Demens - Blodkärlsdemens

Skriv ut (ca 11 sidor)

Demens innebär att man på olika sätt får svårt att minnas och tänka, samt att tolka sin omgivning.Man kan då behöva genomgå en demensutredning och om man är sjuk finns det mycket stöd att få. Blodkärlsdemens orsakas av att blodflödet till hjärnan störs, så att delar av hjärnan inte får tillräckligt med näring och syre.

Skriv ut

Andra demenssjukdomar är Alzheimers sjukdomLewy Body demens och pannlobsdemens.

Vanliga symtom på blodkärlsdemens

Vanliga symtom på blodkärlsdemens

Om man får blodkärlsdemens kan sjukdomen komma snabbt, trots att orsaken bakom kan ha funnits länge. Det kan ta någon månad innan man märker av de symtom som beror på att blodflödet till hjärnan har försämrats. Sjukdomen utvecklas ofta stegvis, tillståndet kan vara stabilt i några månader och sedan snabbt försämras. 

Sjukdomen påverkar olika personer på olika sätt. En del kan ha sjukdomen utan att bli sämre under flera år, medan andra snabbt blir sjukare under loppet av några år.

Flera olika symtom

Om man har blodkärlsdemens kan man få symtom som

  • minnesproblem
  • nedsatt varseblivning, till exempel försämrad förmåga att tolka känsel- och synintryck
    nedsatt tankeförmåga
  • försämrad språklig förmåga – man kan till exempel få svårt att hitta ord och blir därför allt mer tyst
  • långsammare rörelser – det är vanligt att man behöver lång tid för olika rörelser, till exempel för att forma en tanke till ett initiativ och till en handling
  • försämrat omdöme, nedsatt koncentrationsförmåga, ibland aggressivitet
  • nedstämdhet
  • hallucinationer, vanföreställningar, man kan tycka sig se eller höra saker som inte finns i verkligheten
  • kroppsliga besvär – man kan känna sig stel eller svag i ena sidan av kroppen och ha problem med balansen.

Besvären blir olika beroende på skadan

Vilka besvär man får beror på vilken del av hjärnan som har skadats. I mellersta tinningloben finns minnescentrum, medan hjässloben står för analysen av informationen från sinnena. Om båda dessa delar skadas får man svårt att klara sig själv och behöver hjälp med att planera och ordna vardagen.

Från pannloben styrs omdöme, insikt, koncentrationsförmåga och tal. Om den delen av hjärnan skadas kan man behöva mycket hjälp och omvårdnad. Man kan till exempel ha svårt att kontrollera aggressivitet och irritation.

Vardagen blir ofta svår

Om man har blodkärlsdemens kan man i den praktiska vardagen ofta ha svårt att sköta sina räkningar, läsa tidningen, följa med i ett TV-program och att överhuvudtaget ta sig för någonting. Ibland får man hallucinationer. Senare i sjukdomen kan man ha svårt att tvätta sig, klä sig och äta själv. Det blir allt svårare att tolka sina egna kroppssignaler.

Förvirring – extrem belastning på hjärnan

Det är ganska vanligt vid blodkärlsdemens att hamna i tillfälliga perioder av förvirring, som kan vara från timmar till dagar, blandat med relativt klara perioder. När hjärnan utsätts för någon form av extrem belastning, som till exempel stress eller tillfällig syrebrist, kan hjärnans normala sätt att fungera störas. Man kommer in i ett förvirringstillstånd som förstärker de symtom man redan har. Det blir ännu svårare att tänka klart, att tala, förstå och att klara det dagliga livet. Natt kan vändas till dag och man har svårt att koncentrera sig på att göra en sak i taget. Det är vanligt att bara gå omkring och plocka bland sina saker eller prata osammanhängande.

Förvirringstillståndet utvecklas på kort tid, från några timmar till dagar, och man kan bli bättre och sämre flera gånger under en dag.

En person med blodkärlsdemens kan alltså försämras ytterligare i ett förvirringstillstånd. Om inte symtomen går tillbaka inom något dygn bör man kontakta en läkare, eftersom man kan ha fått en ny sjukdom som orsakar förvirringen. En infektion, vissa läkemedel, smärta, blodtrycksfall kan också ligga bakom. Ett förvirringstillstånd kan också orsakas av stora förändringar i livet, som till exempel byte av bostad.

Fäll ihop

Hur kan jag förebygga sjukdomen?

Hur kan jag förebygga sjukdomen?

