Liothyronin

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Liothyronin?

Liothyronin är ett läkemedel som antingen används vid undersökningar av sköldkörteln eller vid hypotyreos, det vill säga när sköldkörteln producerar för lite sköldkörtelhormon. Då används det tillsammans med ett annat konstgjort sköldkörtelhormon, levotyroxin.

Liothyronin tillhör läkemedelsgruppen sköldkörtelhormoner, som även kallas tyreoideahormoner. Medicinen innehåller det verksamma ämnet liotyronin. Det är ett konstgjort hormon som verkar på samma sätt som det naturliga sköldkörtelhormonet trijodtyronin, T3.

Recept och högkostnadsskydd

Liothyronin finns som tabletter i styrkan 20 mikrogram. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida och har som viktigaste uppgift att styra ämnesomsättningen i kroppen genom sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3. När sköldkörteln inte bildar tillräckligt med sköldkörtelhormon sjunker ämnesomsättningen och kroppen går på lågvarv. Man kan känna sig frusen, trög och nedstämd, håret blir sprött och man går ofta upp i vikt. Då kan man tillföra konstgjort hormon som fungerar på samma sätt som kroppens egna hormon.

Den vanligaste behandlingen vid hypotyreos är att tillföra T4 i form av levotyroxin. I enstaka fall kan läkaren välja att lägga till Liothyronin.

Liothyronin används ibland också när man behöver få snabb effekt och omsättning av sköldkörtelhormon i samband med olika utredningar och undersökningar av sköldkörteln.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Dosen anpassas speciellt för varje person och måste provas ut av läkare. Doseringen av medicinen ska alltid skötas i nära kontakt med läkare.

En vanlig dos för vuxna är 4-5 tabletter om dagen om medicinen används inför undersökningar. Vid kombinationsbehandling med levotyroxin vid hypotyreos så används en halv till en tablett per dag.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Man ska inte ta Liothyronin samtidigt som man tar mediciner mot halsbränna och sura uppstötningar, så kallade antacida, och mediciner som innehåller järn eller kalcium. Det bör gå minst fyra timmar från det att man tar något av dessa läkemedel innan man tar Liothyronin. Om man tar medicinerna samtidigt eller med för litet mellanrum kan effekten av liothyronin minska.

Biverkningar

Det är ovanligt att man får biverkningar av medicinen. Om man får biverkningar beror det oftast på att man tagit en för hög dos. Då kan man få till exempel hjärtklappning, kärlkramp, skakningar, svettningar, sömnlöshet, huvudvärk och diarré. En del kan känna av nervositet eller gå ner i vikt. Om man får sådana besvär ska man kontakta läkare eftersom dosen kan behöva ändras.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, läkemedlet påverkar fostret. Risken finns att Liothyroinin inte går över moderkakan till barnet. I samband med graviditet brukar man få gå över till enbart behandling med levotyroxin för att försäkra sig om att fostret får tillräckligt med hormon från mamman.

Man kan använda läkemedlet när man ammar, trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Det bedöms inte påverka barnet om man följer de doseringsanvisningar som följer med läkemedelsförpackningen. Man bör ändå alltid rådgöra med läkare när man ammar.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-07-05
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Filipsson Nyström, läkare, specialist i hormonsjukdomar, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg