Barn och sömn

Kroppen och hjärnan behöver sömn

Goda sömnvanor är en viktig del av en bra livsstil. Barn och ungdomar behöver sömn för att hjärnan och kroppen ska kunna växa, läka skador och återhämta sig. Dessutom växer och utvecklas barn snabbt, därför behöver de mycket sömn. Sömnen hjälper kroppen att hålla sig frisk och forskning tyder på att bra sömn hjälper till att reglera aptiten och därmed minskar risken för övervikt. Ny forskning visar också att sömnen kan behövas för att få bort vissa slaggprodukter, så kallade fria radikaler, ur kroppen. När barn eller ungdomar har sovit för lite får de sämre minne och koncentrationsförmåga och har svårare att lära sig nya saker. De kan också bli ledsna, irriterade och rastlösa.

Ibland är det särskilt viktigt att få sova

Om ett barn varit med om en svår upplevelse, en psykisk påfrestning eller skadat sig kroppsligt kan det vara särskilt viktigt med regelbunden och tillräcklig sömn. Många som har råkat ut för svåra upplevelser kan få problem att somna på grund av stress, rädsla eller smärta. Även kvaliteten på sömnen kan bli sämre. Resultatet blir då sömnproblem och sömnbrist just när man behöver sin sömn som bäst.

Sömnens olika stadier

Att man sover betyder inte att kroppen och hjärnan är helt passiv, till exempel produceras tillväxthormon. Under sömnen avlöser olika stadier varandra i så kallade sömncykler. Varje cykel består av fem olika stadier och tar mellan en och två timmar. Sedan tar en ny cykel vid.
De fem stadierna barnet går igenom när det sover är:

• Stadium 1. Dåsighet. Det är stadiet när barnet somnar in och brukar ta från någon minut upp till tjugo minuter. I insomningsstadiet är sömnen som ytligast och barnet är lättväckt. Samtidigt börjar barnet andas långsammare, hjärnans aktivitet sjunker och ämnesomsättningen minskar.
• Stadium 2. Lätt sömn. Då minskar hjärnans aktivitet ytterligare, sinnesintryck från omgivningen kopplas bort, musklerna slappnar av och hjärtat slår långsammare samtidigt som kroppstemperaturen sjunker något. Stadium 1 och 2 är ganska korta hos barn.
• Stadium 3 och 4. Djup sömn. Kommer ofta redan i början av natten. Därför kan barn vara svårväckta redan några minuter efter att de har somnat. Den djupa sömnen är särskilt viktig för kroppens produktion av tillväxthormon.
• Stadium 5. Drömsömn, även kallad REM-sömn. REM är en förkortning för Rapid Eye Movement, som betyder snabba ögonrörelser. Under REM-sömnen är ögonrörelserna mycket aktiva. Hjärnan arbetar på ett sätt som påminner om när barnet är vaket. Samtidigt är de muskler som styrs av viljan nästan förlamade. Det innebär att barnet inte lever ut sina drömmar utan att det till exempel kan drömma att det springer men ändå ligger helt stilla. Under REM-sömnen är även andningen ojämnare, hjärtat slår mer intensivt, blodtrycket varierar och blodflödet till underlivet ökar.

Djupsömnen brukar komma ganska snabbt efter att barnet har somnat, medan drömmandet ökar under den senare delen av natten. Det är vanligast att barnet drömmer under REM-sömnen, men drömmar kan även dyka upp då och då under de olika sömnstadierna.

Ålder, sömnvanor och ärftlighet påverkar barns sömn

Hur mycket ett barn sover och hur de olika sömnstadierna fördelar sig beror på barnets ålder. Det är bra att veta ungefär vilket sömnmönster man kan förvänta sig av ett barn allt eftersom det växer och utvecklas, eftersom det gör det lättare att förstå barnet. Ärftlighet kan också påverka hur barn sover och om det får sömnstörningar som sömngång, nattskräck och sängvätning. Kanske finns det också arvsanlag med i bilden när det gäller om man blir morgon- eller kvällsmänniska. Det bästa man kan göra för sitt barns sömn är att skapa förutsättningar för bra och behagliga sömnvanor.

Dygnsrytmen varierar med åldern

Kroppens naturliga biologiska rytmer, till exempel kroppstemperaturen och hormonproduktionen, och behovet av gemenskap gör att de flesta människor är vakna och sover vid ungefär samma tider. Mycket små barn och de som lider av störningar i dygnsrytmen har svårt att anpassa sömnen till dessa tider. Nyfödda har ännu inte utvecklat någon regelbunden dygnsrytm utan styrs främst av hunger och mättnad. Under det första levnadsåret får de flesta en tydlig dygnsrytm med ett par tupplurar under dagen och mest sömn under natten. Utvecklingen av en dygnsrytm beror på att barnet växer och utvecklas, men också på att barnet anpassar sig till familjens levnadsvanor.

När dygnsrytmen utvecklas minskar kroppen sin aktivitet nattetid. Ämnesomsättningen blir långsammare, kroppstemperaturen sjunker, tarmrörelser och urinproduktion minskar. Mängden stresshormon i kroppen minskar samtidigt som tillväxthormon och det sömngivande ämnet melatonin produceras i kroppen.

Från småbarnsåren och fram till puberteten har de flesta barn en ganska stabil dygnsrytm. De är pigga och vakna under dagen och somnar vid någorlunda regelbundna tider på kvällen.

