Läkemedel vid SLE

Immunförsvaret angriper den egna kroppen

SLE, systemisk lupus erythematosus, är en kronisk inflammationssjukdom som hör till de reumatiska sjukdomarna. SLE är också en så kallad autoimmun sjukdom. Det innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen. De vanligaste besvären är att man känner sig trött och ibland allmänt sjuk, får utslag på huden, värk och/eller svullnad i lederna. Man kan också få svårare former av sjukdomen med inflammation i inre organ som njurarna, nervsystemet, lungorna eller hjärtat.

Det går inte att bota SLE men det finns sätt att dämpa de besvär som sjukdomen kan ge, bland annat med hjälp av läkemedel. Gemensamt för de läkemedel som används vid SLE är att de har en dämpande effekt på immunförsvaret eller minskar inflammationen.

Läkemedel bromsar sjukdomen och dämpar symtomen

De mediciner som används vid SLE kan dämpa och lindra sjukdomen. Ofta får man flera olika läkemedel där en del används för att dämpa smärta och andra för att bromsa immunförsvarets angrepp på kroppen. Fem huvudgrupper av läkemedel används för behandling av SLE. De är

• cox-hämmare, som även kallas NSAID
• kortison
• malarialäkemedel
• cellhämmande läkemedel, cytostatika
• biologiska läkemedel.

Dessutom kan ibland andra läkemedel användas för att behandla symtom som uppstår som en följd av SLE, till exempel högt blodtryck, ökade halter av blodfetter, benskörhet och risk för blodpropp.

Läkemedel används vid besvär

SLE behandlas under de perioder när man har besvär. Sådana perioder brukar kallas för sjukdomsskov. Många har lindriga eller inga besvär mellan skoven, och när sjukdomen är i ett lugnt skede brukar läkaren minska eller ta bort behandlingen. Då kan det till exempel räcka med enstaka tabletter med cox-hämmare eller kortisonsalva för att minska lindriga besvär från leder och muskler eller hud.

Sjukdomen kan även vara mer kronisk med långvariga besvär. Om man får ihållande eller svårare besvär av SLE brukar man ofta få behandling med kortison. Kortison har ofta snabb och god effekt, men för att undvika biverkningar bör man om möjligt undvika att ta höga doser under lång tid. Därför är det vanligt att man även får malariamedicin eller cellhämmande läkemedel när läkaren bedömer att det kommer att behövas en längre behandlingsperiod. Sådan behandling kan också skydda mot nya sjukdomsskov.

Om man får ett allvarligt skov med svårare symtom från till exempel njurar eller nervsystem, kan man behöva vård på sjukhus för att få behandling med höga doser av både kortison och cellhämmande läkemedel. Ofta får man först kortison i högre doser, som sedan trappas ner i takt med att de cellhämmande läkemedlen börjar verka. Det kan ofta ta åtminstone några veckor. Gammaglobulin är en annan behandling som framför allt används om man har ett lågt antal blodplättar, så kallad trombocytopeni, som gör att man lättare får blåmärken eller andra blödningar.

Cox-hämmare används mot smärta, stelhet och feber

Cox-hämmare lindrar värk och stelhet i leder, muskler och senor. Cox-hämmare är också febernedsättande och dämpar smärta från kroppens inre organ, till exempel om man har fått inflammation i hjärt- eller lungsäcken och det gör ont när man andas.

Kortison dämpar inflammation

Kortison används för att snabbt dämpa inflammationer i nästan alla delar av kroppen. Kortison används ofta vid SLE, både som snabb akutbehandling och som underhållsbehandling under längre tid. Vanligtvis får man kortison i tablettform i låga doser. Om man drabbas av allvarligare skov får man kortison i höga doser och i vissa fall kan man få det som dropp direkt i blodet. Vid inflammationer i leder och i senskidor kan man få sprutor med kortison direkt i leden eller senan. Om man har hudbesvär som beror på SLE används krämer och salvor som innehåller kortison på huden.

Malarialäkemedel används förebyggande

Klorokinfosfat och hydroxiklorokin är två mediciner mot malaria som också används för att behandla SLE och andra reumatiska sjukdomar. De används som förebyggande behandling för att lindra och förhindra nya skov. De används särskilt för att behandla hud- och ledbesvär och minskar solkänsligheten vid SLE.

Cellhämmande läkemedel lindrar sjukdomen

Cellhämmande läkemedel, cytostatika, används när viktiga organ i kroppen är påverkade av SLE, eller som tillägg till kortison när sjukdomen annars skulle kräva behandling med höga doser kortison under lång tid. Flera av de här medicinerna hämmar bildningen av vita blodkroppar i benmärgen. Det minskar immunförsvarets aktivitet och lindrar därmed sjukdomen. Cellhämmande läkemedel får man oftast som tabletter, men ibland kan man få dem som dropp direkt i blodet.

