Ultraljudsundersökning av graviditet

En bild av hela graviditeten

Ultraljudsundersökning används under olika stadier av graviditeten för att bland annat se

• om graviditeten utvecklas som den ska
• hur långt graviditeten har kommit
• hur många foster som finns i livmodern
• om fostret har någon förändring.

Vid undersökningen syns också mängden av fostervatten, hur moderkakan är placerad och fungerar samt livmoderns form. En ultraljudsundersökning visar också hur fostret ligger i livmodern.

Ljud blir till bild

Vid en ultraljudsundersökning skickas ljud, som ligger på en frekvens som inte kan höras av människor, in i kroppen. Ljudet studsar mot olika vävnader i kroppen och omvandlas till bilder. Det man ser på bildskärmen är fostret i genomskärning.

Kan ultraljud ge fosterskador?

Ultraljud har använts länge och är en säker metod för att undersöka gravida kvinnor. Ultraljudsapparater ger ifrån sig en så liten energimängd att det inte har gått att konstatera någon risk för skador på fostret. Samma sak gäller även för ultraljudsapparater som inte är bildgivande och som används exempelvis på mödravårdcentraler för att lyssna på fosterhjärtljud och på förlossningsavdelningar för att övervaka fostrets tillstånd. Men man bör ändå inte genomgå fler undersökningar än vad som är motiverat av medicinska skäl.

Undersökning före vecka 13 vid smärta och blödningar

Det finns olika anledningar till att man får genomgå en undersökning med ultraljud. Under graviditetens första tolv veckor görs en ultraljudsundersökning om man har symtom som blödning eller akut smärta. Man blir också undersökt med ultraljud om man tidigare har haft ett utomkvedshavandeskap, där fostret utvecklats i bukhålan eller äggledaren i stället för i livmodern.

Under den här perioden är det en läkare som gör undersökningen, vanligen genom slidan, för att se om graviditeten utvecklas som den ska.

Graviditetsvecka 13-20

Under denna tid i graviditeten erbjuds alla blivande mödrar att genomgå en ultraljudsundersökning, som görs av en barnmorska eller läkare för att se

• om fostret eller fostren lever
• antalet foster i livmodern
• hur långt gången graviditeten är
• om fostret har någon förändring.

Eftersom fostret växer lite varje dygn kan läkaren eller barnmorskan med stor säkerhet fastställa graviditetens längd genom mätningar på fostret. Efter 20 graviditetsveckor blir mätningarna mer osäkra, eftersom storleken på fostret beror på vilka arvsanlag man har och skillnaden mellan olika foster ökar efter denna graviditetslängd.

Att vänta fler barn än ett

Om man väntar tvillingar eller kanske trillingar får man oftast veta det i samband med en ultraljudsundersökning tidigt i graviditeten. Fler foster i livmodern leder oftast till att man får göra fler ultraljudsundersökningar än vanligt under resten av graviditeten. Tvillingar med en gemensam moderkaka har en ökad risk för komplikationer under graviditeten, och ultraljudsundersökning är då bra för att upptäcka eventuella problem.

Om något verkar fel

Om barnmorskan upptäcker något som inte ser ut som det ska kontaktas en läkare och man kan få genomgå flera undersökningar. Ibland visar ytterligare en ultraljudsundersökning att det inte är något fel.

Det kan också vara så att en ny ultraljudsundersökning visar att man bör göra ett fostervattenprov eller lämna ett blodprov för att gå vidare med undersökningarna. I mycket sällsynta fall kan prover också behöva tas från fostret.

Graviditetsvecka 21 fram till förlossningen

Under den andra hälften av graviditeten görs undersökningar bara om graviditeten inte verkar utvecklas som den ska. Till exempel

• om livmodern inte växer tillräckligt
• om livmodern växer för mycket
• om man har en sjukdom som högt blodtryck eller graviditetsdiabetes, vilket ökar risken att barnet får för lite näring
• om det finns tecken på havandeskapsförgiftning, ett tillstånd som ibland kan vara riskabelt för graviditeten. Högt blodtryck och äggvita i urinen kan vara symtom på detta
• om man får blödningar från slidan före förlossningen
• om vattnet går före beräknad förlossningstid
• om barnet verkar ligga i sätesbjudning, det vill säga med stjärten nedåt.

På några platser i Sverige erbjuds alla gravida kvinnor en ultraljudsundersökning i graviditetsvecka 32-34 för att se om barnet vuxit som det ska. Inget större medicinskt värde har ännu kunnat påvisas med allmän ultraljudsundersökning i denna period av graviditeten.

