Normalt sett sker sammandragningen av hjärtmuskeln regelbundet, som en följd av att det sker regelbundna elektriska impulser i hjärtats retledningssystem. Från retledningssystemet fortleds impulserna till hjärtmuskulaturen som reagerar på detta med att dra ihop sig och blodet pressas ut i pulsådrorna till lungorna (från höger kammare) och övriga kroppen (från vänster kammare). Förmaken drar ihop sig först, kamrarna något senare.
Vid vissa sjukdomar och vid andra störningar i regleringen av hjärtrytmen kan det uppstå rytmrubbningar som får hjärtat att "slå" på ett helt annat sätt än det normala. Vid förmaksflimmer sker urladdningarna i förmaken helt oregelbundet och mycket tätt. Impulserna kommer från flera olika håll i förmaken, inte från sinusknutan som är det normala. Urladdningarna har en frekvens på mer än 350/minut. Det för med sig att tömningen av förmaken och påfyllningen av kamrarna blir ineffektiv och oregelbunden. Kamrarna drar också ihop sig oregelbundet och ofta med alldeles för hög frekvens. En mycket snabb hjärtrytm är påfrestande för hjärtat och det kan leda till hjärtsvikt bland annat. En annan risk med förmaksflimmer är att det kan bildas blodproppar i hjärtöronen, vilka kan fara iväg ut i kroppen, även till hjärnan, och ställa till stor skada. Därför ges ofta proppförebyggande läkemedel vid kroniskt flimmer.
Förmaksfladder är inte alls lika vanligt och vid detta tillstånd sker urladdningarna i förmaken regelbundet och med lite lägre frekvens. Frekvensen i förmaken är 250 -350 slag/minut. Så snabbt kan inte kamrarna dra ihop sig så deras frekvens är betydligt lägre, ofta kring 120 till 200 per minut. Rytmen på pulsen är betydligt jämnare än vid flimmer. Riskerna vid fladder är annars ungefär de samma som vid flimmer, framförallt bör kammarfrekvensen sänkas med hjälp av läkemedel.
I utredningen av flimmer och fladder görs undersökningar för att ta reda på om det finns någon speciell orsak till rytmrubbningen. Ibland finns orsaken i hjärtat självt men det förekommer också att överproduktion av sköldkörtelhormon ger upphov till flimmer eller fladder.
