Njurtransplantation

Ny njure ersätter de egna

En njurtransplantation innebär att man får en ny njure inopererad som ersätter de man själv har och som inte längre fungerar. Om man har njursvikt i sin mest allvarliga form, uremi, måste man antingen behandlas regelbundet med dialys, eller få en ny njure för att överleva. En njurtransplantation är för många det bästa alternativet eftersom man efteråt inte är beroende av dialysbehandling och i de flesta fall mår bättre. Man kan också leva ett friare liv även om man måste ta mediciner och gå på läkarkontroller.

Blodgrupp och vävnadstyp

Donator och mottagare behöver inte ha samma blodgrupp men i normalfallet ska blodgrupperna passa ihop. Tidigare var det nödvändigt att blodgrupperna passade ihop men idag finns möjlighet att med speciell behandling ta bort blodgruppsantikroppar mot donatorn.

Varje människa har också sin egen individuella vävnadstyp, som är som en slags id-bricka. Hur vävnadstypen ser ut hos den som ska njurtransplanteras kan också ha betydelse. Både blodgrupp och vävnadstyp undersöks genom blodprover.

Kroppens immunförsvar kan skilja på sina egna och andra människors celler. Därför uppfattar till en början immunsystemet en annan människas njure som något främmande och försöker stöta bort den. För att förhindra det måste man efter en transplantation ta läkemedel som dämpar kroppens immunförsvar.

Njure från en levande person

För att kunna få en ny njure måste det finnas en givare, en donator. En förutsättning för att som frisk ge en njure är att man har tänkt igenom beslutet och har en stark vilja att donera. Det är oftast nära släktingar, makar, sambor eller vänner som blir njurdonatorer men det finns också personer som vill donera en njure anonymt.

Den som ger en njure måste vara helt frisk och får därför genomgå en noggrann medicinsk och psykologisk utredning. Väntetiden för en njurtransplantation med en levande givare är oftast kort, från några veckor till ett par månader. Det är den tid det tar att utreda om njuren passar för mottagaren och om givaren är frisk nog för att donera.

Om givarens och mottagarens blodgrupper inte passar ihop, så måste mottagaren genomgå en speciell behandling innan den planerade transplantationen.

Väntelista om ingen levande givare finns

Om ingen levande givare finns får man stå på väntelista för en njure från en avliden givare.

Väntetiden på en njure från en avliden givare beror bland annat på vilken blodgrupp man har. Oftast är väntetiden omkring två till tre år, men det kan variera. Under väntetiden brukar man ha kontakt med en transplantationskoordinator som kan svara på frågor och ge råd och stöd. När det finns en lämplig njure blir man uppringd och får besked om när man ska komma till transplantationsavdelningen och hur man ska förbereda sig.

Njurtransplantation inte alltid lämplig

Det är inte ovanligt med olika medicinska komplikationer efter en transplantation, till exempel att kroppen försöker stöta bort den nya njuren eller att man får olika infektioner. Ibland måste man opereras igen. Det här gäller både direkt efter operationen och under hela den tid som man har den nya njuren. Därför kan inte heller alla som har allvarlig njursvikt bli transplanterade.

Om man har andra tillstånd som belastar kroppen, som kraftig övervikt, en svår hjärt-kärlsjukdom eller cancer, kan det vara för ansträngande för kroppen att dessutom genomgå en njurtransplantation. Då kan dialysbehandling vara ett bättre alternativ.

Man ska också kunna klara både den långa behandlingen efteråt och kunna följa alla föreskrifter man får av sjukvårdspersonalen. Allt det här utreds noga innan man blir föreslagen en transplantation.

Utredningen ger en grund för beslutet

Eftersom allvarlig njursvikt kan ha utvecklats på grund av olika slags sjukdomar ser utredningen också lite olika ut för varje patient. Allmänna undersökningar och provtagningar som görs är att man får sin blodgrupp och vävnadstyp fastställd genom blodprover. En del andra prover tas också, bland annat för att mäta blodvärden, undersöka urinen och njurens funktion. Man brukar få göra ett vilo-EKG, röntga hjärtat och lungorna och göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.

Läkaren gör också en allmän kroppsundersökning och sammanfattar det som redan finns i journalen och som är av vikt för beslutet om transplantation. Transplantationsenheten på sjukhuset bedömer med hjälp av utredningen om man kan klara en njurtransplantation. Oftast får man också komma till transplantationsenheten för ett läkarbesök där.

Viktigt att vara i form inför transplantationen

En njurtransplantation och den behandling som följer efteråt är ansträngande för kroppen. Därför är det bra om man försöker förbättra konditionen och muskelstyrkan inför operationen. Man kommer då att få lättare att vara uppe och röra sig den första tiden efter operationen. Risken för att man ska få komplikationer, som till exempel blodpropp och lunginflammation, minskar också. Kortison, som är en av de mediciner som man oftast behöver ta efter en transplantation, har som biverkan att musklerna försvagas. Därför att det extra viktigt att ha bra muskelstyrka från början. En sjukgymnast kan tipsa om lämplig träning innan njurtransplantationen.

Man ska också försöka äta bra, eftersom näringsbrist kan försämra kroppens motståndskraft och försvaga muskelstyrkan. Om man mår illa och har svårt att äta tillräckligt på grund av sin njursvikt kan man få hjälp av en dietist. Om man har stor övervikt innebär det en ökad risk vid operationen och då måste man först gå ner i vikt. Även då kan en dietist ge råd och stöd.

Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en njurtransplantation. Sårläkningen, blodcirkulationen och konditionen förbättras så att man snabbare återhämtar sig efter operationen.

Samtalsstöd finns om man vill ha det

Det är naturligt att ha många känslor inför en stor operation som det kan vara bra att samtala med en kurator om. Det kan till exempel gälla oro för vad som ska hända, eller kring relationer, arbete och ekonomi. Kuratorn kan också ha stödjande samtal med närstående och hjälpa till med kontakter med andra delar av vården och försäkringskassan.

En stor omställning i livet

En transplantation innebär en stor omställning i livet och man kan bli tillfälligt nedstämd även om transplantationen har gått bra. Man kan till exempel känna sig pressad av alla nya förväntningar och krav både från sig själv och från omgivningen.

Transplantationen väcker också funderingar om liv och död. Man kan känna tacksamhet, men ibland också skuldkänslor, gentemot den som har donerat njuren. Medicineringen kan ge psykiska biverkningar, som nedstämdhet. Man kan få träffa en kurator, psykolog eller psykiatriker för samtal och stöd.

Medicineringen kan sätta ner prestationsförmågan under en längre tid. Det blir oftast bättre när doserna kan sänkas. Då brukar de flesta känna sig piggare, men det är inte ovanligt att man känner sig kraftlös under en längre tid. Det kan påverka till exempel i vilken mån man klarar att arbeta eller studera.

Om man vill bli gravid

Kvinnor som har slutat ha mens under en dialysbehandling återfår den ofta efter en njurtransplantation, vilket ökar möjligheterna att bli gravid. Många kvinnor har också fött barn efter att de har genomgått en transplantation. För att kroppen ska läka bör man undvika att bli gravid under det första året efter njurtransplantationen. Därefter är det bra om man pratar med sin transplantations- eller njurläkare och med en gynekolog om man planerar att bli gravid så att man kan få rätt hjälp under graviditeten.

Man kan behöva en ny njurtransplantation

Det finns inga garantier för hur länge en njure fungerar efter en transplantation. För vissa fungerar njuren bara under en kort tid och för andra kan njuren fungera i många år. Det är svårt att veta på förhand hur det kommer att gå eftersom det till exempel beror på vilken slags njursjukdom man har, om man får komplikationer av olika slag efter transplantationen eller om njursjukdomen kommer tillbaka i den nya njuren. Om den transplanterade njuren slutar att fungera finns det oftast möjlighet att bli transplanterad igen. Det finns många som har njurtransplanterats flera gånger under sitt liv.

Tiden strax innan operationen kan se olika ut

Förberedelserna inför en njurtransplantation beror på om man ska få en njure från en person som nyss har dött eller från en som lever.

Om man ska få en njure från en levande donator kommer man oftast till transplantationsenheten en till två dagar före den planerade operationen. Där görs olika undersökningar och provtagningar och det finns gott om tid för information inför operationen.

Ska man istället få en njure från en nyss avliden givare är tiden begränsad eftersom den nya njuren måste opereras in så snart som möjligt. Då blir man kallad till sjukhuset bara några timmar före transplantationen.

Innan operationen

Man ska inte äta eller dricka en tid före operationen. Vilken tid som gäller får man information om av vårdpersonalen.

Före operationen får man lämna blodprover, och göra en EKG-undersökning och en lungröntgen. Man får också duscha och tvätta sig med en bakteriedödande tvål. Innan man skjutsas till operationsavdelningen får man lugnande medicin så att man är avslappnad inför transplantationen.

Eftersom man ska vara sövd under operationen gör en narkossjuksköterska de sista förberedelserna inför narkosen. Man får en urinkateter, en plastslang som går genom urinröret in till urinblåsan och som ska sitta kvar i några dagar efter transplantationen. Under operationen har man en slang genom munnen ned i luftstrupen och andas med hjälp av respirator.

Operationen tar ett par timmar

En njurtransplantation tar två till tre timmar. Vid operationen görs ett ungefär tjugo centimeter långt snitt strax ovanför den ena ljumsken där den nya njuren ska opereras in. Den nya njuren placeras alltså inte där de gamla njurarna sitter, utan de får vara kvar. Kirurgen ansluter den nya njurens blodkärl till de blodkärl som går till benet. Urinledaren från den nya njuren ansluts till urinblåsan.

Direkt efter operationen

Efter transplantationen flyttas man till en uppvakningsavdelning där sjukvårdspersonalen bland annat kontrollerar andning och blodtryck. Via katetern kontrolleras också att den nya njuren börjar producera urin.

Direkt efter att man har vaknat kan man känna sig illamående och vara törstig. Man kan också ha ont i halsen av slangen som har legat i luftstrupen under narkosen. De första timmarna får man inte äta och dricka utan får vätska genom dropp.
När allting ser bra ut får man komma tillbaka till vårdavdelningen. Då kan man oftast dricka och äta igen.

De första dagarna efter operationen

Det brukar göra ont i operationsområdet och därför får man smärtstillande sprutor och ofta även sprutor mot illamående. Efter några dagar får man smärtstillande medicin som tabletter istället. Smärtan försvinner ofta inte helt under de första dagarna efter operationen. Målet är att så mycket av smärtan ska tas bort så att man kan vara uppe och röra sig utan att känna alltför stort obehag. Det är viktigt för att undvika komplikationer som till exempel blodpropp.

Det kan vara svårt att få igång magen efter en operation. Både operationen i sig och de smärtstillande läkemedlen minskar tarmarnas rörelser. Gas i tarmarna orsakar ofta magknip. Man behöver ofta något laxerande medel, men om man är uppe och rör sig kommer tarmen lättare igång.

Det förband man får över såret tittas till varje dag och läggs om när det behövs. Ibland kan det läcka sårvätska och då måste förbandet bytas ofta. Stygnen brukar få sitta kvar i ungefär två veckor och tas bort vid ett återbesök på sjukhuset.

