Information och delaktighet viktigt
Om man har ont kan det bero på en sjukdom, en skada eller att man mår dåligt psykiskt. Det kan också vara så att det inte går att hitta någon förklaring till smärtan. Eftersom orsakerna kan vara av olika karaktär och kan gå i varandra är det viktigt att man får en behandling som ser till hela människan.
Självklart är det bäst om själva orsaken till smärtan kan behandlas. Då försvinner ju det onda. När själva orsaken inte kan behandlas, eller det onda inte lindras med vanliga metoder, får läkaren istället rikta in sig på att lindra smärtan. Om man har haft ont länge kan man ha som mål att få bort det onda i vila, att få mindre ont eller att få bättre livskvalitet trots att man har ont.
Det är viktigt att läkare, patient och anhöriga har realistiska mål när smärtbehandlingen inleds. Man måste få mycket information om vad läkaren anser att smärtan beror på, och vilka möjligheter som finns att behandla den. Man måste också aktivt vara med i behandlingen.
Många olika behandlingsmetoder
Eftersom det finns många typer av smärta finns det många olika behandlingsmetoder. Ingen metod hjälper vid all slags smärta, utan behandlingen måste anpassas till varje enskild persons typ av smärta.
Vid lättare smärta behöver man ofta inte söka läkare. Man kanske har haft liknande värk förut och vet varför man har ont. Då kan man oftast vårda sig själv, kanske med hjälp av någon receptfri, smärtstillande medicin.
Levnadsvanorna kan spela en roll
Man kan försöka motverka framtida smärta genom att följa de allmänna rekommendationer som finns om hur man förebygger dålig hälsa. Det kan vara bra att tänka på:
- Levnadsvanorna. Stor alkohol- eller kaffekonsumtion samt för lite sömn kan orsaka huvudvärk. Rökning gör till exempel att blodcirkulationen till muskler, leder och ledband blir sämre. En del läkare anser att man lättare får ont om blodcirkulationen blir sämre.
- Motion och träning. Motion och handledd rörelseträning har i flera undersökningar visat sig minska smärta och påskynda tillfrisknande, även vid kronisk smärta. Om man motionerar regelbundet får man grundkondition och grundtränade muskler. Det kan vara bra för att undvika till exempel ryggont. Om man styrketränar musklerna regelbundet minskar risken ännu mer för att få ont efter exempelvis tunga lyft eller ovana arbetsställningar.
- Arbets- och sittställning. Det är bra att försöka undvika olämpliga arbetsställningar, upprepade rörelser och tunga lyft. Enkla saker som att ofta byta arbetsställning och att ta en kort paus ibland kan vara till hjälp för att undvika muskelvärk och överbelastningsbesvär. Man ska också se till att man har en bra stol och att man sitter rätt på stolen med ryggen lutad mot ryggstödet. Be gärna företagsläkaren, en sjukgymnast eller en ergonom om hjälp.
- Lyftteknik. Att lyfta rätt är viktigt. Man ska helst böja i knäna i stället för att lyfta med böjd rygg samt undvika vridningar i samband med lyftet. Om det är omöjligt att ha rak rygg när man lyfter ska man ta ett så djupt andetag som möjligt, hålla andan och krysta innan man böjer sig ned och lyfter. Man ska alltid försöka hålla den sak man lyfter så nära kroppen som möjligt.
- Belysning. Dålig belysning kan orsaka huvudvärk.
- Datorarbete. ”Musarm” och "tennisarmbåge" är vanliga besvär hos många som arbetar vid en dator. Man kan minska risken för att få dessa besvär genom att lära sig använda kortkommandon i så stor utsträckning som möjligt och genom att växla hand. Ett handledsstöd är också bra för att undvika att man får ont.
- Avslappningsövningar. Om man gör avslappningsövningar regelbundet kan risken minska för spänningshuvudvärk och värk i nacke och axlar. Man kan få råd av till exempel en sjukgymnast eller ta hjälp något kassettband med avslappningsövningar. Det gäller att hitta de muskler man spänner och öva sig på att slappna av istället.
- Synkontroll. Om man ofta har huvudvärk kan orsaken vara så enkel som att man börjat få dålig syn och behöver glasögon. Man går då till en optiker och får sin syn kontrollerad.
Kyla eller värme kan lindra vid tillfällig värk
Man kan pröva att dämpa tillfällig, lindrig värk med hjälp av kyla eller värme. Om man drabbas av en akut skada, som till exempel en stukning, kan kyla minska smärtan. Om man exempelvis har menssmärtor eller värk som beror på stela muskler kan det vara skönt med en ytlig värmebehandling med hjälp av till exempel en värmedyna eller en värmelampa.
Avslappning och massage
Om man har värk som beror på muskelspänningar brukar det lindra med avslappningsövningar och massage. När man har ont spänner man musklerna ännu mer. Avslappningsövningar bryter den onda cirkel som lätt uppkommer. Massagen ökar blodcirkulationen i musklerna och utsöndringen av kroppens egen värkmedicin, endorfinerna. Dessutom ökar oxytocinet, som är ett hormon som bidrar till en känsla av lugn och ro. Det är förmodligen förklaringen till att de flesta upplever massage som lugnande och avslappnande. Effekten av massage är dock kortvarig.
Stela muskler kan tänjas ut
Om musklerna är stela kan stretching minska stelheten och smärtan och förbättra rörligheten. Ofta är det bra att först mjuka upp musklerna med värme för att öka blodcirkulationen. Sedan tänjer man musklerna försiktigt.
Det är oftast bra att röra på sig
Det är lätt hänt att man blir stillasittande och passiv när man har ont, men motion påverkar kroppens eget smärtstillande system. Det är bättre att röra på sig så mycket man kan, annars blir värken bara värre med tiden. Att till exempel ligga stilla i sängen när man har ont i ryggen är bland det sämsta man kan göra.
Handledd styrketräning är en av de få behandlingsmetoder som visat på positiva resultat hos personer med fibromyalgi. Kombinerad träning och kognitiv beteendeterapi, KBT, minskar långvarig smärta av olika typ. Man kan också följa ett träningsprogram som provats ut för en själv av en sjukgymnast eller kiropraktor. Träningsprogrammet innehåller rörelser som ligger på gränsen till vad man klarar av utan att det gör för ont. Syftet är att träna upp styrka, smidighet och kondition. Stegvis kan man göra mer och mer. Träningen leder till att endorfiner frigörs i kroppen och att blodcirkulationen ökar. Det gör i sin tur att smärtan minskar.
Feldenkraismetoden
Feldenkraismetoden är en speciell form av rörelseträning som man antingen kan göra ensam eller i grupp. Det är egentligen ingen smärtbehandlingsmetod, utan ett sätt att lära sig göra rörelser utan att spänna sig. Man gör enkla rörelser som ska öka kroppsmedvetandet, förbättra rörligheten och göra att man mår bättre. Metoden kan fungera när man har långvarig smärta. Övningarna kan minska den känsla av stress som ofta följer på långvarig smärta. Metodens effekter är dock inte vetenskapligt bevisade.
Smärtstillande läkemedel
Det finns många läkemedel som dämpar eller tar bort smärtan tillfälligt. En del preparat gör det svårare för smärtimpulserna att nå fram till hjärnan, antingen vid själva skadan eller i ryggmärgen där signalerna kopplas om. Andra läkemedel verkar smärtdämpande i hjärnan, eller förändrar upplevelsen av smärta. Smärtstillande läkemedel delas in i:
- Medel som verkar ute i kroppen. Smärtstillande läkemedel som verkar ute i kroppen vid skadan kallas för perifert verkande. En del av medlen är inflammationshämmande, till exempel Magnecyl, Ipren, Pronaxen eller Diklofenak. De dämpar inflammationen, om det finns en sådan, och minskar smärtan. Medlen är effektiva, men en del av dem kan ge magbesvär om man har en känslig mage. Medel som inte har någon inflammationshämmande effekt är ofta skonsammare mot magen, till exempel Alvedon och Panodil.
