Sköta ett nyfött barn

En del barn tycker om att ligga på mage när de är vakna redan från några veckors ålder, andra gör det inte. Även om barnet inte är så förtjust i att ligga på mage är det bra om det får göra det en liten stund då och då. Det är en bra övning inför att lära sig lyfta på huvudet, stödja på armarna och så småningom förflytta sig.

I en babysitter kan barnet följa med i det som händer även om barnet inte sitter eller ligger i famnen. Man bör aldrig ställa babysittern på ett bord eftersom risken finns att den tippar.

Teckenspråk: Ligga på magen

När ett nyfött barn är vaket vill det ofta bli buret. Det finns många sätt att bära ett barn på. Det viktiga är att barnet får stöd för huvudet, bärs på ett säkert sätt och känner sig tryggt.

När man ska lyfta upp barnet lägger man sina händer och armar under barnets kropp medan det ligger kvar. Man kan föra in sin ena hand under nacken och huvudet på barnet och låta underarmen glida in under barnet. Den andra handen kan man lägga under stjärten och låta underarmen följa med. Man kan gärna prata med barnet under tiden och sedan lyfta upp barnet lugnt och försiktigt. När man ska lägga barnet gör man tvärtom. Man låter barnet få känna underlaget innan man tar bort sina armar.

När man håller barnet i famnen kan man låta det vila mot ens egen vänstra sida, så att barnet kan höra ens hjärtslag. Man kan hålla ena handen under barnets stjärt och den andra handen och armen om nacken och ryggen.

En del barn tycker om att ligga på mage med ansiktet nedåt på den vuxnes underarm. Man för då ena handen mellan benen på barnet och låter handen stanna under barnets bröstkorg. Då får barnets mage stöd underifrån av armen. Man kan stödja barnets huvud och axlar med den andra handen och underarmen.

Ett annat sätt är att ha barnet i en bärsele eller sjal. Då kan man bära barnet på ryggen, höften eller magen. I en sele eller sjal är barnet nära den vuxnes kropp på ett sätt som påminner om tiden före födelsen. Det kan vara praktiskt att bära barnet på det här sättet. Man får en hand fri och kan ta med sig barnet dit man inte kan komma med barnvagn.

Barnet kan sitta i bärsele eller sjal redan från början men behöver ordentligt stöd för huvudet. Man kan bära barnet korta stunder i början för att vänja både sig själv och barnet vid bärselen. Om man får ont i ryggen eller axlarna när man bär barnet, kan det bero på att bärselen eller sjalen behöver justeras.

Teckenspråk: Lyfta och bära barnet

Det första året med ett nyfött barn byter man blöja ofta. Det kan kännas svårt i början, men brukar snart bli rutin. Blöjbytena är bra tillfällen att ha kroppskontakt, småprata, sjunga eller leka med barnet. Man kan också sätta upp en spegel eller hänga upp mobil ovanför skötbordet som kan vara rolig för barnet att titta på under tiden.

Det är vanligt att urin och avföring irriterar huden där blöjan sitter. För att undvika det och eksem med klåda och sveda behöver man byta blöja ofta och lufta stjärten. Det är bra att använda blöjor som är så stora att det finns plats för luft mellan hud och blöja. Det brukar gå åt ungefär åtta blöjor per dygn. Det finns många olika sorters engångsblöjor och tygblöjor att välja på, man får prova sig fram till en typ som passar.

Det här kan vara bra att tänka på:

• Nyfödda barn har svårare att reglera kroppstemperaturen än vad vuxna har och blir lättare avkylda. Barnet ska inte ligga naket där det är kallt.
• Man kan börja med att öppna flikarna på blöjan utan att ta bort den smutsiga blöjan. Man torkar av eventuellt bajs med blöjan och viker sedan upp den smutsiga blöjan på mitten under barnet. När man torkar och tvättar stjärten på barnet brukar det vara bra att använda sig av trefingergreppet, det vill säga hålla fötterna med tumme, pekfinger och långfinger
• På flickor tvättar man framifrån och bakåt för att undvika att bakterier kommer in i urinröret. Har det kommit bajs innanför blygdläpparna är det bra att försiktigt tvätta bort det med en mjuk, tunn tvättlapp som är fuktad med vatten, oparfymerad tvättkräm eller barnolja.
• På nyfödda pojkar ska man inte dra tillbaka förhuden för att göra rent.
• Man behöver inte använda salvor och puder i förebyggande syfte.
• Det är bra om barnet får vara utan blöja och lufta huden så mycket som möjligt.
• Om huden har blivit röd och irriterad är det bra att lufta mycket och inte använda färdigpreparerade våtservetter. Man kan tvätta med oparfymerad tvättkräm eller olja och smörja in barnets stjärt med en skyddande salva innan blöjan sätts på igen, till exempel någon som innehåller zink. Man kan få råd om bra salvor på BVC eller på ett apotek.
• Ibland kan barnet få blöjeksem. Det är röda, torra fläckar i blöjområdet och om barnet dessutom får svampinfektion kan huden bli ilsket röd och glansig längst in i hudvecken. Om barnet har fått blöjeksem kan man vända sig till BVC för råd. Man kan behöva använda en mild kortisonsalva med svampmedel för att läka eksemet och lindra klådan. Man kan fråga om råd på ett apotek eller på BVC.

Teckenspråk: Byta blöja

Barnets första bajs kallas barnbeck och är segt och grön-svart. Nyfödda barn brukar sedan bajsa varje gång de äter och avföringen är oftast väldigt lös. Färgen är oftast gul, men det förekommer också att den är grön. Efter en eller ett par veckor bajsar de flesta barn mer sällan och efter ett tag är det vanligt med avföring ett par gånger om dagen. En del barn som ammas kan helt plötsligt börja bajsa så sällan som en gång i veckan. Ibland kan det gå upp till tio, tolv dagar mellan avföringarna. Många föräldrar blir oroliga om barnet inte har bajsat på några dagar, men det behöver man inte vara om barnet äter och sover bra och är som vanligt för övrigt. För barn som ammas är det lika vanligt att bajsa varje gång de äter som en gång i veckan, under förutsättning att de äter och mår bra.

Barn som får modersmjölksersättning bajsar oftast några gånger per dag, men även här kan det vara olika. Det viktiga är att se till hur barnet mår.

Barn som ammas blir i regel inte förstoppade. Om de bajsar sällan blir det mindre vätska i avföringen och den ser mer salvliknande ut än hos ett barn som bajsar ofta.

Barn som får modersmjölksersättning kan ibland få problem med trög avföring. Då kan man rådgöra med BVC eftersom man kan behöva gå över till en annan ersättning.

Teckenspråk: Barnets bajs

I början är det bra att titta på barnet naket varje dag för att se att huden inte är irriterad eller har några utslag. Under armarna, i halsvecken under hakan, bakom öronen och i ljumskarna kan huden lätt bli irriterad eftersom det är varmt och lite fuktigt.

Många barn behöver tvättas varje dag i hudvecken för att inte få irriterad hud. Man kan tvätta försiktigt med en mjuk tvättlapp fuktad med vatten och badda torrt. Om barnets hud ändå har blivit röd och irriterad brukar det läka snabbt om man tvättar rent, försöker badda torrt och sedan luftar. Om det inte blir bättre av den behandlingen kan man kontakta BVC.

Man behöver inte överdriva tvättandet, men barnets hud behöver vara ren. I början räcker det ofta att tvätta med vatten. Sedan behövs ibland en mild barntvål som komplement. Det går också att rengöra huden med olja.

Nyfödda barns hud ser ofta torr ut och det är vanligt att den flagar och fjällar. Det går oftast över av sig själv inom några veckor. Om huden blir torr eller till exempel röd och skorvig kan det vara bra att kontakta BVC. Sjuksköterskan kan bedöma om det behövs någon behandling, läkarbesök, byte av tvättmedel eller om det kan vara en allergisk reaktion.

Teckenspråk: Vårda huden

Resterna av navelsträngen ramlar bort av sig själv, oftast inom två veckor. Naveln ska hållas ren och man kan tvätta den försiktigt med vanligt vatten på en tops och torka med en torr tops. Det är vanligt att den blöder och vätskar sig lite. Det kan också lukta lite illa. Men om naveln blir röd och svullen, börjar lukta rejält illa och vätskar sig mycket, kan det bero på att det har blivit en infektion. Då ska man kontakta BVC.

Ibland kan barnet ha ett så kallat navelgranulom, det vill säga slemhinna i stället för hud i navelgropen. Det kan behandlas på BVC och brukar läka efter någon vecka.

Teckenspråk: Naveln

Det räcker att bada barnet någon gång per vecka. Om man vill, och barnet tycker om det, kan man göra det oftare. Det brukar gå bra att bada barnet redan första veckan hemma, även om inte naveln har fallit av.

Man kan lägga fram allt man behöver i förväg och ställa badbaljan så att man får en bekväm arbetsställning. Vattnet ska vara ljummet, ungefär 37 grader. Sedan kan man långsamt sänka ner barnet i vattnet och vara lyhörd för barnets signaler. En del barn njuter av vara i vatten medan andra inte tycker om det. Man behöver hålla ena armen under barnets huvud och handen runt barnets överarm.

När man tvättar barnet är det bra att komma ihåg vecken vid halsen och vid ljumskarna, där det kan samlas smuts och avlagringar. När man tagit upp barnet kan man svepa in det i ett badlakan och torka försiktigt genom att badda med en mjuk handduk. Man kan tänka på att torka alla hudveck så att det inte finns någon fukt kvar. Det går bra att bada tillsammans med barnet, men inte förrän naveln är helt läkt.

Teckenspråk: Bada

Det är inte alltid så lätt att få barnets huvud genom tröjans ringning, händerna genom ärmarna eller fötterna genom byxbenen. Det är bra att använda kläder som är lätta att ta på, till exempel omlottröjor som knyts fram eller tröjor med en halsringning som går omlott. Ärmarna ska också vara så töjbara att man kan hjälpa barnet genom att sticka in sin egen hand. Det är bra att undvika blixtlås på barnets kläder för att slippa riskera att det nyper barnet när man drar upp det.

Om barnet skriker och är oroligt när man ska byta kläder, kan det finnas flera anledningar:

• Barnet kan tycka att det är obehagligt att vara helt naken. Man kan ha en filt eller handduk till hands.
• Underlaget som barnet ligger på kan vara obekvämt eller kallt. Skötbordet eller sängen brukar vara bra platser att byta kläder på.
• Det kanske är för kallt i rummet. Värme är viktigt för nyfödda, som även kan behöva ha mössa på sig inomhus den första tiden.

Teckenspråk: Klä på barnet

Naglarna på ett nyfött barn är mjuka och kan vara långa. De växer snabbt, på både fingrar och tår. Genom att fila naglarna försiktigt, förhindrar man att barnet river sig i till exempel ansiktet.

De första månaderna kan det vara svårt att se hur mycket av nageln som är sammanvuxen med huden under. Man ska därför undvika att klippa naglarna den första tiden. Så länge barnets naglar är mjuka kan man försiktigt riva av lösa flikar av dem. När naglarna börjar klippas är ett bra tips att göra det medan barnet sover och gärna när det har badat eftersom naglarna är mjuka då. Man klipper rakt över nageln och är försiktig med sidorna. Man kan använda en trubbig nagelsax eller babyklippare.

Teckenspråk: Klippa naglarna

När barnet ligger i magen behöver det fler röda blodkroppar för att få syre. I samband med förlossningen börjar barnets kropp att bryta ner de röda blodkropparna så att de blir lagom i antal perioden efter barnets födelse. Bilirubin är ett gult färgämne som bildas när blodkropparna bryts ner och kan göra att barnets hud och ögonvitor blir gulaktiga. Bilirubinvärdet kan kontrolleras med ett blodprov eller med en särskild mätare. Om värdena är höga, behöver barnet få behandling med ett särskilt ljus på huden, på barnkliniken eller BB-avdelningen. Ljuset gör att bilirubinet försvinner fortare ur kroppen.

