Läkemedel vid hypotyreos

Sammanfattning

Sammanfattning

Hypotyreos - för lite sköldkörtelhormon

Sköldkörteln, tyreoidea, sitter på halsens framsida och har som viktigaste uppgift att styra ämnesomsättningen i kroppen genom sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3. Hypotyreos kallas det när det uppstår en brist på sköldkörtelhormon i kroppen. Då minskar cellerna sin verksamhet, ämnesomsättningen sjunker och kroppen går på lågvarv.

Flera orsaker till för lite sköldkörtelhormon i kroppen

Den vanligaste orsaken till hypotyreos i vår del av världen är en så kallad autoimmun reaktion. Kroppens immunförsvar angriper sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnaden. Då minskar sköldkörtelns förmåga att bilda hormon.

Andra orsaker till att sköldkörteln producerar mindre sköldkörtelhormon kan bland annat vara att hela eller delar av sköldkörteln har opererats bort eller att sköldkörteln har behandlats med radioaktivt jod eller läkemedel.

Två typer av läkemedel

De två läkemedel som framför allt används vid behandling av hypotyreos är

  • levotyroxin som också säljs under namnen Levaxin och Euthyrox och som liknar hormonet tyroxin, T4, som finns naturligt i kroppen
  • liotyronin som finns i Liothyronin och som liknar det kroppsegna trijodtyroninet, T3.
Fäll ihop

Sköldkörtelhormon

Sköldkörtelhormon

Så fungerar medicinerna

Levotyroxin och liotyronin är konstgjorda sköldkörtelhormoner som ersätter den minskade bildningen av sköldkörtelhormon i kroppen. Läkemedlen hjälper cellerna i kroppen att få en fungerande ämnesomsättning och förbränning på en lagom nivå. Oftast får man ta läkemedlet under hela livet.

Levotyroxin

Det är nästan bara levotyroxin som används. Det är ett konstgjort sköldkörtelhormon som liknar tyroxin, T4, och som omvandlas i kroppen till det mer verksamma sköldkörtelhormonet trijodtyronin, T3.

Liotyronin

Liotyronin används mycket sällan. Läkemedlet liknar trijodtyronin, T3, och används ibland i samband med utredningar och undersökningar då man behöver en snabb behandling.

Det finns ingen stor erfarenhet av hur liotyronin fungerar i långtidsbehandling. Därför använder man oftast Tyroxin, T4 när det behövs en behandling under en längre tid.

Livslång medicinering

Behandlingen inleds med en låg dos som höjs efterhand, tills man kommer upp i den dos som är lagom. Dosen beror på hur man mår och på hur mycket hormon man har i blodet. I början får man gå på täta läkarkontroller, ofta var fjärde till var sjätte vecka. Efterhand glesas återbesöken ut och när man mår bra räcker det ofta med en läkarkontroll om året.

Besvären brukar bli bättre efterhand. När man ändrar dosen kan det ta tid innan kroppen anpassar sig och därför tar det också lång tid innan symtomen minskar. Det kan ta allt ifrån några månader till ett år innan man känner sig återställd. Oftast måste man fortsätta med medicineringen hela livet.

Doseringen kan vara något annorlunda hos äldre, särskilt om man också har en hjärtsjukdom. Då är det viktigt att hjärtat inte belastas med att kroppen börjar förbränna för snabbt. Därför ökas dosen mycket försiktigt i dessa fall.

Andra läkemedel kan påverka effekten

Det finns andra läkemedel som kan påverka upptaget av levotyroxin och liotyronin från tarmen och som inte bör tas vid samma tillfälle. Därför är det viktigt att läkaren får reda på vilka andra mediciner man äter. Läkemedel som kan påverka är

  • vissa blodfettssänkande läkemedel, som kolestipol, som finns i preparatet Lestid, och kolestyramin, som finns i Questran och Questran Loc
  • medel mot järnbrist, till exempel Duroferon och Niferex
  • läkemedel som neutraliserar magsyran, som till exempel Andapsin
  • läkemedel mot kalkbrist, de vanligaste är Kalcipos, Calcichew-D3 och Kalcidon.

Det bör gå två timmar mellan att man tar levotyroxin eller liothyronin och något av de ovan nämnda läkemedlen. Med Lestid och Questran bör det gå minst fyra timmar.

Levotyroxin och liothyronin kan minska effekten av läkemedlet digitalis, till exempel Digoxin, som används vid exempelvis hjärtflimmer.

Viktigt

Hjärtsjuka som får ökade hjärtbesvär vid behandling med levotyroxin ska kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras.

Det är lämpligt att läkaren kontrollerar prover för ämnesomsättningen innan en graviditet planeras så att tyroxindosen är väl inställd. Rätt dos är viktig för att både man själv och det väntade barnet ska må bra.

Gravida och kvinnor som ammar ska fortsätta att äta levotyroxin, men bör gå på läkarkontroller oftare. Ofta måste man också öka sin dos något när man är gravid och när man ammar.

Biverkningar

Biverkningar förekommer sällan och beror oftast på att man tar en för hög dos hormon under en längre tid. Om man tar för hög dos levotyroxin eller liothyronin kan man få besvär som till exempel oro, hjärtklappning, skakningar, svettningar och värmekänsla. Man bör då kontakta sin läkare. Eventuellt ska dosen minskas. Om man tar rätt dos ska man inte behöva känna några biverkningar.

Avsluta inte behandling på egen hand

Man ska inte ändra dosen eller sluta med levothyroxin eller liothyronin utan att rådgöra med sin läkare.

Om man till exempel har haft en sköldkörtelinflammation som har läkt kan det bli aktuellt att pröva att sluta med medicinen. Då slutar man tvärt och sedan får man komma på en uppföljande läkarkontroll efter några veckor. En slutlig bedömning kan göras av läkare först efter sex månader.

De här preparaten tillhör läkemedelsgruppen

 

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-04-19
Skribent:

Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin, Karlstad

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Filipsson Nyström, läkare, specialist i hormonsjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg