005

Rädslor, fobier och nedstämdhet hos barn och unga - fakta, bemötande, behandling. Liv Svirsky. Gothia 2012

 

Hjälp och stöd i Sörmland

Sörmland

Hjälp och stöd i Sörmland

Barn och unga

Barn och unga upp till 18 år kan vända sig till sin lokala barn- och ungdomspsykiatriska mottagning, BUP.

Vuxna

Vuxna kan vända sig till sin vårdcentral.

Hjälp och stöd från din kommun

Läs mer om vilket stöd just din kommun erbjuder här:

Eskilstuna | Flen | Gnesta | Katrineholm | Nyköping | Oxelösund | Strängnäs | Trosa | Vingåker

Akut hjälp

Om läget är akut, ska du söka hjälp omedelbart. Under dagtid kan du som är under 18 år vända dig direkt till din lokala barn- och ungdomspsykiatriska mottagning, BUP. Övrig tid kontaktar du din närmaste psykiatriska akutmottagning. Du som vuxen vänder dig alltid direkt till din närmaste psykiatriska akutmottagning.

Telefonjourer och patient- och anhörigföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns många patient- och anhörigföreningar som du kan ta kontakt med för att få rådgivning, både för barn, unga och vuxna.

Svenska ångestsyndromsällskapet

Här finner du en lista med fler patient- och anhörigföreningar som kan ge dig råd och stöd vid olika typer av besvär. Det finns också en lista över telefonjourer som du kan ringa för att få rådgivning.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 4 sidor)
Publicerad:
2012-11-12
Redaktör:

Birgitta Dalenstam Lindgren, 1177.se

Granskare:

Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin, Karlstad