I puberteten inträffar kraftiga biologiska och sociala förändringar som kan rubba dygnsrytmen. Biologiska förändringar gör att tonåringen lägger sig senare, har svårare att stíga upp på morgonen och kan vara mycket trött under dagarna. I tonåren får också ofta föräldrarna mindre inflytande över sovtiderna, man umgås mer med kompisar och ägnar sig mer åt TV, mobiltelefon och dator på kvällen. Biologiskt har tonåringen egentligen ett större sömnbehov än både yngre och äldre. Problemet kan bli särskilt svårt för ungdomar som redan tidigare är skoltrötta. Bristande lust och motivation att stiga upp på morgonen förstärker störningen i dygnsrytmen och skapar en ond cirkel. Ibland finns också ett samband mellan stora problem med dygnsrytmen och psykiska besvär.

Regelbundna sömnrutiner stärker dygnsrytmen

När det gäller små barn är det viktigt att ha regelbundna kvälls- och nattningsrutiner. Man bör försöka börja kvällsrutinen så att den kan avslutas med nattning lagom till att barnet blir sömnigt. Kvällsrutinerna kan vara matning, bad, sång, saga eller småprat med barnet, att man klappar och smeker barnet eller vaggar det. Man ska sträva efter att göra nattningen till en mysig stund för både föräldrar och barn. Att gå till sängs får aldrig användas som bestraffning.

Många sömnexperter poängterar att barn bör gå till sängs sömniga men innan de har somnat. De blir då vana vid att somna tryggt på egen hand. Ibland är det svårt att pricka in det eftersom barnets sömnrytm kan variera. Man får också vara beredd på att barn som är uppe lite för länge kommer in i en "andra andning", blir övertrötta, och blir svåra att få till sängs. Då kan det vara bra att vänta en stund tills de har varvat ner och blir sömniga igen.

Hur bra nattningsrutiner man än har så får man vara beredd på att de flesta barn ibland kan få problem med sömnen, även de som vanligen sover bra. Ibland finns en förklaring som att barnet har en infektion eller att barnet har tagit ett steg i sin utveckling. Det kan också bero på att det har skett någon annan förändring som kan bli påfrestande, till exempel att barnet har fått tänder, att det har börjat i förskolan eller att det har fått ett syskon. Ibland finns ingen märkbar förklaring.

Även föräldrarna kan få sömnproblem

Tiden efter en förlossning kan vara ansträngande för föräldrarna. Som nybliven mamma är det viktigt att få tillräckligt med sömn och vila under denna period. Ganska många kvinnor får depressioner efter en graviditet och det är troligt att sömnbrist bidrar till det. Mammor som har svår sömnbrist, depression eller mår mycket psykiskt dåligt måste snabbt få hjälp av vården. De behöver också stöd från anhöriga och vänner. Tecken på depression hos nyblivna mammor kan variera mycket men vanliga symtom är att man är ledsen, apatisk eller irriterad.

Är mamman utmattad eller deprimerad och inte orkar ge barnet trygghet kan det göra att även barnet sover sämre.

Om problemen inte är svåra kan man diskutera saken med personal på barnavårdscentralen, BVC. Om situationen blir mycket jobbig ska man inte tveka att söka stöd hos släktingar eller att fråga sjukvården om råd.

Föräldrarnas sömn kan också bli störd om barnet har något kroppsligt besvär. Det kan till exempel handla om att barnet har problem med att äta, har ont eller är sjukt. Om barnet är akut sjukt bör man söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning. Om det är inte är akut, och barnet är litet, kan man kontakta barnavårdscentralen, BVC.

Att sova eller inte sova med barnet

Om man ska sova tillsammans med sitt barn eller inte har diskuterats fram och tillbaka under årens lopp. Det finns inget självklart svar. Det är naturligt att man vill sova tillsammans, men mycket små barn kan riskera att komma i kläm under natten. Det finns även forskning som tyder på att barn som sover tillsammans med en förälder som är rökare löper ökad risk för plötslig spädbarnsdöd.

Många barn sover med föräldrarna under en del av barndomen och kan sedan utan några problem sluta med det. Men ibland leder det till problem att sova tillsammans med barnet, både barnets och föräldrarnas sömn kan bli störd och man kan bli uttröttad. Om man som förälder känner sig villrådig kan man ta upp frågan med personalen på BVC.

Nyfödda sover oregelbundet

Redan i mammans mage börjar fostret dela upp sitt dygn i perioder av sömn och vakenhet. Nyfödda, fullgångna barn, det vill säga barn som föds efter graviditetsvecka 37, sover i genomsnitt 16-19 timmar per dygn. En del nyfödda har så ytlig sömn att det ibland kan vara svårt att avgöra om barnet sover eller är vaket. Det är vanligt att nyfödda grimaserar, ler, rycker till och grymtar lite när de sover, därför kan man tro att barnet sover mindre än vad det i själva verket gör.

Under de första månaderna är dygnsrytmen oregelbunden. Det är framför allt hunger och mättnad som styr om barnet sover eller är vaket. Efter några månader börjar barnets inre biologiska klocka komma igång. Den justerar så småningom dygnsrytmen så att barnet sover mer under natten då det är mörkt och är vaket mer under dagen då det är ljust. Denna dygnsrytm behåller sedan de flesta människor resten av livet. Men under barnets första månader kan man alltså inte vänta sig att barnet ska kunna sova under större delen av natten, till exempel från midnatt till femtiden på morgonen, även om en del barn sover en stor del av natten redan från tre-fyra månader.

Även om det är vanligt att spädbarn har oregelbunden sömn, sover de ofta tillräckligt många timmar över dygnet. Man bör lära sig känna igen tecken på att barnet är sömnigt. Det kan röra sig om gäspningar, en speciell sorts gnällighet eller rodnade ögon.