Biologiska läkemedel

Biologiska läkemedel är det senaste tillskottet vid behandling av SLE och kan hjälpa om man inte får tillräcklig effekt av kortison och cellhämmande läkemedel. Två mediciner som används innehåller de verksamma ämnena rituximab och belumimab. Flera nya biologiska läkemedel för SLE är under utveckling och utpröving.

Så här fungerar cox-hämmare

Cox-hämmare verkar genom att hämma ett ämne i kroppen som kallas cyklooxygenas eller cox. När cox hämmas minskar kroppens bildning av prostaglandiner, som är ämnen som bland annat framkallar smärta och inflammation. Det leder till minskad smärta och stelhet. Smärta och feber minskar nästan genast, men det kan dröja ungefär en till tre veckor innan medicinen ger full effekt på inflammationen.

Till gruppen cox-hämmare hör läkemedel som innehåller till exempel diklofenak, ibuprofen, nabumeton och naproxen.

Cox-hämmare används ofta vid kroniska, inflammatoriska sjukdomar och särskilt när man har inflammationer i leder, senor eller muskler. Cox-hämmarna är bara symtomlindrande. Det betyder att de minskar besvären, men att de inte har någon långsiktig effekt på sjukdomen. Därför brukar man kombinera cox-hämmare med andra behandlingar som påverkar själva sjukdomen, och inte bara de symtom som sjukdomen ger.

Ledinflammation vid SLE brukar medföra att man är stel på morgonen. Det är därför ofta bra att ta en långverkande cox-hämmare på kvällen som fortfarande verkar på morgonen när man ska gå upp.

Olika typer av cox-hämmare

Det finns många olika cox-hämmare. Alla fungerar på liknande sätt och har liknandr biverkningar, men de verkar olika lång tid. Ett och samma läkemedel kan ha olika effekt hos olika personer. Därför kan det ibland löna sig att byta till ett annat preparat om man får biverkningar eller inte är nöjd med smärtlindringen.

Vanligen får man cox-hämmare i tablettform men man kan också få det som stolpiller eller lokalt på huden som gel. Cox-hämmare finns även som sprutor men används nästan bara i akutsjukvården.

Viktigt

Man ska aldrig kombinera cox-hämmare med andra smärtlindrande läkemedel utan att först ha talat med läkare. Många värkmediciner liknar varandra, och det gör att den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara farlig.

Om man är överkänslig mot medicin som innehåller acetylsalicylsyra eller någon annan cox-hämmare kan man få en kraftig reaktion med nässelutslag, rinnsnuva eller andningsbesvär. Sådana reaktioner är vanligare bland astmatiker. Om man har astma ska man därför rådgöra med läkare innan man använder cox-hämmare i andra former än som gel. Om man fått astma eller allergiska besvär av acetylsalicylsyra eller av andra cox-hämmare ska man aldrig använda cox-hämmare i någon form.

Cox-hämmare påverkar njurarna och kan leda till att njurarna fungerar sämre, att vätska samlas i kroppen och att blodtrycket stiger. Därför bör man bara ta cox-hämmare i samråd med läkare om man har någon njur- eller hjärtsjukdom. Detsamma gäller om man har någon leversjukdom.

Om man har eller har haft återkommande magsår ska man vara mycket försiktig med att använda cox-hämmare. Man bör inte använda de receptfria medlen på egen hand utan vid behov diskutera lämplig behandling med läkare. Ibland kan man få medicin som skyddar magen samtidigt som man behandlas med cox-hämmare.

Cox-hämmare minskar blodplättarnas förmåga att klibba fast vid varandra. Det ökar risken för blödningar, och medicinerna bör oftast inte användas samtidigt som man tar blodförtunnande läkemedel för att förebygga blodproppar, till exempel Waran.

Graviditet och amning

Man bör inte använda cox-hämmare när man är gravid, särskilt inte under de tre sista månaderna av graviditeten när prostaglandin är viktigt för att fostrets hjärta och blodkärl ska utvecklas som de ska. Om man använder cox-hämmare i början av graviditeten bör man alltid rådgöra med läkare och välja ett beprövat medel. Cox-hämmare kan också göra det svårare för kvinnor att bli gravida.

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda cox-hämmare när man ammar. De flesta cox-hämmare passerar över i modersmjölken, men om man följer doseringsanvisningarna är det liten risk att barnet påverkas.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Biverkningar som kan förekomma är till exempel sura uppstötningar, halsbränna och illamående. Cox-hämmare kan även öka risken för magblödning och magsår. Det beror på att cox-hämmare minskar mängden prostaglandiner, som skyddar magslemhinnan från magsäckens sura och frätande innehåll. Risken kan minskas om man samtidigt får läkemedel som skyddar mot magsår, som så kallade protonpumpshämmare, till exempel omeprazol.

