Förstoppning

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man får förstoppning har man svårt att tömma tarmen, och avföringen kan bli hård och trög. Ofta beror det på att man dricker för lite och äter mat som innehåller för lite fibrer.

Det är vanligt att få förstoppning om man ändrar sina matvanor, är orolig eller stressad. En del läkemedel och mat kan också ge förstoppning. Om man varit förstoppad en längre tid kan man även få andra besvär som ont i magen, illamående eller hemorrojder.

Om man är gravid eller i slutet av menstruationscykeln är det vanligt att man tillfälligt får förstoppning.

Man kan också bli förstoppad av någon sjukdom, men det är ovanligt.

Oftast går besvären över av sig själv eller genom att man till exempel ändrar sina matvanor.

Behandling

Om besvären inte beror på någon sjukdom eller läkemedel finns det mycket man kan göra själv. Ofta blir det bättre om man dricker tillräckligt, äter mat som innehåller fibrer och rör på sig så att tarmarna hålls igång. Man bör också försöka gå på toaletten vid samma tid varje dag.

Det finns läkemedel som brukar hjälpa mot förstoppning, men om man behöver använda dem under mer än några veckors tid bör man rådgöra med läkare. Om besvären beror på någon sjukdom måste man behandlas mot den.

När ska man söka vård?

Om man får tillfällig förstoppning kan man fråga en distriktssköterska eller personal på apotek om råd.

Man ska kontakta en vårdcentral om man

  • har mycket besvär och förstoppningen inte går över
  • får ändrade avföringsvanor utan att man förstår varför.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Oftast ofarligt

En vanlig definition på förstoppning är att man tömmer tarmen färre än tre gånger i veckan och att man har besvär som till exempel att avföringen är hård och svår att få fram. Det kan kännas som om tarmen inte töms helt eller att det tar lång tid att tömma tarmen.

Men avföringsvanorna varierar och olika personer har ofta skilda åsikter om vad som menas med förstoppning. Att tömma tarmen bara ett par gånger i veckan kan vara lika normalt som att göra det flera gånger om dagen.

Förstoppning är för det mesta ofarligt men ibland kan det också vara tecken på någon sjukdom, speciellt om besvären kommer för första gången när man är äldre än 45 år.

Vilka får förstoppning?

De flesta människor kan få tillfällig förstoppning, till exempel om man byter miljö, om man ändrar sina matvanor, är orolig eller stressad.

Det är viktigt att dricka tillräckligt. Det här är speciellt viktigt när man blir äldre eftersom man då inte känner törst på samma sätt.

Kvinnor kan få förstoppning i samband med graviditet eller under den senare delen av menstruationscykeln. Det har förmodligen med hormonförändringar att göra.

Hos barn kan även för lite fibrer i maten eller oro och stress vid toalettbesök ge förstoppning. Barn som ammas brukar däremot sällan få förstoppning. Bröstmjölkens sammansättning gör att avföringen blir mjuk.

Felaktig kost en vanlig orsak

En vanlig orsak till förstoppning är att man dricker för lite och äter mat som innehåller för lite fibrer.

När man blir äldre känner man inte törst på samma sätt som när man är yngre, och det kan vara en anledning till att fler äldre får problem med förstoppning.

Om man äter för lite fibrer ökar risken för att man ska få problem med avföringen. Det är inte helt klart om det beror på att mängden avföring blir för liten eller om bristen på fibrer gör att tarmens muskler inte arbetar som de ska. Det finns också mat som i sig har en stoppande effekt, till exempel te och choklad.

Andra orsaker

För mycket stillasittande ökar risken för att man ska bli förstoppad. Det samma gäller om man blir sängliggande en längre tid. Det är inte heller bra att gå och hålla sig utan man bör sträva efter att gå på toaletten regelbundet.

För vissa kan det finnas ett hinder i ändtarmen som gör att det blir svårt att tömma tarmen, till exempel en propp av avföring. Ibland kan man få sprickor i ändtarmsöppningen, och då gör det ont, vilket leder till att man drar sig för att gå på toaletten.

Förstoppning kan även vara symtom på andra sjukdomar. Om man får besvär med förstoppning för första gången när man är äldre än 45 år bör man kontakta vårdcentralen för att få en tid för läkarundersökning. Detsamma gäller om man har mycket besvär med sin förstoppning, eller känner sig orolig.

Även läkemedel kan ge förstoppning

Vissa läkemedel kan också ge förstoppning, till exempel

  • kodein
  • morfin
  • järn
  • vissa läkemedel mot psykiska sjukdomar
  • blodtryckssänkande läkemedel, så kallade kalciumflödeshämmare
  • antacida, medel mot sur mage.

Det finns ytterligare läkemedel som kan ge trög mage och därför ska man vara uppmärksam på om man får besvär i samband med att man fått ett nytt läkemedel. I så fall ska man fråga på apotek eller kontakta sin läkare.

Symtom på sjukdomar

I sällsynta fall kan förstoppningen bero på någon sjukdom. IBS - irritable bowel syndrome, även kallad känslig tarm, är en sjukdom som ger symtom som magont, omväxlande förstoppning och diarré och besvär med gaser.

Det är ibland svårt att skilja på IBS och en vanlig förstoppning, men om man har förstoppning under flera år och samtidigt har gasbesvär och ont i magen så blir diagnosen ofta IBS.

Förstoppning kan även vara symtom på andra sjukdomar. Om man har mycket besvär med sin förstoppning, eller känner sig orolig, bör man kontakta vårdcentralen för att få en tid för läkarundersökning.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

När bör man söka hjälp?

Om man har tillfällig förstoppning kan man fråga om råd på apotek eller hos en distriktssköterska. I flera landsting finns också sjukvårdsrådgivning per telefon där sjuksköterskor ger råd och upplysningar.

Om man har förstoppning och samtidigt något av följande symtom ska man snarast ta kontakt med en vårdcentral:

  • viktminskning
  • blod i avföringen
  • avföringsvanorna ändrar sig utan att man förstår orsaken
  • kraftig smärta i magen.

Man ska också kontakta en vårdcentral om förstoppningen inte har gått över efter en till två veckor.

Berätta om besvären

Det är viktigt att man beskriver sina besvär för läkaren och berättar om till exempel sina mat- och toalettvanor, och om man har börjat använda något nytt läkemedel. Ibland kan det räcka för att hitta orsaken till förstoppningen och det behövs ingen mer utredning med prover eller undersökningar.

Om orsaken till förstoppningen behöver utredas ytterligare får man i första hand lämna blodprover och påbörja en undersökning av tjocktarmen.

Undersökning av tjocktarmen

Den viktigaste undersökningen vid återkommande förstoppning är en speciell form av röntgen, en så kallad transitundersökning. Den används om läkaren behöver undersöka hur lång tid det tar för maten att passera genom hela tarmkanalen.

Dagen innan denna röntgenundersökning får man svälja små kulor som är några millimeter i diameter och består av ett ofarligt ämne som gör att de syns på röntgen. Vid undersökningen följs de med jämna mellanrum och det syns om man har normal, snabb eller långsam tarmpassage. Kulorna lämnar kroppen med avföringen och spolas ner i toaletten.

Ibland, om läkaren misstänker att förstoppningen beror på andra sjukdomar, undersöks tjocktarmen med så kallad koloskopi eller med röntgen.

Koloskopi innebär att ett koloskop, som består av ett böjligt rör med en kamera och lampa längst fram, förs in i ändtarmen. Det är kopplat till en bildskärm och med hjälp av koloskopet kan läkaren se hela tjocktarmen samt ta eventuella prover. Det kan kännas lite obehagligt, och om det gör ont får man smärtstillande medicin.

Tjocktarmen kan även undersökas med röntgen. Det kan användas om väntetiden för koloskopi är mycket lång eller om läkaren misstänker ett totalt stopp i tjocktarmen. För att tarmen ska synas ordentligt förs kontrastvätska in via en slang i ändtarmen. Vid koloskopi och röntgenundersökning av tjocktarmen får man ta laxermedel före så att tarmen är helt tömd.

Undersökning av ändtarmen

Ändtarmen syns inte så bra på röntgen utan undersöks med hjälp av så kallad rektoskopi. Läkaren för då in ett plaströr i ändtarmsöppningen för att undersöka slemhinnorna. En belysning kombinerat med förstoringsglas kopplas till instrumentet. Det finns även möjlighet att ta prov som ska undersökas med mikroskop.

Hur behandlas förstoppning?

Om det inte är någon sjukdom eller ett läkemedel som orsakar besvären så handlar det i första hand om att se över sitt liv och fundera över om det är något i vardagen som behöver förändras. Magen behöver regelbundna vanor och lugn och ro för att fungera.

Bra med extra dryck

Speciellt om man är äldre kan man förebygga att bli förstoppad genom att dricka tillräckligt.

Ät mer fiberrikt

Fibrer finns framför allt i grovt bröd, müsli, frukt, en del grönsaker och rent vetekli. Fibrer gör att tarmen fungerar bättre, ger en jämnare blodsockernivå, förbättrar blodfetterna och ger en bra mättnadskänsla. Forskning visar också att de tycks bidra till att risken för cancer i tjocktarmen minskar.

Våra vanligaste grönsaker sallad, tomat och gurka innehåller ganska lite fibrer, medan till exempel blomkål, broccoli, bönor och ärtor är rika på fibrer. Man kan försöka att hitta mat som man tycker om och som samtidigt är fiberrik.

