Rör i örat

Rör kan hjälpa

Om barn eller vuxna hör dåligt på grund av att det är vätska bakom örats trumhinna, så kallad öronkatarr, kan ett sätt att behandla detta vara att få ett ventilationsrör inopererat i örat. Rör kan också opereras in för att undvika att få öroninflammationer ofta.

Rör opereras in på

• barn och vuxna som har öronkatarr
• barn som har återkommande öroninflammationer, så kallade öronbarn.

Mycket vanligt att barn har problem med öronen

Många barn och en del vuxna har problem med öronen. Oftast är det öronkatarr eller öroninflammation som orsakar öronbevären.

Öroninflammation är näst förkylning den vanligaste infektionssjukdomen hos barn. Det är vanligast att få öroninflammation mellan ett och två års ålder. Vid två års ålder har tre av fyra barn haft minst en öroninflammation. Vart femte barn i tvåårsåldern har haft öroninflammation minst tre gånger.

Ungefär åtta av tio barn som är i åldern ett till sex år får öronkatarr åtminstone en gång. Hos de allra flesta försvinner öronkatarren av sig själv. Men hos en av tio är den långvarig, det vill säga att barnet får sämre hörsel och att problemen består i flera månader.

Barn som har öroninflammation ofta blir fortare friska, ofta redan vid två till tre års ålder. Barn som har problem med öronkatarr kan fortsätta ha besvär längre.

I Sverige får varje år ungefär 10 000 barn ventilationsrör inopererade i öronen.

Mellanörat ska vara fyllt med luft

Vanligvis är mellanörat fyllt med luft. Luften förs upp via örontrumpeten, den tunna gång som förbinder mellanörat och svalget. Det sker automatiskt varje gång man sväljer eller gäspar.

När man får öronkatarr blir örontrumpeten svullen, den kan inte öppna sig som den ska och det bildas ett undertryck i mellanörat som gör att trumhinnan dras inåt. Efter en tid fylls mellanörat med vätska.

Det är inte klart vad öronkatarr beror på men ofta inträffar det som en följd av en förkylning eller en öroninflammation.

När man har öroninflammation har bakterier fått fästa i mellanörats slemhinna och det har blivit en inflammation, och mellanörat fylls med var.

När de bildas vätska eller var i mellanörat kan inte trumhinnan, som finns intill mellanörat, röra sig som den brukar. Det gör att man hör sämre.

Rör ger luft för att undvika öronkatarr

Vätskan i mellanörat bromsar upp trumhinnans rörelser och man får känslan av att ha lock för öronen och höra sämre. Om hörseln är kraftigt nedsatt och öronkatarren långvarig, kan vätskan behöva sugas ut, och ett ventilationsrör sätts in i trumhinnan för att luft ska kunna komma in i mellanörat. Då kan inte vätska samlas i mellanörat, trumhinnan kan röra sig lättare igen och hörseln blir mer som den var tidigare.

Röret försvårar för bakterierna vid öroninflammation

Om rör sätts in när man har besvär med öroninflammationer görs det för att förebygga att bakterier letar sig in i mellanörat och ger inflammationer. Röret gör att vätska inte kan samlas och göra att bakterier får fäste. Alla öroninflammationer kan inte förebyggas men antalet öroninflammationer brukar halveras genom att rör opereras in.

Ska lufta, inte leda bort vätska

Om barn som har fått ett rör i örat får besvär med att det rinner vätska ut ur örat ska man söka vård så att barnet får behandling. Röret är till för att släppa in luft i örat, inte för att på något sätt dränera bort vätska. Om det rinner ur örat tyder det på en infektion.

Vem kan behandlas och vem bör inte behandlas?

Om behovet finns kan nästan alla som har fått öronkatarr eller återkommande öroninflammationer få rör i örat.

Ett fåtal barn kan ha en mycket trång hörselgång och det finns då inte tillräckligt med utrymme inne i hörselgången för att få röret på plats. Då kan barnet inte opereras.

Barn som ska få rör i örat sövs med narkos

Alla operationer görs på öron-näsa-halsklinik eller öron-näsa-halsenhet. Vuxna som få ett rör inopererat får det under lokalbedövning. När barn ska få ett rör inopererat i örat behöver de sövas eftersom att den som blir opererad behöver vara helt stilla.

Själva operationen, det vill säga hur läkaren gör när röret sätts på plats, är likadan oavsett om man har fått lokalbedövning eller narkos.

Operation med lokalbedövning

Om man ska opereras under lokalbedövning krävs inga speciella förberedelser. Det finns flera bedövningssätt, bland annat med spruta eller med bedövningssalva i hörselgången. Att få en spruta gör ont vid själva sticket i hörselgången.

Viktigt inför operation vid narkos

Magsäcken ska vara tom när barnet ska sövas med narkosmedel, annars finns en risk att barnet kräks. Innehållet från magsäcken kan då hamna i lungorna och ge allvarliga andningsbesvär. Därför ska barnet inte äta något från midnatt kvällen innan operationen. Fram till fyra timmar före operationen är det tillåtet att dricka genomskinliga vätskor som till exempel vatten, te eller saft. Däremot ska inte barn dricka exempelvis välling, fil eller andra ogenomskinliga drycker.

Barnet bör inte vara förkylt

Före operationen undersöks barnets öron av den läkare som ska sätta in röret. Man brukar också prata igenom operationen med läkaren och återigen få ställa frågor. Om barnet nyligen har haft en förkylning kontrollerar läkaren att barnet inte är förkylt, har hosta eller besvär med att andas. Eftersom barnet ska sövas under operationen ökar riskerna med sövningen om barnet är eller nyligen har varit förkylt. Därför kan operationen behöva skjutas upp så att barnet hinner bli helt friskt.

I väg till operationsavdelningen

På operationsavdelningen får barnet en säng att ligga i och medicin antingen i stjärten i form av ett stolpiller, som är ett avlångt piller, eller medicin utblandad i dricka. Medicinen som barnet får ingår i förberedelserna inför sövningen. Sedan körs barnet in i operationssalen.

Oftast sövning genom narkosmedel direkt i blodet

Själva sövningen kan gå till på två sätt. Det ena sättet är att sömnmedel och smärtstillande medel sprutas in i barnets blodkärl genom en mycket tunn slang, en så kallad venkateter. Den sätts på plats med en nål. Oftast sätts katetern på handens ovansida eller i armvecket. När slangen är på plats tas nålen bort och venkatetern fästs med ett litet förband. Narkospersonalen sprutar sömnmedel och smärtstillande medel in i venkatetern.

Om det inte går att sätta en venkateter på barnet när det är vaket sövs barnet genom att det får andas in sömnmedel genom en andningsmask. När barnet sedan sover sätts venkatetern in i armen för att mer sömnmedel och smärtstillande medel ska kunna ges.

Båda metoderna gör att barnet somnar inom några minuter.

En förälder får alltid följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar.

Om man vill förbereda sitt barn på hur en venkateter sätts på plats kan man tillsammans med barnet se den animerad filmen "Billy Bläckfisk får ett stick". Länk till filmen finns i högerspalten.

Bedövningsplåster kan lindra sticket

För att det inte ska göra så ont att få ett stick kan man, innan man åker hemifrån på operationsdagen, sätta ett bedövningsplåster på barnets armar eller händer. Då blir sticken i huden inför sövningen lindrigare. För att plåstren ska fungera bra bör de sättas på minst en timme innan barnet ska sövas. Plåstren finns att köpa receptfritt på apotek.

Röret sätts in i ett hål i trumhinnan

Under operationen ligger man på rygg, med huvudet vridet på sidan. Operationen sker med hjälp av ett öronmikroskop en apparat som placeras ovanför örat, genom vilken läkaren kan se örat mycket förstorat och i detalj. En liten tratt placeras i örat och genom den kan läkaren föra in ett mycket smalt knivblad. Med knivbladet gör läkaren en cirka två millimeter stor öppning i trumhinnan. Om det finns vätska i mellanörat sugs den bort med en liten sug, som också den förs in via tratten. Röret greppas med en speciell, mycket liten tång, förs in via tratten och sätts in i hålet som läkaren gjort på trumhinnan.

En del av röret är innanför trumhinnan i mellanörat och en del utanför trumhinnan i hörselgången.

För att minska risken för infektion brukar läkaren droppa in droppar med antibiotika och kortison i hörselgången.

Själva operationen tar ungefär 10 minuter. Om anledningen till operationen var öronkatarr som har gjort att hörsel är nedsatt, blir hörseln normal direkt. Om anledningen till att röret sätts in var att förhindra återkommande öroninflammationer påverkas inte hörseln.

Körteln bakom näsan kan skrapas bort

Hos barn som har öronkatarr kombinerar man ibland röroperationen med att även skrapa bort den körtel som finns bakom näsan. Den operationen görs då via munnen och svalget. Det har visat sig att öronkatarr ofta läker bättre när den här körteln tas bort.

Läs mer om operation av körtel bakom örat, länk sist i detta kapitel.

Efter operationen

När operationen är klar körs barnet i sin säng till uppvakningsavdelningen. Där får barnet ligga tills det vaknar ordentligt, vilket brukar ta upp till en timme. Sedan får man åka hem. Har även körteln bakom näsan opererats bort måste barnet stanna kvar på sjukhuset i minst två timmar för att sjukvårdspersonalen ska kunna se att det inte börjar blöda från operationssåret i svalget.

Om man har haft lokalbedövning under operationen får man gå hem på en gång.

Man har inte ont i öronen efter operationen och känner inte att något rör sitter fast i trumhinnan. Dygnet efter operationen kan det rinna lite blodblandad vätska ur hörselgången. Därefter ska man inte ha några obehag från öronen om allt fungerar som det ska.

Man kan leva som vanligt efter operationen.

Man kan få nya infektioner – som inte gör ont

Om det börjar rinna ur örat eller se smetigt ut i hörselgången beror det på att man fått en öroninflammation. Eftersom man har ett rör rinner nu varet ut genom detta i stället för att bli kvar inne i mellanörat. Man får inte ont och det brukar inte heller påverka på något annat sätt. Minst var fjärde barn får en öroninflammation med var som rinner ur örat under tiden som ventilationsröret sitter kvar i trumhinnan.

Om man använder örondroppar med antibiotika brukar inflammationen försvinna. Det är sällsynt men ibland kan infektionen bli långvarig eftersom bakterierna har fått fäste i området runt själva plaströret. Då kan det bli nödvändigt att plaströret tas bort för att infektionen ska läka.

Bada – men dyk inte

Tidigare fanns en uppfattning inom vården att risken för infektioner berodde på barnets bad- och simvanor och man rekommenderades då att inte bada alls eller att använda öronproppar och andra öronskydd, som skydd för vattnet. Flera undersökningar har dock visat att infektionsrisken är lika stor oavsett om man badar eller inte och att infektionerna oftast orsakas av bakterier som finns i luftvägarna. Därför är rekommendationen numera att man får simma och bada samt tvätta håret och duscha utan att använda öronproppar eller fetvadd som öronskydd.

Undantaget är för den som vill dyka under vattenytan. Då finns en risk att vatten pressas in i mellanörat genom röret och orsakar yrsel och/eller en infektion. Om barnet vill dyka får man se till att de använder speciella öronproppar som finns att köpa på apotek.

Röret stöts oftast ut av sig självt

Efter några månader upp till ett år stöts röret ut från trumhinnan till hörselgången och hålet efter röret läker ihop. Hos de flesta stöts röret ut inom ett halvår men i enstaka fall kan röret sitta kvar i flera år. Om röret har suttit kvar länge i trumhinnan tas det ibland ut av läkaren för att man inte ska behöva vara extra försiktig i onödan.

Hos ett fåtal som får rör i örat läker inte hålet i trumhinnan ihop igen när röret lossnat. Då kan hålet behöva opereras ihop. Det är sällsynt, men ibland stöts röret ut åt fel håll, det vill säga inåt, och hamnar innanför trumhinnan. Om röret då ger besvär kan det behöva opereras bort.

Barn som har ventilationsrör inopererade kan få en del kalkinlagringar i trumhinnan. Även barn utan rör i öronen som har återkommande öroninflammationer brukar få liknande kalkinlagringar. Det är dock bara utseendet på trumhinnan som påverkas, inte hörseln eller hur trumhinnan fungerar.

Ibland behövs en ny röroperation vid öronkatarr

Under tiden som röret har suttit i örat har svullnaden i örontrumpeten lagt sig och örontrumpeten börjar oftast fungera som den ska. Men om örontrumpeten fortfarande inte fungerar som den ska kan man få tillbaka öronkatarren när röret har lossnat och hålet har läkt ihop. En del barn måste därför gå igenom ytterligare en eller flera röroperationer om deras hörsel är mycket sämre än tidigare. Det kan då ofta hjälpa att även körteln bakom näsan opereras bort.

Att behöva genomgå flera operationer är vanligast hos barn med öronkatarr. Barn som har återkommande öroninflammationer blir fortare friska, ofta redan vid två till tre års ålder. Barn som har problem med öronkatarr kan fortsätta ha besvär upp till sju-åtta års ålder. En del barn som har öronkatarr kan ha besvär ännu längre.