Man kan få ont i huvudet, känna sig dåsig eller yr, bli törstig, nedstämd och få utslag på huden.

Ibland kan cox-hämmare påverka levern, särskilt om man har SLE. Det brukar upptäckas i blodprover, där läkaren ser att man har en ökad mängd leverenzymer i blodet.

Risken för biverkningar ökar med åldern.

Många användningsområden

Cox-hämmare har många användningsområden. De används till exempel vid andra reumatiska sjukdomar, framför allt ledsjukdomar som ledgångsreumatism och Bechterews sjukdom. Cox-hämmare används även vid artros. Läkemedelsgruppen används också vid många andra smärttillstånd, som till exempel njursten, menssmärtor och smärtor efter operationer.

Läkemedel som tillhör gruppen cox-hämmare

Några exempel på cox-hämmare som används vid SLE är

• Alganex
• Arthrotec och Arthrotec forte
• Naprosyn Entero
• Orudis och Orudis Retard
• Voltaren och Voltaren T. 

Kortison liknar kortisol som dämpar inflammationer

Kortisol är ett hormon som finns i kroppen och som bildas av binjurarna. Kortisol är viktigt bland annat för kroppens försvar mot påfrestningar som till exempel skador, infektioner och allergier.

Kortison liknar kroppens eget kortisol och fungerar på samma sätt, men har framställts på konstgjord väg. Kortison minskar bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammationer. Kortison dämpar på så sätt inflammationer och hämmar immunförsvaret.

I vissa situationer kan kortison vara direkt livräddande, till exempel vid svåra brännskador, svåra allergiska reaktioner eller mycket svåra skov av SLE.

Kortison finns i olika former

Kortison kan ta kortison på olika sätt: som dropp direkt i blodet, som tabletter, som sprutor i leder och senor och som salvor eller krämer på huden.

Kortisondropp används när man måste behandlas med mycket höga doser kortison eller när snabb effekt behövs, som till exempel vid svåra skov.

Oftast får man kortison som tabletter. Om det behövs kan man behandlas med höga doser som akutbehandling för att dämpa ett sjukdomsskov. Sedan trappas dosen gradvis ner till en låg underhållsdos, som man ibland kan behöva ta under långa perioder.

När man har en inflammation i till exempel en led, kan man få en spruta direkt in i leden. Kortison i leder har ofta effekt i flera månader.

När hud eller hårbotten behöver behandlas kan man få kortison som kräm, salva eller lotion. Den här typen av kortisonpreparat finns i olika styrkor. Vissa är starkare än andra och har större risk för biverkningar. Framförallt kan de orsaka tunn och ömtålig hud. Därför ska man bara använda dem enligt läkarens anvisningar. Svagare preparat, som till exempel hydrokortisonkräm eller hydrokortisonsalva, kan köpas receptfritt.

Viktigt

Om man använder kortison i lite högre doser under en längre tid minskar kroppens egen kortisolproduktion. Om man slutar tillföra kortison kan man få kortisolbrist, något som kan vara mycket allvarligt. Därför ska man aldrig sluta tvärt med kortison om man har behandlats under en längre tid. I stället ska kortisonbehandlingen trappas ner gradvis i samråd med läkare.

Om man har behandlats med kortison under en längre tid kan kroppens egen tillverkning av kortisol vara så dämpad att den inte klarar att bilda det extra kortisol som behövs om man får feber, någon allvarligare infektion eller skada. Då kan man behöva ta extra kortison.

Kroppens kortisolproduktion är högst på morgonen. Därför brukar man ta hela kortisondosen på morgonen. Då påverkas kroppens egen kortisolproduktion minst. Om man behöver höga doser kan man vara tvungen att dela dosen och ta en mindre del på kvällen.

Kortison kan dölja tecken på infektion. Därför ska man inte vänta för länge med att söka läkare om man får tecken på infektion, till exempel feber.

Kombinationen av kortison och så kallade cox-hämmare, som är smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel, ökar risken för blödningar i magen. Är det nödvändigt att använda denna kombination bör man samtidigt få ett läkemedel som skyddar magens slemhinna.

Graviditet och amning

Man kan använda kortison när man är gravid, men det bör alltid ske i samråd med läkare. Om det är möjligt ska man undvika höga doser eftersom risken kan öka för tidig födsel och minskad tillväxt hos barnet.

