Övervikt och fetma hos barn

Vanligt problem hos barn och unga

När kroppen regelbundet lagrar mer fett än man gör av med blir man överviktig. Om övervikten ökar går den så småningom över till fetma. Det finns för varje ålder och kön gränser för övervikt och fetma. Det är viktigt att barn är fysiskt aktiva, eftersom det skyddar dem från att utveckla både fetma och de sjukdomar som fetma kan orsaka.

Övervikt och fetma är ett allt vanligare problem bland barn och ungdomar, även om ökningen av fetma har bromsat upp både för yngre och äldre barn. Det talar för att den ökade medvetenheten om barns vikt har haft betydelse, men andelen barn med övervikt och fetma är fortfarande mycket hög.

Det kan vara svårt för en förälder att veta när ens barns vikt börjar bli ohälsosam, men barnets tillväxtkurva som finns på barnavårdscentralen eller hos skolsköterskan kan vara en bra vägledning. Tillsammans kan man se hur barnets vikt utvecklas, om vikten följer kurvorna och passar med kroppslängden.

Kroppen kan lagra mycket fett

För att få energi och växa använder kroppen kolhydrater, proteiner och fett som kommer från maten vi äter. Det kroppen inte använder direkt lagras, och både kolhydrater och fett kan lagras som fett. Kroppen kan lagra nästan hur mycket fett som helst, även om förmågan att lagra fett varierar mycket mellan olika personer.

Fett är en effektiv energireserv som kroppen kan använda sig av när det behövs. Under människans utveckling har förmågan att lagra fett lett till bättre möjlighet att överleva under perioder av svält.

Det mesta fettet sitter under huden, men en hel del finns också runt kroppens olika organ, framför allt i buken. Fettet i kroppen gör nytta på flera andra sätt. Det skyddar exempelvis mot kyla och mot stötar.

Uppmärksamhet på barns vikt

En del barn mår inte dåligt av sin övervikt eller fetma. För andra gör övervikt eller fetma att de inte orkar röra på sig som sina kompisar. De kan också få ont i fötterna, knäna och ryggen. Många tonåringar med fetma snarkar och blir därför trötta på dagarna. Övervikt och fetma kan också skapa dåligt självförtroende.

Risken att barn med fetma utvecklar andra sjukdomar under sin livstid är större än för den som får fetma i vuxen ålder.

Övervikt och fetma är allvarligare hos barn som kommer från familjer där övervikt och fetma är vanligt, eller där många familjemedlemmar har typ 2-diabetes, tidiga hjärtproblem eller andra sjukdomar med koppling till fetma. I sådana fall är det extra viktigt att söka vård i ett tidigt skede av övervikten.

Svårt att bedöma viktproblem

Som förälder kan det vara svårt att bedöma om barnet väger för mycket, och när viktproblem börjar bli allvarliga. Gränserna för övervikt och fetma varierar med åldern. På många skolor ringer skolsköterskan upp föräldrarna till barn i riskzonen och ger råd och tips. På barnavårdscentralen, BVC, görs återkommande viktkontroller innan barnet når skolåldern. Om man som förälder oroar sig över sitt barns vikt kan man kontakta BVC eller skolhälsovården som har barnets kurvor tillgängliga, och tillsammans se hur barnet följer kurvorna. Det är bra om barnet har en stabil viktutveckling och att vikt och längd följs åt.

Riktigt små barn har hög andel kroppsfett och kan vara tjocka utan att det är något symtom för övervikt. Fetma före två års ålder har sällan betydelse. Många rultiga tvååringar smalnar av sig själva och av 100 tjocka ettåringar är ytterst få överviktiga vid fem års ålder.

Redan från treårsåldern ökar risken för att fetman inte försvinner. En svensk studie visar att nästan vartannat barn med fetma vid två och ett halvt års ålder har fetma också vid tio års ålder.

Andra undersökningar visar att överviktiga sjuåringar har stor risk att förbli överviktiga eller ha kvar fetman som vuxna. Sju av tio barn med övervikt eller fetma i åldern 10-13 år har kvar sin överviktig eller fetma som vuxna.

Med hjälp av måttet BMI, som står för body mass index, går det att beräkna om barnet har övervikt eller fetma. BMI beräknas hos barn på samma sätt som hos vuxna. Man tar vikten i kilo och dividerar med längden i meter. Talet man då får delar man en gång till med längden i meter.