Om barnet verkar sova för lite och är missnöjt eller oroligt kan det till exempel bero på hunger, övertrötthet, klåda eller magont.

Att försiktigt hjälpa barnets dygnsrytm på traven

Man kan varsamt hjälpa dygnsrytmen på traven redan när barnet är mycket litet genom att införa en nattningsrutin som hjälper barnet att varva ner när det blir sömnigt på kvällen. Man bör också dämpa ljuset i sovrummet under natten, även om barnet behöver äta eller få en ny blöja. Barnet behöver lära sig att man sover på natten. Därför är det bra om man inte leker med barnet på natten, även om det vaknar och verkar piggt. På dagarna är man tillsammans med sitt barn när det är vaket och piggt. Men det gäller att komma ihåg att riktigt små barns dygnsrytm styrs av grundläggande inre biologiska faktorer som man varken kan eller ska påverka.

Det är naturligt att små barn äter även på nätterna. Men både barnets och föräldrarnas sömn kan störas om barnet fortsätter att vilja ha mat på natten även när det har blivit lite större. Från fyra till sex månaders ålder kan många barn börja klara sig utan mat på natten även om behovet av nattmål kan återkomma i vissa perioder. Som förälder kan man försöka att hjälpa barnet att hitta en tydlig skillnad mellan måltider, vaken tid, vila och sömn. Annars kan barnet få en vana att äta när som helst dygnet runt, trots att det egentligen inte behövs. Känner man det minsta osäkerhet när det gäller nattmålet kan man fråga på BVC som ger råd utifrån barnets ålder och vikt.

Råd för att barnet ska sova bra

Alla barn sover ibland mindre bra, men för att ge barnet de bästa förutsättningarna till att sova kan man bland se till att

• barnet inte är hungrigt
• barnet har en torr blöja
• det inte är för kallt eller för varmt i rummet där barnet sover, en bra temperatur är ungefär 20 grader
• rummet är ganska mörkt.

Om barnet har fått en ny säng, nytt rum eller ska sova någon annanstans än hemma är det bra om barnet kan leka där en stund för att vänja sig med det nya.

Små barn bör sova på rygg

För att minska risken för plötslig spädbarnsdöd ska barnet sova på rygg. Barnet kan använda en mjuk kudde, för att undvika ensidig belastning bör barnets huvud läggas omväxlande åt ena eller andra hållet.

För många brukar det både vara praktiskt och kännas bra att sova nära sitt nyfödda barn. Om barnet är under tre månader finns det en något ökad risk för plötslig spädbarnsdöd om man sover i samma säng som barnet. Därför ska barnet helst sova i egen säng, men den kan gärna stå inom räckhåll. Om barnet ammas kan man ha barnet hos sig i sängen när barnet är vaket, men lägga över det i egen säng när det ska sova.

Om man väljer att sova tillsammans med barnet får det inte vara för trångt eller för varmt i sängen. Barnet behöver ha ett eget utrymme och kuddar och täcken får inte ligga över barnets ansikte. Temperaturen i sovrummet bör vara ungefär samma som många vuxna vill ha, det vill säga omkring 20 grader.

Om man är påverkad av alkohol, läkemedel eller andra droger ska man inte sova i samma säng eftersom man till exempel kan råka klämma barnet. Om man röker ska man inte heller sova i samma säng som barnet eftersom det då finns en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd.

Dygnsrytmen hos spädbarn blir mer stabil

Från tre till tolv månaders ålder händer det mycket. Barnet växer fort och förkylningar och andra övergående bekymmer är vanliga. Både psykisk och motorisk utveckling går snabbt och sömnen förändras. Barn i den här åldern behöver sova nio till tolv timmar under natten och två till fem timmar på dagen. De flesta utvecklar en ganska stabil dygnsrytm. Vid nio månaders ålder klarar de flesta barn att sova från midnatt till femtiden på morgonen. Många barn kan sova så sammanhängande tidigare.

När barnet utvecklas får man ändra sömnrutinerna

Allt eftersom barnet utvecklas får man justera rutinerna kring sovandet. När barnet får bättre motorik kan det till exempel bli nödvändigt att skaffa en säng som barnet inte ramlar ur. Från cirka sex månaders ålder är det vanligt att barnet känner oro och inte vill vara ensamt när det är dags att sova. Detta är helt naturligt men leder ofta till att barn inte vill gå till sängs. Barnet kan också vilja ha kontakt när det vaknar på natten. Detta brukar man kunna lösa genom att ha en trevlig kvälls- och nattningsrutin som lugnar barnet när det är dags att sova.

Ett- till treåringar mer självständiga

Barn som är ett till tre år gamla behöver sova 12-13 timmar per dygn. Många övergår från två dagliga tupplurar till bara en när de kommer upp i tvåårsåldern. En tupplur alltför nära sängdags kan göra det svårare att somna för natten, därför kan man försöka se till att den inte ligger för sent på eftermiddagen.

De flesta barn i dessa åldrar blir sjuka då och då i till exempel öroninflammationer, som tillfälligt gör det svårt att sova.