Det finns vissa sjukdomar och levnadssätt som ökar risken för att du ska få blodkärlsdemens. Högt blodtryck är till exempel en riskfaktor. Därför kan risken för att få sjukdomen minskas om du redan i medelåldern får behandling för högt blodtryck och andra hjärt-kärlsjukdomar som drabbar hjärnans kärl.

Stora mängder alkohol och rökning under lång tid kan skada hjärnans celler och försämra hjärnans funktioner. I vissa situationer kan det vara viktigt att undvika blodtrycksfall, till exempel om du är äldre och ska opereras. Om du har minnesproblem ska du därför berätta om det inför en operation.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Om du känner dig förvirrad, får svårt att tänka eller har minnesstörningar under mer än en månad bör du kontakta en vårdcentral. Det är viktigt att ta reda på vad besvären beror på eftersom de kan ha orsaker som går att behandla, till exempel depression eller för låg ämnesomsättning.

För att du själv eller närstående ska kunna komma underfund med hur du mår kan du fundera över tre frågor:

  • Är mitt minne lika bra som förut så att det dagliga livet fungerar?
  • Fungerar min förmåga att lösa problem, tänka, resonera och att planera?
  • Har min sinnesstämning och mitt humör förändrats?

Om svaren på någon av dessa frågor tyder på att du inte mår som du brukar, bör du bli undersökt av en läkare och eventuellt få genomgå en demensutredning som visar om du har någon demenssjukdom.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Du har också möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

När du kommer till läkaren får du själv eller en närstående först berätta om de besvär du har, för att läkaren ska få klart för sig vilka symtomen är och hur de har förändrats. Därefter får du gå igenom flera olika steg:

  • Först undersöks hela kroppen noggrant. Läkaren uppmärksammar särskilt hjärnan. Minnesfunktioner, tankefunktioner, syn-, språk- och varseblivningsfunktioner testas. Tecken på att du har avgränsade skador i hjärnan talar för blodkärlsdemens.
  • Enkla blodprover tas för att kontrollera ämnesomsättningen, och för att undersöka om du kan ha rubbade nivåer av vitamin B12 eller kalk. Låg ämnesomsättning, brist på vitamin B12 liksom för höga nivåer av kalk, kan försämra hjärnans funktioner.
  • Ofta genomförs också en datortomografi av hjärnan, en skiktröntgen. Vid typisk blodkärlsdemens visar röntgen tecken på att försämrad blodcirkulation har skadat hjärnan.
  • Ibland undersöks också den vätska som omger och skyddar hjärnan. Denna vätska finns även nere i ryggmärgskanalen i ryggraden. Ett prov tas genom ett stick i ryggslutet. Provet avslöjar om det finns proteiner som har läckt ut från skadade nervceller.

Om diagnosen är oklar eller osäker görs ytterligare undersökningar. Psykologer kan till exempel med olika testmetoder ge underlag för om det finns nedsättning av hjärnans funktioner.

Läkaren fastställer diagnosen

Läkaren väger sedan samman samtliga resultat och fastställer om det är blodkärlsdemens som du har fått. Det som ofta talar för blodkärlsdemens är att

  • besvären utvecklas etappvis
  • skadorna är avgränsade till vissa områden i hjärnan, vilket beror på att blodflödet har minskat till de skadade områdena.

En betydelsefull del i utredningen är kartläggningen av vad du klarar såväl intellektuellt som fysiskt. Detta är viktigt för den fortsatta planeringen av vardagen och för bedömningen av hur mycket stöd du behöver.

En rättighet att få information

Du ska få veta vem du ska kontakta och när för att ta del av svaren efter provtagningar och undersökningar. Du ska också få reda på vart du ska vända dig om du blir sämre.

Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som passar dig.

För att du ska kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får. Vårdpersonalen är skyldig att se till så att du gör det. Ställ frågor. Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk  till exempel med hjälp av en språktolk. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörsel- eller synnedsättning.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Du kan inte själv lindra symtomen vid blodkärlsdemens. En del personer som har sjukdomen utvecklar tillsammans med sina närstående ett speciellt sätt att leva för att underlätta vardagen tillsammans. Det kan vara ett liv med tydliga och återkommande rutiner. Ett lagom socialt umgänge är också viktigt att behålla.

Det finns sätt att till exempel kompensera ett dåligt minne. Ett sätt är att ta längre tid på dig när du ska försöka inpränta något i minnet och att utnyttja minnesord, stödord, för att komma ihåg vad du har lärt dig. Det är viktigt att du kan koncentrera dig på uppgiften och inte blir störd under tiden. Men minnesträning ger ofta ett begränsat resultat. Om du till exempel tränar minnet för telefonnummer blir du bra på just det, men kan fortfarande ha lika svårt att komma ihåg namn och ansikten.

Vad du äter har betydelse

Om du äter ensidig eller dåligt sammansatt kost kan du få vitaminbrist som kan skada hjärnans celler. Det kan i sin tur leda till ett sämre minne eller andra hälsoproblem. Alkohol i stora mängder under lång tid är en välkänd orsak till hjärnskador och problem med minnet.

Inga läkemedel mot blodkärlsdemens

Det finns idag inga registrerade läkemedel mot blodkärlsdemens.

Om du har högt blodtryck eller höga blodfetter bör du få behandling för det, för att förhindra att du ska få sämre cirkulation till hjärnan. Du bör undvika att röka, eftersom rökning påverkar blodcirkulationen i kroppen negativt.

Du kan få behandling för de psykiska besvär som är vanliga i samband med sjukdomen, som nedstämdhet, hallucinationer, vanföreställningar, ångest och oro. Det finns flera olika läkemedel som hjälper bra.

Fäll ihop

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärnans lober

    En hjärnblödning eller förkalkningar i blodkärlen ger syrebrist och nervceller kan skadas. Beroende på vilken del av hjärnan som drabbas får man olika besvär.

    Mer information
    Hjärnanas lober

    Uppstår skador i pannloberna drabbas man av personlighetsförändringar, och om hjässloberna skadas försämras förmågan att analysera, tolka och förstå. Skador i tinningloberna försämrar oftast minnet. Ibland kan syrebristen i hjärnan också ge rörelsehandikapp och talstörningar.

Demens innebär bland annat att ha problem med minnet och med att tolka intryck man får från sina sinnen och sin omgivning. Man har dessutom svårare att tänka och att utföra handlingar.

Blodkärlsdemens, vaskulär demens, är den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom. Blodkärlsdemens orsakas av att olika delar av hjärnan inte kan få tillräckligt med näring och syre. Hur man påverkas av sjukdomen beror på vilka områden i hjärnan som skadas.

Om pannloberna skadas får man personlighetsförändringar, och skador i hjässloberna påverkar förmågan att analysera, tolka och förstå. Skador i tinningloberna leder oftast till att man får sämre minne. Ibland kan syrebristen i hjärnan också leda till att man får rörelsehinder och talstörningar. Besvären kan se väldigt olika ut från person till person.

Minnescentra särskilt känsligt

Hjärnans nervceller är känsliga för brist på syre och näringsämnen. Om blodförsörjningen till hjärnan plötsligt försämras, eller är sämre en längre tid, kan nervcellerna skadas. Särskilt känsliga områden är de mellersta delarna av tinningloben som bland annat styr minnet. Där behövs bara små försämringar av blodflödet för att nervceller ska förstöras.

Flera orsaker bakom syrebrist

Det kan finnas flera orsaker till att blodflödet till hjärnan blir sämre. Blodkärlen i hjärnan kan ha förkalkats genom att fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. De trånga kärlen hindrar då blodet som transporterar syre att cirkulera så bra, och bristen på syre skadar hjärnans nervceller.

Andra anledningar till att hjärnan kan få för lite syre är blodproppar eller blödningar i hjärnan, stroke. En blodpropp kan många gånger täppa till ett blodkärl helt. Ofta uppkommer proppen genom att en förkalkning i någon av halsens pulsådror brister. I det hål eller den spricka som då uppstår i förkalkningen samlas lätt blodplättar. När de klumpas ihop börjar en blodpropp bildas som antingen kan föras med blodet upp i hjärnan eller helt täppa till halspulsådern.

En hjärnblödning uppstår när ett blodkärl i hjärnan brister och blod tränger ut i hjärnans vävnad. Då bryts syretillförseln till en del av hjärnan. Att blodkärlet brister kan bland annat bero på åderförkalkning eller högt blodtryck.

Förutom proppar, blödningar i hjärnan eller förträngningar i blodkärlen, kan ett långvarigt högt blodtryck eller upprepade blodtrycksfall bidra till att man utvecklar blodkärlsdemens.

Det finns ärftliga former av blodkärlsdemens, men oftast har sjukdomen ingen tydlig ärftlig koppling.

Fäll ihop

Att leva med blodkärlsdemens

Att leva med blodkärlsdemens

När du har fått diagnosen blodkärlsdemens börjar planeringen av den vård du behöver. Du själv eller någon närstående får prata med läkare, sjuksköterskor och omsorgspersonal från kommunen.

