Wilms tumör – njurcancer hos barn

Allmänt

De allra flesta som får njurcancerformen Wilms tumör, som också kallas nefroblastom, är små barn mellan ett och fem år. Men det händer att barn i andra åldrar och även vuxna får sjukdomen även om det är ovanligt. Varje år upptäcks mellan tio och femton fall i Sverige. Nästan nio av tio blir bra efter behandling. Tumören sitter oftast i en av njurarna, men kan ibland sitta i båda njurarna och då oftast hos lite yngre barn.

Symtom

Oftast ger tumören inte några symtom förrän den blivit ganska stor och det vanligaste sättet sjukdomen upptäcks på är att man söker vård för en knöl, svullnad eller utbuktning på barnets mage som inte gör ont men som känns tydligt och som inte försvinner. Att det tar lång tid innan tumören ger symtom gör också att den kan vara ganska stor när barnet får sin diagnos.

En del barn kan ha haft magont med eller utan förstoppning och man har upptäckt tumören när man har sökt vård för dessa problem. Blod i urinen är ett ovanligt symtom för just den här njurtumören, men det förekommer. Om man har blod i urinen ska man alltid söka vård för att undersöka vad det kan bero på.

För det mesta räcker det med en ultraljudsundersökning för att upptäcka tumören. Ibland kan läkaren vilja komplettera med en datortomografi eller magnetkameraundersökning för att vara säker. Eftersom det ibland finns en tumör i båda njurarna undersöks alltid båda, men det är vanligast att tumören bara sitter i en njure.

Ungefär var femte barn med Wilms tumör har metastaser som har spridit sig till lungorna när sjukdomen upptäcks. Därför röntgas alltid lungorna som en del i utredningen. Även om tumören har spridit sig till lungorna blir de flesta bra, men behandlingen kan bli längre.

Behandling

För nästan alla börjar behandlingen med cytostatika i fyra till sex veckor för att krympa tumören så att den blir lättare att operera bort. Därefter opereras barnet. Om tumören enbart sitter i en av njurarna tas i princip alltid hela njuren bort eftersom det går att klara sig med en njure. På ett litet barn växer den andra njuren till och övertar det mesta av funktionen från den njure som tagits bort. Finns det tumörer i båda njurarna försöker läkaren spara den ena njuren genom att enbart ta bort tumören och därmed spara så mycket som möjligt av den friska njurvävnaden som ska vara kvar. Vid operationen tas också lymfkörtlar som sitter nära njuren bort för att läkarna ska kunna se om cancern spridit sig dit.

Efter operationen får de flesta barn cytostatikabehandling i omgångar efter ett visst schema. En del behandlas i ett par veckor och andra i upp till ett drygt halvår. Några kan också behöva få strålbehandling mot de områden där tumören satt för att se till att cancern inte kommer tillbaka.

Nästan nio av tio barn blir bra efter behandlingen och de allra flesta får dessutom så pass lindrig behandling att risken för sena komplikationer är mycket liten. Om barnet har fått strålbehandling finns en ökad risk för sena komplikationer och barnet bör följas för detta även i vuxen ålder. Alla barn får gå på efterkontroller ganska ofta under flera år, dels för att upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka, dels för att se hur barnets kropp fungerar och hur barnets utveckling blir efter behandlingen.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-09-16
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Hjorth, barnläkare, specialist i cancersjukdomar, Skånes Universitetssjukhus, Lund