Barnets mat upp till ett år

Social stund tillsammans med andra

När barn börjar äta vanlig mat är det bra att de får göra det vid matplatsen så att situationen liknar den när resten av familjen äter. Det kan vara bra att äta tillsammans hela familjen för att barnet ska vänja sig vid måltiden som en stund då man umgås. Redan när barn är spädbarn uppskattar de om man serverar maten så att den ser aptitlig ut. Man kan även duka vackert, sätta en blomma på bordet och tända ett ljus. Barn behöver se andra äta för att lära sig och inspireras. Barn gör som man själv gör, ser de att man tycker att det är gott är chansen större att de äter.

Chansen att de äter ökar också om man har trevligt tillsammans, att det inte är något som stör exempelvis att tv:n är på eller att någon pratar i telefon. En trevlig stämning kan också hjälpa till att göra att man slipper bråk vid matbordet.

Det är vanligt att barn till exempel inte vill äta eller att de äter lite vid vissa måltider. Det är inget att oroa sig för, man behöver ha tålamod och tänka att det går över och att nästa måltid säkert går bättre. Barnet kan själv känna att matstunden är enda möjligheten det har att styra över en situation, till exempel genom att knipa ihop munnen.

Stol, mugg, haklapp, tallrik och sked

När barn ska äta är det bra att ha:

• Barnstol. Barnstolen bör vara stabil och stadig. Stolens ben ska inte spreta för mycket, det kan innebära en snubbelrisk för både barn och vuxna. En del stolar har justerbar sitt- och fotplatta som kan flyttas när barnet växer. De justerbara stolarna är oftast dyrare men de kan användas längre, långt upp i skolåldern.
• Haklapp. Något som täcker barnets överkropp. Man kan använda allt från en vanlig handduk till någon av de olika haklappar som finns att köpa.
• Sked. Det finns många olika modeller och olika material. En sked kan kännas stor i ett litet barns mun och därför bör skeden hellre vara ganska liten. Skeden ska vara lätt att greppa för barnet, den bör vara kort och relativt tjock. Den ska kunna användas av både höger- och vänsterhänta. Skedbladet ska vara av en teskeds storlek och grund så att det går lätt att få av maten. När barnet börjar äta är det bra med en flatbottnad sked till att börja med.
• Mugg. Även dessa finns i många olika modeller. Det är bra att ha en mugg med två handtag, lock och pip så att barnet kan träna sig att hålla muggen utan att spilla. När barnet har lärt sig att hantera muggen tar man av locket.
• Tallrik. Tallriken ska vara djup och ha en kant, då blir det lättare att få upp maten på skeden. Den behöver stå stadigt, man kan till exempel ha en tallrik med en gummilist under.

Det finns många olika modeller av barnanpassad utrustning.

Man ska aldrig lämna barnet själv vid matbordet, även om det sitter i en barnstol.

För att barnet ska kunna koncentrera sig på att äta är det viktigt att det sitter stadigt och tryggt. När barnet börjar äta vanlig mat kan man även ha barnet i famnen eller i knät. En del barn behöver trygghet och man behöver därför inte ha bråttom att barnet ska sitta själv i egen stol.

Att mata med sked

En del barn gapar och äter med en gång medan andra kan vara mer tveksamma och behöva mer tid på sig att vänja sig vid det nya. Det är bra att använda en liten flatbottnad sked så att barnet lätt kan få av maten från skeden. Man får barnet att öppna munnen genom att försiktigt dutta med skeden mot barnets läppar. Se till att maten inte är för varm. Fyll skeden till hälften första gången och låt barnet få känna smaken av den nya maten. Man bör aldrig trycka in maten i barnets mun.

I början har de flesta barn svårt att få in maten ordentligt i munnen och svälja den. Att maten kommer ut igen beror inte på att barnet inte tycker om den, utan på att det inte vet hur det ska göra och är ovan vid konsistensen. Man får då försöka igen med att ge barnet en sked mat.

Bra att barnet får öva på att äta själv

Att äta vanlig mat är något ett barn inte kan från början och något de behöver öva mycket på. Mellan fyra och sex månaders ålder börjar barn kunna använda tungan och läpparna för att kunna svälja maten och det är först då som de kan börja försöka.

Om man vill kan man, vid sidan av att man matar med sked, tidigt börja låta barnet försöka äta själv, även om det blir kladd och det mesta hamnar utanför, på bordet eller golvet. Det är bra träning och barnet får själv bestämma takt och hur mycket. Att känna på maten med fingrarna är naturligt för ett litet barn.

När barnet är ungefär sex månader är det ovanligt att det kan greppa en sked och då kan det i stället äta med händerna. Det är bra att ge mjuk och plockvänlig mat, man kan till exempel skära bitar med kokt potatis eller någon grönsak som barnet kan försöka äta själv. Ungefär vid den här tiden börjar tungan kunna röra sig fritt uppåt från underkäken, något som gör att barnet kan dricka ur en mugg. Barnet kan då äta med händerna och hålla sin mugg själv.

När barnet är mellan åtta och tio månader brukar det ofta vilja börja äta själv med sked. Men om barnet är intresserat kan det få en sked tidigare. Även om barnet inte använder den för att äta med så vänjer det sig vid att hålla skeden och kan själv välja när det vill börja försöka äta med den.

Man bör inte torka rent runt barnets mun, det är bättre om det får träna på att slicka. Att barnet rör tungan i sidled ger träning för tungan och läpparna och hjälper till vid utvecklingen av språk och tal. Att torka för ofta gör också huden röd och irriterad.

Om barnet inte vill äta

De flesta barn äter och får i sig den näring de behöver för att må bra och växa, men aptiten skiljer sig mycket åt mellan olika barn och växlar för samma barn under olika perioder. Det kan vara jobbigt och stressande när barnet inte vill äta men det är bra att veta att det är väldigt vanligt. Om barnet är piggt och nöjt och följer sin vikt- och längdkurva behöver man inte oroa sig. Om man är orolig kan man prata med BVC.

Läs mer om vad man kan göra när barnet inte vill äta i texten Tips och råd för att öka barnets matlust, länk finns i högerspalten.

Övergång från bröstmjölk och modersmjölksersättning

Bröstmjölk eller modersmjölksersättning ger barnet tillräckligt med näring de första sex månaderna. Det är därför bra om barnet får bröstmjölk åtminstone till det är sex månader och att man fortsätter ge bröstmjölk så länge som både mamma och barn vill, gärna hela första året eller längre. Om man inte ammar helt är det bra att göra det delvis. Bröstmjölk anses vara den bästa födan för så små barn då det bland annat skydda mot infektioner och övervikt. Om man inte kan eller vill ge barnet enbart bröstmjölk kan man ge modersmjölksersättning. Den anpassas för att så långt det är möjligt likna bröstmjölk och innehåller fullgod näring för barnet.

Läs och se filmer om amning och modersmjölksersättning, länkar finns i högerspalten.

Pyttesmå smakprover från tidigast 4 månader

Före sex månader behöver barnet inte äta vanlig mat. Rådet att inte börja med vanlig mat förrän vid sex månader mat är till för att maten inte ska konkurrera ut amningen. Men det är inte farligt för barnet att få vanlig mat från tidigast fyra månader, då är barnets kropp så utvecklad att den kan omsätta maten. I den åldern brukar också barnet börja vara nyfiken på vanlig mat och öppen för nya smaker, kunna forma mat i munnen och svälja den.

Barn är olika. En del visar intresse att smaka vanlig mat tidigare än andra. Om barnet är intresserat och man själv vill kan man låta det få pyttesmå smakprov av vanlig mat från och med fyra månaders ålder. Man kan till exempel ge en liten klick på fingertoppen av något man själv äter. Det kan vara en så liten mängd som ett kryddmått. Det är inte för att få näring som det ska få prova, utan för att ge barnet smak för vanlig mat. Om barnet är nyfiket och visar att det vill ha mer än ett kryddmått så går det bra att ge mer så länge man tar det i långsam takt och låter det ske stegvis. Det är bra om bröstmjölken eller modersmjölksersättningen är den huvudsakliga födan så att den vanliga maten inte tränger ut detta. Därför kan man ge bröstmjölk eller modersmjölksersättning först så att det inte är hunger utan nyfikenhet som styr barnets lust att smaka.

När man börjar ge vanlig mat beror på vad barnet och man själv vill och kan. Man kan till exempel börja med vanlig mat tidigare än sex månader på grund av att man inte kan amma längre. I stället för att då helt gå över till modersmjölksersättning vill man kanske hellre börja med vanlig mat, till exempel gröt. Men om man ammar behöver man veta att barnet, när det börjar äta vanlig mat, kanske föredrar den i fortsättningen.

Smakportioner när barnet är ungefär 6 månader

När barnet är sex månader behöver det börja få vanlig mat för att få i sig till tillräckligt med energi och näring. Bröstmjölk och modersmjölksersättning är fortfarande den huvudsakliga maten, men barnet behöver även bland annat järn som det har svårt att få tillräckligt av om det inte äter vanlig mat. Därför är det bra att börja ge små portioner med vanlig mat, så kallade smakportioner. Att ge smakportioner betyder att ge små portioner för att på så sätt vänja barnet vid ny konsistens, nya smaker och vid att äta. Det är bra att ge den vanliga maten i anslutning till att man ammar eller ger ersättning. Man kan också blanda i bröstmjölk eller ersättning i maten i de första smakportionerna så att barnet känner igen smaken.

Att börja med små portioner gör också att det blir lättare för barnet eftersom det inte blir för mycket att ha i munnen. All vanlig mat, även gröt och välling, bör ges i smakportioner i början så att barnet har möjlighet att vänja sig långsamt.

Det är bra om barnet får smaka när det verkar intresserat av mat, så länge det ges i form av puré eller mos.

När och hur mycket ska man ge?

När man börjar ge vanlig mat i smakportioner är det bra att göra det en gång per dag, gärna vid samma tid varje dag så att barnet får en rutin. Många tycker det är bra att ge maten vid samma tid som huvudmåltiderna kommer att ges längre fram, exempelvis vid lunch.

Den första smakportionen bör vara ½ - 1 tesked. Om barnet verkar tycka om att äta kan man sedan öka med en tesked vid varje måltid så att man till slut kommit upp i en lagom stor portion för barnet. Den brukar vara runt ½ -1 deciliter, eller ungefär tre till fem matskedar. (1 matsked = 15 milliliter.)Den kan vara mer eller mindre beroende på barnet. De flesta barn styr själva hur mycket de vill äta och man brukar kunna märka när de inte vill ha mer, de kan till exempel knipa igen munnen eller vända bort huvudet från skeden.

En del barn tycker om maten på en gång medan andra behöver mer tid på sig att vänja sig vid det nya. Om man har ett barn som verkar kunna äta nästan hur mycket som helst behöver man tänka på att inte ge alltför mycket, det är bättre att fylla på med bröstmjölk eller modersmjölksersättning i stället för att öka mängden mat för fort. Om barnet inte vill äta en viss mat är det bra att vänta några dagar innan man försöker igen.

Truga eller tvinga inte barnet att äta men försök ha tålamod och träna. Om barnet, när man börjar ge smakportioner, visar att det inte vill äta alls är det bättre att vänta någon vecka och prova igen när det visar att det är nyfiket på mat.

I början är det bra att ge smakportionerna i samband med att man ger bröstmjölk eller ersättning. Med tiden växer barnets portion och till slut kan man ta bort bröstmjölken eller modersmjölksersättningen vid måltiden.

Om barnet verkar nöjt och följer sin vikt- och längdkurva vet man att det får den energi och näring som behövs.

D-vitamin från när barnet är en vecka gammalt

Under barnets första två år behöver det extra D-vitamin i form av fem D-droppar varje dag, året runt. Rekommendationen är att börja ge D-droppar när barnet är en vecka gammalt.

Mörkhyade barn bildar mindre mängd D-vitamin i huden än ljushyade och behöver få D-droppar även efter två års ålder. Detsamma gäller för barn som har kläder som täcker kroppen även på sommaren.

Vad kan barnet äta i början?

Det bästa för barns magar är kokt mat. Det är bra att börja med exempelvis puré av potatis, ris, grönsaker, palsternacka, majs, morot, blomkål, kött, linser, kyckling, ägg eller fisk, och industritillverkad, särskild barngröt. Det spelar ingen roll i vilken ordning man börjar ge de olika livsmedlen. Det viktiga är att konsistensen är så pass tunn så att det är lätt att äta.

Man kan också ge puré av färsk eller kokt frukt men det kan vara bra att först ha gett rotfrukter och grönsaker, som är mindre sött, så att barnet inte vänjer sig vid den söta smaken på en gång.

Barn behöver äta ofta

Eftersom småbarn växer snabbt och inte kan äta så mycket åt gången behöver de äta ofta. De brukar behöva mat med två till tre timmars mellanrum, annars kan de bli för hungriga. Äter de tillräckligt under dagen brukar de från ungefär sex till sju månaders ålder inte behöva äta något på natten. Om barnet vaknar och verkar hungrigt på natten kan man prova att ge ett extra kvällsmål precis innan barnet ska sova, för att det på så sätt kan stå sig längre.

Så här kan en dag se ut när barnet har börjat äta smakportioner:

• Morgon: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Förmiddag: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Lunch: Börja med smakportion av puréad eller mosad potatis, palsternacka, kött och linser. Börja med en tesked och öka sedan. Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Eftermiddag: Smakportion av gröt, servera gärna med lite fruktpuré som till exempel banan, päron, blåbär, aprikos, äpple eller ge lite gluteninnehållande mat såsom smörgåsrån eller en smulad och uppblött skorpa eller brödbit. Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Middag: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Kväll: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

Det är viktigt att barnet inte får något att småäta mellan måltiderna eftersom det kan göra att det inte vill äta när det är matdags. När barnet har tänder är det inte heller bra att småäta eftersom det kan bildas karies. 