Många demenssjuka fortsätter att bo i sitt hem tillsammans med en anhörig. Det kan fungera i flera år. En sjuksköterska, undersköterska eller personal från hemtjänsten gör regelbundet hembesök. En del symtom, som till exempel ett sviktande minne med upprepade frågor, oro och ibland en förvrängd uppfattning av verkligheten, kan göra vardagen svår för närstående. Samtidigt mår den som är sjuk många gånger bäst av att bo hemma i sin invanda miljö. För den närstående och den som är sjuk kan avvägningarna mellan olika behov vara svåra. Det kan vara värdefullt för den närstående att prata om situationen med en biståndsbedömare från kommunen, för att kunna få mer hjälp när det börjar kännas för tungt.

Allt mindre socialt umgänge

Om du har blodkärlsdemens är det inte ovanligt att du känner dig utanför och mindervärdig i umgänget med andra. Många par, där ena parten har sjukdomen, beskriver hur båda två drar sig tillbaka från sociala kontakter i takt med att sjukdomen blir svårare. Det kan innebära att du går miste om möjligheter till naturlig stimulans och avkoppling. Genom att så gott det går försöka hålla kontakten med dina närstående kan du motverka den isolering som sjukdomen annars lätt kan leda till.

Rätt till vårdplan

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller i ett särskilt boende, har rätt att få en individuellt upprättad vårdplan, där en anhörig eller en god man ska vara delaktig om du inte själv kan. Det särskilda boendet kan vara ett servicehus eller sjukhem.

Det är en distriktssköterska eller en sjuksköterska som tillsammans med kommunens arbetsledare för hemtjänsten har ansvar för vårdplanen och ser till att du får den hjälp du behöver. 

Hemsjukvård

Om du behöver sjukvård i hemmet men har svårt att ta dig till vårdcentralen kan du få hemsjukvård. Då får du regelbundet besök av en distriktssköterska, sjuksköterska eller undersköterska i ditt hem. Det kan till exempel vara om du dagligen behöver hjälp med att ta dina mediciner.

Dagverksamhet

Det finns ofta en särskild dagverksamhet där du bor för personer som har demens. Dagverksamheten kan till exempel ligga i ett servicehus eller i anslutning till ett gruppboende. Du äter gemensamt och kan delta i olika aktiviteter utifrån de egna förutsättningarna. 

Dagverksamheten brukar vara öppen måndag till fredag. Du kan vara där en till fem dagar i veckan beroende på vilka behov du har. I en del kommuner har dagverksamheten även öppet vissa kvällar och helger. Du kan ofta komma till och från dagverksamheten med färdtjänst, men det kan variera beroende på vilken kommun du bor i.

Stöd till närstående

Om du bor hemma kan du ofta få bra hjälp av den person eller de personer du lever med. Det kan vara livskamraten, familj, släktingar eller vänner. Men en närstående kan behöva få stöd i sin uppgift att hjälpa till, och även ha möjlighet att utföra ärenden på egen hand. Personal från hemtjänsten kan komma hem och avlösa en anhörig som behöver avkoppling, har blivit bortbjuden, ska ut och handla eller göra andra ärenden. 

Om du behöver mycket hjälp och omvårdnad kan du behöva flytta hemifrån i perioder. Då kan du bo några veckor i något av kommunens boenden och några veckor hemma, så kallad växelvård. Hur utbyggd denna service är varierar från kommun till kommun.

I en del kommuner finns särskilda stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Dessa team tar kontakt med närstående, informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Ofta finns särskilt gruppboende

Till slut bli svårt att bo kvar hemma. Det räcker inte längre med den hjälp som närstående, i kombination med besök av hemtjänstpersonal och vårdpersonal, kan ge. Inte heller olika arrangemang med avlastning eller växelvård känns tillräckliga. Du kan då få flytta till någon form av särskilt boende, till exempel ett gruppboende. För att få flytta till ett särskilt boende behövs en ny biståndsbedömning som du själv eller en anhörig ansöker om.

I de flesta kommuner finns det en skillnad på gruppboende för demenssjuka och gruppboende för långtidssjuka. När du är gammal och har demens kan du samtidigt ha andra sjukdomar. Vilken typ av gruppboende du kommer att flytta till beror på om det är demenssjukdomen eller de övriga sjukdomarna som överväger.