Barnets motoriska och språkliga utveckling är snabb och det ställer ständigt nya krav på anpassning av sömnrutinerna. Ökad självständighet leder ofta till att barnet blir mer motvilligt till att gå och lägga sig och själv vill bestämma. I takt med att barnet får bättre språk får det lättare att argumentera emot, men det ger också möjlighet att mötas i sagoläsning och småprat. Från ungefär sex månaders ålder kan barnet bli rädd och motvilligt när det ska skiljas från föräldrarna. Den här så kallade separationsångesten är en normal del av utvecklingen och är för många barn som starkast vid ungefär två år. Den kan göra att barnet är rädd för att somna själv och att det går till sina föräldrar när det vaknar under natten. Rädsla för separation och andra rädslor kommer och går under uppväxten. Barn går igenom olika faser med rädslor för till exempel tjuvar, monster och annat. Rädslorna påverkar drömmar och sömn. Detta är för det mesta en del av barnets normala utveckling och något som ofta kan minskas med hjälp av en trevlig kvälls- och nattningsrutin som lugnar barnet när det är dags att sova. Har man funderingar kring sitt barns rädslor eller andra reaktioner är det ofta bra att byta erfarenheter med andra föräldrar.

Vid stress, till exempel när ett syskon föds, reagerar många barn med förtvivlan och vill vara små. De kan då vilja sova med sina föräldrar igen. Barn som upplever sådan stress kan behöva lite extra stöd.

Barn i förskoleåldern är mycket aktiva

Barn mellan tre och fem år behöver i genomsnitt elva till tolv timmar sömn per dygn. Så länge barnet verkar behöva sova en stund på dagen bör det få göra det, annars ökar risken att barnet blir övertrött på kvällen. Ibland kan man behöva korta ner vilostunden så att det inte tvärtom blir så att barnet inte är trött vid läggdags.

Vid fem års ålder har de flesta slutat att sova på dagen och fram till puberteten genomgår man den period i livet när man troligen är som allra piggast under dagen. Oftast är det full fart från att barnet vaknar till att det går och lägger sig. Behovet av aktiviteter är stort och tillgodoses bäst utomhus i dagsljus och frisk luft. Därför är det bra att begränsa tv-tittande och att inte sitta inne för mycket. När barn blir äldre brukar de ibland få vara uppe lite senare på kvällen, kanske ha "kvällsmys" och umgås med resten av familjen. Men man bör tänka på att barn mellan fyra och nio år oftast är morgonpigga och vaknar tidigt oavsett när de gick och la sig. Därför bör man se till att barnet får de timmar sömn det behöver så att det inte får sömnbrist. Nackdelen med att barn från fem års ålder för det mesta är så pigga är att de kan dölja att de sover för lite. Barn i dessa åldrar blir ofta överaktiva och bråkiga i stället för sömniga när de har sovit för lite.

De flesta förskole- och skolbarn som inte har nått puberteten, och ännu inte har blivit utpräglade kvällsmänniskor, brukar bli mycket sömniga och få svårt att hålla sig vakna de är uppe för sent på kvällen. Om man som förälder inte hinner få sitt barn i säng i tid kan det bli övertrött. Därför är det bra att ha en god bild av barnets dygnsrytm och anpassa nattningen efter den. När barnet är sömnigt är det dags för nattning.

Lättare göra överenskommelser

När barn är mellan två och tre år har de utvecklat språk och tänkande. Det gör att de lättare kan invända mot att gå till sängs. Å andra sidan blir det lättare att förstå varandra och man kan göra överenskommelser om sömnvanorna. Belöningar och förklaringar kan vara viktiga i det sammanhanget. Sagoläsning blir ofta en fin del av nattningsrutinen och samvaron. Det är bra att undvika skrämmande sagor och tv-program vid sängdags eftersom förskolebarn har en utvecklad fantasi som kan göra att de blir rädda. Det kan bli särskilt besvärligt när de ska sova

Skolbarn och vad händer när de når puberteten?

Skolbarn i sex till tolv-årsåldern behöver vanligen tio till elva timmar sömn per dygn. Innan puberteten är de flesta pigga under dagarna. Därför bör man uppmärksamma om barnet är sömnigt dagtid. Sover barnet för lite, är sömnen dålig eller har barnet något annat bekymmer? Det är viktigt att barn i dessa åldrar får utlopp för sitt stora behov av att röra på sig. Därför är det bra att begränsa tv-tittande och den tid som barnet sitter inomhus så gott det går. Ett problem som kan dyka upp i denna ålder är att mycket aktiva barn som har många fritidsintressen får brist på tid. Sena aktiviter gör det svårare att somna på kvällen. Det är viktigt att tänka på att sömnbrist hos barn i denna ålder inte är tydlig och i stället visa sig på andra sätt, till exempel genom att barnet är överaktivt, bråkar eller är ledset. När puberteten närmar sig förvandlas många morgonlärkor till kvällsugglor som vill vara uppe sent och sova länge på morgonen.

Regelbundna sömnvanor från när barnet är litet och under hela skoltiden minskar risken för att dygnsrytmen spårar ur när barnet kommer upp i tonåren, då många har allt flera aktiviteter på kvällarna och vill vara uppe senare. Det är också bra om barnet både hemma och i skolan kan få bra information om varför det är viktigt att sova tillräckligt och regelbundet. Man får försöka anpassa den informationen till barnets ålder och mognad.

Morgonmänniskor och kvällsmänniskor

När barnet är runt tio till tolv år, ibland tidigare, kan det visa sig om det är en morgon- eller kvällsmänniska. Morgonmänniskor som somnar tidigt och kommer upp tidigt har ofta lättare att anpassa sig till skolan och samhället. Utpräglade kvällsmänniskor som piggnar till framåt kvällen, somnar sent och har svårt att komma upp på morgonen, har det svårare att anpassa sig till skolan. Som förälder är det bra att ha en uppfattning om barnets dygnsrytm. Barn som är kvällsmänniskor behöver få stöd och uppmuntran att komma upp på morgnarna både under skolveckorna och på helgerna så att deras dygn inte senareläggs. Några tips för barn som är morgontrötta är att lägga fram kläder och packa skolväskan redan kvällen innan, och att man som förälder kommer överens med barnet om när det är frukost.

