Sömnapné

Upprepade andningsuppehåll

Enstaka, korta andningsuppehåll under sömnen är inte farligt. Men om man får upprepade andningsuppehåll när man sover kan det uppstå syrebrist i kroppen. Den orsakas oftast av att tungan faller bakåt i svalget, särskilt när man ligger på rygg och sover. Då kan luftströmmen till och från lungorna helt eller delvis blockeras. Om något täpper till, eller obstruerar, luftvägarna under sömnen har man så kallad obstruktiv sömnapné. Det är vanligt att man snarkar före eller efter andningsuppehållen.

När man får syrebrist reagerar hjärnan genom att man vaknar till någon eller några sekunder innan man somnar om igen. När man sovit klart minns man ofta inte att man varit vaken i så korta stunder, men sömnen har ändå blivit störd. Ordet sömnapné betyder sömn utan andning, men man behöver ändå aldrig vara orolig för att man ska glömma att andas helt och hållet under sömnen.

Viktigt att få hjälp

Om man har sömnapné men inte gör någonting åt det kan man få ytterligare besvär som nedstämdhet, retlighet eller minnesstörningar. Sömnapné är en riskfaktor för såväl högt blodtryck som stroke. Det är också känt att den ökade tröttheten ökar risken för trafikolyckor. Om man samtidigt har någon annan sjukdom är det särskilt viktigt att man får behandling för sina andningsuppehåll, eftersom dålig sömn gör kroppen svagare och kan förvärra tillståndet

Övervikt vanlig orsak

Om man är överviktig kan man även få fettvävnad kring luftstrupen som gör det svårare för luften att passera till och från lungorna. Det kan bidra till att sannolikheten för att få andningsuppehåll under sömnen ökar. Ju mer överviktig man är desto vanligare är det med sömnapné.

Trångt i hals och luftvägar

Om man har en för liten eller tillbakadragen underkäke, så kallat överbett, kan det bli trångt i halsen och då kan det bli svårare för luften att passera. Det beror på att tungan då sitter längre bak i svalget och lättare kan täppa till luftstrupen när man slappnar av och sover. Stora halsmandlar kan även göra att det blir trångt i halsen. Vissa sjukdomar kan också göra så att man lättare får sömnapné, till exempel hypotyreos som innebär att man får en för låg produktion av sköldkörtelhormon.

Alkohol

Alkohol kan ha en avslappnande effekt på musklerna i svalget vilket också kan bidra till att luftströmmen blockeras, speciellt om man ligger på rygg. Det kan göra att andningsuppehållen både blir längre och fler. Om man vet att man har sömnapné mår man mycket bättre om man inte dricker alkohol innan man går och lägger sig.

Läkemedel

Vissa läkemedel kan öka sannolikheten för sömnapné. Det gäller starka värktabletter, sömntabletter eller lugnande mediciner som kan ha samma avslappnande effekter i kroppen som alkohol. Om man tar sådana mediciner ska man tala om det för sin läkare när man söker vård eller får behandling för sina andningsuppehåll.

Förstorade halsmandlar hos barn

Halsmandlarna, de så kallade tonsillerna, är två körtlar som sitter på var sin sida av svalget i höjd med den bakre delen av tungan. Halsmandlarna är större hos barn och krymper sedan gradvis under tonåren. Även om det är ovanligt kan de hos vissa barn bli så stora att det blir för trångt i halsen. Det är vanligast när barnet är mellan två och fem år, och märks oftast genom att barnet drar efter andan, har korta andningsuppehåll eller snarkar kraftigt. Efter en operation brukar besvären försvinna.
Det är vanligt att barn samtidigt får körteln bakom näsan, den så kallade adenoiden, bortopererad eftersom den ofta är förstorad och bidrar till andningsbesvären under sömnen.

Central sömnapné

Det finns en ovanligare form av sömnapné som beror på att hjärnan under korta stunder inte skickar andningssignaler till lungorna. Det kallas central sömnapné och kan inträffa efter en stroke eller hjärtsvikt men är annars mycket ovanligt.

Korta uppvaknaden

Symtomen man får beror på den syrebrist som uppstår i kroppen i samband med andningsuppehållen. Ofta störs man av flera, korta uppvaknanden under sömnen. Det är vanligt att någon i den närmaste omgivningen märker att man snarkar och har andningsuppehåll. Sådana tips leder ofta till att man söker vård och får hjälp.

Andra vanliga symtom är att man

• är onormalt trött på morgonen när man vaknar
•  har en känsla av att inte vara utsövd under en längre tid
• somnar på jobbet eller vid tidpunkter då man inte tänkt sova.

Det är också vanligt att man vaknar flera gånger på natten och känner sig kissnödig när man har sömnapné. Om man har sådana symtom bör man tala om det för sin läkare. Det är viktigt att utesluta att det ligger någon annan sjukdom bakom att man ofta vaknar och måste kissa.

När ska man söka vård?

Om man vet att man snarkar och känner sig trött på dagarna ska man ta kontakt med en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. 　

Läkaren ställer frågor

På vårdcentralen får man förklara sina besvär för läkaren som försöker ringa in problemet genom att ställa frågor, till exempel hur utsövd man känner sig efter att ha fått sova ordentligt. Man kan också få svara på frågor om vilka alkohol- och kostvanor man har, om man har några sjukdomar eller tar några mediciner.