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda kortison när man ammar. Kortison passerar över i modersmjölken, men om man följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Biverkningar av kortison kommer framför allt om man behandlas under lång tid. De är också beroende av hur hög dos man tar. Kortison kan orsaka en rad biverkningar, men är samtidigt ett läkemedel som har snabb och god verkan på många symtom. I många fall är kortison livräddande.

När man tar kortison lokalt, det vill säga som en spruta i en led eller som salva och kräm, är biverkningarna oftast lindriga.

Hos en del personer som använder kortison kan vätska samlas i kroppen. Då kan man få till exempel svullna händer eller fötter. Andra kan få högt blodtryck eller förhöjt blodsocker. Man kan få tunn och ömtålig hud, blåmärken eller så kan det ta längre tid än vanligt för sår att läka. Vissa personer kan också få ökad aptit och ändrad ämnesomsättning. Det kan leda till att man går upp i vikt. Kroppsfettet kan omfördelas så att ansiktet och magen blir rundare.

Om man tar höga doser av kortison kan man bli överaktiv och få svårt att sova. Då kan man behöva ta sömntabletter under en kortare period för att få vila och för att behålla en normal dygnsrytm.

En av de allvarligaste biverkningarna är benskörhet, som ökar risken för benbrott. Det kan man i viss mån förebygga genom att äta tillskott av kalcium och D-vitamin. Läkare kan ibland även skriva ut andra mediciner för att minska risken för benskörhet.

Kortison minskar kroppens känslighet för insulin. Det kan ibland leda till utveckling av diabetes. Om man redan har diabetes krävs ofta extra intensiv behandling av diabetessjukdomen under hela kortisonbehandlingen.

Kortison har flera olika användningsområden

Kortison används på flera olika sätt, bland annat vid andra reumatiska sjukdomar som ledgångsreumatism, kärlinflammationer och polymyalgia reumatika. Man kan också använda kortison om man till exempel har inflammatoriska tarmsjukdomar, allergier eller astma.

Kortisonläkemedel som används vid SLE är

• Deltison
• Depo-Medrol
• Prednisolon Pfizer
• Solu-Medrol.

Så här fungerar malarialäkemedel

Läkemedel som från början togs fram för att användas mot malaria används i dag ofta för behandling av reumatiska sjukdomar. Man tar då högre doser än vad man gör mot malaria.

Det verksamma ämnet hydroxiklorokin, som finns i läkemedlet Plaquenil, och klorokinfosfat, som finns i Klorokinfosfat Recip, är två malariamediciner som används mot SLE. I första hand används hydroxiklorokin. De används främst för att minska besvären från leder och hud. Det tar lång tid innan malariapreparaten ger någon effekt. Man måste därför ta medicinerna i flera månader innan man känner att de börjar hjälpa.

Medicinen kan minska risken för skov som utlöses av solljus.

Studier visar att hydroxiklorokin kan förbättra prognosen vid njurinflammation och bidra till att minska de organskador SLE kan orsaka på lång sikt. Malariamedicinerna sänker blodfetterna, vilket är positivt med tanke på att risken för hjärt-kärlssjukdomar ökar om man har SLE. Rökning minskar effekten av hydroxyklorokin när man har SLE.

Malariamedicin kan både lindra och förhindra nya skov av SLE. Det är inte klarlagt exakt hur medicinen verkar, men den minskar den inflammatoriska aktiviteten i immunförsvarets celler.

Malariamedicin får man i tablettform.

Det kan ta 1-3 månader innan medicinen har fått full effekt.

Viktigt

Om man har psoriasis, epilepsi eller porfyri ska man inte använda malariamedicin.

Man ska inte heller använda medicinen om man har vissa skador på syn eller hörsel. Vid långtidsbehandling kan man i vissa fall behöva göra särskilda synkontroller. Risken för skador på ögon eller i öron är mindre om man använder hydroxyklorokin än med klorokinfosfat.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda malariamedicin när man är gravid och när man ammar. Om man behöver behandling med malariamedicin under graviditeten får man oftast hydroxiklorokin.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Malarialäkemedel har oftast inga allvarliga biverkningar. Men vissa personer kan må illa, tappa aptiten och känna obehag från magen. Det brukar bli bättre när man har tagit medicinen en tid. Andra kan få suddig syn och svårigheter att ställa om ögat från fjärr- till närseende och tvärtom. Dessa besvär från ögonen kommer ofta tidigt i behandlingen och är inte farliga, utan brukar gå över om man slutar med medicinen.

Hudutslag, klåda och pigmentförändringar i huden är andra biverkningar som kan förekomma.