Kompisrelationer, skolarbete och fritidsaktiviteter blir allt viktigare och om barnet får problem eller för stora krav inom dessa områden kan det orsaka stress. Tv, internet och dataspel stjäl ofta tid som skulle kunna ägnas åt nedvarvning och sömn. I den här åldern är det vanligt att barn får vanor som gör att de sover sämre, många rör sig för lite på dagen och är online, tittar på tv eller är med kompisar på kvällen.

I den här åldern får en del barn besvär med att de gnisslar tänder och snarkar.

Många tonåringar sover för lite och oregelbundet

De flesta tonåringar behöver sova omkring nio timmar per dygn, men många sover mindre och är mycket morgontrötta och sömniga under skolveckan. Grundorsaken till morgontröttheten är de förändringar som sker i kroppen under puberteten och som gör att de flesta sover allra bäst från midnatt till framåt nio på morgonen.

Det gör att de både har svårt att somna och vakna tidigare. Detta förstärks hos de tonåringar som vänjer sig vid sena vanor till exempel tillsammans med kompisarna eller framför dator eller tv på kvällarna. Tonåringar som av en eller annan orsak vänjer sig vid mycket sena vanor kan råka ut för något som kallas dygnsrytmstörning med försenad sömnfas. De sover då kanske mellan fem på morgonen och tolv på dagen. Resultatet blir ofta allvarliga skolproblem och andra bekymmer. När en tonåring ändrar sin dygnsrytm på det sättet är det viktigt att man som förälder reagerar och gör allt man kan för att styra upp situationen. Skolhälsovård, ungdomsmottagningar, men kanske i ännu högre grad lärare och kompisar kan vara till stor hjälp. Vissa tonåringar med störd dygnsrytm är deprimerade eller har andra problem i bakgrunden. Om man som förälder misstänker att det kan vara så kan man ta upp problemen med skolhälsovården eller söka hjälp hos en läkare eller psykolog.

Efter tonåren brukar det bli lättare att vakna på morgonen igen.

Att få en bättre dygnsrytm

Det viktigaste sättet att förbättra en dygnsrytm som har spårat ur är att gradvis ändra sömnvanorna. Det är arbetsamt, men ofta inte lika jobbigt som att leva med en omvänd dygnsrytm. En förutsättning för att lyckas är att man som förälder kan informera och motivera sitt barn. Det handlar om att berätta att de flesta behöver regelbunden sömn för att må bra och att det är nödvändigt att stiga upp i rimlig tid och vara aktiv under dagen för att kunna somna på kvällen. Det är för det mesta också nödvändigt att stänga av tv och dator och avstå från kaffe och coladrycker om man ska kunna somna.

Ibland kan det vara svårt att skapa motivation. Det har kanske pågått länge och kan ha gjort att barnet har fått problem i skolan och lett till konflikter med vuxna. Då kan det vara mycket bra för tonåringen att få stöd från kompisar, lärare och andra föräldrar. Som förälder får man inte heller glömma att en rubbning i dygnsrytmen i tonåren kan ha samband med en depression. Den som är deprimerad eller har andra svåra problem bör få hjälp med detta samtidigt som man försöker skapa bättre sömnvanor.

Sammanfattningsvis ska man försöka få tonåringen att stiga upp på morgonen så att det går att somna vid en tid som passar på kvällen, både på vardagarna och helgerna. Tonåringen ska också försöka vara fysiskt aktiv och vistas i ljus och frisk luft under dagarna. Man ska undvika idrott och träning sent på kvällen eftersom det då kan bli svårt att somna. Dessutom är det bra att undvika för mycket tid i halvmörker vid dator eller tv.

Söka hjälp

Om man tillsammans med sin tonåring inte kommer till rätta med en rubbning i dygnsrytmen och den blir ett stort problem, bör man söka hjälp. På många håll kan tonåringar få stöd och hjälp på en ungdomsmottagning, av skolhälsovården eller på vårdcentralen. Både tonåringar och deras föräldrar kan också söka hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Andra sömnproblem och bekymmer i tonåren

Förutom rubbning av sömnen kan barn i tonåren få andra sömnproblem, till exempel snarkning, mardrömmar, oro inför natten och svårighet att somna. Givetvis ska även andra svåra sömnproblem än de som har med dygnsrytmen att göra tas på allvar och undersökas.

Även om tonåren inte behöver vara en massa bekymmer kan den vara en känslig och stormig tid i många människors liv, och göra att man sover dåligt i perioder. Just i tonåren kan det också vara särskilt svårt för unga att släppa föräldrar eller andra vuxna in på livet när man har det besvärligt. Ömsesidig respekt och omtanke är det förhållningssätt mellan tonåring och vuxen som fungerar bäst. De ungdomsmottagningar som finns på många håll i landet är ett viktigt stöd. Där kan ungdomar till exempel få möjlighet att ta upp frågor om den egna kroppen och personligheten, relationer, alkohol, droger, depressioner och ätstörningar.

Barn som bara kan sova med en förälder inom räckhåll

Eftersom sömnens djup varierar, vaknar de flesta barn några gånger varje natt. Många vill då ha kontakt. Ibland beror det på att de är rädda, men ofta är det för att de har vant sig vid att sova intill en förälder. Därför kan barnet få svårt att somna igen när de vaknar till och upptäcker att föräldrarna inte längre är där. Då rekommenderas ofta att man vänjer barnet både vid att somna in och somna om själv, utan att man har kroppskontakt. Många barn kan för det mesta lugna ner sig själva och somna om. Men för vissa är det svårare. Varför det är skillnad mellan olika barn är oklart. Temperamentet spelar säkert en roll. Det anses också klart att barn som tidigt har blivit vana vid att somna på egen hand får lättare att somna om när de vaknar på natten.