Inför läkarbesöket kan det också vara bra att förbereda sig genom att själv fråga människor i omgivningen om man har andningsuppehåll när man sover.

Läkaren på vårdcentralen gör ofta en första undersökning av hals och käkar, och sedan får man genomgå särskilda undersökningar och mätningar av de besvär man har. Vilka undersökningar man få genomgå varierar, men om det behövs får man en remiss till den klinik som ansvarar för utredningen. Det kan till exempel vara sömnlaboratorium, lungkliniker, öronspecialister eller barnläkare.

Undersökningar hemma

En sömnapnéutredning innebär att luftflödet genom näsan och munnen registreras under en natt, liksom andningsrörelserna, blodets syresättning och kroppspositionen man har när man sover. Läkaren bedömer sedan mätningarna som ska visa hur många andningsuppehåll man har på en timme. I dag finns modern teknik som gör att man kan göra allt det här på egen hand i hemmet. Man får låna med sig utrustning hem.

Innan man går och lägger sig fäster man en liten mätare vid näsan som registrerar tillfälliga stopp eller trög andning när man sover. En liten syrgasmätare som man fäster i fingret eller i öronsnibben kontrollerar om man får syrebrist, och ett band runt bröstet registrerar själva andningsrörelserna. Ibland kan det vara svårt att somna med all utrustning, men det är viktigt att mätningen visar hur andningen fungerar under naturlig sömn och därför får man inte ta några sömnmedel.

Undersökningar på sömnlaboratorium

En liten del av alla undersökningar äger rum medan man är inlagd på sömnlaboratorier. Där får man sova en natt medan olika mätningar görs och det finns personal på plats under hela natten. Undersökningar på sömnlaboratorier görs i regel bara om det finns särskilda skäl, till exempel om utredningen kräver en viss typ av teknisk utrustning.

Så ställs diagnosen

Efter att ha bedömt undersökningarna som visar både andningsuppehåll när man sover, apnéer, och perioder av försämrad andning, hypopnéer, kan läkaren ta ställning till om och i så fall vilken behandling man behöver. För att kunna ställa en diagnos brukar läkaren använda sig av ett så kallat apné-hypopné-index, eller AHI.

Vad kan man göra själv?

Det är viktigt att man följer de råd man fått av sin läkare när det gäller att gå ner i vikt och undvika att dricka alkohol innan man ska sova.

Behandlingsformer med gott resultat

Syftet med behandlingen är att ta bort andningsuppehållen så att man kan andas normalt med varje andetag när man sover. Då försvinner ofta tröttheten och de andra besvären. De allra flesta märker en avsevärd förbättring med den hjälp som finns att få.

CPAP via näsmask

Den mest effektiva behandlingen är i många fall en CPAP-apparat som via en näsmask blåser in en svag luftström genom näsan och ner i halsen när man andas in.

Man kan uppleva obehag som ett lättare tryck över näsan eller torra slemhinnor i halsen under den första behandlingstiden, men eftersom CPAP i de flesta fall gör så att man mår bättre uppskattas den i alla fall.

Man kan använda CPAP i många år. Om man går ner mycket i vikt kan man prova att sova utan masken för att se om det skett någon förbättring.

CPAP står för Continuous Positive Airway Pressure och hjälper många med sömnapné.

Sömntandställning

Hos vuxna kan luftflödet i svalget ibland förbättras med en särskild tandställning som man har på nätterna, och som drar fram underkäken något. Då blir det rymligare i halsen och luften får lättare att passera. Man sätter enkelt in den i munnen innan man går och lägger sig.

Ibland kan man uppleva att det känns ansträngt i käkleden och i käkmuskeln under den första tiden med tandställningen, men det brukar gå över snabbt.

Sömntandställningen provar man ut hos en tandläkare som gör ett tandavtryck, som sedan skickas till en tandtekniker för tillverkning.

Operation

Operation är mest vanligt hos barn. Kirurgen tar då bort halsmandlarna och de körtlar bakom näsan som försvårar andningen under sömnen. Man brukar sällan operera vuxna som har sömnapné.

Regelbundna kontroller

Det är viktigt att man går på årliga kontroller hos sin läkare. Får man behandling är det bra att kontrollera så att den verkligen fungerar. Om man inte går på regelbundna kontroller kanske man slutar med sin behandling och mår sämre igen.

Utöver behandlingarna med sömntandställning och CPAP är det också bra om man följer de kost och viktråd man får av sin läkare.

Tålamod från omgivningen

Att ha sömnapné, eller vara närstående till någon som har besvär, kan innebära förändringar i de rutiner man har när man ska sova. Innan diagnosen är klar och behandlingen kommit igång är det vanligt att man snarkar och det kan störa andra. Oftast är man också trött och orkeslös på dagarna utan att förstå varför, och det kan göra att man blir nedstämd eller extra retlig. Det är lätt att det bildas en ond cirkel.

Olika behandlingsformer är mer eller mindre tydliga för omgivningen och om man till exempel använder CPAP kan man känna sig lite klumpig och ovan i början.

Om man ska resa bort är det sällan några problem att ta med sig utrustningen som inte tar så mycket plats, men det kan kännas omständigt. Det ställer krav på förståelse från den närmaste omgivningen, men eftersom behandlingen är så effektiv brukar det inte vara några problem att acceptera den för alla inblandade.