Magnetkameraundersökning

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Magnetkamera kan användas för att ta bilder av nästan alla organ i kroppen. Undersökningen görs för att upptäcka sjukdomar, kartlägga skador och följa upp behandlingar. Metoden bygger på magnetfält och radiovågor. Därför kan man undersökas flera gånger utan risk för strålskador.

Förberedelser

Om det är magen som ska undersökas så kan man ibland behöva fasta inför undersökningen.

Inför vissa undersökningar kan man behöva ta något läkemedel, till exempel för att minska tarmens rörelser eller för att kontrollera hjärtrytmen.

Man bör inte ha kosmetika eller hårvax på sig när huvudet eller halsen undersöks. På grund av det starka magnetfältet ska man lämna smycken, klockor, kontokort, mobiltelefoner och liknande utanför undersökningsrummet.

Hur går undersökningen till?

När man undersöks ligger man på en brits som förs in i en så kallad magnettunnel. Där får man ligga stilla medan bilderna tas. Under en vanlig undersökning tas omkring 100-300 bilder och undersökningen tar mellan 20 och 45 minuter. En sköterska sköter kameran från ett rum bredvid och man kan prata med sköterskan via mikrofon och högtalare.

Undersökningen känns inte, men vissa kan tycka att det är obehagligt att ligga stilla i det trånga undersökningsutrymmet. Om man tycker att detta känns mycket besvärligt kan man ibland få ett lugnande läkemedel. På många sjukhus får man ta med sig en vän eller närstående i undersökningsrummet, vilket också kan kännas lugnande.

Hur mår man efteråt?

Efter undersökningen får man oftast lämna sjukhuset direkt. Om man har fått lugnande läkemedel får man inte köra bil efteråt.

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

  • Illustration

    Magnetkamerabild på knäleden

Kan ge mer information

Magnetkameraundersökning är en av flera undersökningsmetoder som används för att upptäcka sjukdomar och kartlägga skador i kroppen. Magnetkameran kan också användas för att kontrollera om en behandling - till exempel en strålbehandling eller en operation - har haft effekt.

Till skillnad från en röntgenbildtagning används inte någon röntgenstrålning när man undersöks i magnetkamera. Därför kan undersökningen göras flera gånger utan att man riskerar att påverkas av strålning.

Undersökningen kräver stora resurser och specialutbildad personal och används därför sällan i första hand. Det är inte alla sjukhus som har någon magnetkamera och vissa typer av undersökningar görs endast på specialkliniker.

Magnetkameraundersökning kallas också för Magnetisk Resonans Tomografi (MRT).

Ger tvärsnittsbilder av kroppen

Människokroppen består till största delen av vatten. Vattenmolekylen innehåller väteatomer och det är med hjälp av dessa, tillsammans med ett mycket starkt magnetfält, radiovågor samt avancerad datateknik som magnetkameran skapar bilder.

Varje väteatom omges av ett svagt magnetfält. När man ligger i en magnetkamera, så omges man av ett mycket kraftfullt magnetfält. Kroppens väteatomer kommer då att rikta sig med eller emot  magnetkamerans magnetfält.

När man undersöks ligger man på en brits som skjuts in i en så kallad magnettunnel. Där riktas radiovågor, så kallade RF-pulsar, mot området som ska undersökas och dessa får väteatomkärnorna i kroppen att ändra läge. Varje gång RF-pulsen slås av återgår atomkärnorna till sitt ursprungliga läge samtidigt som de avger energi, radiovågor. Radiovågorna fångas upp av en antenn och en dator omvandlar informationen till en serie detaljrika tvärsnittsbilder. Bilderna kan tas i flera olika plan – på längden, tvären och snedden.

Exempel på undersökningar

Nästan alla organ som man har i kroppen kan avbildas med en magnetkamera. Det är vanligast att hjärnan, ryggen och de stora lederna undersöks, men också magens organ, bäcken, blodkärl, hjärta och bröst kan undersökas.

Magnetkamera kan användas vid flera olika typer av skador och sjukdomar:

  • När huvudet ska undersökas på grund av exempelvis hjärntumör, epilepsi, blodpropp i hjärnan, hjärninflammation, multipel skleros (MS) eller sjukdomar i ögonen.
  • När ryggraden eller ryggmärgen ska undersökas på grund av exempelvis diskbråck, tumör, skador på ryggmärg vid olycksfall eller MS.
  • När magens organ ska undersökas på grund av exempelvis misstanke om tumörer eller andra förändringar i livmoder, äggstockar, prostata, lever, njurar, binjurar eller bukspottskörteln.
  • När armar eller ben ska undersökas på grund av exempelvis muskelbristning, meniskskada, senskada, tumör, inflammation eller benmärgssjukdom.

