Malignt melanom – hudcancer

Malignt melanom – cancer i pigmentcellerna

Hudcancerformen malignt melanom uppkommer i hudens pigmentceller. Sjukdomen uppstår ibland i vanliga leverfläckar eller födelsemärken, men kan också börja i vanlig hud. Malignt melanom kan uppstå var som helst i huden men sitter ofta på benen hos kvinnor och på bröst och rygg hos män.

Olika typer av malignt melanom

Det finns flera typer av maligna melanom. De skiljer sig åt genom det sätt som de växer på, var de växer på kroppen och hur de ser ut. Ytligt växande melanom, eller superficiellt spridande melanom, håller sig tunt under en ganska lång period, månader till år, innan det börjar växa på djupet. Knutformat melanom, eller nodulärt melanom, växer redan tidigt på djupet. Lentigo maligna melanom är en mer godartad form i ansiktet hos äldre, som kan växa ytligt i åratal som ett förstadium till melanom, också kallat lentigo maligna, innan den växer på djupet.

Malignt melanom ökar mest

Malignt melanom är den cancersjukdom som har ökat mest i Sverige de senaste årtiondena. I Sverige fick ungefär 2 800 personer sjukdomen 2010. Malignt melanom är lika vanligt bland kvinnor som bland män. Sjukdomen är mycket sällsynt före puberteten och ovanlig under tonåren. Drygt åtta av tio botas helt.

Nästan alla botas

Ju tidigare ett melanom opereras bort, desto större är chansen att bli botad. Eftersom människor idag är väl informerade om sjukdomen söker man läkare tidigare än förr, och nästan alla botas helt. Den stora positiva skillnaden mellan hudcancer och invärtes cancer är att hudcancer syns för ögat och att man därför söker vård tidigt. Inget cancerfall är det andra likt. Det finns olika former av cancer och behandling, och eventuella biverkningar varierar från person till person. Har man frågor om sin egen, anhörigas eller nära vänners sjukdom ska man alltid tala med den behandlande läkaren.

Andra former av hudcancer

Det finns också andra sorters hudcancer som är vanligare än malignt melanom. Den vanligaste formen är basalcellscancer, följd av skivepitelcancer. Skivepitelcancer bildas oftast på handens ovansida, på den kala delen av hjässan eller i ansiktet, och uppstår efter att huden utsatts för långvarig solbestrålning. Denna cancer kan sprida sig, och tumörerna tas därför alltid bort. Basalcellscancer bildas oftast i ansiktet eller i vissa fall på övre delen av bröst och rygg. Denna typ av cancer kan inte spridera sig i princip aldrig till andra delar av kroppen, men tumörerna kan öka i storlek och tas behandlas alltid bort. Båda formerna av cancer drabbar huvudsakligen äldre människor.

Hur cancer uppstår

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats och den första cellen dör. Men någon gång kan cellen få en skada i sin arvsmassa, DNA. Dessa skador kan oftast repareras av cellen men ibland går det inte, och cellen tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör, men det finns också cancerformer där cellerna inte bildar tumörer.

Läs mer: Vad är cancer?

Huden skyddar mot solstrålning

Huden har många olika funktioner, bland annat skyddar den mot den skadliga delen av solens strålning, så kallad ultraviolett strålning. För att skydda mot den ultravioletta strålningen bildar huden ett brunt pigment, melanin, som fungerar som ett slags filter. Melanin bildas i speciella pigmentceller som börjar producera pigment när huden utsätts för solens ultravioletta strålning.

Under fosterutvecklingen klumpar pigmentcellerna ibland ihop sig till bruna fläckar eller knutor. Det är dessa som kallas födelsemärken eller leverfläckar, så kallade nevi. Dessa fläckar kan vara medfödda, men utvecklas ofta först några år efter födseln. De ökar sedan i antal fram till 30-40-årsåldern.

Celler skadas och växer okontrollerat

Pigmentcellerna, liksom andra hudceller, utsätts hela tiden för skador i cellkärnorna av den ultravioletta strålning som finns i vanligt solljus. Oftast repareras skadorna av ett inbyggt reparationssystem. Men ibland fungerar inte reparationen utan cellen börjar dela sig okontrollerat. Då utvecklas hudcancer. Efterhand växer cellerna och normala celler trängs undan och dör.

Överdriven solning ökar riskerna

Den vanligaste orsaken till malignt melanom är att huden har utsatts för solens ultravioletta strålar. Det har visat sig att ett överdrivet solande med kraftig rodnad är farligare än ett försiktigt solande, då man långsamt blir brun. Ett alltför intensivt solande har blivit betydligt vanligare sedan vi nordbor börjat semestra söderut. Hos personer som medfött har mycket pigment är risken för att få malignt melanom mindre. Intensiv solning är speciellt farligt under barndomen.