Inget salt men extra fett

Eftersom ett litet barn har ett stort energibehov men inte äter så stora portioner, och därför inte får i sig tillräckligt med energi och näring vid varje måltid, bör man de första två åren ta i lite extra fett i hemlagad mat. Att man ger extra fett beror på att fett är mycket energirikt.

Det är lagom att ta i en tesked fett per portion, två till tre gånger per dag. Det kan vara flytande margarin eller olja, till exempel rapsolja eller olivolja. Ett mjukt bordsmargarin med 70-80 procents fetthalt är bra att ha på smörgåsen.

Små barn tål inte äta för mycket salt och därför ska man inte salta maten. Koka maten i osaltat vatten. Man kan använda andra kryddor än salt, till exempel färska örter eller örtblandningar. Tänk på att en del kryddblandningar innehåller mycket salt.

Fibrer

Barnets mage och tarm är känsligare för fibrer än vuxnas och därför klarar de inte alltid av fiberrik mat lika bra. För mycket fibrer kan göra att barnet blir löst i magen eller får diarré. Det kan även göra att barnet blir förstoppat. Eftersom för mycket fibrer kan fylla upp magen så snabbt att barnet inte orkar äta något annat, och därmed inte få i sig den energi det behöver, kan det även göra att barnet inte går upp i vikt som det ska.

Den första tiden får barnet i sig fibrer genom att äta gröt, grönsaker och frukt, när barnet blir äldre behöver det även få andra livsmedel som innehåller mer fibrer. Ofta kan man börja ge lite mer fibrer när barnet är ungefär åtta månader, många barn börjar då få fullkornsvälling eller fullkornsgröt som är tillverkad för att passa barn i den åldern. Det första året behöver man vara lite försiktig med fibrer, när man till exempel börjar ge bröd, pasta, ris är det bra att börja med de mindre fiberrika alternativen så som vitt bröd, vit pasta, vitt ris, för att sen ge mer livsmedel med fibrer allteftersom.

Det är viktigt att tänka på att inte börja med flera fiberrika livsmedel samtidigt och på att barnet behöver vätska för att inte bli förstoppat. Så länge barnets mage fungerar bra går det bra att ge lite fiberrika livsmedel och succesivt när barnet blir äldre öka på fiberintaget.

Gröt och välling

Man kan börja låta barnet smaka gröt från det att barnet är fyra månader. Det är bra att servera gröten utan mjölk till en början.

Välling kan man börja ge i små smakportioner från sex månader. Industritillverkad, särskild barngröt och välling är berikad och innehåller bland annat extra järn. Berikad välling och gröt innehåller lika mycket näring så det spelar ingen roll vilket av dem man ger. Hemlagad gröt ger hos det yngre barnet för lite järn i förhållande till barnets behov, men man kan göra egen gröt om man tar i något järnrikt, till exempel palttunnbröd som smulas i innan man kokar havregrynsgröt. När barnet äter mer livsmedel som är rika på järn, till exempel kött, blodpudding och ägg, kan man ge hemlagad gröt.

Man kan ge gröt eller välling som en måltid, till exempel som frukost eller som ett kvällsmål. Man kan ge det en till två gånger per dag, men helst inte fler än tre gånger eftersom barnet behöver vänja sig vid annan mat. Barnet bör inte få välling till maten eftersom den är så mättande att barnet kanske inte orkar äta något annat.

Om man fortfarande ammar kan det vara bra att ge barnet välling i mugg eller låta det äta välling med sked, istället för att ge det i flaska. På så sätt minskar risken att barnet väljer bort amningen, något som annars kan ske när barnet suger ur flaska.

Från att barnet är åtta månader finns fullkornsgröt och fullkornsvälling som man kan prova för att börja öka fibermängden. En del barn kan få diarré eller bli förstoppade av för mycket fibrer och då kan man vänta med att ge fullkornsgröt och fullkornsvälling i ytterligare en eller några månader. 

Vad kan barnet dricka?

Om man ammar eller ger modersmjölksersättning i samband med att barnet får vanlig mat behöver barnet inte dricka något annat till maten eftersom det får i sig tillräckligt med vätska. När barnet äter lite större portioner, och inte längre får bröstmjölk eller ersättning, kan man börja ge vatten till måltiden. Barnet ska inte dricka sötade drycker. Är barnet törstigt är vatten den bästa drycken.

Kopparhalten i kommunalt dricksvatten kan ibland vara för hög, särskilt om vattnet har stått en längre tid i kopparledningarna, till exempel över natten. Låt därför vattnet rinna någon minut innan barnet får det att dricka. För hög kopparhalt kan ibland ge barn diarré.

Om man tar vatten från egen brunn behöver man kontrollera vattnets kvalitet. Man kan kontakta kommunen får att få veta hur kontrollen görs.

Mjölk och mjölkprodukter

Från det att barnet är sex månader kan det få mjölk som smakportioner, för att vänja sig vid smaken. Man kan också börja ta i mjölk i barnets mat, till exempel för att göra sås. Man bör vänta med mjölk som dryck och större mängder fil och yoghurt tills barnet är tio till tolv månader på grund av att dessa livsmedel i stora mängder mättar och gör att barnet kanske inte orkar äta av annat.

Under spädbarnsåret spelar det inte så stor roll om barnet får fet eller mager mjölk, eftersom det rör sig om så små mängder. Men för att barnet ska vänja sig vid smaken kan det vara en fördel att man tidigt serverar magra mjölkprodukter, såsom mini- lätt- eller mellanmjölk. 

Barn kan få besvär med magen när de börjar äta vanlig mat

När barn börjar äta vanlig mat är det vanligt att avföringen ändras i en övergångsperiod, den kan bli hårdare eller lösare.

Om barnet blir hård i magen kan man från fyra månader ge puré av exempelvis katrinplommon, päron, aprikos eller fikon.

Om barnet får diarré kan man från fyra månader ge puré av exempelvis majs eller morot. Man kan också ge rårivet äpple.

En del barn får lättare besvär med magen än andra. Om barnet får diarré eller blir förstoppat kan man kontakta BVC eller en barnläkare.

Att börja ge gluten

Alla livsmedel som innehåller sädesslagen vete, råg och korn, innehåller proteinet gluten. Havre innehåller endast små mängder gluten. Gluten finns i till exempel gröt, välling, pasta och bröd. Allt som innehåller gluten behöver först ges som smakportioner, det gäller även välling, så att barnet får vänja sig långsamt. Om man ammar eller ger ersättning är det alltså bra att fortsätta göra det medan man börjar ge smakportionerna innehållande gluten.

Industritillverkad eller hemlagad barnmat

Man kan antingen ge hemlagad mat eller industritillverkad barnmat. Båda är bra och de flesta föräldrar kombinerar de båda alternativen. När man lagar mat själv vet man hur maten har tillagats och det kan vara enklare att vänja barnet vid den mat som den övriga familjen äter. Man kan också lättare anpassa konsistensen på maten efter barnets behov, till exempel kan ett barn som tidigt kan tugga få större bitar.

Att ge färdig barnmat går snabbt och det finns olika rätter att välja mellan. Det är smidigt att ge färdigmat när man inte är hemma. Man kan inte ge barn färdigrätter för vuxna eftersom de innehåller för mycket salt.

Hemlagad mat blir oftast billigare än färdiglagad mat.

Variation för att undvika skadliga ämnen

Livsmedel kan innehålla skadliga ämnen, till exempel mineraler och tungmetaller, i varierande mängd. Både vuxna och barn bör därför äta varierat, äta olika sorters mat och variera mellan olika märken. Använder man alltid samma produkt och just den råkar ha hög halt av något ämne kan man riskera att få i sig så pass höga mängder att det kan vara skadligt på lång sikt.

Om produkterna till exempel är gjorda på ris, många barn äter till exempel risvälling och risgröt flera dagar i veckan, är det bra att även ge annat livsmedel gjort på exempelvis havre. Detta för att ris kan innehålla arsenik, och halterna som barnet får i sig under längre tid annars kan bli för höga. Även om de olika ämnena i produkterna ligger inom de gränsvärden som är tillåtna, rekommenderar Livsmedelsverket att barn inte får i sig för mycket och rekommenderar därför att man ska variera vilka produkter man ger barnet.

Barn bör inte dricka risbaserad mjölk då det innehåller relativt mycket arsenik, Livsmedelsverket rekommenderar därför inte risdrycker till barn yngre än sex år. Barn som har komjölksallergi, och därför inte kan dricka vanlig komjölk, modersmjölksersättning eller tillskottsnäring, kan i stället få modersmjölkersättning gjord på hydrolyserat komjölksprotein, sojaersättning eller berikad havremjölk. Barn som har glutenintolerans, och därför inte kan äta vanligt mjöl, kan få välling och gröt som är baserat på majs. De kan även få välling och gröt som är baserad på havre, men då måste man göra den själv på rena havregryn.

Man kan prata med sjuksköterskan på BVC eller en dietist för att få mer information och råd för barnet.

Läs mer: Livsmedelsverket om metaller i barnmat

Vegetarisk mat

Man kan ge barnet så kallad lakto-ovo-vegetarisk mat, som är vegetarisk mat där även mjölkprodukter och ägg ingår. Om man utesluter kött och fisk som innehåller proteiner och järn behöver man se till att barnet får andra livsmedel som är rika på det. Man kan till exempel ge bönor, linser, ärtor sojaprodukter och quornprodukter. Industritillverkad barnvälling och barngröt är berikad med bland annat järn och är bra näringskälla om barnet äter vegetarisk kost. Att enbart ge barnet mat från växtriket, så kallad veganmat, ger inte tillräckligt med näring. Om man ska ge barnet veganmat behöver man ha goda näringskunskaper. Man kan tala med BVC för att få mer information av dietist.

Att fortsätta amma och ge modersmjölksersättning

När man börjar ge barnet vanlig mat fortsätter man att amma eller ge ersättning. Ju mer vanlig mat barnet äter desto mindre bröstmjölk eller ersättning behövs, till slut äter barnet bara vanlig mat. Men man kan fortsätta att amma så länge man själv och barnet vill, rekommendationen från svenska myndigheter är att gärna amma barnets första år eller längre om man själv och barnet vill. I slutet av första året har de flesta barn börjat äta vanlig mat vid varje måltid, kanske även med lite bröstmjölk eller ersättning på morgonen och eller kvällen. Om man vill kan man ge ersättning hela första året.

Större portioner med flera olika livsmedel

När barn blir äldre behöver de mer mat för att få i sig tillräckligt med energi och näring. Det brukar vara vanligt att ge barn större portioner från när det är ungefär sju månader. Hur snabbt man går från att ge smakportioner till en hel måltid beror på när man började ge smakportioner och om barnet verkar intresserat av att äta vanlig mat.

När barnet börjar äta större portioner kan man ge puré som är en blandning från dessa tre livsmedelsgrupper:

• Kött, fisk, kyckling, baljväxter.
• Potatis, ris, pasta, bulgur.
• Grönsaker och rotfrukter.

Till efterrätt kan man ge bär- eller fruktpuré.

Man får en bra balans genom att ge en måltid som består av lika stora delar från de tre grupperna, till exempel en tredjedel fisk, en tredjedel grönsaker och en tredjedel potatis. Det viktiga är att barnet får en måltid med många näringsämnen, hur stor portionen är varierar beroende på hur mycket barnet vill äta.

Måltidsordning vid ungefär 7 månader

Man kan börja ge annat än bröstmjölk eller ersättning vid flera måltider, till exempel kan man på morgonen eller eftermiddagen ge gröt och fruktpuré eller välling. Man kan också ge mjuk vitt bröd och äggrätter. Till den måltid då man ger vanlig mat kan barnet dricka vatten, men man kan också fortsätta att ge bröstmjölk eller ersättning före eller efter måltiden. Resten av måltiderna kan man fortsätta att amma eller ge modersmjölksersättning.

Så här kan en dag se ut när barnet äter större portioner, vid ungefär sju månader, med exempel på vad barnet kan äta:

• Morgon: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Förmiddag: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Lunch: Potatis, grönsaker, fisk, lite frukt till efterrätt. Vatten att dricka. Eventuellt bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Eftermiddag: Gröt, frukt- eller bärpuré. Eventuellt bröstmjölk eller modersmjölksersättning.
• Middag: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning, eventuellt gröt eller välling.
• Kväll: Bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

Genom att få mat på regelbundna tider är det lättare för barn att få i sig tillräckligt med energi och näring, eftersom de behöver en viss mängd men inte kan äta så mycket på en gång. Regelbundna fasta måltider gör också att barnet känner igen rutinerna och det ger trygghet.

Barn äter olika mycket

Det varierar mycket mellan olika barn hur och vad de äter. Barn känner själva hur mycket mat de behöver och det kan variera från dag till dag, eller måltid till måltid. På lång sikt får barn som växer och går upp i vikt enligt sin vikt- och längdkurva i sig tillräckligt med mat. Så länge barnet utvecklas och växer som det ska behöver man inte vara orolig. Om man är orolig för att barnet inte får i sig tillräckligt med näring kan man kontakta BVC.

Måltidsordning när barnet äter allt fler måltider, vid 8-10 månader

Så småningom behöver barnet mer mat. När barnet är från åtta till tio månader brukar det behöva äta två lagade mål om dagen, lunch och middag, för att få i sig tillräckligt med energi och näring. Även nu behöver måltiden vara komplett med många näringsämnen. Barnet kan nu äta lunch, middag och ett till två välling- eller grötmål per dag. Eftersom små barn inte kan äta så mycket åt gången behöver de äta ofta.

Så här kan en dag se ut när barnet äter flera mål mat om dagen, vid 8-10 månader, med exempel på vad barnet kan äta:

• Morgon: Bröstmjölk, gröt eller välling, en liten smörgås med pålägg. Skär bort kanterna och dela smörgåsen i små bitar.
• Förmiddag: Frukt- eller bärpuré, gröt eller välling.
• Lunch: Fisk, potatis, grönsaker, lite frukt till efterrätt.
• Eftermiddag: Frukt- eller bärpuré, gröt eller välling. Eller små smörgåsbitar med pålägg och bitar av frukt och färska bär.
• Middag: Kyckling, pasta, grönsaker, lite frukt eller bär till efterrätt.
• Kväll: Välling eller gröt. Eventuellt bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

Det är viktigt att barnet inte får något att småäta mellan måltiderna eftersom det kan göra att de inte vill äta mat när det är matdags. Det är inte heller bra för tänderna att småäta eftersom det kan bildas karies. När barnet äter två lagade huvudmåltider om dagen är det bra att tänka på att mellanmålen inte är för stora, så att barnet är hungrigt när det är huvudmål.

Ofta kan barnet äta det som resten av familjen äter, det betyder också mycket för ett barn att se att alla äter samma mat. Maten behöver fortfarande vara osaltad och kokt. När barnet är mellan tio och tolv månader kan man börja ge lättstekt mat.

Mjölk eller vatten att dricka till maten

Från när barnet är tio till tolv månader kan det få lite mer magra mjölk och mjölkprodukter, även att dricka till maten. Man kan till exempel ge lättmjölk, lättfilmjölk eller lättyoghurt. Rådet att ge lättprodukter gäller alla barn oavsett ålder och kroppsvikt och är inte till för att minska intaget av energi, utan för att se till att barnet inte får i sig för mycket mättat fett. Magra mjölkprodukter är även berikade med D-vitamin, vilket växande barn behöver.

Till maten kan barnet även dricka vatten. Vatten är också det bästa att ge när barnet är törstigt.

Puré, hackat eller i bitar

Att äta är träning för musklerna i munnen, som är till god hjälp för att utveckla talet. Därför är det viktigt att barn får träna sig att tugga och bearbeta maten. Vid åtta månader brukar många barn börja tugga lite mer, därför är det bra att inte ge helt slät puré utan i stället mosa maten så att det kan finnas lite bitar kvar. Man kan också ge barnet bitar att äta med händerna. Vid nio till tio månader kan man ofta ge barnet maten i finhackad form.

Det är olika vilken konsistens på maten som barn klarar av och vill ha. Man får ta det i barnets takt. Men även om barnet bara verkar vilja äta puréad eller mosad mat är det bra om det får träna på att äta mat som har lite grövre konsistens. En del av maten kan vara i bitar och en del mosad som grövre puré.

Barn under ett år ska inte äta viss mat

Vissa livsmedel ska man inte ge till spädbarn eftersom deras kroppar inte klarar av att ta hand om det:

• Var försiktig med saltet. Små barns njurar klarar inte av att ta hand om för mycket salt. Därför ska man inte salta maten. Undvik kryddblandningar som innehåller salt. De flesta buljongtärningar innehåller också salt, men det finns osaltad buljong. Läs mer om salt senare i detta kapitel.
• Ge inte grön eller skadad potatis, eftersom det kan göra att barnet får besvär med magen. Skala helst potatisen eftersom ämnet som kan ge besvär även finns i liten mängd precis under skalet.
• Undvik hårdstekt och rökt mat. Man kan ta bort stekskorpan på panerat kött eller fisk eller skinnet på grillad kyckling.
• Ge inte grönsaker som innehåller nitrat, så som spenat, grönkål, ruccola, mangold, nässlor och bladselleri. Nitratet som finns i dessa grönsaker kan omvandlas till nitrit, vilket i sin tur försämrar kroppens förmåga att syresätta sig.
• Ge inte honung eftersom det kan innehålla sporer av en bakterie som i spädbarnets tarm kan bilda ett gift.
• Vänta med att ge nötter, mandel, vindruvor och jordnötter då det kan fastna i halsen. Om man vill ge det bör det vara mosat eller i mycket små bitar.
• Om man tar vatten från egen brunn behöver man kontrollera vattnets kvalitet, så att det inte har för hög halt nitrat innehåller bakterier som kan ge diarré. Kontakta kommunen för att få veta hur kontrollen görs.
• Viss fisk ska barn inte äta mer än högst två till tre gånger per år, viss fisk inte mer än en gång i veckan.
• Ge inte rå och halvrå mat, till exempel ostron och andra råa skaldjur, rå köttfärs eller gravat kött och gravad fisk.
• Ge inte opastöriserad mjölk och ost tillverkad av opastöriserad mjölk eftersom det kan innehålla farliga bakterier som ger svår diarré. Opastöriserad mjölk får inte säljas i affärer men kan fås på bondgårdar.
• Begränsa eller undvik livsmedel som är söta eller innehåller tillsatt socker, till exempel smaksatt fil, sötade drycker, kakor och glass.

Salt

Barn som är yngre än ett år ska inte få för mycket salt eftersom njurarna inte är färdigutvecklade och inte kan ta hand om det. Spädbarn får i sig den mängd salt de behöver genom bröstmjölk, modersmjölksersättning eller välling och maten i övrigt. Även om man själv uppfattar maten som smaklös är den inte smaklös för barnet, som ju inte har vant sig vid salt. Man bör vara försiktig med färdigmat som inte är gjord speciellt för barn eftersom den kan innehålla för mycket salt.

Största delen av saltet i maten kommer från bröd, charkvaror, bordsmargarin och ost. Många blandkryddor innehåller också salt. Tänk på att även frukostflingor innehåller salt.

Man ska inte salta maten, vill man smaksätta den kan man i stället använda andra kryddor. Många barn gillar både milda örtkryddor, till exempel basilika, dragon och oregano, och starkare smaker såsom curry, chili och paprika. Barn brukar också tycka om vitlök

Socker

Socker finns antingen naturligt eller tillsatt. Det är ingen skillnad kemiskt mellan de båda sorterna, men livsmedel som naturligt innehåller socker innehåller även vitaminer, mineraler och kostfibrer. Sockerarter som finns naturligt är bland annat fruktsocker (fruktos) som finns i frukt och bär, mjölksocker (laktos) som finns i mjölk, och stärkelse som finns i frukt, grönsaker, rotfrukter och spannmål.

Tillsatt socker är oftast någon av sockerarterna rörsocker och druvsocker. Mycket söta livsmedel ökar risken för att barnet ska få hål i tänderna och att de när de blir äldre fortsätter att äta sockerrik mat och då kan få övervikt eller fetma. Mycket söta livsmedel ökar även risken för att kosten blir näringsfattig eftersom barnet i stället för vanlig näringsrik mat äter sig mätt på det sockerrika. Det finns mycket tillsatt socker i bland annat kräm, sylt, godis, glass, kex, kakor, smaksatt fil och yoghurt, sötade drycker och frukostflingor. Råsocker sägs ibland vara nyttigare än vanligt vitt socker, men det är i stort sett samma sak.

Första året ska man helst inte ge några sockerrika livsmedel alls, det är bra att vänta så länge som möjligt. Småbarn vet inte hur det smakar och saknar det därför inte. Om man vill ge barnet något gott kan man i stället ge det exempelvis bär eller bitar med frukt. I stället för smaksatt yoghurt kan man ha i bär eller frukt i naturell yoghurt.

Ge inte light-produkter, till exempel lightsaft, eftersom det smakar sött och gör att barnet vänjer sig vid en söt smak. Även fruktdrycker som inte innehåller tillsatt socker, till exempel osockrad festis och juice med enbart fruktsocker, smakar sött och därför är det bättre att ge vatten.

Viss fisk bara en gång per vecka eller ännu mer sällan

En del fisk innehåller ämnen som inte är bra att äta för mycket av. Insjöfiskar, till exempel abborre, gädda, gös och lake ska man inte äta mer än en gång per vecka. Strömming från Östersjön, sik från Vättern, röding från Vänern och vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern bör barn bara äta två till tre gånger per år.

Om barnet reagerar på någon mat

Om barnet reagerar på den mat det har ätit kan man kontakta BVC. Man bör inte själv försöka utreda om ett barn är överkänsligt mot något.

Att barnet reagerar behöver inte betyda att det är allergiskt mot något. Små barn kan bli röda eller få utslag runt munnen, bli röda i stjärten eller få besvär med magen utan att det beror på att de är allergiska eller överkänsliga.

Tarmen hos spädbarnet mognar när barnet blir äldre och med tiden blir den mindre känslig för ämnen som kan ge allergi. Tidigare ansågs att allergi kunde förebyggas genom att undvika att ge barnet vissa livsmedel men nu visar forskning att det bästa rådet är att leva som vanligt, om inte läkare rekommenderat annat.