Till skillnad från hos vuxna varierar BMI-talet hos barn med ålder och kön och därför finns det särskilda BMI-tabeller för barn. Hos vuxna är gränsen för övervikt BMI 25 och gränsen för fetma BMI 30. I barntabellerna är gränserna omräknade i förhållande till de vuxnas och kallas därför iso BMI 25 och iso BMI 30.

Att beräkna BMI för barn

1. Beräkna BMI: vikt/längd/längd
2. Jämför det uträknade värdet med gränserna som finns i tabellen eller i figuren.

Exempel:
En flicka har fyllt nio år och är 1 meter och 39 centimeter lång. Hon väger 42 kg. Hennes BMI blir 42/1,39/1,39=21,74. I tabellen ser vi att iso BMI 25 för en nioårig flicka är 19,07. Iso BMI 30 är för samma ålder 22,81. Flickan passerar alltså gränsen för övervikt men inte gränsen för fetma.

Arvsanlag och för lite rörelse

Övervikt och fetma beror alltid på att man äter mer än man gör av med, vilket betyder att kroppen lagrar de proteiner, kolhydrater och fetter som den inte använder direkt. Detta överskott kan sedan omvandlas till energi. Alla människor har olika förmågor att lagra överskottet som kroppsfett. En del har helt enkelt lättare att gå upp i vikt än andra och dessa faktorer är starkt ärftliga. Till exempel är det större risk för ett barn att få övervikt eller fetma om någon av barnens föräldrar har övervikt eller fetma.

Ofta beror övervikt och fetma hos barn och deras föräldrar också på att man som familjemedlemmarna har liknande vanor kring kost och motion. Som förälder till ett barn med viktproblem kan man inte göra något åt sitt arvsanlag, men om man har ett ohälsosamt sätt att leva kan man ändra det.

Barn rör sig betydligt mindre nu än för bara ett par generationer sedan och ofta är det de vuxna som sätter mönstret för hur mycket barnet rör sig. Ett litet barn som följer med sin mamma eller pappa när de tar hissen eller rulltrappan i stället för att gå i trappor och åker bil även kortare sträckor, får dessa vanor inlärda.

Många barn ägnar flera timmar dagligen åt datorn, tv-spelet eller att se på tv. Förr, när betydligt färre barn var överviktiga, var leken oftare en fysisk aktivitet.

Matvanor påverkar mycket

Gemensamma måltider med lagad mat ersätts ofta av mat som går snabbt och lätt att laga, eller värma i mikrovågsugnen. Många halvfabrikat som vänder sig till barn är kaloririka, till exempel småpizzor och söta yoghurtar. För många barn blir det för mycket kalorier och de börjar öka i vikt.

Vid andra tillfällen kanske barnet äter nyttigare mat, men med för stora portionsstorlekar.

Fredagsmys innebär ofta godis, snacks eller kakor. Samtidigt blir glassarna större, man dricker mer läsk och godispåsarna rymmer mer. En stor glass innehåller nästan 400 kalorier. För att förbränna detta måste en normalviktig elvaåring jogga snabbt i en och en halv timme. Samma barn måste jogga snabbt i 30 minuter för att förbränna 33 centiliter läsk och fyra och en halv timme för en godispåse som rymmer 300 gram.

Andra anledningar till övervikt och fetma

Ibland kan fetma vara ett tecken på någon annan sjukdom, och i mycket ovanliga fall kan barn födas med en sjukdom där fetma är ett typiskt symtom.

Bra kost och motion

Genom att skapa bra vanor kring mat och fysisk aktivitet kan en förälder förebygga övervikt hos sitt barn och förhindra att det barn som redan har övervikt ökar ytterligare och utvecklar fetma.

Alla barn mår bra av att röra sig. Minst en timmes fysisk aktivitet varje dag är bra, till exempel cykla, gå, spela fotboll, simma eller leka i en lekpark. Att uppmuntra till rörlig lek i stället för stillasittande är viktigt. Det är ett sätt att grundlägga vanor som förebygger både fetma och sjukdomar som är kopplade till fetma. Att promenera till skolan eller träningen, eller cykla om avståndet är lite längre, är bra vardagsmotion.

Fetma är svår att bli av med. Därför bör man som förälder till ett barn som nått två års ålder förebygga övervikt och fetma så att barnet ges en möjlighet att behålla en normalvikt under hela livet.

Många överviktiga barn mår bra fysiskt och upplever inte sin övervikt som så besvärande. Det är ändå motiverat att försöka hindra en fortsatt viktökning eftersom risken för senare problem är stor.

Barn som har rörelsehinder kan behöva extra hjälp

Barn som har rörelsenedsättning ökar ofta i vikt eftersom de har svårt att röra sig tillräckligt. För dem kan övervikten och fetman vara ett stort bekymmer som minskar deras möjlighet att själva klara vardagliga situationer. Därför kan det vara extra viktigt för dem att få hjälp med att förebygga viktökningen.

De flesta barn med övervikt eller fetma är fortfarande friska och mår bra. Men ju tyngre barnet är, desto större är risken att de ska få problem både under uppväxtåren och i framtiden. Barn som har fetma kan få besvär med exempelvis

• ont i knän och fötter
• svårt att sova
• svårt att röra sig
• dåligt självförtroende.

Som förälder kan det vara svårt att veta när ens barns viktproblem börjar bli allvarliga. Men det skapas lätt ett tidigt mönster där den som har lite överviktig får svårt att hänga med i idrotten i skolan och blir allt mer stillasittande framför datorer och/eller tröstäter för att hon eller han känner sig nedstämd och utanför. Det gör att barnet blir ännu tyngre och det som var ett litet bekymmer utvecklas till ett stort viktproblem. Därför är det bra att ta till sig av den information man får från barnavårdscentralen och skolhälsovården.

Vart vänder man sig?

När man som förälder vill ha råd och stöd för barn med övervikt eller fetma kan man vända sig till barnavårdscentralen, vårdcentralen och skolhälsovården. Därifrån remitteras barnet till en barnläkarmottagning om det har tydliga besvär. På barnläkarmottagningen finns barnläkare som kan bedöma barnets tillväxt och hälsa, och ofta finns det tillgång till dietist.

Det brukar vara mer effektivt om barnet får hjälp tidigt. Redan i fyraårsåldern kan barn som har fetma få hjälp. Från sex års ålder kan barn med övervikt få hjälp.

Om ett barn har besvär av sin övervikt eller fetma, som ont i knän och fötter, svårt att sova eller röra sig, eller sänkt självförtroende behöver barnet träffa en barnläkare. Som förälder kan man också kontakta en barnläkarmottagning själv.

Ett barn som har tydliga besvär av sin övervikt eller fetma bör få träffa en barnläkare.

Övervikt eller fetma i familjen

Övervikt och fetma är allvarligare hos barn som kommer från familjer där övervikt och fetma är vanligt, eller där många familjemedlemmar har typ 2-diabetes, tidiga hjärtproblem eller andra sjukdomar med koppling till fetma. I sådana fall är det extra viktigt att söka vård i ett tidigt stadium av övervikten.

Specialistvård för barn med fetma

Vården av barn med fetma följer en så kallad vårdkedja. Det innebär att skolläkaren eller husläkaren skriver en remiss till barnläkarmottagningen för vidare utredning och fortsatt stöd. Om barnet har starka ärftliga anlag för fetma eller fetmakopplade sjukdomar, eller är mycket överviktigt, kan barnet bli vidareremitterat till en barnläkare på ett sjukhus.

På de flesta orter i landet finns särskilda enheter vid barnsjukhusen med en samlad kompetens för utredning och behandling för barnfetma. Dit krävs alltid remiss.

Utifrån barnets ålder och mognad

Behandlingen anpassas efter barnets ålder och mognad och det är viktigt att föräldern tar ansvar för att nya riktlinjer för kost och motion följs. Barnet behöver ofta uppmuntras och motiveras till fysisk aktivitet för att inte hamna stillasittande framför till exempel dataspelet. En förälder kan också påverka vardagsmotionen genom att till exempel promenera med barnet till skolan, eller cykla om avståndet är lite längre.

Ibland finns särskilda träningsgrupper för överviktiga barn, exempelvis i bassäng, och det brukar skolsköterskan eller barnläkarmottagningen ha information om.

Ändra matvanor

Som förälder gäller det att på ett respektfullt och pedagogiskt sätt få barnet att inte äta för mycket mat, inte mer än en portion, och att äta bättre mat. Barnet ska känna att det är något bra som händer så att inte fokus hamnar på hur trist det är att behöva avstå från mycket.

Det bör vara föräldern som bestämmer vilken mat som serveras. Behandlingen av små barn med fetma handlar mycket om att närstående sätter gränser för hur mycket godis och andra frestelser barnet får äta. Det är också lättare att undvika godis och kakor genom att inte ha godsaker hemma.

För att träna på bra matvanor och se till att barnet ska få i sig tillräckligt med näring är det bra att man som förälder begränsar mängden så kallade tomma kalorier. Det gäller livsmedel som innehåller mycket socker och lite näring; till exempel ketchup, nyponsoppa, kräm, frukostflingor och söta drycker.