Ljus hy och rött hår

Vissa former av hudmelanom, som framför allt uppträder i ansiktet hos äldre personer, är mera beroende av den totala mängden ultraviolett ljus från solen som huden utsatts för än av brännskador. Därför är det viktigt att skydda ansiktet om man ofta är ute i solen. Ljus hy och röd hårfärg ökar risken Egenskaper som ljus hy, dålig förmåga att bilda pigment och röd hårfärg ökar känsligheten för sol och därmed risken att utveckla malignt melanom. Eftersom dessa egenskaper delvis är ärftliga, ökar cancerrisken i vissa släkter.

Ärftligt malignt melanom

Det finns också släkter där flera personer utvecklar malignt melanom och som dessutom har en speciell form av födelsemärken och leverfläckar, så kallade dysplastiska nevi. Har man släktingar med malignt melanom samt sådana märken ökar risken för att få malignt melanom och man brukar därför få gå på regelbundna kontroller i förebyggande syfte.

Malignt melanom kan även sprida sig via lymf- och blodkärl

Cancercellerna kan växa in i lymfkärl eller blodkärl och sprida sig till närliggande lymfkörtlar eller andra ställen i kroppen. Då får man så kallade dottersvulster, som också kallas metastaser. Lymfkärlen löper parallellt med blodkärlen som ett nätverk i kroppen. I lymfkärlen samlas lymfa, vätska som pressats ut från de allra minsta blodkärlen. Vätskan förs vidare till lymfkörtlarna för att sedan tömmas tillbaka till blodet. Via dessa lymfkärl kan alltså även cancerceller spridas vidare.

Sola mindre

Det bästa sättet att minska risken att få malignt melanom är att undvika att bränna sig av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Man får en betydligt större soldos om man vistas på en öppen yta, som exempelvis en badstrand, jämfört med om man är omgiven av träd eller byggnader. På stranden reflekteras solljuset av sanden och vattnet vilket förklarar varför man kan bli bränd även under ett parasoll. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken.

Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Solskyddsmedel rekommenderas som komplement. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol

Nya rön talar för att även överdrivet solande i solarium kan öka risken för malignt melanom.

Titta på fläckar och förändringar

Att själv hålla sina leverfläckar och födelsemärken under uppsikt är en bra metod att upptäcka hudförändringar i ett tidigt skede. Om malignt melanom upptäcks tidigt har man mycket goda chanser att bli botad.

Om man själv eller sjukvårdspersonal hittar leverfläckar eller födelsemärken som vuxit eller förändrats på andra sätt, bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om andra hudförändringar än malignt melanom, men det är viktigt att undersökningen görs för att se om det rör sig om cancer.

Vanliga symtom

Malignt melanom av ytlig typ har flera färger och oregelbunden form. De vanligaste symtomen på malignt melanom är

• en helt ny brun fläck eller knuta någonstans på huden
• en gammal leverfläck eller ett födelsemärke som vuxit eller ändrat utseende.

Man ska vara uppmärksam på alla förändringar i pigmentfläckar i huden, bland annat förändringar i storlek, form och färg. Det maligna melanomet är ofta

• oregelbundet i formen
• ojämnt i färgen
• ojämnt i kanten
• ofta över fem millimeter brett.Malignt melanom som är knutformat, nodulärt växer redan tidigt på djupet.

Vanliga födelsemärken, eller nevi, är jämnt bruna i färgen och det finns nästan alltid en regelbunden gräns till huden runt omkring.

Märken som kliar eller blöder kan också vara tecken på sjukdomen. Vårtliknande och håriga märken är inget tecken på cancer.

Det finns flera typer av malignt melanom

  Det finns flera typer av maligna melanom. De skiljer sig åt genom det sätt som de växer på, var de växer på kroppen och hur de ser ut.

Ytligt växande melanom håller sig tunt under en ganska lång period, månader till år, innan detEtt annat exempel på malignt melanom av ytlig typ, med flera färger och oregelbunden form. börjar växa på djupet. Knutformat, nodulärt melanom, växer redan tidigt på djupet. Lentigo maligna är en mer godartad form i ansiktet hos äldre, som kan växa ytligt i åratal innan den växer på djupet.

Om man själv eller sjukvårdspersonal hittar leverfläckar eller födelsemärken som vuxit eller förändrats på andra sätt, bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om andra hudförändringar än malignt melanom, men det är viktigt att undersökningen görs för att se om det rör sig om cancer.

Godartade hudförändringar

Man kan ha godartade hudförändringar som kan förväxlas med malignt melanom.