Undersökningen visar hur fostret växer

En ultraljudsundersökning kan visa fostrets storlek, och därmed mäta hur fostret växer i livmodern. De viktigaste måtten är skallens bredd, bukens storlek och lårbenets längd. Med hjälp av dessa mått uppskattas fostrets vikt och jämförs med den genomsnittliga vikt som ett foster har i en viss vecka av graviditeten. Skillnaden kallas viktavvikelse och uttrycks i procent av genomsnittsvärdet. Beräkningen av fostervikten är aldrig helt exakt.

Moderkakan viktig för fostrets näring

Barn föds olika stora, dels beroende på ärftliga faktorer, men också beroende på miljön i livmodern under graviditeten. Dålig näringstillförsel från moderkakan är en anledning till att ett foster inte växer till. Det beror vanligen på förändringar i moderkakan som gör att blodet som passerar mellan moderkakan och fostret har svårt att ta sig fram.

En ultraljudsundersökning kan visa blodflödet i ett av navelsträngens blodkärl. Om blodflödet är dåligt talar det för att moderkakan fungerar sämre. Då ligger förmodligen näringsbrist bakom att fostret är litet.

Det finns inte någon medicinsk behandling som kan förbättra blodflödet, och det är sällsynt att blodflödet förbättras av sig själv. Ett dåligt blodflöde i navelsträngen betyder därför att man kanske måste låta barnet födas tidigare än beräknat och kanske också med kejsarsnitt.

Moderkakan kan sitta olämpligt

En ultraljudsundersökning visar också var moderkakan är placerad i livmodern. Om den ligger i nedre delen av livmodern och täcker den inre modermunnen, kan det orsaka blödningar före och under förlossningen.

Mängden fostervatten kan mätas

Runt fostret finns fostervatten som fostret dricker och kissar ut. Vid undersökningen mäts den mängd fostervatten som finns mellan fostret och livmoderväggen på fyra ställen i livmodern, och jämförs med normalvärden.

Om det finns mer fostervatten än vad det brukar göra kan det bero på att fostret har en ökad urinproduktion, och det kan i sin tur betyda att kvinnan har en oupptäckt graviditetsdiabetes. En ökad mängd vatten kan också bero på att fostret har någon förändring som gör att det vatten som fostret sväljer inte kommer ut i tarmen.

En mindre mängd fostervatten än vanligt kan bero på att vattnet har gått eller att moderkakan fungerar dåligt.

KUB bedömer sannolikheten för en kromosomförändring

Med hjälp av undersökningen KUB kan läkaren eller barnmorskan bedöma om det finns en större eller mindre sannolikhet att fostret har en kromosomförändring. Den vanligaste formen av kromosomförändring kallas för Downs syndrom.

KUB-undersökningen består av att man dels lämnar ett blodprov som mäter vissa graviditetshormoner, dels genomgår en särskild ultraljudsundersökning. Blodprovet kan lämnas efter graviditetsvecka 9 och undersökningen med ultraljud ska göras i vecka 11-14.

Det räcker inte med KUB för att vara säker på att fostret har en kromosomförändring. För att vara helt säker måste fostrets celler undersökas genom fostervattenprov eller moderkaksprov.

Fostervattenprov eller moderkaksprov

För att få celler från fostret och kunna utföra en helt säker analys av fostrets kromosomer, tas ett fostervattenprov eller moderkaksprov. Ultraljudsutrustningen används då för att kunna rikta nålspetsen rätt och undvika att skada fostret.

Möjligheten att upptäcka förändringar

Med hjälp av ultraljudsundersökning kan man upptäcka framför allt allvarliga förändringar hos fostret. Det är bara vissa förändringar som går att upptäcka tidigt i graviditeten, medan andra visar sig först senare, eller till och med efter att barnet är fött.

Möjligheten att upptäcka så kallad vattenskalle, det vill säga en ökad mängd vätska i hjärnans hålrum, är till exempel liten i början av graviditeten och ökar gradvis fram till förlossningen. Men det finns barn som utvecklar sjukdomstillståndet först efter förlossningen och som därför ser ut som de ska under hela graviditeten.

Faktorer som påverkar möjligheten att upptäcka förändringar är hur långt gången graviditeten är, fostrets läge, ultraljudsapparatens tekniska möjligheter och hur skicklig och kunnig den som använder apparaten är. Om den gravida kvinnan har en kraftig bukvägg kan det också påverka bildkvaliteten.

Från vecka 12

Vid graviditetsvecka 12-14 kan vissa stora förändringar upptäckas som exempelvis skallförändringar, bukväggsbråck, stopp i fostrets urinrör, om det är siamesiska tvillingar eller om fostret saknar delar av armar eller ben.

Från vecka 16

Vid graviditetsvecka 16-20 är möjligheterna större att upptäcka även mindre förändringar som till exempel en kluven läpp, så kallad harmynthet. Vid denna tid i graviditeten kan också många typer av hjärtförändringar upptäckas.

Fostrets kön

Många blivande föräldrar vill veta om det ska bli en pojke eller en flicka. Det har i regel inget medicinskt intresse att veta könet på det väntade barnet, och det är förstås mycket viktigare att få den medicinska delen av undersökningen utförd under bästa förutsättningar. Det är inte säkert att könet alltid kan bestämmas, eftersom det beror på många faktorer som fostrets ålder och hur det ligger i livmodern, möjligheten till bra bildkvalitet, undersökarens erfarenhet och ultraljudsapparatens tekniska kvalitet.

Man kan inte kräva att få veta barnets kön eftersom det inte ingår i den medicinska undersökningen. Vissa privata mottagningar utför könsbestämning som patienten själv får betala, men den möjligheten finns inte inom den landstingsfinansierade vården.

Att upptäcka och behandla sjukdomar hos fostret

Symtom som tyder på någon sjukdom hos fostret kan upptäckas med hjälp av ultraljud. Men för att läkaren ska kunna fastställa om fostret verkligen har sjukdomen måste oftast prover tas från fostervattnet eller fostrets blod.

Med hjälp av ultraljud kan läkaren föra in en nål i livmodern och ta prov på fostervattnet eller på blod från navelsträngen. Om man upptäcker en sjukdom kan fostret behandlas på samma sätt, genom att läkaren till exempel tar bort vätska som samlats i fostrets kropp eller sprutar in läkemedel i fostrets blodbana.

Undersökning under förlossningen

Ultraljudsundersökning kan också göras under förlossningen, till exempel för att ta reda på varför fostrets hjärtfrekvens är påverkad eller för att hitta en orsak till en kraftig blödning. Ibland görs undersökningen också för att se hur fostret ligger.

Magen smörjs in

Under ultraljudsundersökningen ligger man på rygg på en brits med bar mage. Barnmorskan eller läkaren smörjer gelé på magen för att apparaten ska få kontakt. En så kallad ultraljudsgivare hålls mot magen och skickar ut korta ljudpulser och registrerar ekot som kommer tillbaka. Signalerna går till en dator där de omvandlas till en bild som visas på skärmen. Bilden visar fostret i genomskärning.

Oftast får man titta på en egen bildskärm där barnmorskan eller läkaren kan använda en pil eller ett kryss för att peka på detaljer på bilden. Undersökningen brukar ta ungefär 10-15 minuter, men kan ta längre tid, till exempel om man väntar tvillingar. Det finns ibland möjlighet att få eller få köpa en ultraljudsbild.

Bra om man inte har kissat på länge
Bilden blir tydligast om ultraljudet har kort väg till det område som ska undersökas och om tarmar inte är i vägen och skymmer. Ultraljudet hindras av organ och kroppsvävnad men passerar ganska opåverkat genom vatten, urin och blod.

Om urinblåsan är full när man undersöks så gör det bilden tydligare, både genom att blåsan lyfter upp livmodern från bäckenhålan och att den leder ultraljudet. Alltså är det bra om man är kissnödig när man ska göra en ultraljudsundersökning över magen.

Undersökning genom slidan

Under tidig graviditet görs undersökningen vanligen genom slidan eftersom graviditeten är så liten att den inte syns tillräckligt bra genom magen.

Eftersom urinblåsan då kan skjuta undan fostret brukar man uppmanas att gå på toaletten för att kissa innan läkaren utför undersökningen. Sedan förs en liten ultraljudsgivare in i slidan och signalerna omvandlas till en datorbild. På några kliniker utförs alltid ultraljudsundersökning genom magen även vid en tidig graviditet.

Får man ta med sig någon?

Till en ultraljudsundersökning får man oftast ta med sig anhöriga, men undersökningen är en medicinsk viktig åtgärd som blir sämre om den som gör undersökningen blir störd. Att ta med små barn kan vara distraherande, och det kan också vara svårt för föräldrar att diskutera något som inte verkar vara som det ska med fostret om små barn är med.

Svårt att se vad bilden föreställer

Många tycker att det är svårt att följa med i vad som syns på skärmen under en ultraljudsundersökning. Det gäller speciellt när undersökningen gäller förändringar eftersom det då är detaljer och inte helheten som undersöks.

Ibland ligger fostret på ett sådant sätt i livmodern att det är svårt att se även för den som undersöker. Då måste man ibland göra om undersökningen vid ett annat tillfälle.

Att få ett oväntat besked

En ultraljudsundersökning gör inte ont, utan det enda som kan hända är att den som undersöker trycker hårt mot magen för att få bra bild. Däremot kan det vara psykiskt påfrestande att få ett besked man inte har väntat sig, till exempel att det finns fler än ett foster i livmodern, eller att fostret har förändringar eller inte lever.

Om något inte är som det ska vara med fostret

Mer betydelsefulla förändringar förekommer hos ungefär två procent av alla födda barn. Många av dessa förändringar upptäcks inte med hjälp av ultraljudsundersökning. Hur stor andel som upptäcks varierar mellan olika kliniker och beror på hur långt gången graviditeten är, fostrets läge, ultraljudsapparatens tekniska möjligheter och hur skicklig den som använder apparaten är.

Ofta svårt att klargöra vad som är fel

Om en förändring upptäcks är det inte ovanligt att den första ultraljudsundersökningen inte kan ge svar på exakt vilken förändring det rör sig om. Man behöver då genomgå minst en ytterligare undersökning som görs av en specialist. Ibland krävs dessutom komplettering med ett fostervattenprov, och i sällsynta fall också prov från de blivande föräldrarna för att analysera kromosomerna. Det kan även bli nödvändigt med en genomgång av sjukdomar i släkten.

Det tar lite tid

Ibland blir man skickad till en ultraljudsenhet på ett annat sjukhus för att få hjälp med bedömningen. Det tar därför ofta lite tid innan man får ett slutligt besked, och under den tiden hinner man som blivande förälder tänka mycket och oroa sig. Även om det dröjer är det viktigt att förstå att ett säkert besked är värt den tid det tar, eftersom det kan vara skillnaden mellan liv och död för det väntade barnet.

Läkaren ger hjälp att gå vidare

Först när läkare har kunnat fastslå vilken förändring det är kan man som blivande förälder börja fundera över hur man ska hantera informationen. Till sin hjälp har man i första hand den läkare som utfört ultraljudsundersökningen och som vanligen har både lång utbildning och erfarenhet av dessa problem. Läkaren brukar erbjuda de kontakter som kan behövas för hjälp med den medicinska bedömningen och barnets framtida utsikter: barnläkare, barnkirurg, plastikkirurg, tandkirurg, neurokirurg och genetiker.

Ett psykologiskt stöd är viktigt

För att bearbeta de praktiska problemen och få hjälp med att fatta beslut om man ska fortsätta graviditeten eller avbryta den, är en kurator eller barnmorska bra att tala med, som komplement till den information man får av läkaren.

Vare sig man väljer att fortsätta eller avbryta graviditeten kan man få ytterligare hjälp att bearbeta sina känslor av en kurator, frivilligorganisation eller församling. Man ska inte heller underskatta den hjälp och det stöd man kan få av släktingar och vänner.

Om man beslutar om abort

Svensk lag tillåter att kvinnan själv bestämmer att avbryta graviditeten upp till 18 fulla graviditetsveckor. Därefter måste hon ansöka hos Socialstyrelsen om att få avbryta sin graviditet. Hjälp med ansökan kan man till exempel få av en kurator.

Om graviditeten är längre gången än 12-13 veckor, vilket den nästan alltid är vid ett besked om förändringar, får man mediciner som sätter igång ett missfall. Många anser att det är grymt att man är tvungen att föda fram sitt döda foster. Men all erfarenhet talar för att det är bättre än att operera ut fostret som vid ett kejsarsnitt.

Om ett ultraljud visar att fostret är dött

Ett av målen med ultraljudsundersökning i tidig graviditet är att konstatera om fostret lever. Det är inte ovanligt att man i tidig graviditet upptäcker att fostret är dött eller att det inte finns något foster. Eftersom kroppen ännu inte upptäckt att graviditeten inte fungerar som den ska, har den inte hunnit reagera med ett missfall.

Att få ett besked om att graviditeten inte fungerar vid en ultraljudsundersökning kan för många vara värre än att få ett missfall som startar med blödningar och mensvärk. Förmodligen beror det på att beskedet kommer i en oväntad situation då man sett fram emot att få sin graviditet bekräftad.

Psykologiskt stöd efter ett missfall kan man bland annat få hos en kurator på en kvinnoklinik eller genom någon intresseorganisation där andra som fått ett missfall är med.