När magnetkamera inte kan användas

Det starka magnetfält som finns i undersökningsrummet drar till sig magnetiska föremål. Magnetfältet påverkar också elektronisk utrustning och kan göra så att den slutar att fungera. Därför får man i vissa fall inte undersökas med magnetkamera:

  • Om man har elektronisk utrustning inopererad i kroppen, till exempel en pacemaker, en insulinpump eller en cytostatikapump. Om det inte finns något alternativ kan man ibland undersökas med magnetkamera även om man har pacemaker, men då måste undersökningen göras under övervakning av en hjärtläkare eller på en speciell klinik och ofta måste pacemakern programmeras om.
  • Ifall man i samband med en operation har fått magnetiska metallclips inopererade i stället för stygn. Clipsen, så kallade kirurgiska häftklamrar, finns kvar i kroppen och kan på grund av det starka magnetfältet ändra läge och orsaka blödningar. Däremot är de clips som används numera oftast inte magnetiska.
  • Om man har metallsplitter i ögat eller i någon annan vital del av kroppen. Metallsplittret kan ändra läge och förorsaka blödning eller annan skada.

Det går däremot bra att undersökas om man har omagnetisk metall i kroppen. Exempel på omagnetisk metall är höft- och knäproteser, kopparspiraler och tandfyllningar.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • Bild på magnetkamera

    Man ligger på en brits som skjuts in i magnetkamerans tunnel.

Förberedelser

Man behöver oftast inte förbereda sig på något särskilt sätt inför en undersökning, men det finns vissa undantag. Om magen ska undersökas brukar man behöva undvika att äta eller dricka något fyra timmar innan undersökningen.

Ibland kan tarmen behöva laxeras, det vill säga tömmas på innehåll. Det vanligaste sättet att få ut tarmens innehåll är att dricka saltbalanserad vätska. Den gör så att magen sätts igång och man får diarré. Vissa gånger får man också ett läkemedel som minskar tarmrörelserna för att det ska bli mindre störningar på bilderna.

Inför vissa undersökningar kan man behöva ta något läkemedel, till exempel för att minska tarmens rörelser eller för att kontrollera hjärtrytmen.

Ibland behövs kontrastmedel

Ibland behöver man få så kallat kontrastmedel i samband med undersökningen. Kontrastmedel är en slags vätska som gör att eventuella förändringar i kroppen syns tydligare. Om man får kontrastvätskan direkt i blodet får man den genom en liten nål, oftast i armen.

Om man ska få kontrastvätska i blodet brukar man först få lämna ett blodprov för att undersöka njurarnas funktion. Om njurarna fungerar dåligt får personalen avväga om man kanske ska avstå från kontrastmedel.

Ska man få magens organ undersökta får man ibland dricka kontrastmedlet, oftast mellan två och fyra timmar före själva undersökningen.

Om organen i bäckenet ska undersökas kan man behöva få kontrastmedel i ändtarmen som ett litet lavemang. Det behövs inte någon stor mängd kontrastmedel. Medlet förs in i ändtarmen med hjälp av en kort plastslang.

Innan man undersöks

Innan man ska undersökas med magnetkamera får man svara på frågor för att säkerställa att man kan göra undersökningen utan risk för skador. Frågorna brukar till exempel gälla om man har en pacemaker inopererad eller om man har fått in metallsplitter i ögonen någon gång. Det är viktigt att man ger rätt information om detta.

Man ska ta bort eventuell kosmetika eller hårvax innan undersökningen eftersom den kan ge störningar på bilden när huvudet och halsen undersöks. Det är också bra om man har kissat strax innan undersökningen eftersom den kan ta lång tid.

Man brukar också bli informerad av personalen om hur undersökningen går till och vad som krävs för att den ska bli så bra som möjligt.

Magnetfältet drar till sig magnetisk metall

Alla som vistas i undersökningsrummet, det så kallade magnetrummet, måste lämna alla magnetiska metallföremål utanför. Det är nödvändigt eftersom det starka magnetfältet drar till sig magnetisk metall. Därför får heller inte vanliga rullstolar eller sjukhussängar finnas i rummet. Metallföremål som inte är magnetiska är inte farliga att ta med in i undersökningsrummet, men kan ge bildstörningar.