Dialys kan ibland behövas under en period

Om den nya njuren fungerar direkt brukar den genast börja bilda urin och någon dialysbehandling behövs inte längre. Ibland dröjer det en tid innan den nya njuren börjar fungera. Oftast tar det bara några dagar, men ibland kan det ta flera veckor innan njuren kommer igång och då behöver man tillfällig dialys.

Ungefär en vecka på sjukhus – sedan läkarkontroller

Om allt går bra ligger man kvar på sjukhuset i omkring en vecka efter en njurtransplantation.

Den närmaste tiden efter operationen behöver man gå på provtagning och läkarkontroll två till tre gånger i veckan för att läkaren ska kunna följa den nya njurens funktion. När njurfunktionen är bra behöver man inte gå på kontroller lika ofta. Om njuren fungerar som den ska efter det första året kan det räcka med tre till fyra läkarbesök per år.

Läkemedelsbehandling efter operationen

Kroppens immunförsvar kan skilja på sina egna och andra människors celler. Därför uppfattar immunförsvaret en annan människas njure som något främmande och försöker stöta bort den. För att förhindra det måste man efter en njurtransplantation ta läkemedel som dämpar kroppens immunförsvar.

Behandlingen består oftast av en kombination av två eller tre olika sorters mediciner. Direkt efter transplantationen får man ganska höga doser och därefter minskas doserna stegvis. Den lägre dosen fortsätter man att ta hela livet eller så länge njuren fungerar.

Om man tar mycket immundämpande läkemedel ökar risken att få olika infektioner och om man tar för lite ökar istället risken för att njuren ska stötas bort. Därför är det viktigt att man följer läkarens anvisningar om hur och när man ska ta medicinerna.

Vilka mediciner som passar varierar från person till person

Det finns flera sorters immundämpande läkemedel. Vilka sorter som används och i vilka doser varierar från person till person. Läkaren gör en avvägning mellan medicinens effekter och de biverkningar de kan ge. Om biverkningarna är väldigt besvärande försöker läkaren att sänka dosen av just det läkemedlet. Ofta gör det att biverkningarna minskar eller försvinner. Ibland måste man byta till något annat läkemedel som kan fungera bättre. När man med tiden tar lägre doser av medicinerna minskar också biverkningarna.

Man blir mer infektionskänslig av medicinerna

Eftersom den här typen av läkemedel dämpar immunförsvaret blir man mer mottaglig för infektioner som immunförsvaret annars hade bekämpat. Det är inte ovanligt att man råkar ut för exempelvis svampinfektioner, urinvägsinfektion, herpes eller lunginflammation. Ibland får man förebyggande antibiotika efter transplantationen för att minska risken för infektioner.

Om man får en infektion är det viktigt att man får behandling så snart som möjligt. Därför ska man genast kontakta en läkare om man får feber eller andra symtom som kan vara tecken på en infektion.

Ibland försöker kroppen stöta bort njuren

Ungefär en fjärdedel av alla som njurtransplanteras råkar ut för att kroppen försöker stöta bort den nya njuren under den första tiden efter transplantationen. Det kan hända en eller flera gånger.

Ett akut avstötningsförsök går oftast att häva om man får behandling i tid. Stigande halter av ämnet kreatinin i blodet är oftast det första tecknet på att kroppen försöker stöta bort njuren. Därför får man lämna täta blodprover, särskilt under den första tiden efter transplantationen. Man kan också få symtom som till exempel att man

• har ont i området där njuren sitter
• känner sig sjuk eller får feber
• går upp i vikt på kort tid
• kissar mindre
• svullnar i kroppen.

Ett vävnadsprov kan ge svar

För att vara säker på att det är en avstötning som har börjat tas ett vävnadsprov från njuren, en så kallad biopsi. Först söker läkaren fram det ställe där provet ska tas genom att se njuren på ultraljud. Man får en spruta med lokalbedövning i huden och läkaren sticker sedan in en tunn nål och tar ut ett litet prov av njuren. Det gör inte ont och går fort. Vävnadsprovet undersöks sedan i mikroskop och ofta får man svar redan samma dag.

Om provet visar att kroppen försöker stöta bort njuren får man ännu mer av ett kraftigt immundämpande läkemedel. Oftast stoppar medicinen avstötningsförsöket, men i enstaka fall händer det att njuren ändå slutar att fungera. Ibland måste den opereras bort igen och man får börja med dialysbehandling. Efter att man återhämtat sig får man diskutera med sin läkare om det går att göra en ny njurtransplantation.

Problem med den nya njuren

Även om man tar immundämpande medicin kan njurens funktion på sikt försämras. Vissa njursjukdomar kan komma tillbaka i den nya njuren. Man kan också få det som kallas en kronisk avstötning. Det innebär att det långsamt bildas ärr i njurvävnaden som så småningom leder till att njurfunktionen blir sämre. Oftast syns till en början inget i proverna, men så småningom stiger kreatininhalten i blodet sakta.

Kronisk avstötning kan ibland komma redan under första året efter transplantationen, men är vanligare hos njurar som har fungerat bra i flera år. Orsaken är oklar och det finns idag ingen bra behandling. Ibland kan försämringen bromsas genom att man får pröva kombinationer av nya läkemedel. Om det inte hjälper kommer njuren så småningom sluta att fungera. Då får man med hjälp av sin läkare ta ställning till om det går att göra en ny njurtransplantation.

Blodtrycket kan vara förhöjt efter transplantationen

Många som har njursjukdomar har högt blodtryck och får behandling med blodtrycksänkande läkemedel. Oftast fortsätter blodtrycket att vara för högt även efter en transplantation. Det kan påverkas av den nya njurens funktion, men även av de gamla njurarna. Några av de immundämpande läkemedlen kan också höja blodtrycket.

Ofta förbättras blodtrycket så småningom när den nya njuren fungerar bra och man kan minska på den immundämpande medicinen.

Blodsockret påverkas

Njursjukdomar gör att man oftare får sjukdomar i hjärtat och i blodkärlen. Om man har diabetes påverkar det också risken för kärlsjukdomar och man behöver göra täta blodsockerkontroller efter en transplantation för att få rätt dos av insulin.

Om man hade diabetes redan före transplantationen måste man oftast ändra sin insulindosering när njuren börjar fungera. Det beror på att insulinet blir mer kortverkande samtidigt som man oftast får bättre aptit för att man mår bättre och för att man tar kortison. Samtidigt blir man ofta mer rörlig och börjar motionera mer än före operationen. Allt detta gör att blodsockret blir svårare att reglera den första tiden.

Vissa får diabetes och måste ta insulin

Den som inte hade diabetes innan kan få diabetes efter transplantationen. Det beror framför allt på de immundämpande läkemedlen. Normalt kan kroppen tillverka det extra insulin man behöver, men för vissa räcker det inte. Då kan man få diabetes efter transplantationen och måste behandlas med insulin. Ibland försvinner den av sig själv och då behövs ingen behandling.

Med tiden sänks doserna av det immundämpande läkemedlet och man kan sänka insulindosen. Ibland behövs ingen behandling alls.

De flesta mår bättre

Omkring 350 njurtransplantationer genomförs varje år i Sverige. Av de njurar som doneras kommer ungefär fyra av tio njurar från levande givare.

Njurar från avlidna givare kan ge lite mer problem, till exempel genom att njuren inte börjar fungera direkt efter transplantationen. Då kan man tillfälligt behöva få dialysbehandling i väntan på att njuren kommer igång. Men även om det kan vara krångligare i början med njurar från avlidna donatorer brukar problemen gå över inom något år.

En lyckad transplantation innebär för de flesta att man mår bättre än tidigare, även om man får fortsätta ta mediciner och gå på regelbundna läkarkontroller. Man kan i högre grad planera för till exempel studier, yrkesliv, resor och socialt liv i övrigt.