Hund- och kattbett

Om du har fått ett ytligt sår, en rispa, i huden av att en hund eller katt har nafsat är det viktigt att rengöra såret ordentligt så att det inte blir infekterat.

Innan du börjar är det bra att tvätta händerna. Om du har blivit biten i ett finger där du bär ringar ska du ta av dem genast, annars kan ringarna hindra blodflödet om fingret svullnar.

Tvätta med tvål och vatten

Skölj rent det ytliga såret under vanligt kranvatten, gärna med en handdusch, och tvätta med mild tvål och vatten. Det är lättast att använda flytande tvål. Skydda gärna såret med ett plåster, men låt det lufttorka först. När rispan börjar få en skorpa och det ser rent ut behöver du inte göra något särskilt, utan kan låta det läka färdigt av sig själv.

Söka vård

Om du har fått ett djupare bett där tänderna trängt igenom huden bör du kontakta vården med en gång eftersom det lätt blir infektion i såret. Det är särskilt viktigt att kontakta vården med en gång om du har fått djupa bett på händerna.

Om såret efter 1-2 dagar blir svullet och ömt och huden runt omkring blir röd har såret blivit infekterat. Begynnande feber är också ett tecken på infektion. Då bör du kontakta vården.

Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

Kontrollera stelkrampsskyddet

Vid alla typer av sårskador som kan ha kommit i kontakt med stelkrampsbakterier bör stelkrampsskyddet ses över. Stelkrampsbakterier finns bland annat i jord, även i vanlig matjord, och i saliven hos vissa djur.

De flesta personer som är födda och uppvuxna i Sverige har blivit vaccinerade mot stelkramp som barn. Om det är mer än 20 år sedan du senast blev vaccinerad kan du behöva förnya din vaccination. Om du är osäker på om du har stelkrampsskydd bör du kontakta vården.

En stelkrampsvaccination vid skadetillfället utgör inget skydd för den aktuella skadan utan är en förebyggande åtgärd för framtida skydd. Immunglobulin kan ibland behövas för den aktuella skadan.

Senast uppdaterad:
2015-02-03
Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Bertil Marklund, läkare, professor i allmänmedicin, Vänersborg