Cisordinol

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Cisordinol?

Cisordinol är ett läkemedel som används mot psykossjukdomar, till exempel vid schizofreni. Medicinen kan även användas vid förvirring hos äldre.

Cisordinol tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Det verksamma ämnet är zuklopentixol.

Recept och högkostnadsskydd

Cisordinol finns som vanliga tabletter i styrkorna 2 mg, 10 mg och 25 milligram samt som droppar i styrkan 20 milligram per milliliter. 1 droppe motsvarar då 1 milligram. Man kan även få medicinen som en spruta. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Det verksamma ämnet i medicinen, zuklopentixol, dämpar de impulsöverföringar som sker med signalsubstansen dopamin. Då dämpas de psykotiska symtom och besvär man har vid schizofreni och andra psykoser, som till exempel hallucinationer och förändrad verklighetsuppfattning.

Medicinen kan också förebygga återfall. Därför bör man inte avsluta behandlingen även om man känner sig frisk, utan att rådgöra med läkare.

Det tar någon eller flera veckor innan läkemedlet verkar fullt ut.

Det finns ingen risk för att man ska bli beroende av medicinen.

Hur tar man medicinen?

Man tar tabletterna med vatten. De glider ner lättare om man först dricker en klunk vatten och sedan sväljer dem tillsammans med ytterligare lite vatten.

Dropparna kan blandas med någon dryck, som till exempel juice, kaffe eller te. Oöppnade flaskor ska förvaras i kylskåp. En öppnad flaska är hållbar i sex veckor och kan förvaras i rumstemperatur. Dropparna är ljuskänsliga och flaskan ska därför förvaras i kartongen.

Det går bra att ta medicinen både med och utan mat. Det kan vara bra att ta medicinen sent på kvällen eftersom man kan bli trött av den.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Dosen är olika från person till person och beror på vad man behandlas för. Man tar medicinen 1-3 gånger per dygn.

En vanlig dos för vuxna vid psykos är 10-50 milligram per dygn. Vid behandling av förvirring hos äldre är en vanlig dos 2-6 milligram eller 2-6 droppar per dygn.

Dosen trappas upp gradvis tills medicinen börjar verka.

Om man glömt att ta en dos ska man ta den så fort man kommer på det. Men man ska inte ta dubbel dos dagen därpå om man glömt bort medicinen helt och hållet någon dag.

Viktigt

Man bör rådgöra med läkare innan man dricker alkohol, när man behandlas med zuklopentixol. Alkohol kan öka den sömnighet som medicinen kan ge. Av samma anledning bör man även rådfråga läkare innan man tar sömnmedel eller starka smärtstillande läkemedel tillsammans med zuklopentixol.

Man ska inte använda medicinen om man har till exempel brist på vita blodkroppar i blodet eller feokromocytom, som är en sällsynt, godartad tumör i binjurarna.

Man bör rådgöra med läkare om man har sjukdomar som till exempel leversjukdom, hjärtsjukdom, epilepsi, Parkinsons sjukdom eller om man har ökad risk för att få blodpropp.

Även om man efter en tids medicinering känner sig bra eller bättre ska man inte sluta med medicinen utan att ha talat med sin läkare. Om man slutar med medicinen riskerar man att få återfall i sjukdomen.

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinen. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon. Detsamma gäller om man har ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Man ska inte använda Cisordinol samtidigt med

  • vissa läkemedel mot Parkinsons sjukdom, till exempel de som innehåller levodopa, pramipexol eller kabergolin
  • vissa läkemedel mot epilepsi, till exempel de som innehåller karbamazepin eller fenytoin
  • läkemedel mot hiv som innehåller efavirenz
  • läkemedel mot tuberkulos som innehåller rifampicin.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan till exempel bli trötta, få yrsel eller ont i huvudet. Andra kan få exempelvis förändrad vikt, ökad känslighet för solljus, nästäppa, hjärtklappning, synstörningar eller börja svettas mer. Vissa får sömnproblem, svårt med koncentrationen, blir nervösa eller nedstämda. Man kan få magbesvär, som till exempel förstoppning, illamående eller diarré.

Ofta försvinner biverkningarna när man har tagit medicinen en tid.

En del kan få mer saliv och andra kan bli torra i munnen. Om man blir torr i munnen ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att man borstar tänderna noga, och att man använder fluortandkräm under hela den tid man använder medicinen.

Andra kan få olika typer av muskelbesvär, som till exempel stelhet, kramper, darrningar eller rastlöshet, särskilt vid höga doser. Vissa kan drabbas av ofrivilliga muskelrörelser i ansiktet, till exempel grimaser eller tungrörelser. Om man får muskelbesvär ska man kontakta läkare.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas.

Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken, men om man följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-09-18
Manusunderlag:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Tove Gunnarsson, läkare, specialist i psykiatri, Psykiatri Nordväst, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna