Känslorna för barnet i magen

Foto på en gravid kvinna som sitter med en bebismössa på magen.

Känslorna för barnet börjar ofta långt före förlossningen. Detta upplevs särskilt starkt av den gravida kvinnan men även i hög grad av hennes partner.

Föräldrarna kan fantisera om hur barnet kan se ut och vilket kön det har och ibland ger de barnet i magen ett namn. När fosterrörelserna börjar märkas brukar den blivande mamman känna en starkare relation till barnet. Även om man ska adoptera genomgår man en känslomässig process i väntan på att möta ett barn som snart ska komma.

Gravid

I början av graviditeten handlar det om att ta till sig att man är med barn och att fostret är en del av kroppen. Det kan kännas overkligt och konstigt och kanske ännu svårare om graviditeten inte var planerad eller önskad vid tillfället då man blev gravid.

För den gravida mamman handlar det också om att acceptera att kroppen börjar kännas annorlunda och att man kanske mår illa trots att ingen kan se att man är med barn.

För den andra föräldern kan det också vara svårt att förstå att ens partner verkligen är gravid och att man ska bli föräldrar. För kvinnan är det oftast lättare att ta till sig det väntade barnet eftersom man upplever graviditeten och barnet i magen rent fysiskt. Men ibland är den andra föräldern lika långt framme eller till och med längre i sin föreställning om vad graviditeten ska föra med sig. Andra kan behöva mer tid på sig att ställa in sig på föräldraskapet. Det betyder inte alls att man inte blir ett gott stöd vid förlossningen eller en sämre förälder när barnet är fött.

Tidigare erfarenheter av graviditet och förlossning kan göra sig påminda och väcka tankar och känslor. Kanske börjar man också fundera över den egna barndomen och har tankar runt föräldraskap och relationer.

Ett växande liv

Längre fram i graviditeten brukar man ta till sig att barnet är en levande individ där inne i livmodern, en blivande människa. Det blir ofta uppenbart när man känner fosterrörelser och tydligare ju mer barnet växer och rör sig. I dag ser nästan alltid de blivande föräldrarna barnet på ultraljudsskärmen, om inte förr så i vecka 16-20. Ibland kan man få köpa med sig ett kort på barnet från ultraljudsundersökningen.

Om man väntar på besked från ett fostervattenprov kan det vara svårt att riktigt glädja sig åt barnet innan man fått ett lugnande svar. Men när man väl har fått beskedet brukar känslorna komma för det väntade barnet.

Foto på en person som håller om och lyssnar mot en gravid kvinnas mage.

Snart får man träffa barnet

Mot slutet av graviditeten börjar de flesta blivande föräldrar längta efter att barnet ska komma ut. Det kan också kännas lite sorgligt att graviditeten ska ta slut och att man inte längre kan bära barnet inom sig. Vissa föräldrar ser fram emot förlossningen med glädje och förväntan och andra kan känna oro. Kanske känner man sig orolig över hur man ska klara av att vara förälder eller hur relationen med partnern kommer att påverkas.

Genom att göra i ordning och bereda plats för den nya familjemedlemmen förbereder man sig psykologiskt för att barnet ska komma.

När man behöver hjälp

Depression, intensiv rädsla eller oro inför förlossningen kan påverka hur man mår psykiskt under graviditeten och hur man upplever det att bli förälder. Det är då bra att berätta hur man känner och prata med någon om hur man har det. Barnmorskan på mödrahälsovården är van vid sådana tankar och känslor. Ibland kan man behöva mer hjälp och då kan barnmorskan förmedla kontakt med en MVC/BVC psykolog. Ofta kan det räcka med att få sätta ord på det man känner och oroar sig för. Om man är mycket rädd och orolig inför förlossningen finns särskilda mottagningar där man kan få hjälp med detta.

Senast uppdaterad:
2011-04-27
Skribent:

Elsa Lena Ryding, specialistläkare i obstetrik och gynekologi, Stockholm

Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lena Lindsten psykolog, psykoterapeut MVC och BVC, Mullsjö

Fotograf:

Juliana Wiklund