Klimatvård – rehabilitering utomlands

Skåne

Rehabilitering utomlands - Skåne

Läs information om vad som gäller för klimatvård-rehabilitering utomlands för dig som bor i Skåne:

Klimatvård i Skåne - Rehabilitering utomlands

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Man kan i vissa fall få rehabilitering utomlands i ett varmt klimat om man har psoriasis, en reumatisk sjukdom eller en neurologisk sjukdom eller skada.

Landstingen och regionerna har olika bestämmelser om vem som kan få rehabilitering utomlands. Vanligtvis ska ett intyg från en läkare skickas till en särskild uttagningsläkare som gör en bedömning av behovet av klimatvård. Rehabiliteringen sker som regel vid anläggningar på Teneriffa, Gran Canaria och spanska fastlandet.

Man betalar själv för vistelsen motsvarande den kostnad som tas ut för sjukhusvård i Sverige. Kostnaden varierar mellan landstingen och regionerna, men är som regel 80-100 kronor per dag.

Förberedelser

Inga särskilda förberedelser behövs, förutom det som gäller inför en resa utomlands. Det kan vara en fördel att börja träna redan på hemorten för att kunna tillgodogöra sig rehabiliteringen i varmt klimat så bra som möjligt.

Hur går rehabiliteringen till?

Den vanligaste rehabiliteringstiden är tre till fyra veckor. Beroende på vilken sjukdom man har får man olika behandlingar, träning och möjlighet att sola.

Om man har psoriasis är solning en viktig del. För den som har en reumatisk eller neurologisk sjukdom är det främst träning av olika funktioner under ledning av arbetsterapeut och sjukgymnast som blir aktuell.

Man kan även få delta i en så kallad patientskola med undervisning av en sjuksköterska, arbetsterapeut eller sjukgymnast. Där får man bland annat lära sig hur det är att leva med en kronisk sjukdom eller funktionshinder.

Om man har psoriasis undervisas man också av läkare. Man får kunskap om sjukdomen, hur den behandlas och hur man med sin livsstil kan påverka sin situation. Man får också göra praktiska övningar.

En rehabiliteringsplan med individuella mål formuleras för varje patient.

Hur mår man efteråt?

För de flesta är det mycket positivt med möjlighet till koncentrerad träning för att förbättra olika funktionsförmågor och för att minska smärta. Många uppskattar också att träffa andra personer i samma livssituation och utbyta erfarenheter.

En viktig del av klimatvårdsrehabiliteringen är att få användbar kunskap om sjukdomen.

Visa mer

Varför rehabiliteras man utomlands?

Varför rehabiliteras man utomlands?

Rehabilitering i ett varmt klimat

Den här typen av rehabilitering har haft olika namn, exempelvis utlandsvård, klimatvård och rehabilitering utomlands. Det som menas är en aktiv rehabilitering i ett varmt klimat med möjlighet att sola och bada.

Det är framförallt om man har en reumatisk eller neurologisk sjukdom eller skada eller om man har psoriasis som man kan få denna rehabilitering.

Har man en reumatisk eller neurologisk sjukdom är syftet att bibehålla eller öka muskelstyrkan och ledrörligheten, förbättra balansen och konditionen och på så sätt få ett minskat funktionshinder.

Om man har psoriasis är syftet att minska hudförändringarna och ge kunskap om vilka livsstilsfaktorer som kan påverka sjukdomen. I några landsting kan man också få klimatvård om man har ett svårt kroniskt eksem.

Det var på 1960-talet som man började kunna få rehabilitering anordnad av landstingen i ett varmt och soligt klimat. Innan dess tillbringade många psoriatiker samt reumatiskt och neurologiskt sjuka långa tider i varmare klimat på eget initiativ eftersom de mådde bättre och blev betydligt rörligare i värmen.

Vilka har möjlighet att få rehabiliteringen?

Regionerna och landstingen har olika bestämmelser om vem som kan få rehabilitering utomlands. Uttagningsrutinerna varierar, men vanligtvis skriver en läkare först intyg om behovet av rehabilitering. Intyget skickas till en särskild uttagningsläkare. Varje region och landsting har en utsedd uttagningsläkare som bedömer alla inkomna läkarintyg angående klimatvård. Det kan vara en specialistläkare, till exempel reumatolog, neurolog eller dermatolog, men det förekommer även att uttagningsläkaren har en annan specialitet. Det beslut som tas kan inte överklagas.

Den vanligaste orsaken till att man inte beviljas rehabilitering utomlands är att det landsting man tillhör har tillsatt begränsade medel till denna form av rehabilitering. Man kan också få avslag för att man har andra sjukdomar som gör det olämpligt att träna i varmt klimat, till exempel vissa hjärtsjukdomar. Andra orsaker kan vara att man har en sjukdom som försämras om man vistas i solen eller att man just då har en mycket aktiv sjukdomsperiod och därför inte kan tillgodogöra sig en aktiv rehabilitering.

Var sker rehabiliteringen?