- Medel som verkar centralt. Smärtstillande läkemedel som verkar i ryggmärgen eller i hjärnan kallas centralt verkande. Förutom att dämpa smärtan påverkar medlen även upplevelsen av smärta, så att det onda inte känns lika obehagligt. Exempel på centralt verkande läkemedel är morfin och morfinliknande läkemedel. Morfinpreparat är ofta mycket effektiva när man har drabbats av svår vävnadsskadesmärta, men de ger ofta biverkningar som illamående, förstoppning och trötthet. Man kan bli beroende av den här typen av läkemedel.
- Medel som verkar både centralt och ute i kroppen. Vissa läkemedel är effektiva mot den smärta som beror på skadade nerver ute i kroppen, eller på skadade nerver i hjärnan, i centrala nervsystemet. Till denna grupp hör flera medel, dels så kallade tricykliska antidepressiva läkemedel, till exempel Saroten, dels antiepilepsiläkemedel som Tegretol eller Neurontin. Dessa läkemedel används i detta sammanhang inte för att behandla depression eller förhindra epilepsi, utan det är medlens direkt smärtlindrande egenskaper som utnyttjas.
- Kombinationsläkemedel. En och samma tablett innehåller flera olika substanser som verkar antingen ute i kroppen, eller centralt i hjärnan för att effekten ska bli så bra som möjligt, till exempel Citodon. Även av de här preparaten kan man bli beroende.
Ibland kan även muskelavslappnande medel hjälpa till att lindra smärtan.
De flesta läkemedel har prövats ut vid behandling av akuta eller kortvariga smärttillstånd och fungerar bäst då. Vid långvarig smärta behöver ofta en läkare ge råd om när, hur och vilka läkemedel som kan ha en bra effekt på smärtan.
Receptbelagda mediciner inte alltid bättre
Receptfria läkemedel är avsedda för tillfälligt bruk. Personalen på apoteket kan ge goda råd om vilken medicin som är bra vid den smärta man har. Om man inte har rådgjort med en läkare ska man bara ta värkmediciner under kort tid när man har tillfälligt ont. Om det gör ont länge ska man kontakta läkare för att utreda det onda och få råd om behandling.
Många tror att receptbelagda mediciner är bättre än receptfria, men så är det inte alltid. Effekt och risk för biverkningar beror på vilket läkemedel man tar och vilken dos man använder, inte om det är receptfritt eller receptbelagt. Både receptfria och receptbelagda värkmediciner kan också påverka och påverkas av andra mediciner eller sjukdomar. När man behandlas under längre tid bör en läkare bedöma vilken behandling som är den bästa. Det är viktigt att följa doseringsråden på förpackningen. Man ska aldrig kombinera olika läkemedel på egen hand, och man ska inte heller ta läkemedel som någon annan fått utskrivna till sig.
Risker med smärtstillande läkemedel
Man ska inte dricka alkohol när man tar smärtstillande läkemedel, eftersom man kan få allvarliga andningsproblem eller leverskador. Om man är gravid ska man alltid fråga läkare eller personalen på apoteket innan man tar värkmedicin. En del läkemedel kan påverka omdömet och reaktionsförmågan och man ska vara försiktig om man kör bil när man har tagit dem. Man kan fråga sin läkare eller apotekspersonalen om råd.
Läkemedlen görs i olika former
Smärtstillande läkemedel finns i form av tabletter, brustabletter, salva eller kräm, stolpiller och sprutor. Brustabletter och stolpiller verkar snabbare än vanliga tabletter. Stolpiller är speciellt bra om man mår illa eller har svårt för att svälja, eller om man har känslig mage.