Om man behandlas med höga doser malariamedicin under lång tid finns en liten risk att man kan få skador på ögats näthinna eller hörseln. Risken att få dessa skador är betydligt mindre med hydroxyklorokin än med klorokinfosfat. Hydroxyklorokin är därför alltid förstahandsvalet när man behandlas mot SLE. Klorokinfosfoat ges endast i undantagsfall. Om man behandlas under lång tid kan man behöva kontrollera ögonen hos en ögonläkare.

Man behöver inte lämna blodprover som man måste med de övriga antireumatiska läkemedlen.

Läkemedel som tillhör gruppen malarialäkemedel

Läkemedel som tillhör gruppen malarialäkemedel och som används vid SLE är

• Klorokinfosfat Recip
• Plaquenil.

Så här fungerar cellhämmande läkemedel

Cellhämmande läkemedel hämmar cellernas förmåga att dela sig och har därför störst verkan på celler som delar sig fort. Cellerna i immunförsvaret tillhör de celler i kroppen som delar sig och förnyas snabbast. Därför har cellhämmande läkemedel stor dämpande effekt på immunförsvaret, vilket i sin tur leder till att inflammation vid SLE dämpas.

Cellhämmande läkemedel används oftast tillsammans med kortison när viktiga inre organ i kroppen är påverkade av SLE. De kan också användas som tillägg till kortison när sjukdomen annars kräver höga doser kortison under lång tid.

Det tar tid innan cellhämmande läkemedel verkar fullt ut. Det kan ta upp till tre månader innan man känner av någon effekt.

Viktigt

Cellhämmande läkemedel hämmar bildningen av vita blodkroppar i benmärgen och gör så att immunförsvaret dämpas. Det är meningen. Men ibland kan hämningen bli så kraftig att de vita blodkropparna blir alltför få. Då blir man extra känslig för infektioner. Därför är det viktigt att man söker läkare om man har tecken på infektion i kroppen. Symtomen kan till exempel vara feber, hosta, halsont, diarréer, utslag på huden eller att man behöver kissa ofta. Detta är också anledningen till att man regelbundet måste kontrollera blodet med blodprover när man använder cellhämmande läkemedel.

Man ska inte använda cellhämmande läkemedel om man har någon form av kronisk infektion, som till exempel tuberkulos eller hepatit, det vill säga gulsot.

Man bör vara försiktig med att dricka alkohol om man använder vissa cellhämmande läkemedel, annars finns det risk för att levern påverkas.

Man måste vara mycket försiktig när man hanterar cellhämmande läkemedel eftersom det är viktigt att andra personer inte får i sig något av läkemedlet. Man ska undvika att dela eller krossa tabletter, och överbliven medicin ska alltid lämnas tillbaka till ett apotek.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Alla cellhämmande läkemedel påverkar benmärgen. Det kan leda till för lågt antal vita eller röda blodkroppar, något som kan göra att man blir känsligare för infektioner. Det går ofta att minska påverkan på benmärgen genom att minska dosen.

Man kan få magbesvär i form av illamående, kräkningar och diarréer.

Man kan också få ett lågt antal blodplättar, trombocyter. Blodplättarnas uppgift är främst att reparera skador och motverka blödning. Det är mycket ovanligt att antalet blodplättar blir så lågt att man får en ökad risk för blödning.

Andra användningsområden

En del cellhämmande läkemedel kallas även cytostatika och används också för att behandla tumörsjukdomar. Men då används doser som är mycket högre än vid behandling av SLE. Medicinerna kan även användas för att förhindra att transplanterade organ stöts bort av kroppen.

Flera olika läkemedel

De cellhämmande läkemedel som används mest vid SLE är

• azatioprin, som finns i Imurel och Azatioprin Mylan
• cyklofosfamid som finns i Sendoxan.

I vissa fall kan också andra cellhämmande läkemedel prövas mot SLE. Tre andra exempel är

• mykofenolatmofetil som finns i CellCept
• metotrexat som finns i Methotrexate och Emthexat
• ciklosporin som finns i Sandimmun Neoral.

Azatioprin

Azatioprin har länge använts efter transplantationer för att minska risken för att kroppen stöter bort transplanterade organ. Om man har SLE kan man få azatioprin när inre organ, som till exempel njurarna, är påverkade av sjukdomen. Läkemedlet används också som tillägg till kortison så att kortisondosen kan sänkas till en nivå som är rimlig för kroppen.

Azatioprin hämmar kroppens immunförsvar. Läkemedlet gör så att cellerna får svårt att bygga nya proteiner. Då får immunförsvarets celler svårt att dela sig. De minskar i antal och fungerar sämre. Därmed minskar inflammationen.

Man får medicinen i tablettform.

Det kan dröja upp till ett par månader innan man får full effekt av medicinen.

Man ska undvika att ta azatioprin samtidigt som man använder allopurinol, som är ett medel mot gikt, om det inte särskilt har ordinerats av läkare och doserna av båda läkemedlen har anpassats till varandra. Eftersom allopurinol hämmar det enzym som bryter ner azatioprin ökar halten av azatioprin i blodet. Det kan skada kroppen.

Man bör alltid rådgöra med sin läkare inför en planerad graviditet om man behandlas med azatioprin. Om man måste ta azatioprin bör man inte amma.

Biverkningar av azatioprin

En del personer som tar azatioprin kan drabbas av illamående och magbesvär. Besvären kan minska efter en tids användning. Hos vissa kan levern påverkas, och det brukar upptäckas på blodprover. En del kan få feber, andra kan få hudutslag och klåda.

Mykofenolatmofetil

Tidigare användes mykofenolatmofetil för att förhindra att kroppen stöter bort transplanterade organ. Men läkemedlet har också god effekt på SLE, särskilt vid SLE-orsakad njurinflammation.

Mykofenolatmofetil blockerar ett enzym som behövs för att immunsystemets celler ska kunna vara med och bilda DNA och proteiner. Det gör att cellerna inte kan dela sig som de ska. Celler som inte tillhör immunförsvaret är mindre beroende av detta enzym och påverkas inte lika mycket.

Man ska inte använda mykofenolatmofetil när man är gravid. Det finns i dag inte tillräcklig kunskap om hur läkemedlet fungerar under graviditet. Om man behandlas med mykofenolatmofetil ska man använda säkra preventivmedel. Man ska inte heller använda läkemedlet när man ammar.

Medicinen finns i tablettform.

Biverkningar av mykofenolatmofetil

Det är inte klarlagt i vilken utsträckning personer som har SLE får biverkningar av mykofenolatmofetil. De flesta rapporter som finns om biverkningar av mykofenolatmofetil gäller personer som har genomgått transplantationer, och de behandlas ofta med flera olika immundämpande mediciner samtidigt. Det verkar som om de flesta som har SLE tål mykofenolatmofetil ganska bra.

En del personer kan få besvär från mag-tarmkanalen som illamående, förstoppning, diarré eller kräkningar. Magsår förekommer. Andra drabbas av feber eller influensabesvär. Eftersom mykofenolatmofetil ökar risken för infektioner är det viktigt att söka läkare om man har sådana symtom. Ibland kan levern påverkas, och det brukar upptäckas med blodprover.

Metotrexat

Om man har SLE används metotrexat framför allt för att behandla inflammationer i leder eller i huden.

Medicinen motverkar omvandlingen av folsyra till tetrahydrofolsyra, som är en viktig byggsten för cellernas arvsmassa. Då hämmas tillväxten av celler, framför allt celler som nybildas i snabb takt. Om man har en reumatisk sjukdom bromsar medicinen sjukdomsförloppet genom att immunförsvaret hämmas. Det gör att inflammationen minskar. Effekten kommer vanligen inom två till tre månader.

Metotrexat tas som tabletter eller sprutor i låg dos en gång per vecka.

Medicinen kan även användas vid vissa tumörsjukdomar, men då används högre doser än vid reumatiska sjukdomar.

Man kan även ta tabletter med folsyra, som är ett B-vitamin, för att motverka och lindra biverkningar av metotrexat. Man ska inte ta folsyra samma dag som metotrexat, eftersom det kan minska dess effekt.

Om man har en leversjukdom eller om man har nedsatt njurfunktion bör metotrexat användas med stor försiktighet.

Metotrexat kan orsaka missbildningar hos foster. Därför bör man använda säkra preventivmedel under behandlingen och sluta ta medicinen minst tre månader före en planerad graviditet. Det gäller både män och kvinnor. Man ska undvika läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Biverkningar av metotrexat

En biverkning av metotrexat är att man kan må illa dagen efter det att man tagit medicinen. Ibland kan man minska illamåendet genom att minska dosen, genom att ta tabletterna på kvällen eller genom att ta folsyra ett eller två dygn efter det att man tagit metotrexat.

Vissa personer kan få inflammation i munhålans slemhinnor, huvudvärk, yrsel, håravfall och hudutslag. Man kan också tappa matlusten.

Påverkan på levern är en annan biverkning, som ofta beror på hur hög metotrexatdos man tar. Leverpåverkan brukar man inte märka själv utan det upptäcks på blodprover som man bör ta regelbundet när man behandlas med metotrexat.

En biverkning som är sällsynt men allvarlig är torrhosta och andningsbesvär som beror på inflammation i luftvägarna. Om man får sådana besvär ska man omedelbart kontakta läkare.