Åldersvårta

Åldersvårta framför örat. Seborrhoisk keratos eller åldersvårta är en ljusbrun, brun eller gråsvart upphöjd förändring med tydlig kant och något fetglänsande yta. Åldersvårtor kommer när man är i medelåldern och de brukar bli fler ju äldre man blir. Oftast får man den här formen av vårtor i ansiktet och på bröst och rygg. Vårtorna övergår inte i cancer. De kan skrapas eller frysbehandlas om de är missprydande.

Bindvävsknuta

Bindvävsknuta på låret.

Bindvävsknuta, som också kallas dermatofibrom eller histiocytom, är en hård, brunröd eller brun knuta som oftast är ljus i mitten och mörkare runt omkring. Knutan dras inåt när man kniper runt den. Fler kvinnor än män får bindvävsknutor, och de uppstår i vuxen ålder.

Knutan sitter oftast på benen eller armarna. De övergår inte i cancer, men kan förväxlas med malignt melanom. Om diagnosen är osäker eller om knutan ger besvär, opereras den bort.

Solkeratos

Solkeratos på handryggen.

Solkeratos, eller aktinisk keratos, är en ljusröd eller rödbrun fläck med otydlig kant och raspig yta som kan vara från någon millimeter upp till någon centimeter stor. Den orsakas av solstrålning och sitter oftast i ansiktet, på den kala delen av hjässan eller på handens ovansida. Förändringen kan efter många år övergå i skivepitelcancer och bör därför behandlas med frysbehandling, en speciell salva eller fotodynamisk behandling.

Solpigmentering, lentigo

Solpigmentering är väl avgränsade, ljus- till mörkbruna pigmentfläckar på handens ovansida och i ansiktet. Pigmenteringen kommer i medelåldern och orsakas av solstrålning. Förändringen kan behandlas med frysbehandling eller laser.

Andra former av hudcancer

Skivepitelcancer drabbar ofta huden i ansiktet.

Malignt melanom är en form av hudcancer. Det finns också andra former, till exempel skivepitelcancer, som är en cancer i vanliga hudceller. Det är huvudsakligen äldre människor som får skivepitelcancer och sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. Tumören bildas oftast på handens ovansida eller i ansiktet, och uppstår sedan huden utsatts för långvarig solbestrålning. Denna cancer kan sprida sig och ge upphov till dottersvulster, och tumörerna tas därför alltid bort.

Basalcellscancer ger inte dottersvulster. Basalcellscancer är en form av hudcancer som främst drabbar äldre personer. Tumören bildas oftast i ansiktet eller i vissa fall på övre delen av bröst och rygg. Risken att få basalcellscancer ökar med åldern. Denna typ av cancer kan inte sprida sig till andra delar av kroppen, men tumörerna kan öka i storlek och tas alltid bort. Orsakerna till basalcellscancer är inte helt kartlagda men det finns ett samband mellan solstrålning och risken att utveckla denna typ av tumörer.

När fläckar och märken förändras

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral eller hudmottagning om man upptäcker leverfläckar eller födelsemärken som vuxit eller förändrats på andra sätt.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Läkaren studerar fläckens färg och form

Läkaren börjar med att titta på samtliga födelsemärken, så kallade nevi. På hudkliniker används även ett hudmikroskop, ett så kallat dermatoskop, för att få en mer detaljerad bild. Vid minsta misstanke om malignt melanom opereras hela hudförändringen bort och cellerna undersöks i mikroskop. Då framgår det om förändringen är godartad eller av cancertyp.

Undersökning av portvaktlymfkörtel

Om man har ett malignt melanom känner läkaren efter på halsen, i armhålorna och ljumskarna för att utesluta att tumören spridit sig till lymfkörtlarna och att sjukdomen utvecklats till en svårare form. För tunna melanom krävs bara en enkel operation i huden för att avlägsna tumören med en säker marginal. Om man har djupare melanom måste lymfkörtlarna undersökas i mikroskop. Läkaren måste hitta den lymfkörtelgrupp, som tar hand om lymfan från just det hudområdet där melanomet fanns. Gruppen av lymfkörtlar hittas genom att man får en spruta med ett radioaktivt ämne, som fastnar i lymfkörtelgruppen.

I samband med själva hudoperationen får man sedan en spruta med ett blått färgämne på den plats där melanomet sitter. Färgämnet når snabbt den första körteln i gruppen, som kallas portvaktskörteln. Läkaren tar bort denna blåa körtel och skickar den till samma laboratorium som tar hand om hudbiten. Om den blå körteln är fri från cancer vet läkaren säkert att även de övriga lymfkörtlarna är fria. Man slipper då onödiga ingrepp mot lymfkörtlarna och får ett lugnande besked om att cancern inte spridit sig.

