Senast reviderad 2012-09-14

Var går gränsen mellan skuldkänslor och ångest?

Fråga

Jag undrar var man drar gränsen mellan skuldkänslor och ångest, om de överhuvudtaget går att jämföra.

Jag får väldigt lätt skuldkänslor så fort jag gör något som jag tycker är roligt. Skälet är att jag hela tiden känner att jag i stället borde jobba mer, studera mer, göra mer nytta. Det betyder inte att jag inte gör roliga saker. Men jag får oftast innan, under och efter en känsla av att jag borde göra något annat, en känsla som hindrar mig från att fullt ut njuta av tiden.

Skuldkänslor är väl normala, speciellt om man försummar sina plikter. Men hur ska man skilja på normala skuldkänslor och när det blir något annat än skuldkänslor, som ångest?

Svar

Jag tycker du tar upp en viktig fråga: skillnaden mellan falska och äkta skuldkänslor. Man möter ofta uppfattningen att alla skulle må bättre om vi blev av med alla skuldkänslor. Men i själva verket är ju förmågan att känna skuld när vi gjort något fel en förutsättning för att vi ska kunna ingå i ett socialt sammanhang av något slag.

Det du berättar om, att alltid ha en känsla av att inte ha gjort nog och att inte ha rätt att njuta av livet, tror jag handlar om något annat - om falska skuldkänslor. Dessa falska skuldkänslor hindrar dig från att leva fullt ut. Jag får en bild av att du inte lever där du är, utan mer i dina tankar om det förflutna eller om framtiden.

Det här är något som är mycket vanligt. Vi gör en massa saker utan att vara verkligt närvarande i det vi gör. Vi lever livet med en slags autopilot. Att kunna göra vardagliga saker automatiskt, som att städa eller laga mat, samtidigt som vi tänker framåt och planerar är ofta nödvändigt. Men det är viktigt att ge sig själv pauser ibland då man tillåter sig att bara vara, här och nu.

Jag tror att det här förhållningssättet skulle kunna innebära en vila för dig. En metod för att öva sig i att vara här och nu kallas för mindfulness, eller på svenska medveten närvaro. Mindfulness är en metod som bygger på österländskt tänkande och meditation, men anpassat till modern psykologi och medicin. Den här typen av meditation har visat sig minska både tendenser till ångest och depression.

Något annat som är viktigt är att ha någon att samtala med när det känns svårt. Det kan vara en nära vän eller anhörig. Ibland räcker inte det utan man kan behöva en mer professionell samtalskontakt. Känner man att man har behov av det kan man beställa tid hos en läkare på vårdcentralen. De flesta vårdcentraler har nuförtiden psykolog eller kurator som kan erbjuda samtalskontakt.

Christina Ledin, Läkare, specialist i allmänmedicin