Prover och kontroller på barnmorskemottagningen

Foto som visar en gravid kvinna som undersöks av en barnmorska. Kvinnan ligger ner och barnmorskan känner på kvinnans mage.

Svaren på proverna kan ha betydelse för hur ofta man behöver träffa barnmorskan under graviditeten. De kan även ha betydelse för hur man blir omhändertagen vid förlossningen och direkt efteråt.

Vanliga prover och kontroller

För att barnmorskan ska få en bild av hur man mår ingår flera prover och kontroller vid inskrivningen på barnmorskemottagningen, även kallad mödravårdscentral (MVC). De vanligaste är blodprov, urinprov, blodtryck och vikt.

Blodprover vid inskrivningen

Först får man lämna ett blodprov som visar det så kallade blodvärdet. Det kallas ofta Hb, en förkortning av hemoglobin, eftersom det mäter blodets halt av hemoglobin. Ett lågt blodvärde kan göra att man känner sig trött, eftersom man då kan ha en låg syreupptagning i blodet. Ofta tas provet som ett stick i fingret, och då får man direkt reda på sitt blodvärde.

Även sockerhalten, glukos, mäts i blodet. I journalen kallas det p-glukos. Om blodsockervärdet är för högt kan det tyda på att kroppen inte har en tillräcklig förmåga att ta hand om det socker man får i sig. Det kan vara tecken på att man fått diabetes under graviditeten, så kallad graviditetsdiabetes.

Ett annat blodprov tas i armvecket och skickas för analys. Svaret kommer efter en till två veckor. Provet tas för att undersöka om man saknar skydd mot röda hund. I så fall erbjuds man att vaccinera sig efter förlossningen. Provet visar också om man har hepatit (gulsot), hiv eller syfilis. Har man någon av de sjukdomarna kan man få behandling så att fostret skyddas så bra som möjligt.

När man lämnar prover blir man tillfrågad om man samtycker till att proven sparas för framtiden. Då finns det bättre möjligheter att jämföra proverna med sådana som tas senare. Proverna kan dessutom användas till exempel till forskning.

Man får reda på sin blodgrupp

Blodprovet som tas armvecket visar också vilken blodgrupp man tillhör: A, B, AB eller 0. Samtidigt får man veta om blodgruppen är Rh-positiv eller Rh-negativ. De flesta människor är Rh-positiva.

Om man har Rh-negativ blodgrupp och är gravid med ett foster som har Rh-positiv blodgrupp, kan man bilda antikroppar mot fostrets blod om man kommer i kontakt med det, och det kan vara riskfyllt för fostret. Om man till exempel ska göra ett fostervattenprov kan man därför behöva få en spruta med ett läkemedel som förhindrar att man bildar antikroppar. Man får också en sådan spruta i samband med förlossningen, för att det inte ska uppstå problem vid nästa graviditet.

Blodprover som tas flera gånger

Under graviditeten återkommer ett par blodprover med jämna mellanrum. Det gäller blodsocker (glukos) och blodvärde (Hb). Om blodvärdet ligger för lågt behöver man äta extra järnrik kost för att få i sig järn. Barnmorskan kan även rekommendera järntabletter. Det är naturligt att blodvärdet blir lite lägre under en graviditet. Hur lågt det blir är individuellt.

Blodtrycket mäts vid varje besök

Blodtryck mäts vid inskrivningen och vid varje besök. Det görs för att kontrollera att man inte har för högt blodtryck. Ofta sjunker blodtrycket lite i början av graviditeten för att sedan stiga under de tre sista graviditetsmånaderna. I journalen förkortas blodtrycket BT.

Urinprov vid inskrivningen

Vid inskrivningen lämnar man ett urinprov för att se om det finns protein, även kallat äggvita, i urinen. Det kan vara ett tecken på urinvägsinfektion eller att njurarnas funktion är nedsatt. I journalen kallas provet u-protein.

Om barnmorskan misstänker att man har en urinvägsinfektion kontrolleras om det finns bakterier i urinen. Man får svar efter ungefär en vecka. Har man bakterier i urinen när man är gravid brukar man få behandling med antibiotika, även om man inte har några besvär.

Högt blodtryck och protein i urinen

Om det finns protein i urinen kan man behöva gå på tätare besök hos barnmorskan. Förutom att blodtrycket mäts varje gång kontrolleras då också hur mycket protein urinen innehåller. Högt blodtryck och protein i urinen kan vara tecken på havandeskapsförgiftning, så kallad preeklampsi. Ett annat tecken på det är att kroppen samlar mer vätska och blir mer svullen än vad som är vanligt. Därför får man väga sig vid varje besök om man har högt blodtryck och protein i urinen.

Det är ovanligt med havandeskapsförgiftning före graviditetsvecka 28 och det är få kvinnor som får sjukdomen.

Vikten följs under graviditeten

Vid en del av besöken hos barnmorskan får man väga sig. Hur mycket man går upp i vikt varierar. För de flesta brukar det vara lagom att öka ungefär tio till tolv kilo under hela graviditeten, för att må så bra som möjligt. Om man var mycket smal innan man blev gravid behöver man oftast gå upp mer, och om man var kraftigt överviktig behöver man i stället se till att man inte går upp fullt så mycket.

När träffar man läkaren?

Om man är gravid och har en grundsjukdom eller riskfaktorer som kan påverka graviditeten får man oftast träffa en läkare. Är man frisk och tidigare har både varit gravid och fött barn utan komplikationer, är det på vissa mottagningar inte någon rutin med läkarbesök. Men om man vill träffa läkare eller om graviditeten inte löper som den ska ordnas förstås läkarbesök.

Vid ett läkarbesök undersöker läkaren hur långt graviditeten gått och bedömer om allt verkar som vanligt. Vid detta besök finns möjlighet att ställa frågor. Man kan också få mer information om fosterdiagnostik.

Om det behövs kan läkaren skriva remiss till någon specialistklinik eller se till att vissa kontroller och undersökningar görs under graviditeten.

Foto av en doppler som man kan använda för att mäta fostrets hjärtfrekvens. Dopplern hålls mot magen och frekvensen syns på en skärm.Fosterrörelser och hjärtljud

Man brukar börja känna fosterrörelser runt graviditetsvecka 17-20, men det är inte ovanligt att man kan känna dem tidigare eller senare. Tidpunkten varierar mycket från person till person. Fosterrörelserna känns i början som en liten virvel i magen. Barnmorskan brukar fråga om det känns något i magen vid den här tiden.

I mitten av graviditeten börjar barnmorskan även lyssna på fostrets hjärtslag, som kallas fosterljuden. Det görs sedan vid varje besök. Fosterljuden brukar variera mellan 110 och 160 slag per minut.

 

Magmått visar om fostret växer som det ska

Från graviditetsvecka 24-25 börjar barnmorskan mäta hur livmodern växer. Barnmorskan mäter med ett måttband från blygdbenet och till livmoderns topp. Det är en grov skattning för att se att fostret växer som det ska. Måttet kallas symfys-fundusmått, eftersom det mäts mellan blygdbenet, symfysen, och livmoderns topp, fundus. I journalen kan det kallas SF-mått.

Foto av en gravid persons mage, med barnmorskans händer som känner på den.

Barnmorskan börjar känna på magen

Från ungefär graviditetsvecka 33 börjar barnmorskan känna med sina händer på magen för att kontrollera hur barnet ligger. Barnmorskan känner på nedre delen av magen hur långt ned i bäckenet barnet kommit. De flesta barn ligger med huvudet nedåt i bäckenet mot slutet av graviditeten.

En del barn lägger sig med stjärten nedåt, så kallat sätesläge eller sätesbjudning. Då blir man cirka en månad före beräknad förlossning remitterad till det sjukhus som man har tänkt föda på. Där gör läkare och barnmorskor en bedömning om de ska försöka vända barnet från sätesläge till huvudläge.

Tätare besök i slutet av graviditeten

Vid varje besök görs de rutinmässiga kontrollerna, som avlyssning av fosterljuden, mätningar av magen, blodtryck och ibland också blod- och urinprover. Efter omkring vecka 30 och fram till förlossningen kommer man på tätare besök. Det kan vara mellan en och tre veckor mellan besöken, beroende på vilka behov man har och vilket landsting man bor i.

Förlossningen närmar sig

När man kommit längre in i graviditeten är det naturligt att prata mer konkret med barnmorskan om förberedelserna inför förlossningen. Även amningen brukar diskuteras. Man kan själv ta upp olika saker som man funderar över. Parallellt kan man gå på kortkurser och ibland också på olika aktiviteter som mödravården ordnar. Det är framför allt förstagångsföräldrar som brukar få sådana erbjudanden, som en förberedelse inför förlossningen och livet som föräldrar.

Om man går över tiden

Den beräknade förlossningsdagen är ett riktmärke, men det är vanligt att man går över tiden. Om man går över tiden får man tid för kontroll där man ska föda. Tiden för kontrollerna skiljer sig mellan olika kliniker i landet, och beror också på hur man själv och barnet mår. Hos en del får man gå på kontroll redan när man gått en vecka över beräknad förlossningsdag, alltså efter 41 veckor. Hos andra väntar man en vecka till, efter 42 veckor.

Vid kontrollen brukar läkaren göra en ultraljudsundersökning och se efter hur mycket fostervatten som finns kring barnet. Dessutom tas ett så kallat CTG. Då registreras fosterhjärtljud och eventuella sammandragningar under en längre stund. Om allt är som det ska får man en ny tid för kontroll efter några dagar eller också beslutar man tillsammans med läkaren om en tid då förlossningen ska startas.

Senast uppdaterad:
2012-10-29
Skribent:

Anna-Karin Månsson, barnmorska, mödrahälsovården i Lund

Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katri Nieminen, gynekolog och förlossningsläkare, kvinnokliniken i Norrköping

Fotograf:

Juliana Wiklund