Second opinion, en andra läkarbedömning

Om man har fått diagnosen malignt melanom och känner sig osäker på om man fått rätt bedömning, kan man få en så kallad second opinion. Det är en ny medicinsk bedömning som man har rätt att få vid vissa allvarliga sjukdomar, så att man ska känna trygghet i att man får den vård och behandling som passar bäst för en själv. Man får då träffa en annan läkare eller ett annat vårdteam, oftast vid ett annat sjukhus.

Ett svårt besked att få

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd.

Om man inte är svensktalande har man alltid rätt att få information på sitt eget språk.

Vanligt men ändå skrämmande

Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer kan vara en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som gör att de flesta blir friska. Dessutom kan många som inte blir helt friska ändå leva länge och bra med sjukdomen.

En tid av många frågor

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Man har många frågor, samtidigt som det kan gå tid mellan beskedet om cancer och till dess att man får veta mer om behandlingen.

Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man ibland få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

Hjälp finns både inom och utom vården

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen. På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Malignt melanom opereras bort

Ett malignt melanom måste opereras bort eftersom det annars finns risk att cancern sprider sig.

Operationen görs vanligtvis med lokalbedövning. Man behöver inte stanna kvar på sjukhuset. Ingreppets typ och omfattning beror på hur tumören ser ut. De tunnaste tumörerna skärs bort med en centimeters marginal i frisk vävnad. De tjockare, som vuxit ner på djupet, skärs bort med två centimeters marginal. För att täcka stora sår kan kirurgen ibland behöva transplantera hud från andra delar av kroppen. Vid de tjockare melanomen kombineras operationen med prov från portvakts-lymfkörteln (se tidigare avsnitt).

Cytostatika används ibland

Om melanomet har spridit sig får man ibland cellhämmande mediciner, cytostatika, som hejdar den okontrollerade celldelningen hos cancercellerna. Strålbehandling används i vissa fall. Vid behandlingen används radioaktiv strålning som skadar olika celler olika mycket. Det har visat sig att cancerceller ibland är speciellt känsliga för denna sorts behandling.

Biverkningar

Strålbehandling och cellhämmande mediciner kan ge olika typer av biverkningar beroende på vilken del av kroppen som bestrålas, hur höga stråldoser som kroppen utsätts för och vilken typ av mediciner man använder. Biverkningarna kan bli svårare om man redan är försvagad av andra sjukdomar.

Cellhämmande mediciner, så kallad cytostatika, ger biverkningar som illamående och kräkningar. Det är därför bra om man har börjat ta medicin mot illamående innan man får cytostatikabehandling. På så sätt kan de här biverkningarna minskas betydligt eller helt förhindras.

Andra biverkningar är att de vita blodkropparna kan minska i antal och att man kan bli mer infektionskänslig. Det är också vanligt att man tappar aptiten eller får muntorrhet och diarré. Har man svårt att äta eller att behålla maten kan man få kontakt med en dietist som är knuten till sjukvården.

Vissa cellhämmande mediciner gör att man tappar håret, men det växer alltid ut igen. Några vanliga biverkningar vid strålbehandling är trötthet och hudförändringar i form av rodnad och irritation.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska läkaren informera om de olika behandlingsalternativ som finns i varje enskilt fall. Man har rätt att själv välja behandling, även om den inte erbjuds vid det sjukhus som ligger närmast.

De flesta blir botade

Behandlingsresultatet vid malignt melanom är gott och de flesta blir botade efter operationen. Hos en till två av tio sprider sig sjukdomen, oftast till de lymfkörtlar som sitter närmast det opererade stället. Man behöver ibland gå på ett varierande antal efterkontroller efter operationen, med tätare besök den första tiden. På kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud och känner på lymfkörtlarna. Ibland kan andra undersökningar behövas, till exempel cellprover eller olika typer av röntgenundersökningar. Risken för återfall avtar med tiden.

Läs mer: Att få ett cancerbesked, Närstående till någon som får cancer

Hjälp att lindra smärtan

Hos en till två av tio personer som fått diagnosen malignt melanom sprider sig cancercellerna genom lymf- eller blodkärlen och dottersvulster, så kallade metastaser, uppstår. Spridd cancer kopplas ofta ihop med smärta och lidande, men i dag finns det i de allra flesta fall möjlighet att kontrollera eller lindra smärtan. Inom vården finns smärtteam som är specialiserade på smärtlindring. Målet är alltid att man ska vara smärtfri i största möjliga mån. Allt fler svårt cancersjuka personer väljer att bo och vårdas hemma, och det går att få tillräcklig hjälp med smärtlindring även där. De som inte blir fria från cancern kan ofta leva ett bra liv med sin sjukdom, ibland under lång tid.