Att må dåligt

Det kändes som att allt var mitt fel och att jag förtjänade smärta. Jag kände att hela mitt liv var kört, aldrig skulle jag må bra igen.

Jag älskade mat godis och allt sånt. brydde mig inte alls, jag har alltid tyckt det varit fint med att vara lite mullig liksom. Men något tog över i mitt huvud.. jag styrde inte längre.

Jag har levt med ångest hela mitt liv, som sedan blev anorexi när jag var 13-14 år. Idag är det lite mer än en månad sedan jag blev utskriven från min sjätte inläggning på heldygnsvården.

Har inte varit i skolan på snart 3 veckor pga det och blir allt räddare och räddare för varje dag som går, inte bara att gå ut också att leva ett normalt liv.

På sommarlovet innan 6:an tänkte jag att nu ska allting bli bra, jag ska gå ner i vikt och få kompisar.

Varje gång jag förlorade jagade jag min förlust, vilket slutade med ännu större förlust nästan alla gånger. Detta gjorde att jag mådde sjukt dåligt hela tiden och hade jättemycket ångest.