Om barnet måste ha mat för att kunna somna, bör man se till att amning eller matning med nappflaska avslutas i god tid innan barnet har somnat. De flesta barn klarar sig utan nattmål från cirka sex månaders ålder. Känner man det minsta osäkerhet när det gäller nattmålet bör man fråga BVC som kan ge råd utifrån barnets ålder och vikt.

Vad kan man göra när barn inte vill sova själva?

Upp till fem års ålder är det vanligt att barn har svårt att sova utan sina föräldrar om de inte är vana att göra det. De kan också ha svårt att somna om på egen hand när de vaknar på natten.

Omkring hälften av alla ettåringar kan ha problem med att somna och att de vaknar under natten. Många föräldrar hanterar detta genom att låta barnet sova i deras säng. Om man tycker att det fungerar bra kan det vara en lösning. För det mesta brukar man komma överens med sitt barn om att sova i skilda sängar i god tid innan barnet börjar skolan. Men när barnen är mindre än ungefär fyra månader så avråds man numera från att låta barnet sova i föräldrarnas säng eftersom det kan öka risken för plötslig spädbarnsdöd.

Om man som förälder inte vill eller kan sova i samma säng som barnet kan man vänja det vid att somna på egen hand. Hur man gör detta varierar lite beroende på barnets ålder.

Råd för att få barnet att sova själv:

• Man börjar med att skaffa en klar bild av barnets sovmönster. Det är till exempel svårt att få barnet att somna för natten om det har gått för kort tid sedan det sov på dagen. En eller ett par timmar innan sängdags får barnet börja varva ner. Sedan blir det nattning med pyjamas, sagoläsning eller sång ungefär en halvtimme före sängdags.
• Många låter barnet ha nalle, filt eller liknande med sig i sängen. För en del spädbarn är det lugnande om de får ha en förälders använda klädesplagg med dennes kroppslukt, till exempel en hopknuten t-shirt. Man kan också låta barnet använda napp efter att amningen har kommit igång.
• Man försöker låta barnet somna på egen hand. Man lägger barnet när det är sömnigt, men ännu inte har somnat. Om barnet protesterar kan det vara bra att sitta nära barnet och exempelvis sjunga eller tala lugnande. Efter några dagar eller veckor kan man sedan ofta dra sig tillbaka efter betydligt kortare tid, och snart tycker många barn att det går bra att somna själva efter nattningen.
• Det gäller att ha tålamod och hålla fast vid rutinerna. Man får vara beredd på tillfälliga bakslag. De kan bero på vanliga påfrestningar som lätta förkylningar, men ibland också på besvärligare hälsoproblem eller svårigheter. Därför behöver de flesta barn periodvis mer närhet också under natten.

När barnet har vant sig vid att somna in på egen hand brukar det vara dags att låta barnet somna om på egen hand när det vaknar under natten.

Om ett barn är sjukt eller upplever annan stress ska man ge barnet extra stöd, man kan till exempel behöva sova bredvid barnet några nätter.

På BVC kan man få råd och stöd om man har frågor kring detta. Man kan också prata med BVC om man, trots ansträngningar, inte får barnet att sova själv.

Ytterligare saker man kan göra

När det gäller lite äldre barn kan det vara svårt att begränsa tv-tittande eller dataspel vid sängdags. Därför är det viktigt att skapa bra rutiner kring detta redan när barnet är litet, men det är inte för sent att göra det när barnet är äldre. Om man lyckas lösa eller lindra problemet med att barnet vägrar att gå och lägga sig är mycket vunnet. Utöver att slippa ständiga konflikter vid sängdags, blir det också lättare att ta itu med andra problem som barnet kan ha, till exempel att det vaknar på natten eller har beteendeproblem på dagarna.

Ibland fungerar det bra om man ger förklaringar och belöningar. Det kan vara så enkelt som att säga "mamma eller pappa finns alltid här, även om vi sover i vår egen säng" eller "barn som blir större brukar vilja sova själva". Hos vissa barn är sömnproblemet mest inriktat på en av föräldrarna. Det kan då vara bra att pröva att låta den andra föräldern eller någon annan person som är viktig för barnet natta.

När man vill ta itu med problemet att ett barn vägrar gå till sängs gäller det att ha tålamod och uthållighet. Man gör på samma sätt som när man lär ett barn att sova själv och bestämmer en tidpunkt när barnet ska ligga i sängen för att sova. Låt barnet gå till sängs när det är sömnigt, men innan det har somnat. Ibland måste man rucka på tidpunkterna om barnet tar tupplurar på dagen. Undvik att förändra sovtiderna under helger och ledigheter. Före sängdags avsätter man tid för nedvarvning och nattning.

I en familj där man har svårt att orka med barnets sömnvanor bör man alltid försöka hitta alternativa lösningar. Då är det ofta bra att inledningsvis rådfråga personal på BVC. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att barnets önskan att komma till föräldrarna nattetid många gånger försvinner av sig själv, utan särskilda tekniker.

När rädsla gör det svårt att sova

Att barn är rädda för att sova är ett vanligt problem som förekommer i alla åldrar. Ofta går rädslorna över och hänger samman med att barnet utvecklas. Rädslan kan gälla monster, tjuvar och naturkatastrofer. När barnet är äldre än ungefär nio år kan det vara misslyckanden, döden eller andra existentiella frågor. Barn som är känsliga eller som har ängsliga föräldrar har större risk att känna rädsla. Det är alltid viktigt att försöka skilja ut vanliga rädslor från ångestsyndrom, mardrömmar eller realångest. Med realångest menas att barnet verkligen bär på sviter av en svår upplevelse eller är mitt uppe i en svår livssituation, till exempel att barnet blir mobbat.

I takt med att barnet utvecklas blir det mer medvetet om verkliga problem och faror i tillvaron. Rädslor visar sig ofta i anslutning till sömn och barnet behöver då stöd och förståelse.

Rädsla inför natten och sömnen visar sig ofta genom att barnet gråter, är klängigt och vill ha sällskap när det sover. Många barn som är rädda inför natten vill inte gå och lägga sig. Rädslan brukar minska om barnet får sova i samma rum som föräldrar eller syskon. Det finns även barn som lider i tysthet. Ibland hänger rädslorna inför natten ihop med rädsla som barnet känner även under dagen. Det gäller särskilt separationsångest, vilket är en rädsla för att förlora föräldrar, syskon eller andra närstående som är viktiga för en.

Vad kan man göra när barnets rädsla försämrar sömnen?

När barnet är rädd för att sova behöver man som alltid tänka över hela barnets situation. Om man vet med sig att man själv har psykiska besvär, exempelvis ångest, kan man behöva söka eget stöd eller behandling. Om barnet har ångest i många situationer och det går ut över vardagslivet hemma, i skolan, på förskolan eller när det umgås med kompisar, är det bra att fråga en barnpsykolog eller läkare om råd.

När rädsla gör att sömnen blir sämre kan man pröva följande:

• Försök att hitta en lämplig avvägning mellan att stödja, trösta och att tona ner problemet.
• Undvik att göra problemet större genom att ge det för stor uppmärksamhet, men lyssna på barnet och visa att det är bra att beskriva sin rädsla.
• Låt gärna barnet ha till exempel en nalle, en filt eller något annat som ger trygghet tills rädslan försvinner.
• Använd en svag nattlampa.
• Lämna sovrumsdörren öppen.
• Ha avslappning och lugn nedvarvnings- och nattningsrutin utan oroande tv-program.
• Kom överens med barnet om att titta till det med jämna mellanrum.
• Utveckla ett belöningssystem som lockar barnet att bli kvar i sängen och sova.

Det kan vara bra att veta att rädslorna hos en del barn kan öka i åtta till tio-årsåldern. Det kan vara både stora och små funderingar kring livet, tillvaron och döden. Då kan de behöva lite extra förståelse och stöd från föräldrarna eller andra vuxna.

Sömngång och nattskräck

Sömngång och nattskräck är vanliga sömnstörningar som oftast kommer i början av natten när barnet har som mest djup sömn. Sömnstörningarna har ett nära samband med varandra och barnet vaknar inte medan de pågår.

Det är inget fel på barn som har nattskräck eller sömngång. Oftast är det ärftligt att reagera på detta sätt under en viss fas i utvecklingen. Nattskräck kan särskilt komma när barnet har fått för lite sömn, håller på att bli sjukt eller har feber.

Gå i sömnen

Att gå i sömnen är vanligast när barn är mellan fyra och tolv år. Omkring 15 procent av alla barn går i sömnen någon gång, och av dem går ett par procent i sömnen så ofta att det har blivit ett problem. Många gånger är sömngång ärftligt. Det är sällan ett tecken på någon sjukdom men kan ibland utlösas av feber, sömnbrist eller stress.

Barn som går i sömnen är svåra att få kontakt med. Det finns två myter om sömngång, den ena säger att man måste väcka någon som går i sömnen, den andra att man inte ska göra det. Båda är fel. Det kan vara svårt att väcka någon som går i sömnen och det kan vara obehagligt att bli väckt, men det är inte farligt. Men eftersom det inte gör någon nytta brukar det vara bäst att så lugnt som möjligt leda tillbaka barnet till sängen för att fortsätta sova. Däremot ska man tänka på att barn som går i sömnen kan ramla och göra sig illa. Därför bör man se över säkerheten om man har ett barn som ofta går i sömnen.

Nattskräck

En annan vanlig sömnstörning, framför allt hos barn i förskoleåldern är nattskräck. Det är i princip samma sak som sömngång och har ungefär samma orsaker, men kännetecknas av intensiv rädsla. Oftast stannar barnet i sin säng, men kan också vara uppe och gå som vid sömngång. Barnet är oftast inte kontaktabart.
För de flesta upphör nattskräck när de närmar sig puberteten, men i enstaka fall kan den fortsätta upp i vuxen ålder.

När barnet har en attack av nattskräck börjar det skrika hysteriskt någon timme efter att det har somnat, verkar skräckslaget och går inte att få kontakt med. Attackerna brukar vara mellan tre och tio minuter men kan vara både kortare och längre. En attack slutar oftast när barnet vaknar, eller vanligare, återgår till sin normala lugna sömn igen. För en del barn återkommer attackerna mycket regelbundet samma tid på kvällen. Då kan man försöka väcka barnet cirka 15 minuter innan attacken brukar komma. När barnet somnar om igen har det passerat den kritiska delen av sömnfasen och risken för nya attacker är mindre.

Som förälder till ett barn med nattskräck bör man hålla sig lugn vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. Framförallt ska man inte dras med i barnets rädsla eller försöka trösta, hålla om eller väcka barnet eftersom det kan förvärra attacken. Man ska bara finnas lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, vilket sällan händer. När barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller återgår till den vanliga sömnen, ser man till att barnet lägger sig igen. Det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova.

Troligen kan en del barn ha enstaka korta attacker av nattskräck som man som förälder uppfattar som mardrömmar eller inte märker alls. Precis som med sömngång spelar ärftligheten in.

Man behöver sällan låta en läkare undersöka ett barn på grund av nattskräcken eftersom den är ofarlig. Om man har ett barn som har intensiva attacker eller har attacker som inte riktigt stämmer in på beskrivningen, kan man kontakta sjukvårdsrådgivningen, en barnavårdcentral eller vårdcentral. Det kan finnas bakomliggande problem även om det är ovanligt. En del barn har nattskräck på grund av stress eller att de mår dåligt. I bland hör nattskräcken ihop med problem med snarkning och i mycket ovanliga fall är anfall som liknar nattskräck egentligen epilepsianfall.

Om beteenden som nattskräck och sömngång börjar eller fortsätter efter att barnet har kommit i puberteten, så kan man fråga sjukvården om råd.

Mardrömmar

Mardrömmar brukar ofta komma under slutet av natten. Barn som har en mardröm blir ofta klarvakna och brukar minnas vad de har drömt. Då behöver de tröst och försäkringar om att det hela bara var en dröm. Ibland vaknar inte barnet av mardrömmar men kommer kanske ihåg drömmen på morgonen.

Mardrömmar kan komma från barnets fantasi, men kan också komma från en verklig händelse, något som hänt barnet eller en familjemedlem. Det är inte ovanligt att barnet drömmer mardrömmar när det är sjukt, eller har feber. Mardrömmar kan göra att barnet känner sig oroligt för att somna nästa natt. Barn som har mardrömmar är ofta oroliga för att gå och lägga sig, då är det bra med kvällsrutiner som får barnet lungt. Man kan också fråga barnet om det finns något som gör det tryggare, till exempel en nalle eller nattlampa.

Om barnet har drömt en mardröm kan det vara bra att låta barnet berätta om sin mardröm, men man ska försöka att inte hamna i långa samtal under natten. Man kan prata lite mer om det nästa dag. Barn som kan sätta ord på sina drömmar kan berätta om dem. Om det passar familjen kan man också be barnet måla eller rita sin mardröm. Om barnet vill kan man tillsammans med barnet hitta på ett bra slut på mardrömmen.

Om barnet ofta drömmer intensiva mardrömmar och verkar må dåligt av det bör man söka hjälp. Mardrömmen kan vara ett tecken på att barnet till exempel är deprimerat. 

Vad kan man göra vid sömnstörningar?

Som alltid bör man tänka efter om barnet lider av någon typ av stress eller sjukdom och om man behöver fråga sjukvården om råd. Det är också viktigt att se över sömnvanorna och nattningsrutinerna eftersom barn med dessa problem ofta blir sämre om de sover för lite. Nattningen ska vara lugn, regelbunden och avstressande. Om barnet inte längre använder blöja på natten och har upprepade attacker av nattskräck eller sömngång kan man låta det dricka mindre på kvällen så att barnet inte vaknar efter ett par timmar och är kissnödigt. Att vara kissnödig kan nämligen utlösa nattskräck eller sömngång hos barn som har tendens att få det. 

Snarkning med andningsproblem

Några få barn och ungdomar snarkar mycket och har svårt att andas när de sover. Ofta beror det på att barnet har stora halsmandlar eller att körtlarna bakom nästan är svullna. Det leder i första hand till att sömnen blir sämre och att barnet inte blir utsövt, men även kroppen kan ta skada. Om man misstänker att ett barn har problem med att andas när det sover ska man söka läkare eftersom det finns hjälp att få. De vanligaste tecknen brukar vara att barnet snarkar samtidigt som det verkar ha jobbigt att få luft. Ibland är det tydligt att den ansträngda andningen följs av ett andningsuppehåll. Om en läkare kommer fram till att det är trångt i de övre luftvägarna, brukar barnet få halsmandlarna eller körtlarna bakom näsan bortopererade.

Andra sömnstörningar

Det är vanligt att barn de första åren gör rytmiska rörelser med kroppen och huvudet, och ger i från sig hummande ljud i samband med att de ska sova eller när de vaknar på natten. Det brukar minska när barnet blir äldre och man behöver sällan göra något åt det.

Hos lite äldre barn är det ganska vanligt att de kissar i sängen, har pirr i benen och att de gnisslar tänder. Mycket går över av sig själv, men om man som förälder har funderingar kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen eller fråga barnavårdscentralen, skolhälsovården eller vårdcentralen om råd. Om man misstänker att barnet gnisslar tänderna kan man vända sig till en tandläkare.

Att tänka på när sömnen inte är bra

När barn har problem med sömnen kan man som förälder tänka igenom några saker:

• Om man har tillräcklig information om hur barn i den åldern brukar sova eftersom det gör det lättare att förstå vad som är problemet.
• Om det finns medicinska, sociala eller psykologiska problem som verkar göra att barnet sover sämre, till exempel infektioner eller att det har skett någon förändring i familjen.
• Om det går att förbättra sömnvanorna.
• Om sömnproblemen har pågått så länge, eller är så besvärliga att man bör söka vård.

Det är viktigt att komma ihåg att sömnen kan bli störd om barnet har något kroppsligt problem. Man ska alltid ta det på allvar om ett barn verkar ha svårigheter med andningen under sömnen. Om man har akuta frågor om ett barns hälsa vänder man sig till en akutmottagning och annars kan man kontakta barnavårdscentralen eller vårdcentralen. Man kan också alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.