Salva, kräm eller plåster med lokalbedövning eller antiinflammatoriska läkemedel kan användas när det gör ont på ett visst ställe i eller nära huden.
Sprutor har snabbast effekt, men de behöver för den skull inte vara ”starkare” och bättre som många felaktigt tror.
Morfinläkemedel finns även i form av plåster. Plåstret sitter på under flera dygn. En fördel är att man under dessa dygn får i sig läkemedel jämnt fördelat, det vill säga man behöver inte riskera att få ont innan man tar nästa dos av läkemedlet.
Smärtlindring med hjälp av pump
Om man har svåra smärtor efter till exempel en operation kan man själv ta smärtstillande läkemedel med hjälp av en pump. Metoden kallas patientkontrollerad smärtlindring.
Pumpen laddas med en kassett som innehåller smärtstillande medicin, ofta morfin. Sedan kopplas pumpen med en slang till en kanyl som går in i ett blodkärl i armen. Pumpen har en knapp, som man håller i handen. När man får ont trycker man på knappen. Pumpen ger då en förinställd dos läkemedel direkt in i blodet. Pumpen är spärrad så att man inte kan trycka på knappen för ofta.
Om man har fått ryggbedövning under en operation, kan en liknande teknik användas så att man kan ge sig själv smärtlindring efter operationen. Under operationen har man fått bedövningsmedel genom en tunn slang i ryggen. Om slangen lämnas kvar och kopplas till en pump kan man efter operationen ge sig själv bedövningsmedel när man känner att man behöver det.
Förutom att det hjälper mot smärtan brukar det kännas tryggt att veta att man kan ge sig själv en dos när man behöver, i stället för att behöva ligga och vänta tills en sjuksköterska kan komma med en spruta.
Akupunktur – en urgammal metod att lindra smärta
Akupunktur är en urgammal kinesisk metod att lindra smärta, som har accepterats av den västerländska läkarkåren. Tunna nålar sticks in på bestämda punkter på kroppen. De punkter som används kan både ligga nära det ställe där man har ont och längre bort. Nålarna får sitta kvar allt från några sekunder till tjugo minuter eller mer. De snurras försiktigt ibland, förs upp och ned eller så kopplas de till en strömkälla som ger svaga elektriska impulser. Behandlingen gör inte ont, men man upplever värme eller en diffus utstrålande känsla från området där nålen sitter.
Akupunktur gör att det bildas mer endorfiner i kroppen. Endorfiner är en slags smärtstillande medicin som kroppen bildar själv. Det anses även att det så kallade ”grindkontrollsystemet” i ryggmärgen påverkas så att smärtimpulserna blockeras. Den här ”grinden” kan till en del sålla den information som släpps vidare. Den fungerar som en slags volymkontroll.
Akupunktur är bra om man lider av bland annat migrän och smärtor som är orsakade av inflammation. Ofta behövs det flera behandlingar under en period. Smärtlindringen kommer för det mesta direkt och sitter i dagar till veckor. Efter en avslutad serie behandlingar kan man bli helt fri från smärta.
Elektrisk stimulering av nerver
Tens är en förkortning av transkutan elektrisk nervstimulering. Det är en smärtlindringsmetod som innebär att nerver under huden stimuleras av elektriska strömmar. Man sätter fast elektroder på huden och ansluter dem till en dosa som ger svaga elektriska impulser. Under behandlingen upplever man en ”surrande” känsla i huden, som kan bli lätt rodnad. Smärtlindringen sitter ibland i under flera timmar.
Behandlingen upprepas flera gånger om dagen, oftast under längre tid. Tens-apparater kan förskrivas som hjälpmedel och användas hemma efter att ha provats ut av en sjukgymnast eller specialistutbildad sjuksköterska.
Tens kan hjälpa framför allt vid vävnadsskadesmärta, samt vid nervsmärtor.
Om man har svår nervsmärta kan man i stället för Tens få behandling med ryggmärgsstimulering. Då opereras en speciell elektrod in mot ryggmärgen och stimuleringen sköts via en dosa under huden.
Nervernas överföring av smärta kan blockeras
Överföringen av smärta i nerverna kan blockeras på olika sätt. Det kallas nervblockad, som kan vara tillfällig eller bestående. Nervblockader används framför allt som bedövning under och efter operation.
När man får en tillfällig nervblockad så sprutas lokalbedövningsmedel in i närheten av nerven. Effekten sitter då i upp till några timmar. Bedövningen kan förlängas genom att en tunn slang förs in intill nerven och mer bedövningsmedel fylls på via slangen. Blockaden kan upprepas några gånger, men bör inte användas som en regelbundet återkommande behandling under lång tid.
För att bedöva en större del av kroppen, kan läkaren lägga en ryggbedövning, det vill säga en lokalbedövning som ges närmare ryggmärgen och nervrötterna. Det är en metod som framförallt används i samband med operation och vid cancersmärta. Hur länge bedövningen sitter i beror på vilket medel som ges och hur stor dosen är. Ofta handlar det om några timmar.
För att behandla långvarig smärta bör regelbundet upprepade nervblockader inte användas som behandling.
Att lära sig leva med smärta
Smärta har inte bara kroppsliga orsaker utan hänger även ihop med hur man mår för övrigt. När själva orsaken inte kan behandlas, eller det onda inte lindras med vanliga metoder, måste man ibland lära sig hantera och leva med smärtan. Man måste försöka ta tillbaka kontrollen över sitt liv, i stället för att låta smärtan styra.
Samtalsterapi hos en psykolog eller psykiatriker kan vara ett bra stöd, liksom beteendeterapi. Målet med den här typen av behandling är inte att ta bort själva smärtan. I stället får man lära sig olika beteenden som gör att man får en bättre kontroll över smärtan. Det kan minska upplevelsen av att det gör ont.
Om man lider av svårbehandlad och långvarig smärta kan beteendeterapi fungera i kombination med smärtlindring. Många personer har långvariga smärttillstånd som sällan går att åtgärda med de flesta av de metoder som nämnts i denna översikt. Har man långvarig smärta kan man behöva söka hjälp hos speciella smärtkliniker med rehabilteringsmedicinska resurser.
Socialt stöd kan hjälpa
När man har riktigt ont eller har haft ont under lång tid är det lätt att tappa hoppet. Man kan då bli hjälpt av att träffa en kurator som kan ge professionellt, socialt stöd. Många kan också bli hjälpta och få styrka genom att samtala med en präst eller en diakon.
När inte någon förklaring till smärtan finns
När det inte går att hitta en förklaring till smärtan är det mycket viktigt att den tas på allvar så att man inte drabbas av den dubbla bördan att dels ha ont, dels inte bli trodd. Om det till slut inte går att hitta någon direkt orsak till smärtan får man försöka hitta sätt att leva med den. Man kan även söka stöd hos psykolog, psykiatriker eller beteendeterapeut, vilket kan lindra besvären. Se också ovan om socialt stöd.
Ett annat sätt är att träffa andra med liknande problem under erfaren ledning. Det finns så kallade ”Värkstäder” över hela landet som hjälper människor att hantera sin långvariga värk och smärta.
Däremot är det inte bra att få läkemedelsbehandling som inte är verksam mot smärtan eftersom man bara riskerar att få biverkningar.
Kunskap är viktigt
Undervisning och information är mycket viktigt för att uppnå en bra smärtbehandling. Inte bara den person som har smärtan, utan även anhöriga, behöver få information om smärtan och olika behandlingsmöjligheter. Ofta kan man gå i en så kallad smärtskola. Den som har ont bör även få möjlighet att delta i besluten kring sin egen vård. Om man deltar aktivt i behandlingen så blir resultatet bättre.