Cyklofosfamid

Om man har ett svårt skov av SLE, med exempelvis inflammation i njurar eller nervsystem, behandlas man ofta med cyklofosfamid som dropp, för det mesta en gång i månaden. Ibland kan man också få tabletter som man tar varje dag.

Vid inflammatoriska sjukdomar hämmar medicinen immunförsvaret och därmed dämpas inflammationen i de angripna organen. Effekten kommer vanligen inom några veckor.

Man ska inte använda cyklofosfamid när man är gravid. Medicinen påverkar fostret och kan orsaka missbildningar. Man bör använda säkra preventivmedel under behandlingen och sluta ta medicinen minst tre månader före en planerad graviditet. Det gäller både män och kvinnor.

Man ska undvika cyklofosfamid när man ammar. Ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet.

Biverkningar av cyklofosfamid

Risken för biverkningar av cyklofosfamid är mindre om man får det som dropp direkt i blodet, än om man tar medicinen som tabletter. Därför är det vanligt att man får läkemedlet som dropp om man till exempel har njurinflammation som beror på SLE.

Om man tar cyklofosfamid som dropp är påverkan på benmärgen störst cirka tio dagar efter behandlingen. Därför brukar man få lämna ett blodprov då. Ett blodprov tas också inför varje ny droppbehandling.

En del mår illa när de får cyklofosfamid, särskilt om de behandlas med dropp. Illamåendet brukar vara värst ungefär tolv timmar efter behandlingen, sedan går det gradvis över. Illamåendet kan ofta minskas med mediciner.

Urinblåsan kan bli irriterad och börja blöda när man behandlas med cyklofosfamid. Det beror på att giftiga nedbrytningsprodukter samlas i urinen. Om man behandlas med dropp går det att skydda urinblåsan med medicin som neutraliserar de giftiga ämnena. För att de här ämnena ska passera ut ur urinvägarna så fort som möjligt är det viktigt att man tar medicinen på morgonen, dricker mycket och kissar ofta. Skulle man ändå få besvär som liknar de som man får vid urinvägsinfektion, det vill säga sveda och täta trängningar, ska man kontakta sin läkare eftersom irritationen i urinblåsan kan ge bestående skador.

Man kan drabbas av håravfall, men det brukar inte göra att man blir skallig vid de doser som används för att behandla SLE. Håret brukar växa ut igen när man avslutar behandlingen.

Behandling med cyklofosfamid under lång tid kan öka risken för ofrivillig barnlöshet. Det gäller både män och kvinnor. Risken är störst om man är över 30 år och den ökar ju mer cyklofosfamid man har fått.

Ciklosporin

Ciklosporin hämmar kroppens immunförsvar. Medicinen har även effekt mot inflammatoriska sjukdomar och symtom som påverkas av immunförsvaret. Om man har SLE används ciklosporin framför allt allmänt sjukdomsdämpande som tillägg till kortison. Dessutom används det vid vissa symtom från njurar och blod som beror på SLE.

Ciklosporin har även andra användningsoråden, till exempel för att förhindra att transplanterade organ stöts bort av kroppen och vid psoriasis.

Grapefrukt och grapefruktjuice hämmar kroppens nedbrytningen av ciklosporin och man kan då få för mycket ciklosporin i blodet. Därför ska man undvika grapefrukt när man behandlas med ciklosporin.

När man behandlas med immundämpande läkemedel kan man vara mer mottaglig för infektioner. Därför ska man kontakta läkare om man får symtom som feber, ont i halsen och förkylning eller andra influensaliknande symtom.

Man bör undvika ciklosporin när man är gravid. Men man kan ändå behöva få det i vissa fall om det är viktigt att mamman får immundämpande behandling. Man bör alltid rådgöra med sin läkare inför en planerad graviditet.

Man ska undvika läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Biverkningar av ciklosporin

En del personer som använder medicinen kan få till exempel magbesvär, hårväxt, trötthet, huvudvärk, muskelbesvär eller svullet tandkött. Man kan också få högt blodtryck, nedsatt njurfunktion eller påverkan på levern, blodfetterna eller saltbalansen. Därför får man regelbundet gå på kontroller under behandlingen.

Läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen cellhämmande läkemedel

Läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen cellhämmande läkemedel och som används vid SLE är

• Azatioprin Mylan
• CellCept
• Imurel
• Methotrexate Pfizer
• Methotrexate Teva
• Sandimmun Neoral
• Sendoxan.

Så här fungerar biologiska läkemedel

Biologiska läkemedel används vid svåra sjukdomssymtom och kan hjälpa om man inte får tillräcklig effekt av kortison och cellhämmande läkemedel. Det biologiska läkemedel som använts mest mot SLE är Mabthera, som innehåller det verksamma ämnet rituximab. Det har använts vid svåra skov, särskilt med symtom från njurarna. Ett nyare läkemedel är Benlysta, som innehåller belimumab. Detta läkemedel kommer framför allt att användas vid symtom från hud och leder.