När du bor i ett gruppboende har du ett eget kontrakt för din lägenhet eller ditt rum. Du kan möblera med dina egna möbler och andra tillhörigheter så att du ska känna dig mer hemma. Det är vanligt att bo åtta till tio personer tillsammans. Alla har en egen lägenhet eller ett eget rum och så delar man gemensamma utrymmen, som kök, matrum och vardagsrum. I särskilda boenden finns vårdpersonal på plats dygnet runt.

Fäll ihop

Information för närstående

Information för närstående

Det är vanligt att den som har en demenssjukdom börjar bete sig annorlunda än tidigare. Minnesstörning kan vara ett tidigt tecken på sjukdomen. Det är vanligt att den som är sjuk blir långsammare i tanke och i handlingar. Vissa läkemedel kan påverka beteendet, så det är bra för dig som närstående att skaffa information om de läkemedel som den som har en demenssjukdom använder.

Längre fram i sjukdomen blir den som är sjuk allt mer avskärmad från omgivningen. Ofta kan personen inte längre prata eller tolka sin omgivning och sina egna kroppssignaler. Samtidigt kan den som har en demenssjukdom fungera relativt väl kroppsligt, och till exempel vara uppe och gå. 

Hjälp för att klara det dagliga livet

Den som har demens behöver ofta mycket hjälp för att klara av sitt dagliga liv. Därför bör planeringen av vård och omsorg påbörjas så snart diagnosen har fastställts. Som närstående får du prata med läkare och annan sjukvårdspersonal, samt biståndsbedömare från kommunen.

Det kan vara påfrestande att vara närstående och du kan känna sorg och ilska. Som närstående kan du behöva mycket stöd i din uppgift att hjälpa till. I en del kommuner finns stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Teamet tar kontakt och informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Stöd för att bo kvar hemma

Vården behöver vara individuellt anpassad. Det kan till exempel innebära att en person som har demens får utökade möjligheter till fysisk aktivitet, som motverkar oro och rastlöshet och stimulerar mag- och tarmfunktionerna. Kommunen har här ett stort ansvar.

Om du bor tillsammans med den som har en demenssjukdom gör en sjuksköterska, undersköterska eller personal från hemtjänsten regelbundna hembesök. Med tiden brukar det bli svårare för den som är sjuk att bo kvar hemma och det kan bli nödvändigt att flytta till ett särskilt boende för dementa, till exempel en form av gruppboende. Oftast finns flera olika boendealternativ inom en kommun.

Hemtjänst

Kommunens hemtjänst kan ge praktisk hjälp med många vardagliga sysslor som till exempel personlig hygien, tvätt, städning, matinköp med mera. I många kommuner finns demenssjuksköterskor som kan ge råd och stöd. Sjuksköterskorna har också nära kontakt med hemtjänstens personal. 

Den som har en demenssjukdom eller du som närstående ansöker om hjälp hos socialtjänsten i kommunen. Kommunens biståndsbedömare gör en utredning om vilka behov som finns och fattar beslut utifrån dem. Beslutet kan överklagas.

Avgiften för den hjälp man kan få varierar från kommun till kommun. Mer detaljerad information om vilka olika insatser som den egna hemkommunen kan ge och vad dessa kostar får du via din hemkommun. Fråga efter biståndshandläggaren eller någon annan som är ansvarig för vård och omsorg. 

Rätt till vårdplan

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller i särskilt boende, ska få en individuell vårdplan. Du som närstående eller en så kallad god man har rätt att vara delaktig i planeringen om den som är sjuk inte kan själv. Det särskilda boendet kan vara till exempel ett servicehus eller sjukhem.

En distriktssköterska eller sjuksköterska har tillsammans med kommunens arbetsledare för hemtjänsten ansvar för vårdplanen och att den som är sjuk får den hjälp som behövs.

Fast vårdkontakt

Den som har kontakt med många olika personer inom vården kan få en fast vårdkontakt . Det är en person som bland annat hjälper till med att samordna vården. Det finns möjlighet att välja en fast vårdkontakt i hela landet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Lästips

  • Boken om demenssjukdomar
    Basun och medarbetare
    Liber, 2013
  • Ett Minne för Livet
    Kristina Fröling
    Brombergs Förlag, 2005
  • Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar
    J. Marcusson, K. Blennow, I. Skoog, A. Wallin
    Liber, 2011
  • Demenssjukdom – Stöd för dig som har en demenssjukdom och för dina närstående
    Socialstyrelsen, 2011
Fäll ihop
Skriv ut (ca 11 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-04-07
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge