Vårdnad och föräldraskap

Personer under 18 år är omyndiga och får därför inte själva bestämma över sina personliga förhållanden eller eventuella tillgångar. Eftersom barn ändå kan ha rättigheter och skyldigheter måste de företrädas av någon vuxen som kan fatta de beslut som krävs.

Barnet företräds vanligen av föräldrarna som i den rollen kallas för vårdnadshavare eller förmyndare beroende på vilken typ av beslut det handlar om. Vårdnad handlar om barnets personliga förhållanden, till exempel var barnet ska bo och i vilken skola de ska gå. Förmynderskap handlar om vem som ska förvalta barnets eventuella tillgångar såsom pengar, fonder, aktier, fritidshus eller delar i fastigheter och företräda barnet i frågor som rör tillgångarna.

Reglerna om vem som bestämmer om ett barn och hur bestämmanderätten ska utövas finns framför allt i den del av lagboken som kallas föräldrabalken. Oftast är det barnets föräldrar som är vårdnadshavare och förmyndare till barnet, men inte alltid. En person under 18 år kan till exempel vara vårdnadshavare men inte förmyndare. Ett barn kan ha högst två vårdnadshavare och vårdnadshavarna är också barnets förmyndare om domstolen inte bestämt annat.

Bestämmelserna i föräldrabalken bygger på ett förtroende för föräldrars vilja och förmåga att se till barnets bästa. Vanligen finns ett stort utrymme för föräldrar att själva bestämma i frågor som rör deras barn och samhället ingriper först om barn verkar fara illa eller om föräldrarna inte kommer överens.

Det kan vara viktigt för personer utanför familjen att veta vem som rättsligt beslutar i frågor som rör ett barn. Till exempel kan sjukvården behöva samtycke för viss vård. Skolan kan behöva tillstånd för att få publicera bilder på sin hemsida och den som säljer någonting till ett barn måste veta att det är rätt person som skriver på. Skatteverket har uppgifter om vem som är ett barns vårdnadshavare. Ett äldre ord för vårdnadshavare är målsman.

Föräldraskap

Ordet förälder i lagen syftar på barnets genetiska mamma och pappa. Personer som adopterar barn blir också föräldrar. Man kan också bli förälder genom att samtycka till att en kvinna blir befruktad genom insemination eller genom befruktning utanför kroppen.

Moderskap

När ett barn föds intygar barnmorskan eller sjukhuset moderskapet genom att skicka in uppgifter om det förlösta barnet och mamman till Skatteverket. Kvinnan som har fött barnet blir alltid rättslig mor och vårdnadshavare åt barnet. Personer som adopterar ett barn blir direkt rättsliga föräldrar och automatiskt vårdnadshavare åt barnet.

Faderskap

Om kvinnan som fött barnet är gift med en man blir han automatiskt rättslig far och vårdnadshavare åt barnet. Om en genetisk utredning visar att en annan man är far till barnet kan den genetiska fadern bekräfta faderskapet. Bekräftelsen ska godkännas av modern, hennes make och av socialnämnden.

Om kvinnan är ogift måste faderskapet fastställas genom skriftlig bekräftelse hos socialnämnden eller genom ett beslut i domstolen. Den man som är barnets genetiska far kan bekräfta faderskapet. Hans bekräftelse ska godkännas av barnets mor och av socialnämnden. Det sker genom att man går till socialtjänsten och tillsammans skriver under ett papper som man får där. Skriftlig bekräftelse av faderskapet kan också göras innan barnet är fött.

Om det inte finns någon man som kan eller vill bekräfta faderskapet kan barnet, barnets vårdnadshavare eller socialnämnden väcka talan vid domstol om fastställande av faderskap. I samband med att mamman och barnets far bekräftar faderskapet kan föräldrarna också få gemensam vårdnad genom att anmäla det till Skatteverket.

Om man väljer att inte anmäla gemensam vårdnad i samband med att faderskapet bekräftas måste mamman och barnets far begära gemensam vårdnad hos domstolen eller avtala om det med hjälp av socialnämnden.

Vårdnad och föräldraskap i samband med assisterad befruktning

Assisterad befruktning betyder att kvinnan blir gravid genom insemination eller befruktning utanför kroppen. Befruktningen kan ske med spermier från maken/sambon eller med spermier från en donator.  Om befruktningen skett på ett svenskt sjukhus kommer den som samtycker till befruktningen att anses vara förälder vid fastställande av faderskap/föräldraskap.

En kvinna och en man

Om en kvinna föder barn som resultat av assisterad befruktning med samtycke av en man, som hon är gift eller sambo med, räknas den samtyckande mannen som barnets far. Är kvinnan gift med den samtyckande mannen blir han automatisk vårdnadshavare. Om den födande kvinnan är ogift ska faderskapet fastställas, genom bekräftelse eller dom. I samband med att faderskapet fastställs kan paret anmäla gemensam vårdnad till Skatteverket.

Två kvinnor

Om en kvinna föder barn som resultat av assisterad befruktning med samtycke av en annan kvinna som hon är gift, sambo eller registrerad partner med, räknas den samtyckande kvinnan som barnets förälder, förutsatt att inseminationen skett vid svenskt sjukhus. I samband med att mamman och hennes fru/sambo/partner skriftligt bekräftar föräldraskapet hos socialtjänsten kan de anmäla gemensam vårdnad till Skatteverket. Skriftlig bekräftelse av föräldraskapet kan också göras innan barnet är fött.

Om inseminationen skett i egen regi eller i utlandet ska faderskapet, om möjligt, först fastställas. Om det inte går, vilket det i allmänhet inte gör om donatorn är okänd, kan den födande kvinnans partner adoptera barnet, men hon måste då vara gift med den födande kvinnan. Personer som adopterar ett barn blir automatiskt vårdnadshavare.

Barnets rätt till sitt genetiska ursprung

Om en kvinna föder barn till följd av assisterad befruktning med donerade celler på ett sjukhus i Sverige har barnet alltid möjlighet att få kännedom om sitt genetiska ursprung. Uppgifter om donatorn finns tillgängliga när barnet har nått tillräcklig mognad. 

Att vara vårdnadshavare för ett barn handlar om att bestämma i frågor som rör barnets personliga förhållanden. Det kan till exempel vara att bestämma om barnets ska utredas och behandlas, i vilken skola barnet ska gå eller var barnet ska bo. Om barnet har två vårdnadshavare måste viktiga beslut fattas gemensamt av båda. Det gäller även om vårdnadshavarna inte bor tillsammans.

Som vårdnadshavare är man skyldig att ge sitt barn omvårdnad, trygghet och god fostran. I barnets rätt till trygghet ligger bland annat att få leva under stabila förhållanden och att ha någon att lita på. Till omvårdnad och god fostran hör att barnet får känna att det behövs och att det får pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. Det kan också handla om att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och att ta ansvar.

Man kan kanske tro att en vårdnadshavare ska försörja barnet, men försörjningsplikten är knuten till föräldraskapet. En förälder är alltid skyldig att försörja sitt barn. Det gäller även om man inte är vårdnadshavare och förmyndare.

Vårdnad och daglig omsorg

Att ha vårdnaden om ett barn är inte detsamma som att vårda ett barn. Ett barn kan bo och få sin dagliga omsorg i till exempel ett familjehem eller hos närstående. Den som barnet bor hos får i allmänhet bestämma om sådant som rör den dagliga omsorgen. Det kan handla om barnets mat, kläder, fritidsaktiviteter och sovtider. Det är inte exakt beskrivet i lagen vad som menas med daglig omsorg. Även om barnet bor hos någon annan är det fortfarande vårdnadshavarna som ska besluta i frågor som är viktiga för barnets framtid.

Gemensam eller ensam vårdnad

Om föräldrarna skiljer sig eller separerar fortsätter de att ha gemensam vårdnad om barnet. Om man vill ha ensam vårdnad kan man komma överens om det med den andra föräldern genom att skriva ett avtal som ska godkännas av socialnämnden. Om man inte är överens om att en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad kan man ansöka om ensam vårdnad hos domstolen. Då avgör domstolen om vårdnaden om barnet ska vara gemensam eller ensam. Den förälder som får ensam vårdnad kan därefter själv fatta beslut i viktiga frågor som rör barnet.

Det bästa är om vårdnadshavarna kan komma överens i viktiga frågor som rör barnet. Om man inte kan komma överens kan man söka stöd hos socialtjänsten i form av samarbetssamtal. Om det gäller frågor om boende eller umgänge med förälder eller annan kan man också ansöka hos domstolen att besluta i ärendet. I övrigt är möjligheten att få domstolen att pröva frågor som rör vårdnaden starkt begränsad. 

Den som är vårdnadshavare bestämmer var barnet ska bo. Om vårdnadshavarna inte bor tillsammans och inte är överens om var barnet ska bo kan boendefrågan antingen lösas genom att vårdnadshavarna skriver ett avtal som socialnämnden ska godkänna eller genom att domstolen fattar beslut.

Omständigheterna i det enskilda fallet avgör var barnet ska folkbokföras. Var barnet blir folkbokfört har sedan betydelse för var barnet ska gå i skola och vem av vårdnadshavarna som har rätt att söka det särskilda bostadsbidraget för barn som bor hemma.

Även om det är vårdnadshavarna som bestämmer var barnet ska bo får inte vårdnadshavarna placera barnet utan avbrott hos andra personer utan att socialnämnden ger tillstånd till det. Innan nämnden ger ett sådant tillstånd ska förhållandena utredas. 

Lagen utgår från att det är bra för ett barn att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och att barnet kan ha behov av att få umgås även med andra som står dem särskilt nära. Umgänget kan ske genom att man träffas eller har kontakt via telefon, mejl eller liknande. Omfattningen och sättet för umgänge ska alltid utgå från vad som är bäst för barnet.

I takt med barnets utveckling ska också allt större hänsyn tas till barnets egen inställning, men det är viktigt att vårdnadshavaren uppmuntrar barnet att besöka den andra föräldern. Den andra föräldern ska inte uppmuntra en kanske tillfälligt negativ inställning från barnets sida. Samtidigt är det klart att barnet aldrig ska behöva umgås med en förälder om det kan vara skadligt för barnets psykiska eller fysiska hälsa.  

Om det är så att umgänget är skadligt för barnet måste man se till att det gällande beslutet ändras. Den förälder barnet bor med och socialnämnden kan ansöka hos domstolen om begränsning av umgänget.

Gemensamt ansvar

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att få till ett fungerande umgänge mellan barnet och den förälder som barnet inte bor tillsammans med, om det är det bästa för barnet. Detta gäller oavsett om föräldrarna har gemensam vårdnad eller inte. Det kan till exempel innebära att man hjälps åt med kostnaderna om barnet måste resa för att träffa den andra föräldern.

Skulle en av föräldrarna inte visa något intresse för barnet eller om det uppstår något annat hinder, kan kommunens socialtjänst hjälpa till med att få umgänget att fungera på frivillig väg. Ytterst kan frågan prövas av domstolen efter ansökan av den som vill ha en förändring.

För att umgänget ska bli så bra som möjligt ska föräldern som barnets bor hos hålla den andra föräldern informerad om viktiga frågor som rör barnets liv. Umgängesföräldern behöver bland annat informeras om hur barnet har det i skolan, vilka kompisar barnet har och vad barnet tycker om att göra på fritiden. Tanken är att informationen ska underlätta kontakten med umgängesföräldern. Det är inte fråga om någon allmän plikt att redogöra för barnets dag, utan endast om mer betydelsefulla händelser.

Vårdnadshavaren ska också se till att barnet får träffa till exempel far- och morföräldrar eller någon annan som står barnet särskilt nära. Motsätter sig vårdnadshavaren sådana kontakter kan domstolen, på ansökan från socialtjänsten, bestämma om umgänget.

Alla barn i Sverige mellan 7 och 15 år har skolplikt. Det är vårdnadshavarnas ansvar att se till att barnet går i skola. Förskoleverksamhet och förskoleklass, den så kallade sexårsverksamheten, omfattas inte av skolplikten.

Vilken förskola barnet ska gå i behöver inte beslutas av vårdnadshavarna gemensamt. Om vårdnadshavarna inte bor tillsammans kan den som barnet bor varaktigt hos, boendeföräldern, bestämma om barnet ska gå i förskola och i vilken.

Valet om barnet ska gå i sexårsverksamhet eller inte, och i vilken skola, måste göras av vårdnadshavarna gemensamt eftersom det har betydelse för den fortsatta skolgången.

Vårdnadshavarna ska också gemensamt besluta om var barnet ska gå i skola och bådas underskrifter krävs för barnets val av fördjupningsämnen och språk. Om barnet ska byta skola gäller att vårdnadshavarna är överens om bytet och till vilken skola bytet ska ske. Om barnet har behov av extra stöd i skolan måste vårdnadshavarna vara överens om att barnet ska utredas och vilken typ av stöd som barnet ska få.

Vårdnadshavarna har en skyldighet att ge barnet omsorg, trygghet och god fostran. Det innebär bland annat att vårdnadshavarna har ansvar för att söka den vård och behandling som barnet kan behöva.

Grundprincipen är att båda vårdnadshavarna ska samtycka till den utredning, vård och behandling som barnet erbjuds. I akuta situationer eller mindre viktiga frågor kan det räcka med den ena vårdnadshavarens samtycke. I situationer med allvarlig risk för barnets liv, hälsa eller utveckling behöver vårdpersonalen inte ha något samtycke från vårdnadshavarna.

Om vårdnadshavarna sällan eller aldrig kommer överens angående barnets vård kan ibland den enda lösningen vara att en av föräldrarna ges ensam vårdnad. 

Om barnet kan ta till sig information och överblicka konsekvenserna av sitt beslut kan barnet själv bestämma över vården som erbjuds. I de fall barnet anses kunna göra det behöver sjukvården inte fråga efter vårdnadshavarna samtycke. Det kan till exempel gälla en tonåring som vill göra abort eller gå i samtalsbehandling. Det är den ansvariga vårdpersonalen som avgör om den unge är tillräckligt mogen för att bestämma själv.

Att söka hjälp från socialtjänsten

Socialnämnden är en grupp politiker i kommunen som har ansvar för att barn och unga får växa upp under trygga och goda förhållanden. I nära samarbete med familjerna ska socialnämnden bland annat se till att barn och ungdomar får det skydd och stöd som de behöver. Socialtjänsten består av tjänstemän som utför de beslut som socialnämnden fattar.

Om föräldrarna söker hjälp inom socialtjänsten ska vårdnadshavarna och socialtjänsten tillsammans komma överens om vilken typ av stöd och hjälp som barnet och föräldrarna ska få. Båda vårdnadshavarna måste vara överens om vilka stödinsatser som man vill tacka ja till.

Om barnet är 15 år eller äldre ska barnet också vara med och bestämma om den hjälp som erbjuds.

Vård enligt lagen om vård av unga, LVU

Om en av eller båda vårdnadshavarna avböjer socialnämndens erbjudande om hjälp innebär det inte att nämnden får avbryta arbetet med att ge barnet det skydd eller stöd som behövs. Socialnämnden har ett ansvar för barn i risksituationer och en skyldighet att agera.

Om socialnämnden bedömer att barnet far uppenbart illa kan de ansöka hos förvaltningsrätten om att få ge barnet stöd enligt lagen om vård av unga, LVU.

Om förvaltningsrätten ger socialnämnden rätt att ge barnet stöd enligt LVU bestämmer socialnämnden hur stödet ska ordnas och var barnet ska bo. Nämnden kan bestämma att barnet ska bo i sitt eget hem, men insatser enligt LVU startar alltid utanför hemmet.

När ett barn får vård med stöd av LVU har socialnämnden, eller den som nämnden anförtrott vården till, samma ansvar som vårdnadshavaren för barnets rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Socialnämndens ansvar gäller under den tid som barnet vårdas enligt LVU.

Som vårdnadshavare är man, med få undantag, även förmyndare för barnet. Att vara förmyndare innebär att man har ansvar för att ta tillvara barnets ekonomiska intressen. Personer under 18 år får som huvudregel inte själva bestämma över sin egendom eller ingå avtal. Att vara förmyndare handlar i praktiken om att förvalta pengar som barnet har fått genom en försäkring eller arv, eller att underteckna olika avtal för barnets räkning.

Barns ekonomiska intressen

För alla förmyndare gäller att man ska sköta barnets ekonomi på det sätt som är det bästa för barnet. Om man är förälder och förmyndare har man stor bestämmanderätt över barnets ekonomi.

En förälder har vanligtvis ingen skyldighet att redovisa för sin förvaltning av barnets tillgångar. Det är först om barnet har tillgångar överstigande åtta prisbasbelopp som föräldrarna måste redovisa förvaltningen till överförmyndaren i kommunen. Har barnet sådana tillgångar måste föräldern också ansöka om överförmyndarens samtycke vid till exempel aktieplaceringar.

Oavsett värde på barnets tillgångar måste förmyndaren också ansöka om tillstånd hos kommunens överförmyndare om man vill köpa eller sälja barnets fasta egendom, låta barnet starta en rörelse eller på något sätt försätta barnet i skuld.

Föräldrar får inte heller ge bort barns egendom. Det innebär till exempel att man inte kan jämna ut tillgångar inom en syskonskara om ett äldre barn ärvt pengar från en släkting innan ett yngre syskon fötts.