De anläggningar som används finns framförallt på Teneriffa, Gran Canaria, på spanska fastlandet och i Igalo, Montenegro. Några anläggningar används året om, andra under vår och höst.

Man betalar själv samma kostnad som när man vårdas intagen på sjukhus. Kostnaden kan variera mellan olika landsting och regioner men är som regel 80–100 kronor per dag. Vanligtvis får man för denna summa resa inom Sverige till flygplatsen, flygresor och transfer till anläggningen utomlands, kost, logi och behandlingar.

Hur lång är rehabiliteringsperioden?

Den vanligaste behandlingstiden är tre till fyra veckor. Omställningen till en aktiv rehabilitering tar oftast några dagar, och i början tar man det lite lugnare med träning och solning. Tidigare var behandlingstiden sex till tolv veckor vilket många tyckte var alldeles för lång tid.

Hur effektiv är klimatvården?

I slutet på 1990-talet gjordes en utvärdering inom Stockholms läns landsting av denna typ av rehabilitering utomlands för reumatiker som visade på förbättrad aktivitetsförmåga, ökat välbefinnande och minskad värk. Sex månader efter avslutad rehabilitering fanns dessa positiva effekter kvar.

En utvärdering av vården för neurologiskt handikappade visade att livskvaliteten skattades högre efter rehabiliteringen. Man kunde prestera bättre i tester genom att man lärt sig att kompensera sitt funktionsbortfall, och genom en bättre anpassning av hjälpmedel och närmiljö.

Rehabiliteringen utomlands för astmatiker ansågs i utvärderingen enbart kunna användas för lindrigt sjuka astmatiker. Om man hade lindrig astma ansågs en vanlig charterresa uppnå samma medicinska effekt.

Många som varit på rehabilitering utomlands upplever förutom de olika träningsmöjligheterna även andra positiva effekter. Man träffar andra med samma livssituation och kan utbyta erfarenheter. Att kunna koppla av helt från arbetet och att inte behöva ta hand om vardagssysslor som att städa, handla och laga mat, är också positiva effekter.

Patientskola under rehabiliteringen med undervisning om sjukdomen, dess behandling och livsstilsfaktorernas betydelse kan ge livslång effekt.

Fäll ihop

Hur går behandlingen till?

Hur går behandlingen till?

Först sätts ett mål

Rehabiliteringsperioden inleds med att man tillsammans med olika personalkategorier gör upp en individuell rehabiliteringsplan. En läkare gör en medicinsk undersökning och en sjuksköterska har ett ankomstsamtal för att göra en bedömning av omvårdnadsbehov, hjälpbehov, medicinering och andra medicinska åtgärder.

En sjukgymnast och en arbetsterapeut bedömer funktionsförmågan. Det är viktigt att man själv formulerar målet för rehabiliteringen, som är individuellt. Det är bra att formulera konkreta mål istället för allmänna, som ökad muskelstyrka och rörlighet. Ett konkret mål kan till exempel vara att man vill kunna klä på sig själv. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter inriktar då behandlingarna på att öka rörligheten i axlar och armar, men även i höfter. Dessutom kanske man måste träna grov- och finmotoriken i händerna.

Ett annat konkret mål kan vara att kunna gå i trappor, vilket innebär att träningen inriktas på fotleder och benstyrka, samt gångförmåga.

Om man har psoriasis gör en läkare eller sjuksköterska en bedömning av hur omfattande och svår psoriasis man har innan man åker på klimatvård för att kunna jämföra med hur det ser ut efter rehabiliteringen utomlands. Man får också göra en egen bedömning av vilken effekt klimatvårdsbehandlingen har haft på livskvaliteten.

Personalen man möter

På anläggningarna finns vanligtvis både läkare och sjuksköterskor. Sjuksköterskorna ansvarar för omvårdnaden som man är beroende av under rehabiliteringstiden. Det kan vara mediciner som injiceras, kontroller av blodtryck och blodprov eller såromläggningar.

Förutom läkare och sjuksköterskor finns bland andra arbetsterapeuter och sjukgymnaster som tar hand om den aktiva rehabiliteringen.

På vissa anläggningar finns också kurator, som stöttar i arbetet med att leva med en kronisk sjukdom.

Arbetsterapi

Arbetsterapeuternas insatser innebär träning av axlar, armar och händer. Arbetsterapeuter leder daglig handträning i grupp. Denna gymnastik kallas ofta för handgrupp, men man tränar alla leder i nacken, axlarna, armarna, handlederna och händerna.

De individuella behandlingarna kan gå ut på att träna muskelstyrkan och öka rörligheten i dessa leder. Det kan även bli aktuellt att träna grov- och finmotorik och koordination. Arbetsterapeuten hjälper också till med rådgivning och utprovning av tekniska hjälpmedel. Som smärtlindrande behandling kan man få till exempel handmassage, varma paraffinbad eller kylbehandlingar med ispåsar för händerna.

Innan behandlingarna påbörjas gör arbetsterapeuten olika mätningar av händernas rörlighet, handstyrkan och graden av smärta. Innan hemresan görs samma mätningar för att jämföra resultat med det man hade när man kom.

Sjukgymnastik

Man kan dels få individuell sjukgymnastik, dels sjukgymnastik i grupp. Man kan även få sjukgymnastik i bassäng. Sjukgymnastiken inriktas på att öka rörligheten och muskelstyrkan så att ledernas och musklernas funktion förbättras. Att få bättre kondition är också viktig. Man kan få smärtlindrande behandlingar i form av värme, kyla, akupunktur och massage.

Det är viktigt att man som patient ökar sin fysiska aktivitet för att minska risken för hjärt- kärlsjukdomar.

Sjukgymnasten testar på olika sätt den kroppsliga funktionen och gör mätningar av den innan träningen påbörjas. Med utgångspunkt från patientens egen målsättning och sjukgymnastens funktionsbedömning görs i samråd en individuell behandlingsplan.

Egenträning och behandling

I början av rehabiliteringen får man av sjukgymnasten ett träningsprogram med lämpliga övningar som man gör dagligen på egen hand. Sjukgymnasten följer upp hur man klarar övningarna och tar bort de moment som inte känns bra och ger förslag på nya. Man tränar antingen genom promenader, i bassängen, eller i en träningssal med olika gymredskap.

Det är viktigt att man tycker att träningen är meningsfull och rolig. En del vill cykla på motionscykel medan andra föredrar att promenera barfota i den varma sanden. Egenträningen anpassas efter var och ens behov och förmåga.

På anläggningar för psoriatiker finns utrymmen där man kan sola naken.

När man lämnar anläggningen får man ett individuellt program så att man kan fortsätta med träningen och behandlingen hemma. Efter tre till fyra veckors träning dagligen går det oftast lättare att behålla vanan att träna dagligen även när man kommit hem.

Sjukgymnastik i grupp

Förutom individuell sjukgymnastik leder sjukgymnaster varje dag gruppträning till musik. Gruppträningarna varierar på de olika anläggningarna, men här finns en ungefärlig beskrivning av hur den går till:

Pallgymnastik/sittgymnastik
Dagarna inleds oftast med gymnastik som sker sittande. På så sätt får man en mjuk start på dagen och alla kroppens leder mjukas upp och tränas från yttersta tålederna till käklederna. Alla kan vara med på denna gymnastik oavsett funktionshinder.

Mattgymnastik
I den här gymnastikformen ligger man på en matta. Framförallt tränas ben och armar. Om man har svårt att ligga ned på marken eller att komma upp igen kan man ligga på en brits och göra rörelserna.

Bassängträning
Det här är en vanlig och uppskattad träningsmetod. Den sker i inomhus- eller utomhusbassäng, ofta till musik, och de flesta upplever att de blir lätta och rörliga i vattnet. Att träna i varmt vatten innebär att man kan röra sig lättare och ta ut rörelserna bättre. Det varma vattnet har även en smärtlindrande effekt. Vattnet har en avlastande effekt på kroppen, och därför kan man belasta sina leder mer än när man är på land.

Det finns träningsprogram anpassade för personer med olika diagnoser, men också ett längre konditionsprogram. En del har som mål att kunna vara med i konditionsprogrammet under någon av de sista veckorna av rehabiliteringen. Efter all bassängträning är det bra att vila en stund eftersom man ofta har ansträngt sig en hel del.

Fotgymnastik
Många med reumatiska sjukdomar har besvär med sina fötter. Under fotgymnastiken tränas tåleder, fötternas leder och fotlederna. Ofta används små bollar som man pressar mot marken och rullar med fötterna.

Avslappningsövningar
Ibland erbjuds avslappningsövningar för att minska stress och spänningar.

Undervisning

På flera av anläggningarna ordnas olika utbildningar. Då samlas en mindre grupp med en likartad diagnos under ledning av sjukgymnast, arbetsterapeut eller sjuksköterska.

De vanligaste områden som tas upp i dessa så kallade patientskolor är

  • hur det är att leva med en kronisk sjukdom eller ett funktionshinder
  • läkemedelsbehandling
  • ledskydd och tekniska hjälpmedel - ledskyddsundervisning innebär att man får lära sig att skydda sina leder genom att använda dem på ett ergonomiskt riktigt sätt
  • betydelsen av motion, fysisk träning och bra kost
  • livsstilsfaktorernas, till exempel rökningens, betydelse för kronisk sjukdom och funktionshinder
  • patienträttigheter och möjligheter till ekonomiskt stöd.


Undervisningen är vanligtvis upplagd i form av gruppdiskussioner och man kan även lära sig mycket av de andra gruppdeltagarnas erfarenheter.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-01-16
Skribent:

Birgitta Stymne, överläkare vid hudkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping

Granskare:

Ingiäld Hafström, professor, överläkare vid Reumatologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm


Skåne
Tillägg uppdaterade:
2013-08-21