Det pågår studier där nya biologiska läkemedel prövas mot SLE, bland annat epratuzumab och anti-interferon alfa. Utvecklingen inom området går snabbt framåt och troligen kommer det att finnas många nya biologiska läkemedel i framtiden.

Biologiska läkemedel kan verka på många olika sätt. Gemensamt för gruppen är att läkemedlen påverkar specifika processer i immunsystemet. Det kan handla om att blockera eller döda en viss typ av immunceller. Så fungerar till exempel Mabthera, som dödar B-lymfocyter. Benlysta är antikroppar som ger en dämpande effekt på B-lymfocyter genom att neutralisera ett ämne som stimulerar B-lymfocyterna.

Hur snabbt läkemedlen ger effekt varierar. Några biologiska läkemedel kan ha mycket snabb effekt medan det för andra kan dröja upp till sex månader innan de ger full effekt. Om man får bra effekt av ett biologiskt läkemedel kan man ofta fortsätta med det under lång tid. Hur ofta man får läkemedlet beror på vilken sort man använder.

De biologiska läkemedel som används i dag får man antingen med spruta eller som dropp.

Viktigt

Eftersom biologiska läkemedel påverkar immunsystemet ska man göra uppehåll om man får en infektion. Man bör vänta till infektionen har läkt innan man återupptar behandlingen. Om man ska opereras gör man också uppehåll i behandlingen.

Graviditet och amning

Biologiska läkemedel är nya och det finns inte tillräcklig erfarenhet av om de kan användas under graviditet och amning. Grundregeln är därför att de inte bör användas. Man ska rådgöra med sin läkare i god tid innan man planerar en graviditet. Detta gäller både män och kvinnor.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

De flesta biologiska läkemedel hämmar immunsystemet på något sätt och man kan därför bli mer mottaglig för infektioner. Man kan också få allergiska reaktioner.

De biologiska läkemedlen är ännu så pass nya att ytterligare uppföljning behövs innan deras effekter på lång sikt är fullständigt kartlagda.

Läkemedel som tillhör gruppen biologiska läkemedel

Läkemedel som tillhör gruppen biologiska läkemedel och används vid SLE är

• Benlysta
• Mabthera.

Behandling mot blodpropp

SLE ökar risken för blodpropp. Därför kan man behöva blodförtunnande läkemedel, till exempel acetylsalicylsyra, som bland annat finns i Trombyl. Acetylsalicylsyra minskar blodplättarnas förmåga att fastna vid varandra och bilda blodproppar.

Om man drabbas av akut blodpropp brukar man få Heparin eller Fragmin, antingen som dropp eller spruta. Efter några dagar brukar man få gå över till tabletter med det verksamma ämnet warfarin, som finns i medicinen Waran, och som man kan ta under längre tid. Det är viktigt att man följer läkarens råd och regelbundet kontrollerar blodet genom att lämna blodprover när man behandlas med warfarin. Annars riskerar man att få blödningar.

Behandling mot benskörhet

Benskörhet drabbar framförallt kvinnor efter klimakteriet. Om man dessutom har SLE och har behandlats med kortison under en längre tid ökar risken för benskörhet. Många som har SLE får kalk- och D-vitamintillskott för att förhindra att skelettet kalkas ur. Om man får svår benskörhet kan man behandlas med mediciner, till exempel så kallade bisfosfonater. Man kan också behandlas med bisfosfonater i förebyggande syfte om man tar kortison i höga doser eller under långa perioder.

Behandling mot högt blodtryck

Högt blodtryck kan skada njurarna och ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Eftersom risken för den här typen av skador ökar ytterligare när man har SLE är det mycket viktigt att få behandling om man har högt blodtryck. En del besvär som man kan få av SLE kan försämras av viss blodtrycksbehandling. Till exempel ska man undvika så kallade betablockerare om man har Raynauds sjukdom, det vill säga vita kalla fingrar som beror på kramp i fingrarnas blodkärl.

Behandling mot höga blodfetter

SLE kan påverka blodfetterna så att man får högre halter av triglycerider och lägre halter av HDL-kolesterol, som kallas det nyttiga kolesterolet. Dessutom kan kortisonbehandling öka halterna av LDL-kolesterol, som kallas det skadliga kolesterolet.

Eftersom SLE ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar bör man behandla höga blodfetter på vanligt sätt med kost, motion och, när detta inte hjälper, med blodfettsänkande mediciner. Malariamediciner som man kan få mot SLE hjälper till att sänka blodfetterna.