Ett bra sätt att få i sig mer fibrer är att varje dag tillsätta tre till fyra matskedar vetekli i maten. Man ska inte ta mer eftersom vetekli innehåller fytinsyra som är ett ämne som binder järn. Risken är att man kan få järnbrist om man äter stora mängder vetekli under en längre tid.

När man ökar mängden fibrer i maten kan man till att börja med få lite problem med gaser i magen, men besvären brukar minska efter ett tag.

Det finns bra information på apotek eller vårdcentral om hur mycket fibrer olika livsmedel innehåller.

Motion och regelbundna vanor

Det är bra om man har möjligheter att motionera på något sätt, till exempel promenera, eftersom det minskar risken för förstoppning.

Man ska försöka att gå på toaletten vid samma tillfälle varje dag. Störst chans att få igång magen är efter första målet på dagen, men det kan variera från person till person.

I början kan man behöva sitta en stund innan alla reflexer i tarmen kommer igång. Om man behöver gå på toaletten under dagen är det viktigt att inte försöka hålla sig.

Mikrolavemang eller stolpiller löser upp tillfällig förstoppning

Ett sätt att lösa upp en tillfällig förstoppning är att använda laxermedel som man för upp i ändtarmen, som stolpiller eller som lösning, så kallade mikrolavemang. Effekten kommer redan efter fem till femton minuter.

Ett mikrolavemang mjukar upp den hårda avföringen som ibland sitter som en propp i ändtarmen. Det efterliknar alltså den normala tömningen som sker av sista delen av tjocktarmen.

Exempel på laxermedel som man för in i ändtarmen är Microlax lösning och Relaxit stolpiller.

Man kan alltid rådgöra med apotekspersonal om vilka receptfria medel som är lämpliga.

Använd tarmretande laxermedel endast tillfälligt

Det finns även så kallade tarmretande läkemedel som bara ska användas vid enstaka tillfällen. Behöver man ta dessa läkemedel under mer än ett par veckor bör man rådgöra med läkare.

När man har normal avföring töms bara nedersta delen av tjocktarmen, men när man tar ett tarmretande läkemedel töms ofta hela tjocktarmen. Då kan det ta upp till tre dagar innan man behöver tömma tarmen nästa gång.

De tarmretande läkemedlen tillverkas i en mängd olika former. Det finns stolpiller eller lösning som förs in i ändtarmen, eller tabletter eller droppar som man sväljer. De kan köpas receptfritt på apotek.

Exempel på tarmretande laxermedel är Dulcolax och Toilax som innehåller ämnet bisakodyl, Pursennid som innehåller sennosid, och Cilaxoral och Laxoberal som innehåller natriumpikosulfat.

Laxermedel som förebygger

Det finns också laxermedel som förbättrar konsistensen på avföringen och gör den mjukare, så kallade bulkmedel och osmotiskt aktiva läkemedel. De kan köpas receptfritt på apotek. Dessa kan man använda kontinuerligt under en längre tid för att minska risken för förstoppning. Man sväljer medlen, som brukar finnas i form av pulver, granulat eller lösning.

Bulkmedel innehåller fibrer. För att de ska verka på rätt sätt måste man ta dem tillsammans med mycket vätska.

Osmotiskt aktiva läkemedel fungerar annorlunda. De drar vatten till avföringen genom så kallad osmos och kräver inte att man dricker extra vatten.

Om man tidigare mest har ätit mat som innehåller lite fibrer och ökar mängden bulk ordentligt, kan man få besvär med gaser i början. Även osmotiskt aktiva läkemedel kan ge gaser. Besvären brukar gå över efter ett tag. Ett alternativ kan vara att börja med små mängder och öka successivt.

Exempel på bulkmedel är Lunelax och Vi-Siblin som innehåller ämnet ispaghulaskal och Inolaxol som innehåller sterkuliagummi.

Exempel på osmotiskt aktiva läkemedel är Duphalac och Laktulos som alla innehåller ämnet laktulos och Importal som innehåller laktitol. Andra exempel är Movicol och Forlax som innehåller makrogol, och som inte ska användas i mer än två veckor utan läkares ordination.

Om man har svår förstoppning kan man börja med att ta ett mikrolavemang eller tarmretande läkemedel, medan man ökar mängden fibrer i maten och använder bulk- eller osmotiskt aktiva laxermedel.

Sällsynt med operation

Det är mycket ovanligt att förstoppning behöver opereras. Det görs bara när tjocktarmen på något sätt är så satt ur funktion att hela eller delar av den skulle behöva tas bort.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-01-07
Skribent:

Claes Ehinger, läkare, specialist i allmänmedicin, Härnösand

Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Henry Nyhlin, läkare, specialist i mag- och tarmsjukdomar, Karolinska sjukhuset, Huddinge