Ett barn i låg- och mellanstadieåldern behöver uppmuntras till fysisk aktivitet, få stöd att välja rätt mat och vara försiktig med godis och läsk. Ju äldre barn desto större förståelse behöver barnet för vad åtgärdena innebär. En tonåring har ofta egna pengar och kan själv bestämma över till exempel glassköp. Då behövs kunskap, en egen förståelse och förmåga för att välja att leva på ett sätt som gör att vikten inte ökar.

Vanor vid måltiden

Många överviktiga barn äter väldigt fort. Ibland småäter barnet mellan måltiderna eller äter mellanmål strax före en måltid. Genom att familjen äter tillsammans på tider som barnet vet om kan småätandet minskas. Att planera maten i förväg kan vara ett bra sätt för föräldrarna att skapa struktur för barnet och hela familjen.

Genom att servera barnet sist, låta bli att ställa karotterna på bordet och äta tillsammans medan man pratar och har det trevligt kan man hjälpa barnet att äta långsammare. Man visar att måltiden sker i lugn och ro tillsammans, och att mat är något man äter vid en måltid.

Att det finns grönsaker eller frukt till varje måltid är bra och något som barnet kan lära in genom till exempel tallriksmodellen. Den går ut på att en del av tallriken innehåller grönsaker, en del kolhydrater som potatis, ris eller pasta och en del proteiner som kött eller fisk. Även ganska små barn kan förstå en enkel version av tallriksmodellen och vad en bra sammansatt kost är.

Kostråd

Här är några tips om man har ett barn som behöver tänka på vikten:

• Låt kokosbollar och glasspinnar vara fest och servera frukt till vardags. Köp olika fruktsorter som barnet kan välja bland.
• Om barnets favoriträtt är onyttig kan man servera den mer sällan och oftare servera maträtter som är både goda och nyttiga.
• Minska på kaffebröd och snacks och använd förälderns rätt att bestämma över innehållet i frysen. 
• Välj kalorifattiga alternativ. Läs på förpackningen hur många kalorier per 100 gram maten innehåller och jämför exempelvis olika alternativ. 
• Minska fettet i matlagningen. Byt ut grädde mot mjölk i potatisgratängen, minska på mängden smör i såser och ersätt crème fraiche med gräddfil.
• Se till att barnet äter tre huvudmål på ganska bestämda tider. Servera bara en portion av maten, färdigupplagd på tallriken. 
• Välj grovt bröd till frukosten och servera gärna gröt som mättar länge.
• Servera vatten eller mjölk till maten. Undvik drycker som läsk och saft.
• Undvik söta efterrättssoppor och krämer.
• Ta fram snacks, godis, gräddglass och kaffebröd till speciella tillfällen, och i en rimlig mängd.
• Välj hellre en stor skål popcorn än en liten skål chips. De innehåller lika mycket kalorier.
• Se till att det finns nyttiga mellanmål. Det räcker ofta med en frukt. 

Barn som har övervikt och fetma kan få svårt att röra sig, blir trötta och kan dessutom utveckla andra sjukdomar kopplade till övervikt. Fetma belastar kroppen så att olika system som reglerar kroppens funktioner blir överansträngda. Det gäller till exempel kroppens system för att styra blodtryck, blodsocker och blodfetter. Fetma i unga år ger en större risk för att utveckla följdsjukdomar jämfört med att få fetma som vuxen.

Det är ovanligt att tonåringar med fetma får typ 2-diabetes men ämnesomsättningen blir påverkad av fetma. Därför finns det en ökad risk att de senare kan få typ 2-diabetes, och flera andra allvarliga följdsjukdomar som fetma kan leda till, exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, fettlever och menstruationsrubbningar.

Lästips

• Mat och hälsa för aktiva barn
  Mary L. Gavin, Steven A. Dowshen och Niel Izenberg
  Richter, 2005
• Runda barn
  Gunilla Lindeberg
  Albert Bonniers Förlag, 2006
• Barnövervikt i praktiken
  Paulna Nowicka och Carl-Erik Flodmark
  Studentlitteratur, 2006
• Fetma. Från gen - till samhällspåverkan
  Anna-Karin Lindroos och Stephan Rössner (red)
  Studentlitteratur, 2007
• Väga mig hit och väga mig dit
  Ywonne Peterson
  Kumlatofta förlag, 2008
• Ät bättre - råd och recept för runda barn
  Christina Leijonhufvud och Carina Trägårdh Tornhill
  Gothia Förlag, 2012