Man måste också lämna till exempel nycklar, smycken, klockor, kontokort, mobiltelefoner, hörapparat och liknande utanför magnetrummet. Föremålen kan förstöras på olika sätt, till exempel kan klockor gå sönder och informationen i kreditkortets magnetremsa raderas. Elektroniken i mobiltelefoner och annan teknisk utrustning påverkas också av det starka magnetfältet.

Cellskräck eller andra obehag

Undersökningen är helt smärtfri, men man kan tycka att det är obehagligt att ligga stilla en längre tid i det ganska trånga undersökningsutrymmet. Det kan bli lättare att gå igenom undersökningen om man förbereder sig mentalt på hur den går till. Om man tycker att det är mycket obehagligt kan man ibland få ett lugnande läkemedel. På många sjukhus får man ta med sig en vän eller anhörig in undersökningsrummet vilket också kan kännas lugnande.

Om man har cellskräck ska man tala om det för personalen. Om man har svår cellskräck kan man behöva sövas med hjälp av narkos innan man undersöks.

Undersökning av barn

När små barn undersöks krävs i de flesta fall lugnande läkemedel eller narkos. Det behövs för att barnet ska ligga stilla under den långa undersökningen. Hos barn är det vanligast att undersökningen görs om de har infektioner, missbildningar eller tumörsjukdomar.

Undersökningen går till på samma sätt som för vuxna. Om det behövs narkos så finns, förutom röntgenpersonal, även narkospersonal närvarande hela tiden.

Man ligger på en brits

Den vanligaste modellen av magnetkamera har ett undersökningsutrymme som ser ut som en tunnel med öppningar i båda ändarna. Tunneln är cirka två meter lång. Vissa nyare modeller är öppna även på sidorna och har kortare tunnel. Det finns också små magnetkameror med svagare magnetfält som används till undersökning av ben och armar.

När man undersöks ligger man på en brits som skjuts in i magnettunneln. Varje bildserie tar mellan några sekunder och upp till flera minuter. Under den tiden måste man ligga helt stilla, men mellan bildtagningarna får man ofta röra på sig lite. En röntgensjuksköterska sköter bildtagningen från ett rum bredvid. Man kan prata med sjuksköterskan via mikrofon och högtalare.

Eftersom det låter ganska mycket när bilderna tas, får man använda hörselskydd under undersökningen.

Under en normal undersökning tas runt 100-300 bilder, vilket gör att det kan ta rätt lång tid –cirka 20 till 45 minuter. Om det behövs kontrastmedel eller om det krävs mycket detaljerade bilder, tar undersökningen längre tid.

Efter undersökningen

När undersökningen är klar får man oftast lämna sjukhuset direkt. Om man har fått lugnande eller avslappnande läkemedel, kan man inte köra bil eller något annat fordon under resten av dygnet. Därför kan det vara bra att ha någon med sig. I övrigt får man inga obehag efteråt. Det brukar inte vara några problem med att gå tillbaka till arbetet eller skolan direkt efter undersökningen.

Om man har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket efter undersökningen eftersom man då kissar ut medlet.

Efter undersökningen analyserar en röntgenläkare bilderna. Sedan skickas svaret till den läkare som bestämde att man skulle undersökas. Om undersökningen är akut kan behandlande läkare få svaret direkt om det är nödvändigt.

Risker

De radiovågor och magnetfält som används under en magnetkameraundersökning är inte skadliga. Men om man har elektronisk apparatur eller magnetiska metallföremål inopererade i kroppen, eller tar med sådana föremål in i undersökningsrummet kan undersökningen ge skador.

Det har inte gått att visa att det finns någon risk att foster skulle skadas av en undersökning i magnetkamera, men motsatsen är inte heller bevisad. Därför undersöks gravida kvinnor i första hand med ultraljud, men om det inte går brukar man få göra en magnetkameraundersökning hellre än en röntgen- eller isotopundersökning för att hindra att fostret utsätts för strålning.

Fäll ihop
Publicerad:
2011-04-06
Redaktör:

Anna Bendt, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Christer Lundstedt, röntgenläkare, Helsingborgs Lasarett

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg

Fotograf:

Fotogruppen vid Södersjukhuset, Stockholm