Personalen på BB, BVC eller mödravårdscentralen kan bedöma om barnet är så gult att det behövs provtagning. Om barnets hud och ögonvitor blir gula när man kommit hem från BB behöver man kontakta BB eller BVC. Barnet kan ibland bli slött och inte orka äta tillräckligt.

Det är vanligt att barnet har en blåaktig färg på händer och fötter när det är kallt. Men blå hudfärg på andra delar av kroppen, som dessutom inte försvinner, kan vara tecken på hjärt- eller lungsjukdom. Är man orolig över barnets hudfärg kan man prata med personalen på BVC eller BB. Om barnet är slött eller inte verkar må bra ska man kontakta sjukhuset direkt. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Teckenspråk: Hudfärg och gulsot

Det är vanligt att nyfödda barn har prickar eller utslag. De flesta är helt ofarliga.

• Små, vita, hårda prickar som ofta sitter på det nyfödda barnets näsa och kinder är vanliga. De försvinner av sig själva, oftast inom några veckor efter födseln. Prickarna kallas för milier.
• Röda, oregelbundna utslag av varierande storlek, mellan två och tio millimeter som kommer någon eller några dagar efter födseln kallas för toxiskt utslag. Oftast ser eller känner man små knottror som blir gulvita när man trycker på huden. De finns framför allt på bålen och ibland även på armar, lår och i ansikte. De försvinner av sig själv efter några dagar.
• Små röda prickar, lite gula i toppen och som ser ut som små finnar brukar kallas för hormonprickar. Trots namnet har de inget med hormoner att göra. Utslagen försvinner av sig själv.
• Röda, platta märken som består av en samling små, ytliga blodkärl kallas för storkbett. De sitter i pannan, på ögonlocken och/eller i nacken. I pannan försvinner de under det första levnadsåret. I nacken kan de finnas kvar i flera år. 
• Röda utslag som kommer och går kan vara värmeutslag. Barnet har dem en stund, ofta  vid det ställe på huden där det blivit varmt. Utslagen försvinner när huden blivit svalare.
• Hemangiom, så kallat smultronmärke, är kärlnystan under huden som ofta skiftar i blått med en klarröd fläck på toppen. De blir ofta synliga först några veckor efter förlossningen och kan sedan fortsätta att öka i storlek under det första halvåret. De är ofarliga och försvinner efter några år.
• Blåfärgade hudområden, så kallade mongolfläckar, är ganska vanligt hos barn med mörk hud men förekommer även hos ljushyade barn. Mongolfläckar sitter oftast i korsryggen och på skinkorna och bleknar ju äldre barnet blir.
• Röd, torr, skorvig eller irriterad hud kan bero på att barnet har reagerat på något ämne i maten, på parfymerat tvättmedel, eller liknande. Man kan kontakta BVC för råd.
• Blåsor med klart eller grumligt innehåll kan vara en infektion i huden som behöver behandlas. Man behöver kontakta BVC eller vårdcentral för att få veta vilken behandling som behövs.

Teckenspråk: Prickar och utslag

Barn kan suga på tummen, fingrar eller handryggen redan under senare delen av graviditeten. Därför kan det nyfödda barnet ha sugmärken på händerna redan vid födseln. Barn som suger intensivt kan också få små blåsor på överläppen. Sugmärken och sugblåsor besvärar inte barnet och försvinner för det mesta av sig själv. I annat fall kan man kontakta BVC.

Teckenspråk: Sugmärken och blåsor på läppen

Spädbarn kan få en svampinfektion i munnen som kallas torsk. Torsk ser ut som en vit beläggning på tungan och på insidan av kinderna och läpparna. Ofta försvinner torsk av sig själv utan behandling.

Torsk kan smitta från det ammande barnet till mammans bröstvårtor. Det är därför bra om mamman rengör sina bröstvårtor före och efter amning. Om nappar används bör de kokas dagligen. Man kan kontakta BVC för råd. Ibland behöver både barnets mun och brösten behandlas med receptbelagd svampmedicin.

Teckenspråk: Muntorsk

Det händer att nyfödda barn får en infektion i huden runt naglarna. Det blir rött och svullet och ibland kommer det också ut var. Man kan kontakta BVC eller vårdcentralen för att få hjälp att bedöma vilken behandling som behövs. Små nagelbandsinfektioner brukar tvättas med tvål och vatten eller alsolsprit. Kraftiga infektioner kan behöva behandlas med antibiotika.

Teckenspråk: Nagelbandsinfektion

Brösten på nyfödda barn kan bli svullna och lite ömma. Ibland kan det till och med komma lite mjölkliknande vätska ur bröstvårtorna, så kallad häxmjölk. Det beror på hormonpåverkan från mamman. Om brösten skulle bli röda, vilket är ovanligt, kan det vara tecken på en infektion och då ska man kontakta BVC. Svullna bröst brukar gå över av sig själv efter någon vecka.

Både hos pojkar och flickor är könsorganen ofta svullna och röda vid födseln. Det försvinner i regel under den första levnadsveckan. Nyfödda flickor kan också under de första levnadsdagarna ha en vitaktig flytning från slidan som orsakas av hormonpåverkan från mamman. Ibland kan den vara blodblandad. Det går över av sig själv efter några dagar.

Teckenspråk: Svullna bröst eller könsorgan, flytningar

Ett litet barns huvud är mjukt och formbart och består av åtta skallben som inte är riktigt sammanväxta när barnet föds. Det är för att barnet lättare ska kunna passera genom kvinnans kropp under förlossningen. Efter en vaginal förlossning kan barnets huvud vara lite spetsigt. Efter någon vecka blir huvudformen mer rund igen.

Formbarheten är också nödvändig för att hjärnan behöver plats att fortsätta växa efter födseln.  Mellanrummen mellan huvudets skallben kallas fontaneller och kan kännas olika tydligt hos olika barn. Den stora fontanellen blir mindre under barnets första år och känns inte längre när barnet är mellan ett och två år. Fontanellerna täcks av en stark hinna och tålig hud. Man behöver inte vara rädd för att försiktigt tvätta eller smeka barnet över det mjuka området på huvudet.

Om barnet alltid ligger på rygg med huvudet åt samma håll, både när det sover och är vaket, kan huvudformen bli lite sned eller platt. Rekommendationen är att spädbarn alltid sover på rygg, men när barnet är vaket är det bra att variera ställningarna. När barnet är någon månad gammalt kan man bära barnet i en bärsele eller sjal. Man kan låta barnet ligga på mage på en förälders kropp eller på en filt på golvet. De allra flesta barn har fått en mer rund huvudform i tvåårsåldern.

Huvudet är stort och tungt i förhållande till barnets kropp. Barnet kan inte själv hålla upp eller stödja huvudet i början utan behöver stöd av en vuxens hand.

Om man är orolig över hur barnet håller sitt huvud eller över huvudformen kan man kontakta BVC.

Teckenspråk: Huvudet

Under barnets första levnadsdagar är det vanligt att ögonen är lite svullna, men det brukar gå över av sig själv. Ögonen kan också bli irriterade och vätska sig. Det kan bero på att tårkanalerna är lite trånga på nyfödda barn. När barnet har sovit kan man behöva torka ur ögonen för att barnet ska kunna öppna dem. Man kan torka ur ögonen meden mjuk kompress och ljummet vatten eller koksaltlösning som finns att köpa på ett apotek. Man torkar utifrån och in mot ögonvrån.

Variga, svullna och röda ögon kan också bero på en infektion i ögat och man då behöver kontakta vården samma dag.

När barnet föds fram är det vanligt att det blir små blödningar i barnets ögonvitor. Det brukar försvinna av sig själv efter några dagar.

Teckenspråk: Ögonen