Viktigt att barnet själv vill ha behandling
Mindre barn som kissar på sig på natten mår inte sämre än andra barn. Äldre barn skäms däremot ofta och får sämre självförtroende. De kan oroa sig för att kompisarna ska retas och det blir svårare att sova borta. En bra behandling kan hjälpa äldre barn att må bättre och från ungefär sex års ålder kan de få behandling. Men det är viktigt att de vill själva.
Innan behandlingen börjar frågar läkaren om barnet skäms över sitt problem och om det hindrar barnet att leva som andra barn. Det är barnets upplevelse av sin situation och dess vilja att bli behandlad som är viktigast.
Vad kan man göra själv?
Oavsett vilken behandling som barnet går igenom hjälper det alla barn att ha regelbundna toalett- och matvanor. Därför ska man försöka lära barnet att
- kissa regelbundet under dagen, minst fyra gånger per dygn
- sprida drickandet över dagen och dricka mindre på kvällen
- undvika drycker på kvällen som ökar urinproduktionen, exempelvis läsk, te eller kaffe
- varva ner en timme innan läggdags, förslagsvis genom att läsa, se på barnprogram, eller lyssna på musik
- kissa innan läggdags.
På natten när pyjamas och lakan blir blöta kan barnet vilja att en ren pyjamas ligger framme och även lakan med möjlighet att byta till torrt i sängen. Barnet kan även bli hjälpt av att man som förälder följer med på skolresor eller skickar med extra lakan eller en extra sovsäck. För vissa barn är blöja en tillfällig lösning under skolresan eller lägret, men då måste barnet själva vilja det och man måste ordna så att det fungerar bra både för barnet och personalen.
Det är viktigt att inte straffa barnet för sängvätningen. Man får inte glömma bort att sängvätning oftast beror på omognad i kroppens system som styr urinblåsan. Man ska i stället uppmuntra när barnet klarar en natt utan att kissa i sängen.
Hjälpmedel
Ett barn kan ibland kissa på sig stora mängder nattetid och det kan vara problem att hålla madrass och täcken torra. Hos närmaste distriktssköterska kan man få lakansskydd.
Larm eller läkemedel
De två vanligaste behandlingsmetoderna är
- sängvätningslarm
- medicin till natten för att minska urinproduktionen.
Metoderna används oftast var för sig, men ibland i kombination. Vanligen får man själv välja vilken behandling man vill pröva först.
Larmbehandling kan ge bestående hjälp
Metoden går ut på att försöka väcka barnet med ett larm när det börjar kissa på sig. Antingen läggs en larmmatta i barnets säng eller så får barnet bära en larmsensor som ser ut som ett större suddgummi. Larmsensorn läggs in i ett trosskydd som fästs i kalsongerna eller trosorna.
Om barnet kissar på natten känner larmmattan eller sensorn av det och skickar en signal till en väckarklocka. Barnet hör ljudet, slutar kissa och går upp för att kissa färdigt. Tanken är att barnet så småningom ska lära sig känna när urinblåsan är full och vakna av sig själv.
Larmbehandling är den behandling som bäst hjälper barnet att bli av med besvären. Ungefär sju av tio barn blir hjälpta inom tre månader. Behandlingen har inga biverkningar.
Råd och tips vid larmbehandling
För att barnet inte ska bli rädd för larmet är det bra om det först får vänja sig vid det till exempel under lek. Helst ska barnet sedan sköta behandlingen själv. Blir barnet rädd för larmet får man avbryta behandlingen och försöka igen ett halvt till ett år senare.
Larmbehandling kan vara krävande och larmet kan ibland väcka hela familjen. Därför är det bra om behandlingen startas under en period då familjen har det ganska lugnt.
Ibland vaknar inte barnet trots larmsignalen och då får man väcka det. Därför får man räkna med att en förälder behöver sova i barnets närhet den första tiden.
Läkemedel hjälper tillfälligt
Vasopressin är ett hormon som minskar produktionen av urin. Hos många barn som kissar på sig på natten producerar hjärnan inte tillräckligt med vasopressin.
Barnet kan få medicinen desmopressin strax innan läggdags i som tabletter att svälja hela eller som tablett som löses i munnens saliv. Då bildas mindre urin under natten och barnet får lättare att hålla sig. Desmopressin liknar vasopressin men är ett hormon som görs på konstgjord väg.
Medicinen kan användas vid enstaka tillfällen, till exempel när barnet ska sova borta eller ha en kamrat sovande hos sig.
Barnet kan också få hormonet regelbundet under en längre period. Vid långtidsbehandling brukar ett uppehåll göras ungefär var tredje månad för att se om barnet blivit torrt av sig självt.
När medicinen skrivs ut får man i samråd med läkaren testa vilken dos barnet behöver för att bli torrt. Om barnet inte slutar kissa på sig efter ett par veckors behandling bör man avbryta medicineringen. Sedan kan man pröva igen efter cirka ett halvt till ett år.
Omkring hälften av alla barn som använder läkemedel blir torra under den tid som de använder medicinen. Besvären återkommer ofta så fort barnet inte tar medicinen längre fram till dess att barnet själv kan kontrollera kissandet.
Liten risk för biverkningar
Det finns en liten risk att barnet kan få biverkningar som huvudvärk och näsblödning. Om barnet dricker väldigt mycket timmarna innan läggdags finns även en liten risk för en allvarlig biverkning i form av vattenförgiftning som kan ge kramper. Barn som får behandling med desmopressin ska därför bara dricka små mängder vätska en till två timmar före läggdags. Helst ska barnet inte dricka något alls de första åtta timmarna efter att det har tagit medicinen.
Var söker man vård?
Man kan kontakta vårdcentralen för att få hjälp och råd. På en del vårdcentraler kan man få låna larm, men också få råd om hur man själv kan köpa ett larm. Annars kan man få remiss till närmaste barnmottagning. Det går också att söka hjälp hos skolsköterskan eller skolläkaren.
