Reflexdystrofi är ett komplicerat tillstånd, som innebär en rubbning i nervfunktionen i en del av kroppen. Ofta kan det röra sig om en arm eller ett ben. Reflexdystrofi kallas numera för CRPS och har delats upp i två typer, CRPS 1 och CRPS 2.
Orsaken är en skada på nervsystemet. Det kan röra sig om en olycka eller slag mot armen eller benet. Det kan också orsakas av en skada på ryggmärgen, till exempel vid svåra olyckor eller kirurgiska ingrepp i ryggen. Hjärtinfarkt, kärlkramp i hjärtat och stroke kan ge reflexdystrofi. Ibland kan orsaken vara långvarig överbelastning. Ibland uppkommer reflexdystrofi utan att det finns någon utlösande orsak som kan pekas ut.
Symtomen vid reflexdystrofi är varierande. Man har nästan alltid smärta och den kan kännas på olika sätt. Det kan vara en skärande, brännande, molande, eller pulserande smärta. Det är vanligt att man har domningar och ökad känslighet. Darrningar, kramper och svårigheter att styra armen eller benet förekommer. Svettningar kan förekomma. Kroppsdelen kan svullna och huden kan bli drabbad så att den blir tunn. Besvären ökar ofta efter det att man ansträngt sig.
Som du ser så kan det bli många olika typer av besvär vid reflexdystrofi och vilka besvär man har varierar från person till person.
Undersökningarna vid misstänkt reflexdystrofi inriktas framför allt på att se om det finns någon annan orsak till besvären. Läkaren frågar om bland annat tidigare skador och tecken på andra sjukdomar. En noggrann kroppsundersökning ingår och då särskilt tester av känseln på den smärtande kroppsdelen. Blodprover tas för att se om det finns någon annan sjukdom som kan påverka nervtrådarna. Ibland görs även mätningar av nervtrådarnas ledningsförmåga på fysiologiskt laboratorium.
Någon riktigt bra behandling för reflexdystrofi finns inte. Smärtstillande medel kan användas. Flera andra läkemedel kan användas och ha en viss effekt. Effekten är olika från person till person. Man kan också ge en så kallad nervblockad om smärtan sitter i armen. Sjukgymnastisk behandling ingår ofta.
Prognosen varierar också från person till person. En del blir bra efter några månader medan andra inte blir av med sina besvär.
